Kortväxt?

[tiamia]

Min dotter är 12 år och bara 142 cm lång. Enligt skolsköterskan kommer hon att bli ca 155 cm lång som vuxen. Jag är själv 170 cm och tycker att under 160 cm är väldigt kort. Hon har ännu inte kommit in i puberteten och det tar nog något år till innan hon får mens. Enligt skolsköterskan växer man mycket före första mens och sen avstannar tillväxten.

Ni som har korta barn i tonåren - hur har ni gjort? Vad jag vet måste man behandla kortväxthet sålänge barnet fortfarande växer, sen är det för sent!

Ni som själva är korta - hur har ni upplevt ert vuxenliv? Är det jobbigt att vara kort? Hur är det med självkänslan när man hela tiden måste titta upp på folk?

[raqven]

Hej
De kan ta prover och kolla om hon har tillräckligt med tillväxthormon osv. Om inget är fel, och om hon blir 155 och över brukar de inte göra någonting, eftersom det alltid finns en risk med hormonell påverkan, tex cancer. Min korta dotter blir inte behandlad, blir också ca 155. Hon är 14 nu, och har haft sin mens sedan i somras. Hon mår ganska dåligt över att hon är så kort, eftersom hon ser ganska barnslig ut också, så alla tror hon är mycket yngre än vad hon är. Det jag tror är jätteviktigt är att vi som föräldrar verkligen är tydliga med att det verkligen INTE har NÅN SOM HELST betydelse om man är kort eller lång. Även om det känns jobbigt nu, så kommer det att spela mindre roll när man är vuxen. Det är väl ingen normal människa som tycker att en kort person är mindre värd, eller?

Så mitt råd, om det inte är ngt fel på hennes tillväxthormon ( eg, normal tillväxtkurva, även om den är på den korta nivån) , inpränta värderingen att det inte spelar nån roll om man är lång eller kort. För det gör det inte!

[Rut_Blad]

155 cm är ingen katastrof. Min syster har den längden, och det hon kan ha problem med är att nå fram till pedalerna när hon ska köra bil. Men idag går alla moderna bilar att ställa in.

Har en väninna som är 146 cm, och det är rätt så kort när man är vuxen. Hon har problem att hitta kläder, men kläder går alltid att fixa till. Jag följde med henne när hon skulle kolla på en ny bil senast, och hon hittade en bil som hon inte hade problem att nå både ratt, pedaler och se över ratten.

Sedan kan man växa upp till 10 cm efter att man fått mens, jag gjorde det själv precis som båda mina döttrar.

Jag kan också tillägga att skolsköterskor har haft fel förr.

Men peppa din dotter. Hon är viktig och betydelsfull oavsett längd eller utseende.

Vad gäller din fråga om att alltid titta upp på folk, så är det inget man tänker på. Möjligen när man träffar 2-metersmänniskor, för man får ont i nacken. Jag jobbade förresten på ett ställe där _alla_ var långa, utom jag. Och det är ju rätt sällan man egentligen står rakt upp och ner och pratar en längre stund. Oftast sitter den ena eller båda.

Hur tror du det är att sitta i rullstol? Tänker du att dessa människor känner sig mindre värda? Och ser du själv ner på människor som är kortare än du själv? Kan vara bra att ha det i bakhuvudet kanske. Det är ju där fördomarna börjar, hos sig själv.

[Fia-]

Min dotter var en av de kortaste tjejerna i klassen när hon gick i 6:an och nu som 18-åring så är hon nästan 175 cm. Dottern kom sent in i puberteten och växte sedan nästan 15 cm efter första mens.

Hur noga har ni undersökt henne, eller har skolsköterskan bara gjort en kvalificerad gissning?

[Cookiekakan]

Vår dotter var också väldigt kort och när jag påpekade för en läkare att hon hade lika stora händer som jag tyckte han att hon borde undersökas.
De tittade på hur längden var på oss föräldrar och röntgade handen. Läkaren trodde att hon skulle bli max 156 cm. så för varje dag som hon inte fick mens var vi själaglada. Mensen kom i åttan och idag när hon är 16,5 år är hon 161 cm. Det är OK, tycker hon.

[tiamia]

Tack för era svar!!
Jag tycker absolut inte att det är fel eller så att vara kort. Både min svärmor och min svägerska är mycket korta och har lidit av det hela livet!!! Egentligen tror jag det är en fråga om att bygga upp en god självkänsla oberoende av kroppshydda. Ville bara veta hur andra har resonerat.
Tack!

[kittieH]

Jag är 16 år gammal och är inte en cm längre än 1.58,
min sambo är 1.93,
(hehe)
och jag har upplevt när jag var yngre att jag hävdade mig själv och stod upp för mig själv på ett helt annat sätt än längre människor, kanske för att det handlar om självbekräftelse och om att hävda sig, men jag har aldrig haft några problem alls. Var precis som din dotter runt 142 cm när jag var tio kanske kanske.. året innan jag fick min mens (fick den när jag var elva år) spurtade jag upp till 1,54 och sen växte jag bara fyra cm till, väldigt långsamt.

Har inte haft problem med självkänslan, enda som har varit lite jobbigt är att jag har storlek 34 i byxor,
men de är fortfarande 10 cm för långa
men man kan lägga upp, eller göra som jag brukar göra,
bara peta ner byxkanterna i strumporna om man inte hinner just då

Har också upptäckt att många män gillar korta kvinnor, för att man anses vara rätt så liten och söt

[lydia]

Jag tycker det är lite underligt att skolsköterskan kan veta så exakt hur lång dottern skall bli, men jag är kanske bara inte så insatt..Jag är 158 cm lång och har klarat mig utmärkt. Jag slutade växa när jag var 12 och fick mens. Längden är ju en av ens fysiska egenskaper som man inte kan påverka själv. och Man kan ju alltid lida av någonting, om man har dålig självkänsla - vikt, stora fötter eller händer eller näsa eller konstiga öron eller vad som helst. Att vara kort är kanske inte dagens skönhetsideal, men det är ändå ganska accepterad för kvinnor att vara småväxta. Svenskar är ju ganska långa och blir längre, men det bor ju många andra nationaliteter i Sverige som är kortare, så jag tycker faktiskt inte att längden är något att bry sig om för en tjej. För killar är det säkert mycket svårare, trots allt.
PS var i Frankrike i september på ett franskt företag och jag var längst av alla kvinnor - förutom kollegan från Holland )

[Rut_Blad]

Ja det tror jag också, att en liten kvinna kan ses mer "kvinnlig" än en lång "Amazon". Och som tur är så tycker även männen olika där.

Samtidigt kan jag uppleva att just lite kortare kvinnor faktiskt är mer intensiva än långa också. Tänker just nu på 2 unga tjejer som gjort häftiga karriärer som båda var under medellängd. Och framförallt så hade de respekt med sig.

[Rut_Blad]

Det där känner jag igen. Minns ett tillfälle när jag var i Italien där jag kände mig som en flaggstång, och det var en rätt lattjo känsla när man är van att titta upp på folk.

[~Tiny~]

min dotter var som din i den åldern och idag är hon 18 och 158 cm.
Innan hon fick mens så var det tal om att vi kunde få hormoner för att skjuta på mensen och ge henne en chans att växa mer.
Att vi inte gjorde det beror på biverkningarna som kan bli (bl.a sterilitet) och det tyckte inte vi var värt några cm till.
Några problem med självkänslan har inte vår tjej i alla fall.

[anonymt namn]

Jag är 17 år och har en väldigt kort mamma, hon är bara 149 cm lång men hon har inte lidigt särskilt mycket av det. Jag brås på min mor och är inte heller så lång ca 156 cm, visst skulle det vara kul att vara lite längre men jag ser der inte som ett stort problem.

[-Vanda-]

Min äldsta dotter är 159 cm lång (snart 17 år). Själv är jag 178 cm. Jag tycker snarare att det är ok för en tjej att vara lite kortare, jag har då inte haft några fördelar av att vara flaggstång.
Dottern hade problem med detta innan, då de flesta av hennes tjejkompisar var långa och hon kände sig pytteliten. Nu i gymnasiet är hon inte ens kortast längre.
Min andra dotter som är 9½ år är redan 157 cm. Enligt barnläkarna riskerar hon att bli över 185 cm lång så vi har bestämt att stoppa henne kring 180 cm.
(Barnen har en liten och nätt farmor och en lång och ståtlig mormor. Morfar och farfar är normallånga, barnens pappa är nästan 2 m lång)

[Anonym]

Är 39 år och 158 cm lång. Kan ärligt säga att jag aldrig upplevt det som något större problem att ha den längden. Är tacksam att ingen har experimenterat med hormoner på mig pga min längd. Varför ta den risken pga något så ytligt som ens längd? (Om man inte är extremt lång eller kort förstås!)

Varför skulle det över huvudtaget vara ett problem att vara 155 cm? Det enda negativa för mig har varit andra människors behov av att kommentera min längd. "Oj så kort du är. Hur läng är du egentligen" eller långa killar som klappar en på huvudet. Är allergisk mot det. Men min självkänsla är det inget fel på. Varför skulle det ha med min längd att göra? Förstår inte ens frågan.

[frusen]

Hur går ni tillväga då????
Mina barn är tok långa ..
Min dotter 15år är 180cm..Men det är försent att stoppa..eller??