monstermamma, normal??Buhuu
_0401 Januaribarn
  1. anonymnu
    #1

    monstermamma, normal??Buhuu

    Kanske är det för att jag inte sovit mer än 5h per natt i en vecka(med avbrott, barnen varit sjuka)som humöret tryter, men känner mig som en riktig monstermamma och har världens sämsta samvete nu. Verkar som att alla andra är så lugna och har sånt tålamod med sina barn, aldrig skriker, höjer rösten eller tar ett hårt tag eller "hotar" med "då får du inte det" el dyl. Idag tex, maken bortrest några dagar men hade barnvakt som avlastning. Fm gick åt till att jag skulle få försöka vila, vilket inte gick..1.5åringen gnällde och ville vara med mig, 3.5åringen skulle inte äta sin välling..skulle bara en massa först. Jag hade förklarat för honom att mamma behövde få vila osv, slutade med att jag blev arg på honom och tog hårt tag i honom, lyfte bestämt iväg honom till soffan, varpå han börjar gråta och sedan när jag gick till sovrummet springer efter skrikande. Lät honom sitta hos mig ett tag, sedan skulle de gå ut, men det blev likadant, han drog på det att gå och jag fick tjata mera..sovandet för min del var inte längre att hinnas med eftersom de bara skulle ha tid att vara ute en halvtimme innan barnvakten skulle gå hem. De kom in, det var bara att förbereda lunch, det blev tjat igen om att försöka få dom att äta(båda äter i princip ingenting, har nästan aldrig gjort, vilket alltid varit mentalt jobbigt för mig) Mera tjat om att sitta still, äta lite till. Sövde lillan i sängen varpå storebror fick se dvd som han fortsatte med den 45min lillen sov och jag vilade på soffan bredvid store. Sedan lite plockande när lillen vaknade, de lekte själva, mera tjat och höja röst när de bråkade och slogs i omgångar, ville ha samma sak osv. Vi åkte iväg till en park med barnvakten som kom någon timme igen, för att ge mig en timme till att plugga. Försökte sitta på en bänk i en stor rolig lekpark, men de kom båda i omgångar och gnällde och skulle inte leka. Tog paus för att få igång dom, räckte inte långt. Sedan megagnäll från storen om att gå hem, inte gå, mera vatten osvosv. Förstod att han var hungrig, men då ville han inte hem, jag blev sur efter att vi tjafsat ett tag,sa att jag går nu osv, att de andra barnen undrar nu när han gnäller så.(jag vet att man inte borde säga såna saker..)Väl hemma skulle han inte äta såklart och nytt tjafs. Han skrek också om vatten och jag sa att det ionte blir något om han inte frågar fint. Mera tjafs. Sedan plocka och fixa, barnen leka, den lilles tur att gnälla, sedan mer bråk dom emellan, jag där och höja rösten och skrek att det får vara nog. Tjafs vid tandborstning, tjafs vid välling, inte äta, de skulle springa upp ur sängen, store skulle upp och kissa x antal gånger..till slut skrek jag igen att det får vara nog och tyvärr en ramsa med svordomar..Store sa att pappa aldrig skriker. Att jag inte är snäll som skriker och att han blir rädd då. Tidigare på kvällen sa store till lille:kom, sedan sa han till honom, mamma är inte snäll. Snyft! Ingen ursäkt att jag är skittrött, inte hunnit/orkat göra nåt kul med barnen. Vilken skitdag, vilken skitmamma..
  2. 1
    monstermamma, normal??Buhuu Kanske är det för att jag inte sovit mer än 5h per natt i en vecka(med avbrott, barnen varit sjuka)som humöret tryter, men känner mig som en riktig monstermamma och har världens sämsta samvete nu. Verkar som att alla andra är så lugna och har sånt tålamod med sina barn, aldrig skriker, höjer rösten eller tar ett hårt tag eller "hotar" med "då får du inte det" el dyl. Idag tex, maken bortrest några dagar men hade barnvakt som avlastning. Fm gick åt till att jag skulle få försöka vila, vilket inte gick..1.5åringen gnällde och ville vara med mig, 3.5åringen skulle inte äta sin välling..skulle bara en massa först. Jag hade förklarat för honom att mamma behövde få vila osv, slutade med att jag blev arg på honom och tog hårt tag i honom, lyfte bestämt iväg honom till soffan, varpå han börjar gråta och sedan när jag gick till sovrummet springer efter skrikande. Lät honom sitta hos mig ett tag, sedan skulle de gå ut, men det blev likadant, han drog på det att gå och jag fick tjata mera..sovandet för min del var inte längre att hinnas med eftersom de bara skulle ha tid att vara ute en halvtimme innan barnvakten skulle gå hem. De kom in, det var bara att förbereda lunch, det blev tjat igen om att försöka få dom att äta(båda äter i princip ingenting, har nästan aldrig gjort, vilket alltid varit mentalt jobbigt för mig) Mera tjat om att sitta still, äta lite till. Sövde lillan i sängen varpå storebror fick se dvd som han fortsatte med den 45min lillen sov och jag vilade på soffan bredvid store. Sedan lite plockande när lillen vaknade, de lekte själva, mera tjat och höja röst när de bråkade och slogs i omgångar, ville ha samma sak osv. Vi åkte iväg till en park med barnvakten som kom någon timme igen, för att ge mig en timme till att plugga. Försökte sitta på en bänk i en stor rolig lekpark, men de kom båda i omgångar och gnällde och skulle inte leka. Tog paus för att få igång dom, räckte inte långt. Sedan megagnäll från storen om att gå hem, inte gå, mera vatten osvosv. Förstod att han var hungrig, men då ville han inte hem, jag blev sur efter att vi tjafsat ett tag,sa att jag går nu osv, att de andra barnen undrar nu när han gnäller så.(jag vet att man inte borde säga såna saker..)Väl hemma skulle han inte äta såklart och nytt tjafs. Han skrek också om vatten och jag sa att det ionte blir något om han inte frågar fint. Mera tjafs. Sedan plocka och fixa, barnen leka, den lilles tur att gnälla, sedan mer bråk dom emellan, jag där och höja rösten och skrek att det får vara nog. Tjafs vid tandborstning, tjafs vid välling, inte äta, de skulle springa upp ur sängen, store skulle upp och kissa x antal gånger..till slut skrek jag igen att det får vara nog och tyvärr en ramsa med svordomar..Store sa att pappa aldrig skriker. Att jag inte är snäll som skriker och att han blir rädd då. Tidigare på kvällen sa store till lille:kom, sedan sa han till honom, mamma är inte snäll. Snyft! Ingen ursäkt att jag är skittrött, inte hunnit/orkat göra nåt kul med barnen. Vilken skitdag, vilken skitmamma..
  3. Medlem sedan
    Feb 2003
    #2

    Du är en bra mamma....

    Den bästa som går att få till dina barn, men sover man i princip ingenting, och osammanhängande så orkar man ju inget heller. Jag tror att alla någongång har höjt rösten, hotat, blivit arg, lyft undan, stängt dörren om sig, sagt saker som man inte borde mm minst en gång!
    Trotsiga 3-åringar har vi nog alla haft.

    En stor kram och mega lycka till. Du är en bra mamma, tro inget annat, och du har rätt att känna att det får vara nog. Vi är ju bara människor med fel och brister allihop.

    Förklara bara för dina barn varför du reagerade som du gjorde, att du var trött, de bråkade mm och allt blev fel.
    Maria m Nathalie -99 & William -04

    * Ta vara på stunderna idag, imorgon kan det vara försent *
  4. 2
    Du är en bra mamma.... Den bästa som går att få till dina barn, men sover man i princip ingenting, och osammanhängande så orkar man ju inget heller. Jag tror att alla någongång har höjt rösten, hotat, blivit arg, lyft undan, stängt dörren om sig, sagt saker som man inte borde mm minst en gång!
    Trotsiga 3-åringar har vi nog alla haft.

    En stor kram och mega lycka till. Du är en bra mamma, tro inget annat, och du har rätt att känna att det får vara nog. Vi är ju bara människor med fel och brister allihop.

    Förklara bara för dina barn varför du reagerade som du gjorde, att du var trött, de bråkade mm och allt blev fel.
  5. anonymnu
    #3

    Tack!

    Tack för ditt fina svar! Idag hade vi en bättre dag! kram
  6. 3
    Tack! Tack för ditt fina svar! Idag hade vi en bättre dag! kram
  7. Medlem sedan
    Sep 2006
    #4
    Sådana där dagar har vi alla.

    Just det evinnerliga tjafsandet känner jag igen och det gör mig periodvis vansinnig att det ska behöva bli så mycket av den varan. Det blir tråkig stämning och alla känner sig sura, förbisedda eller ledsna på något sätt.

    Länge ställde jag mig frågan VARFÖR?? Varför måste det bli så här. Varför kan man inte bara leva harmoniskt med sina ungar? Vad gör jag för fel.

    Det jag kommit fram till är att det är samhällets fel. Eller kanske mera den tid vi lever i. Idag finns det en sån vansinnig massa måsten, krav, förbud och regler. Jag tror inte att barn är gjorda för att passa tider, kunna "uppföra" sig i mataffären, inte smutsa ned sig, inte pilla på allt osv. Som förälder idag så måste man säga "nej, du får inte" betydligt oftare än "ja, visst får du det".

    Evolutionen har inte kommit så långt att barnen är programmerade att passa in i det moderna samhällets krav på dem. Tvärtom, de befinner sig fortfarande på en mer naturlig, ursprunglig nivå.

    Det underlättar för mig att tänka i de här banorna för då förstår jag varför det ska behöva bli så jobbigt. jag kan sätta mig in lite i barnens situation och lämna tankar som att jag gjort något fel med dem eller att jag inte duger som mamma.

    Så du vännen, det är inte du som är skit. Det är moderna omständigheter som är skit. (Även om det moderna samhället naturligtvis fört med sig en och annan bra sak också..som t.ex. Ben and Jerrys glass Phish Food..)

    Här har du en stor kram!
    Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
  8. 4
    Sådana där dagar har vi alla.

    Just det evinnerliga tjafsandet känner jag igen och det gör mig periodvis vansinnig att det ska behöva bli så mycket av den varan. Det blir tråkig stämning och alla känner sig sura, förbisedda eller ledsna på något sätt.

    Länge ställde jag mig frågan VARFÖR?? Varför måste det bli så här. Varför kan man inte bara leva harmoniskt med sina ungar? Vad gör jag för fel.

    Det jag kommit fram till är att det är samhällets fel. Eller kanske mera den tid vi lever i. Idag finns det en sån vansinnig massa måsten, krav, förbud och regler. Jag tror inte att barn är gjorda för att passa tider, kunna "uppföra" sig i mataffären, inte smutsa ned sig, inte pilla på allt osv. Som förälder idag så måste man säga "nej, du får inte" betydligt oftare än "ja, visst får du det".

    Evolutionen har inte kommit så långt att barnen är programmerade att passa in i det moderna samhällets krav på dem. Tvärtom, de befinner sig fortfarande på en mer naturlig, ursprunglig nivå.

    Det underlättar för mig att tänka i de här banorna för då förstår jag varför det ska behöva bli så jobbigt. jag kan sätta mig in lite i barnens situation och lämna tankar som att jag gjort något fel med dem eller att jag inte duger som mamma.

    Så du vännen, det är inte du som är skit. Det är moderna omständigheter som är skit. (Även om det moderna samhället naturligtvis fört med sig en och annan bra sak också..som t.ex. Ben and Jerrys glass Phish Food..)

    Här har du en stor kram!
  9. Anonym
    #5
    Hej
    Brukar inte skriva här men läser ibland och har varit med sedan ankomstgruppen startade. Ville bara skriva att jag absolut känner igen mig i det du skriver. Du är inte ensam om att vara sådan...och jag får också jättedåligt samvete...Går i perioder. Ibland är det jobbigare än annars och då blir allting bara fel. Tror inte alls du är en dålig mamma utan bara att du är väldigt trött. Hoppas ni kanske är inne i en bättre period nu och att du känner dig piggare och gladare.Kram
  10. 5
    Hej
    Brukar inte skriva här men läser ibland och har varit med sedan ankomstgruppen startade. Ville bara skriva att jag absolut känner igen mig i det du skriver. Du är inte ensam om att vara sådan...och jag får också jättedåligt samvete...Går i perioder. Ibland är det jobbigare än annars och då blir allting bara fel. Tror inte alls du är en dålig mamma utan bara att du är väldigt trött. Hoppas ni kanske är inne i en bättre period nu och att du känner dig piggare och gladare.Kram

Liknande trådar

  1. Monstermamma, normal??Buhuu
    By anonymnu in forum Mammasnack
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2007-08-08, 17:06
  2. monstermamma, normal??Buhuu
    By anonymnu in forum Småbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-08-08, 09:27
  3. monstermamma, normal??Buhuu
    By anonymnu in forum Mammasnack
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-08-07, 21:22
  4. Monstermamma
    By L-M med A o I in forum _0502 Februaribarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-05-28, 20:35
  5. Så var jag en monstermamma
    By Isa Sve in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-11-23, 16:11
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar