Jag vet inte hur många gånger jag ljugit för mamma och pappa. Hittat på lögner och förklaringar och ursäkter till att min man inte är hemkommen från jobbet på kvällarna. Har oftast sagt, tex i telefon, att han är på väg hem fast att jag visste att det skulle dröja timmar.
Jag har skämts över att ha en man som inte bryr sig om eller prioriterar sin familj och sina barn. Som sitter på kontoret till 22 på kvällarna. Jag trodde han jobbade, men nu har det krupit fram att han porrsurfade. Hans lön stod inte alltid i proportion till den tid han var borta. Tidvis har han fått mycket övertidsersättning och bra utbetalningar men inte alltid.
Har ljugit även för vänner och syskon. För att skydda min man och för att jag skämdes.
Har också varit ledsen över dåligt visad omsorg om barnen. Deras väl och ve och hälsa har liksom varit mitt ansvar. Och kanske försökte jag kompensera deras far genom att vara en perfekt mamma. Jag har gett dem allt. Jag har raderat mig själv.
År ut och år in förnekade jag att jag inte var lycklig. Jag verkade lycklig och jag trodde att jag var lycklig. Jag hade tre fina barn och var priviligerad som fick vara hemma med dem. Det tyckte jag verkligen!
8 år efter första barnet så var jag otrogen. Hoppla, vad är det som händer? Inte jag väl?
6 månader senare kom min man på mig. Världen vändes upp och ner. Familjerådgivning som inget gav. Min man erkänner sina misstag. Faktiskt var det han som satte ord på dem innan jag själv fattade. Han försöker bättra sig.
Jag har två mardrömsscenarier. Det ena är att mina älskade barn ska flytta fram och tillbaka och ha två hem, och att vi ska tränga ihop oss i en lägenhet. Den andra är att jag biter ihop här och står ut med en man jag inte älskar.
Det bästa vore om jag kunde lära mig älska honom. Men är det möjligt? Kan man byta förakt mot kärlek? Hur då?
1
uppvaknande Jag vet inte hur många gånger jag ljugit för mamma och pappa. Hittat på lögner och förklaringar och ursäkter till att min man inte är hemkommen från jobbet på kvällarna. Har oftast sagt, tex i telefon, att han är på väg hem fast att jag visste att det skulle dröja timmar.
Jag har skämts över att ha en man som inte bryr sig om eller prioriterar sin familj och sina barn. Som sitter på kontoret till 22 på kvällarna. Jag trodde han jobbade, men nu har det krupit fram att han porrsurfade. Hans lön stod inte alltid i proportion till den tid han var borta. Tidvis har han fått mycket övertidsersättning och bra utbetalningar men inte alltid.
Har ljugit även för vänner och syskon. För att skydda min man och för att jag skämdes.
Har också varit ledsen över dåligt visad omsorg om barnen. Deras väl och ve och hälsa har liksom varit mitt ansvar. Och kanske försökte jag kompensera deras far genom att vara en perfekt mamma. Jag har gett dem allt. Jag har raderat mig själv.
År ut och år in förnekade jag att jag inte var lycklig. Jag verkade lycklig och jag trodde att jag var lycklig. Jag hade tre fina barn och var priviligerad som fick vara hemma med dem. Det tyckte jag verkligen!
8 år efter första barnet så var jag otrogen. Hoppla, vad är det som händer? Inte jag väl?
6 månader senare kom min man på mig. Världen vändes upp och ner. Familjerådgivning som inget gav. Min man erkänner sina misstag. Faktiskt var det han som satte ord på dem innan jag själv fattade. Han försöker bättra sig.
Jag har två mardrömsscenarier. Det ena är att mina älskade barn ska flytta fram och tillbaka och ha två hem, och att vi ska tränga ihop oss i en lägenhet. Den andra är att jag biter ihop här och står ut med en man jag inte älskar.
Det bästa vore om jag kunde lära mig älska honom. Men är det möjligt? Kan man byta förakt mot kärlek? Hur då?
Min otrohet är relativt färsk. Hans porrsurfande har pågått i många många år. Men jag visste inte om att det förhöll sig så, jag visste bara att han satt på jobbet och prioriterade bort sin familj.
5
nej nej Min otrohet är relativt färsk. Hans porrsurfande har pågått i många många år. Men jag visste inte om att det förhöll sig så, jag visste bara att han satt på jobbet och prioriterade bort sin familj.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
