stort barn?
Förlossning
  1. Medlem sedan
    May 2007
    #1

    stort barn?

    Hej! Är ny här och undrar en sak: vad är egentligen ett stort barn? Jag planerar hemförlossning, väntar mitt tredje barn, och gläder mig mycket åt att få föda hemma för första gången. Men på tillväxtultraljudet som gjordes nu i vecka 35+6 beräknades barnet att nu väga nära 3,5 kilo, och om kurvan fortsätter så kommer barnet att väga 4,5 kilo som fullgången. Är det någon som vet något om detta? Det vill säga, har någon erfarenhet av att föda så stora barn hemma? Ska förstås prata med mina barnmorskor också, men frågar även er. Mina andra barn har vägt 3,3 respektive 3,4 och då har jag gått över tiden en vecka.
    Tacksam för svar!
  2. 1
    stort barn? Hej! Är ny här och undrar en sak: vad är egentligen ett stort barn? Jag planerar hemförlossning, väntar mitt tredje barn, och gläder mig mycket åt att få föda hemma för första gången. Men på tillväxtultraljudet som gjordes nu i vecka 35+6 beräknades barnet att nu väga nära 3,5 kilo, och om kurvan fortsätter så kommer barnet att väga 4,5 kilo som fullgången. Är det någon som vet något om detta? Det vill säga, har någon erfarenhet av att föda så stora barn hemma? Ska förstås prata med mina barnmorskor också, men frågar även er. Mina andra barn har vägt 3,3 respektive 3,4 och då har jag gått över tiden en vecka.
    Tacksam för svar!
  3. Medlem sedan
    Jan 2004
    #2
    Allt beror ju på hur man är skapt i kroppen.
    Bäst är att prata med barnmorskorna för att få råd men tänk på att tillväxtkontrollerna har en felmariginal på ca 500g +-

    När jag väntade första barnet gjordes en tillväxtkontroll i v36 och det visade att liten då vägde 4kg och med den kurvan skulle han väga 4700g vid födseln och igångsättning dag 40+0 började diskuteras till min stora fasa.

    Liten kom ut och vägde 3925g i v39+4
  4. 2
    Allt beror ju på hur man är skapt i kroppen.
    Bäst är att prata med barnmorskorna för att få råd men tänk på att tillväxtkontrollerna har en felmariginal på ca 500g +-

    När jag väntade första barnet gjordes en tillväxtkontroll i v36 och det visade att liten då vägde 4kg och med den kurvan skulle han väga 4700g vid födseln och igångsättning dag 40+0 började diskuteras till min stora fasa.

    Liten kom ut och vägde 3925g i v39+4
  5. Medlem sedan
    May 2007
    #3
    Tack för svar! Nej, jag litar inte heller helt på ultraljudet - mitt förra barn skulle enligt ul väga 2,8 men kom ut som 3,4 kilo. Men jag har verkligen haft enormt magmått denna graviditet, så förmodligen är det här väl en ganska stor unge. Och eftersom jag aldrig fött hemma så kommer det en massa orostankar som jag inte vill ha... Födde du hemma även första gången?
  6. 3
    Tack för svar! Nej, jag litar inte heller helt på ultraljudet - mitt förra barn skulle enligt ul väga 2,8 men kom ut som 3,4 kilo. Men jag har verkligen haft enormt magmått denna graviditet, så förmodligen är det här väl en ganska stor unge. Och eftersom jag aldrig fött hemma så kommer det en massa orostankar som jag inte vill ha... Födde du hemma även första gången?
  7. Medlem sedan
    Jan 2004
    #4
    Inte första gången, då blev det BB stockholm för att jag hade för mycket motstånd från min omgivning och vågade stå på mig även om jag ville. Fick turen att föda med en BM som frågade hur ajg ville föda mitt barn "Som hemma" pep jag fram varpå hon log varmt och sa att då får jg göra det fast på sjukhuset och 3,5 timme senare låg liten på mitt bröst.

    Dottern däremot är född hemma men då struntade jag i tillväxtkontrollen och hon kom ut och vägde ca 100g mindre än sin bror. 3820g och var lika lång 52cm.
  8. 4
    Inte första gången, då blev det BB stockholm för att jag hade för mycket motstånd från min omgivning och vågade stå på mig även om jag ville. Fick turen att föda med en BM som frågade hur ajg ville föda mitt barn "Som hemma" pep jag fram varpå hon log varmt och sa att då får jg göra det fast på sjukhuset och 3,5 timme senare låg liten på mitt bröst.

    Dottern däremot är född hemma men då struntade jag i tillväxtkontrollen och hon kom ut och vägde ca 100g mindre än sin bror. 3820g och var lika lång 52cm.
  9. Medlem sedan
    Feb 2000
    #5

    Ja...

    mitt första barn vägde 3995 och föddes på sjukhus. Allt gick bra.

    Andra och tredje barnet är födda hemma och har vägt 4520 och 4410 och det har gått hur bra som helst. Över 4500 räknas som stort barn.

    Prata med din BM och hör vad hon har att säga!
    Var dig själv, det finns redan så många andra!

  10. 5
    Ja... mitt första barn vägde 3995 och föddes på sjukhus. Allt gick bra.

    Andra och tredje barnet är födda hemma och har vägt 4520 och 4410 och det har gått hur bra som helst. Över 4500 räknas som stort barn.

    Prata med din BM och hör vad hon har att säga!
  11. Medlem sedan
    Sep 2003
    #6
    Jag har fött båda mina barn hemma och min första vägde 4250g och mitt andra barn 4500g - och det var inga som helst problem. Mina bm gissade båda gångerna att det skulle bli stora barn, och det hade de ju rätt i, men att eftersom jag också är rätt stor så är jag nog "byggd" för stora barn - de såg stora barn snarare som ett hälsotecken för barnet, så länge som mamman inte samtidigt hade allvarlig övervikt. Men, det är klart, om jag själv inte varit 175 cm lång och med breda höfter utan 150 cm och smalt bäcken, så hade de kanske tänkt annorlunda.

    Som sagt - det gick hur bra som helst, jag tror det är individuellt vad som på riktigt är ett stort barn.
  12. 6
    Jag har fött båda mina barn hemma och min första vägde 4250g och mitt andra barn 4500g - och det var inga som helst problem. Mina bm gissade båda gångerna att det skulle bli stora barn, och det hade de ju rätt i, men att eftersom jag också är rätt stor så är jag nog "byggd" för stora barn - de såg stora barn snarare som ett hälsotecken för barnet, så länge som mamman inte samtidigt hade allvarlig övervikt. Men, det är klart, om jag själv inte varit 175 cm lång och med breda höfter utan 150 cm och smalt bäcken, så hade de kanske tänkt annorlunda.

    Som sagt - det gick hur bra som helst, jag tror det är individuellt vad som på riktigt är ett stort barn.
  13. Medlem sedan
    Jun 2003
    #7
    Det går nog jättebra!!
    jag har fött barn på 3,5 4,5 och 4,8!! Hemma - ing aproblem alls, och ingen som tyckt något om att " det inte skulle gå bra för att bebisarna väntades vara stora ( 2 o 3) Dock så låg trean på 4,8 OVÄNTAT i säte, men barnmorskan ( som passande nog hette Liv) var ett under av lugn och coolhet när det konstaterades att hon "såg e rompa" , jag sprack inte ens. Är du lugn oavsett så går det nog hur bra som helst!! LYCKA TILL
  14. 7
    Det går nog jättebra!!
    jag har fött barn på 3,5 4,5 och 4,8!! Hemma - ing aproblem alls, och ingen som tyckt något om att " det inte skulle gå bra för att bebisarna väntades vara stora ( 2 o 3) Dock så låg trean på 4,8 OVÄNTAT i säte, men barnmorskan ( som passande nog hette Liv) var ett under av lugn och coolhet när det konstaterades att hon "såg e rompa" , jag sprack inte ens. Är du lugn oavsett så går det nog hur bra som helst!! LYCKA TILL
  15. Medlem sedan
    May 2006
    #8
    Två av mina barn vägde 5kg och 4,6 dom är födda hemma utan några problem så det kommer säkert att gå bra. Lycka till
  16. 8
    Två av mina barn vägde 5kg och 4,6 dom är födda hemma utan några problem så det kommer säkert att gå bra. Lycka till
  17. Medlem sedan
    May 2007
    #9
    Å vad detta var härligt. En enkel orosfråga och massor med intressanta och lugnande svar! Dessutom var mina barnmorskor här idag och tyckte att det fanns över huvud taget inget att tala om vad gällde barnets vikt. Eftersom jag fött två barn tidigare med normal vaginal förlossning. Allt känns bättre, Också tack vare era svar!
  18. 9
    Å vad detta var härligt. En enkel orosfråga och massor med intressanta och lugnande svar! Dessutom var mina barnmorskor här idag och tyckte att det fanns över huvud taget inget att tala om vad gällde barnets vikt. Eftersom jag fött två barn tidigare med normal vaginal förlossning. Allt känns bättre, Också tack vare era svar!
  19. Medlem sedan
    Jun 2003
    #10
    vad bra!!!! Heja dig det enda man säkert vet inför en förlossning är ju att bebisen kommer ut, förr eller senare, på ett eller annat sätt!Hoppas bara på det bästa tänkbara !
  20. 10
    vad bra!!!! Heja dig det enda man säkert vet inför en förlossning är ju att bebisen kommer ut, förr eller senare, på ett eller annat sätt!Hoppas bara på det bästa tänkbara !
  21. Medlem sedan
    Feb 2000
    #11

    Det...

    behöver inte spela nån roll. Jag är 156 cm med smala höfter och har fött två stora barn hemma utan (storleksrelaterade) problem!
    Var dig själv, det finns redan så många andra!

  22. 11
    Det... behöver inte spela nån roll. Jag är 156 cm med smala höfter och har fött två stora barn hemma utan (storleksrelaterade) problem!
  23. Medlem sedan
    Sep 2003
    #12
    Det låter betryggande Och jag som trodde det hade att göra med att jag var skapt som Moder Jord

    Men varför är folk i allmänhet så rädda för stora barn då? För jag tror ju egentligen inte på att det händer speciellt ofta att någon får ett "för stort" barn - naturen funkar liksom inte så.
  24. 12
    Det låter betryggande Och jag som trodde det hade att göra med att jag var skapt som Moder Jord

    Men varför är folk i allmänhet så rädda för stora barn då? För jag tror ju egentligen inte på att det händer speciellt ofta att någon får ett "för stort" barn - naturen funkar liksom inte så.
  25. Medlem sedan
    Aug 2005
    #13
    Kanske av följande anledning?

    En av de två saker som läkaren är skyldig att informera om vid det läkarsamtalet som vi får i Stockholm, om vi ska få bidrag, är något som har med breda axlar at göra. Kommer inte ihåg vad det heter. Diene på vidarkliniken förklarade det där för oss. Om ett barn är stort är ofta huvudet mindre i förhållande till kroppen och axlarna breda. Då kan barnet fastna med axlarna. Det är ett fenomen med ett särskilt namn och det är ytterst ovanligt. Diene sade att hon aldrig varit med om det men om det hände skulle hon lägga kvinnan ner på rygg över ett bord med benen neråt (vilket låter otroligt obekvämt) men då ska det bli mer plats för axlarna. En annan metod är att bryta nyckelbenet på bebien vilket inte är det lättaste enligt Diene.

    Min man som är två meter lång föddes med en vikt på 5,5 kg! och fastnade precis vid axlarna men ut kom han ju till slut hel och frisk även om det tydligen var lite stökigt. Men av den anledningen kom frågan upp. Jag är ju betydligt mindre både nu och när jag föddes....

    Min son vägde 4, 1kg när han föddes och det var inte det minsta problem. Är säker på att jag skulle ha kunnat få ut en betydligt större bebis.

    Men det är väl anledningen till att det finns en utbredd oro för för stora barn.
  26. 13
    Kanske av följande anledning?

    En av de två saker som läkaren är skyldig att informera om vid det läkarsamtalet som vi får i Stockholm, om vi ska få bidrag, är något som har med breda axlar at göra. Kommer inte ihåg vad det heter. Diene på vidarkliniken förklarade det där för oss. Om ett barn är stort är ofta huvudet mindre i förhållande till kroppen och axlarna breda. Då kan barnet fastna med axlarna. Det är ett fenomen med ett särskilt namn och det är ytterst ovanligt. Diene sade att hon aldrig varit med om det men om det hände skulle hon lägga kvinnan ner på rygg över ett bord med benen neråt (vilket låter otroligt obekvämt) men då ska det bli mer plats för axlarna. En annan metod är att bryta nyckelbenet på bebien vilket inte är det lättaste enligt Diene.

    Min man som är två meter lång föddes med en vikt på 5,5 kg! och fastnade precis vid axlarna men ut kom han ju till slut hel och frisk även om det tydligen var lite stökigt. Men av den anledningen kom frågan upp. Jag är ju betydligt mindre både nu och när jag föddes....

    Min son vägde 4, 1kg när han föddes och det var inte det minsta problem. Är säker på att jag skulle ha kunnat få ut en betydligt större bebis.

    Men det är väl anledningen till att det finns en utbredd oro för för stora barn.
  27. Medlem sedan
    Aug 2005
    #14
    Skulderdysclosi tror jag det heter. Cayenne har skrivit en artikel omd et i en gammal Födsel & Föräldraskap.
  28. 14
    Skulderdysclosi tror jag det heter. Cayenne har skrivit en artikel omd et i en gammal Födsel & Föräldraskap.
  29. Medlem sedan
    Jan 2004
    #15
    Men det är det här som faschinerar mig.
    Diane säger att det är lite bökigare men fungerar om man vet hur man ska göra.

    VARFÖR ska det vara så bekvämt att föda idag?
    Är barnet för stort - kejsarsnitt. Ligger liten i säte - kejsarsnitt, är liten för liten - kejsarsnitt. Tar födseln lång tid - kejsarsnitt.

    Medicinsk smärtlindring till både höger och vänster, skulle inte förvåna mig om vi om några år får med oss "egenvårdskitt" av medicinsk smärtlindring hem från MVC för att ha under latensafasen hemma.

    Alla pratar om hur farligt det är att föda vaginalt nu mera men ingen nämner bieffekterna av medicinsk smärtlindring elelr kejsarsnitt. Varför?

    Enda anledingen jag inte vill föda vaginalt är om liten är sjuk eller ligger på tvären.

    Jag är ingen motståndare tilll varesig kejsarsnitt eller medicinsk smärtlindring om det används på rätt sätt och inte för gemene man "bara för att"
  30. 15
    Men det är det här som faschinerar mig.
    Diane säger att det är lite bökigare men fungerar om man vet hur man ska göra.

    VARFÖR ska det vara så bekvämt att föda idag?
    Är barnet för stort - kejsarsnitt. Ligger liten i säte - kejsarsnitt, är liten för liten - kejsarsnitt. Tar födseln lång tid - kejsarsnitt.

    Medicinsk smärtlindring till både höger och vänster, skulle inte förvåna mig om vi om några år får med oss "egenvårdskitt" av medicinsk smärtlindring hem från MVC för att ha under latensafasen hemma.

    Alla pratar om hur farligt det är att föda vaginalt nu mera men ingen nämner bieffekterna av medicinsk smärtlindring elelr kejsarsnitt. Varför?

    Enda anledingen jag inte vill föda vaginalt är om liten är sjuk eller ligger på tvären.

    Jag är ingen motståndare tilll varesig kejsarsnitt eller medicinsk smärtlindring om det används på rätt sätt och inte för gemene man "bara för att"
  31. Medlem sedan
    May 2007
    #16
    Nu vet jag inte om jag lyckas peta in detta svar på rätt ställe i konversationen. Men anledningen till att jag tog upp denna fråga om stora barn var att man på ultraljudet, när det visade sig att mitt barn kanske skulle komma att väga runt 4,5 kilo, sade att om jag varit förstföderska hade jag nog "fått" snitt, vilket jag tyckte lät helt hysteriskt. Jag skulle aldrig gått med på det. För SÅ stort tycker jag faktiskt inte att det låter. Men det gjorde mig fundersam eftersom jag tänker föda hemma och också blivit mer eller mindre hotad av läkare med begreppet skulderdystoci. Nu har emellertid mina hembarnmorskor förklarat att en skulderdystoci inte kommer som en blixt från en klar himmel. Om värkarbetet framskrider alltför långsamt, om barnet inte roterar ner som det ska, OCH är stort, så kan man börja fundera på att åka in till sjukhus för att möta eventuella axelkomplikationer där. Vilket gjorde mig helt lugn. För det betyder ju att man får låta dem sköta sitt jobb, och inte ta ut en massa problem i förskott. Men det är ju precis som ni skriver här, att man verkar räkna med komplikationer inom förlossningsvården idag. Ungefär som att kan nåt hända, så kommer det att hända. Och det känns ju helt sjukt.
  32. 16
    Nu vet jag inte om jag lyckas peta in detta svar på rätt ställe i konversationen. Men anledningen till att jag tog upp denna fråga om stora barn var att man på ultraljudet, när det visade sig att mitt barn kanske skulle komma att väga runt 4,5 kilo, sade att om jag varit förstföderska hade jag nog "fått" snitt, vilket jag tyckte lät helt hysteriskt. Jag skulle aldrig gått med på det. För SÅ stort tycker jag faktiskt inte att det låter. Men det gjorde mig fundersam eftersom jag tänker föda hemma och också blivit mer eller mindre hotad av läkare med begreppet skulderdystoci. Nu har emellertid mina hembarnmorskor förklarat att en skulderdystoci inte kommer som en blixt från en klar himmel. Om värkarbetet framskrider alltför långsamt, om barnet inte roterar ner som det ska, OCH är stort, så kan man börja fundera på att åka in till sjukhus för att möta eventuella axelkomplikationer där. Vilket gjorde mig helt lugn. För det betyder ju att man får låta dem sköta sitt jobb, och inte ta ut en massa problem i förskott. Men det är ju precis som ni skriver här, att man verkar räkna med komplikationer inom förlossningsvården idag. Ungefär som att kan nåt hända, så kommer det att hända. Och det känns ju helt sjukt.
  33. Medlem sedan
    Jan 2002
    #17
    min 4,8 kg tunga son bröt nyckelbenet vid förlossningen utan att någon rörde vid honom. Han kom som en tvål hela han på en krystvärk. Visserligen är han inte född hemma men jag vill bara berätta att skulderdysclosi tydligen kan uppstå utan att någon aktivt bm/läkare bryter nyckelbenet på barnet.
  34. 17
    min 4,8 kg tunga son bröt nyckelbenet vid förlossningen utan att någon rörde vid honom. Han kom som en tvål hela han på en krystvärk. Visserligen är han inte född hemma men jag vill bara berätta att skulderdysclosi tydligen kan uppstå utan att någon aktivt bm/läkare bryter nyckelbenet på barnet.
  35. Medlem sedan
    May 2007
    #18
    Fast skulderdystoci är inte samma sak som att nyckelbenet bryts, av sig självt eller av bm/läkare. Det betyder bara att axelpartiet inte ligger rätt, på grund av att barnet inte roterat färdigt. Barnet kan gott och väl födas utan att något blir brutet. Om han kom som en tvål (låter härligt!) så var det ingen skulderdystoci i ditt fall vad jag kan förstå?
  36. 18
    Fast skulderdystoci är inte samma sak som att nyckelbenet bryts, av sig självt eller av bm/läkare. Det betyder bara att axelpartiet inte ligger rätt, på grund av att barnet inte roterat färdigt. Barnet kan gott och väl födas utan att något blir brutet. Om han kom som en tvål (låter härligt!) så var det ingen skulderdystoci i ditt fall vad jag kan förstå?
  37. Medlem sedan
    Jan 2004
    #19
    Det knepiga är att sjukvården säger emot säg själv för när man är gravid och komemr till sjukvården så säger alla att graviditet inte är någon sjukdom och har du biverkningar av graviditeten så som foglossning, övertrötthet och andra ofarliga biverkningar.

    Sen när man väl ska födadet sitt abrn så är det fara för liv och ena är värre än det andra helt plötsligt.

    Sen efteråt, när mamman sitter där med snittad mage och bieffekter av snottet så blir hon inte ens sjukskriven så att hennes man kan vara hemma och avlasta. För det är ingen sjukdom att föda barn....


    Är det för att störst andel läkare är män?
  38. 19
    Det knepiga är att sjukvården säger emot säg själv för när man är gravid och komemr till sjukvården så säger alla att graviditet inte är någon sjukdom och har du biverkningar av graviditeten så som foglossning, övertrötthet och andra ofarliga biverkningar.

    Sen när man väl ska födadet sitt abrn så är det fara för liv och ena är värre än det andra helt plötsligt.

    Sen efteråt, när mamman sitter där med snittad mage och bieffekter av snottet så blir hon inte ens sjukskriven så att hennes man kan vara hemma och avlasta. För det är ingen sjukdom att föda barn....


    Är det för att störst andel läkare är män?
  39. Medlem sedan
    May 2007
    #20
    Jag tror inte att det beror på läkarens kön (stämmer det att flest läkare är män, förresten?) utan jag tror att det är en samhällsekonomisk fråga. Så länge man är gravid så får man inte kosta något, helt enkelt, och därför har man denna slogan att graviditet inte är någon sjukdom. Sen när man ska föda så är det mest praktiskt om alla dras in i sjukvårdsmaskineriet, och betraktas som sjuka, för då är det stordrift och det är också mest samhällsekonomiskt. Men visst är det ironiskt. Har också tänkt mycket på det. Först är man "frisk", sen är man "sjuk", sen måste man snabbt bli "frisk" och produktiv igen...
  40. 20
    Jag tror inte att det beror på läkarens kön (stämmer det att flest läkare är män, förresten?) utan jag tror att det är en samhällsekonomisk fråga. Så länge man är gravid så får man inte kosta något, helt enkelt, och därför har man denna slogan att graviditet inte är någon sjukdom. Sen när man ska föda så är det mest praktiskt om alla dras in i sjukvårdsmaskineriet, och betraktas som sjuka, för då är det stordrift och det är också mest samhällsekonomiskt. Men visst är det ironiskt. Har också tänkt mycket på det. Först är man "frisk", sen är man "sjuk", sen måste man snabbt bli "frisk" och produktiv igen...
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. 3 barn - hur stort bor ni?
    By huit in forum Många barn
    Svar: 45
    Senaste inlägg: 2018-06-28, 05:10
  2. Stort barn---> litet barn
    By -TH- in forum Ordet är fritt
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2011-03-15, 15:41
  3. Stort barn?
    By Mella in forum Förlossning
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2008-04-10, 13:53
  4. Stort barn?
    By Mella in forum Förlossning
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2008-04-09, 15:57
  5. Stort steg från 3 barn till 4 barn??
    By TJ in forum Många barn
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2005-12-03, 21:25
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar