monstermamma, normal??Buhuu

[anonymnu]

Kanske är det för att jag inte sovit mer än 5h per natt i en vecka(med avbrott, barnen varit sjuka)som humöret tryter, men känner mig som en riktig monstermamma och har världens sämsta samvete nu. Verkar som att alla andra är så lugna och har sånt tålamod med sina barn, aldrig skriker, höjer rösten eller tar ett hårt tag eller "hotar" med "då får du inte det" el dyl. Idag tex, maken bortrest några dagar men hade barnvakt som avlastning. Fm gick åt till att jag skulle få försöka vila, vilket inte gick..1.5åringen gnällde och ville vara med mig, 3.5åringen skulle inte äta sin välling..skulle bara en massa först. Jag hade förklarat för honom att mamma behövde få vila osv, slutade med att jag blev arg på honom och tog hårt tag i honom, lyfte bestämt iväg honom till soffan, varpå han börjar gråta och sedan när jag gick till sovrummet springer efter skrikande. Lät honom sitta hos mig ett tag, sedan skulle de gå ut, men det blev likadant, han drog på det att gå och jag fick tjata mera..sovandet för min del var inte längre att hinnas med eftersom de bara skulle ha tid att vara ute en halvtimme innan barnvakten skulle gå hem. De kom in, det var bara att förbereda lunch, det blev tjat igen om att försöka få dom att äta(båda äter i princip ingenting, har nästan aldrig gjort, vilket alltid varit mentalt jobbigt för mig) Mera tjat om att sitta still, äta lite till. Sövde lillan i sängen varpå storebror fick se dvd som han fortsatte med den 45min lillen sov och jag vilade på soffan bredvid store. Sedan lite plockande när lillen vaknade, de lekte själva, mera tjat och höja röst när de bråkade och slogs i omgångar, ville ha samma sak osv. Vi åkte iväg till en park med barnvakten som kom någon timme igen, för att ge mig en timme till att plugga. Försökte sitta på en bänk i en stor rolig lekpark, men de kom båda i omgångar och gnällde och skulle inte leka. Tog paus för att få igång dom, räckte inte långt. Sedan megagnäll från storen om att gå hem, inte gå, mera vatten osvosv. Förstod att han var hungrig, men då ville han inte hem, jag blev sur efter att vi tjafsat ett tag,sa att jag går nu osv, att de andra barnen undrar nu när han gnäller så.(jag vet att man inte borde säga såna saker..)Väl hemma skulle han inte äta såklart och nytt tjafs. Han skrek också om vatten och jag sa att det ionte blir något om han inte frågar fint. Mera tjafs. Sedan plocka och fixa, barnen leka, den lilles tur att gnälla, sedan mer bråk dom emellan, jag där och höja rösten och skrek att det får vara nog. Tjafs vid tandborstning, tjafs vid välling, inte äta, de skulle springa upp ur sängen, store skulle upp och kissa x antal gånger..till slut skrek jag igen att det får vara nog och tyvärr en ramsa med svordomar..Store sa att pappa aldrig skriker. Att jag inte är snäll som skriker och att han blir rädd då. Tidigare på kvällen sa store till lille:kom, sedan sa han till honom, mamma är inte snäll. Snyft! Ingen ursäkt att jag är skittrött, inte hunnit/orkat göra nåt kul med barnen. Vilken skitdag, vilken skitmamma..

[katt_]

Å lilla du! Jag är precis likadan. Vissa dagar äts liksom tålamodet upp av MONSTERBARN! Jag kan svära och säga saker som de inte borde få höra och sen fräts mitt inre av samvetet. Ibland när jag tror att jag kan plåstra om deras själar ber jag om ursäkt och förklarar att mamma kan vara en MONSTERMAMMA ibland av trötthet eller nåt annat vad det nu kan vara.

Jag tänker att de lär sig åtminstone att ilska inte är nåt man dör av och att människor gör fel ibland och att man kan göra det bättre genom att be om ursäkt eller i alla fall prata om det.

Vsr inte ledsen mer vännen, de klarar det, ta nya tag och var en supermamma en stund i dag i stället! Jag tror att du är en supermamma många gånger, men det är så lätt att lägga mer vikt vid de tillfällen när man gör fel och att värdera sig bara utifrån det. Tänk på några tillfällen när du gjorde nåt som du är stolt över och lägg på minnet vad det var som var så bra med det, det kan du ju ta till fler gånger!

[anonymnu]

Vilket härligt svar, det värmde! Idag hade vi dessutom en bättre dag!
kram på dig!

[saraulrika]

Klart att alla tappar tålamodet någon gång! Gnäll och sömnbrist är en svår kombination... Modigt av dig att skriva om det här där de flesta framstår som perfekta Mönstermammor. Det klart att man försöker ha tålamod och göra rätt, men ibland orkar man bara inte med. Jag tror inte att barnen tar skada av att mamma också är trött och arg och visar det någon gång.