Tankar kring BIM

[Norrlandsmamma]

Ena minuten tänker man .... nu måste det ju ha funkat, nog har vi säkert prickat rätt.. andra minuten så tänker man.. Mensen kommer säkert och försöker känna efter hur det känns när jag ser att mensen har kommit..

Man blir ju tokig av detta... vill vara inställd på att mensen kommer men samtidigt vill jag inte ha negativa tankar utan försöka tänka positivt.. dom säger det ska göra halva jobbet.
Är rädd att bli besviken och bli skengravid igen. Förra månaden var jag skengravid hade ont i brösten som jag aldrig haft förr. Blev fort mätt och fort hungrig. Sugen som sjutton jämt. Vet att jag kommer att vara supersugen på att testa tidigt( har ju 3 digitala tester liggande hemma) samtidigt som jag vill suga på karamellen och inte vill ha ett negativt test.... man blir ju galen..

ÅÅhhh denna väntan... kram och tack för att ni orkade läsa.

[nornor]

Därför är det ju så skönt att man kan dela dessa tankar med andra på denna sida tycker jag. Man blir lätt galen av att hela tiden gå och fundera... jag kommer på mig själv med att om någon pratar om nästa sommar så tänker jag direkt "tänk om vi har en liten då". Allt kretsar ju kring detts livets stora.

För mig som är förstagångs försökare är det extra pirrigt eftersom jag faktiskt inte ens vet om jag kan bli gravid. Jag tror jag skulle känna mig lite lungnare om jag hade bran sedan innan av att i alla fall veta att kroppen har funkat förut. Däremot är det ju självklart ingen skillnad på längtan efter ett barn hur många eller få du än har.

Jag har tur som har en man som man kan dryfta alla dessa tankar med. Men jag är också nervös att om man pratar om det för mycket - att det då ska bli en slags psykologisk spärr. Men å andra sidan vet jag inte om kroppens funktioner tar hänsyn till sådant

Mannen i mitt liv drömde häromnatten att han tappat sin snorre, haha! Han tog det som ett tecken att han är rädd för att inte kunna få barn - alla har vi våra olika nojjor....