Sonen är snart 1 ½ år och har sedan några månader nu ( 4 mån ) så himla GNÄLLIG. Minsta lilla han inte får eller som inte går som han vill så gnäller han. Han river, slåss och drar storasyster i håret. Jag blir tokig!!! Han är så himla charmig och go. Men stora delar av dagen är de detta GNÄLL, varje dag. Kastar saker omkring sig och har ett fruktansv'ärt humör. Någon som känner igen detta? Kanske vet varför? Vet inte hur jaf ska göra längre.
1
Väljer att vara anonym Sonen är snart 1 ½ år och har sedan några månader nu ( 4 mån ) så himla GNÄLLIG. Minsta lilla han inte får eller som inte går som han vill så gnäller han. Han river, slåss och drar storasyster i håret. Jag blir tokig!!! Han är så himla charmig och go. Men stora delar av dagen är de detta GNÄLL, varje dag. Kastar saker omkring sig och har ett fruktansv'ärt humör. Någon som känner igen detta? Kanske vet varför? Vet inte hur jaf ska göra längre.
Jag pratade med en förskolelärare i helgen om det här med viljestarka barn (jo, jag har en sån jag också) och hon sade:
"När barn övar sig på att lära sig gå då märks det inte på samma sätt som när de lär sig och utforskar sin egna vilja..."
Och det är ju så sant. De måste ju öva och misslyckas och öva igen för att förstå hur det här med egen vilja står sig gentemot föräldrarnas vilja, regler och hyttande fingrar ;-)
Jag vet inte hur det är med dej, men för mej kändes det som en lättnad att bara höra de orden. De bara övar just nu...sen när de förstår hur allt hänger ihop, så kanske det blir lite lugnare igen?
Sen tror jag också en del av frustrationen hänger samman med att de inte kan uttrycka sig fullt ut heller. De förstår ju närapå allt vi säger till dem, medan de har fullt sjå med att försöka få oss vuxna att förstå med viftande armar, gester och "prat". Det måste ju vara jättejobbigt. Det vore som att komma till ett främmande land som vuxen och inte kunna ett endaste ord för att kunna göra sig förstådd...
2
Det är väl den här för-trots-åldern?
Jag pratade med en förskolelärare i helgen om det här med viljestarka barn (jo, jag har en sån jag också) och hon sade:
"När barn övar sig på att lära sig gå då märks det inte på samma sätt som när de lär sig och utforskar sin egna vilja..."
Och det är ju så sant. De måste ju öva och misslyckas och öva igen för att förstå hur det här med egen vilja står sig gentemot föräldrarnas vilja, regler och hyttande fingrar ;-)
Jag vet inte hur det är med dej, men för mej kändes det som en lättnad att bara höra de orden. De bara övar just nu...sen när de förstår hur allt hänger ihop, så kanske det blir lite lugnare igen?
Sen tror jag också en del av frustrationen hänger samman med att de inte kan uttrycka sig fullt ut heller. De förstår ju närapå allt vi säger till dem, medan de har fullt sjå med att försöka få oss vuxna att förstå med viftande armar, gester och "prat". Det måste ju vara jättejobbigt. Det vore som att komma till ett främmande land som vuxen och inte kunna ett endaste ord för att kunna göra sig förstådd...
By Eva med Hampus-03 in forum Mellan missfall & graviditet
Svar: 2
Senaste inlägg: 2005-11-08, 23:23
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.