känslosamma barn och dagis
_0401 Januaribarn
  1. Medlem sedan
    Aug 2000
    #1

    känslosamma barn och dagis

    Sista veckan har LInnéa verkligen blommat ut i sitt humör. Hon blir så där heligt arg. Hon gråter floder och hon kan vara så där hopplöst envis så det driver mig och pappan till vansinne. En rätt typisk fyraåring mao. Jag har inga problem med Linnéas känsloutbrott utan vi tar dem för den utveckling det är och har ngt gått över styr tar vi oss en diskussion om det efteråt när alla känslor lagt sig.

    Idag när jag hämtade på dagis kom en av personalen fram och berättade lite om dagen. Ida hade varit lite trött och lite om vad de gjort osv. Sen kom det som fått mig att fundera sen dess. Personalen tyckte att vi borde ta oss ett snack med Linnéa för att markera att hennes beteende inte är okej. Sen berättade hon att Linnéa hade velat följa med sin bästis hem när hennes mormor kom för att hämta. Vi hade pratat om detta på morgonen att de skulle få följa med varandra hem men inte denna vecka då mamman var nyopererad så det visste LInnéa men när hon inte fick ändå sen på em hade hon blivit jätteledsen och gråtit krokodiltårar. Så pass ledsen att en personal fått ta henne. Det är det beteendet som jag skulle prata med henne om?!?! Nu har jag gått och grunnat hela kvällen och jag får inte ihop resonemanget. De kan väl inte på fullaste allvar mena att jag ska prata med LInnéa om att trots att hon är ledsen så får hon inte visa det så mkt???! Jag uppfostrar inte mina barn till att kräva sina känslor utan snarare att uttrycka dem men på rätt fel. Under vägens gång kommer de säkert göra fel(slåss eller sväras eller så) men för att vara ledsen? Min fundering är då snarare för vem detta utbrott är jobbigt? Är det så att det kanske är mest jobbigt för den vuxne som inte är van vid starka känslor eller?
    Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar?
    ~*~ Emma 010129 ~*~ Linnéa 040219
    ~*~ Ida 060605 ~*~Erik 091223
  2. 1
    känslosamma barn och dagis Sista veckan har LInnéa verkligen blommat ut i sitt humör. Hon blir så där heligt arg. Hon gråter floder och hon kan vara så där hopplöst envis så det driver mig och pappan till vansinne. En rätt typisk fyraåring mao. Jag har inga problem med Linnéas känsloutbrott utan vi tar dem för den utveckling det är och har ngt gått över styr tar vi oss en diskussion om det efteråt när alla känslor lagt sig.

    Idag när jag hämtade på dagis kom en av personalen fram och berättade lite om dagen. Ida hade varit lite trött och lite om vad de gjort osv. Sen kom det som fått mig att fundera sen dess. Personalen tyckte att vi borde ta oss ett snack med Linnéa för att markera att hennes beteende inte är okej. Sen berättade hon att Linnéa hade velat följa med sin bästis hem när hennes mormor kom för att hämta. Vi hade pratat om detta på morgonen att de skulle få följa med varandra hem men inte denna vecka då mamman var nyopererad så det visste LInnéa men när hon inte fick ändå sen på em hade hon blivit jätteledsen och gråtit krokodiltårar. Så pass ledsen att en personal fått ta henne. Det är det beteendet som jag skulle prata med henne om?!?! Nu har jag gått och grunnat hela kvällen och jag får inte ihop resonemanget. De kan väl inte på fullaste allvar mena att jag ska prata med LInnéa om att trots att hon är ledsen så får hon inte visa det så mkt???! Jag uppfostrar inte mina barn till att kräva sina känslor utan snarare att uttrycka dem men på rätt fel. Under vägens gång kommer de säkert göra fel(slåss eller sväras eller så) men för att vara ledsen? Min fundering är då snarare för vem detta utbrott är jobbigt? Är det så att det kanske är mest jobbigt för den vuxne som inte är van vid starka känslor eller?
    Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar?
  3. Medlem sedan
    Sep 2006
    #2
    Jag tycker att du tänker rätt och att dagisfröken har fel! Punkt!
    Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
  4. 2
    Jag tycker att du tänker rätt och att dagisfröken har fel! Punkt!
  5. Medlem sedan
    Aug 2000
    #3
    Tack! Jag kände också det rent instinktivt men började vackla lite efter ett par svar från februaribarn. Har insett att det är bra att råka ut för sånt här ibland för man tvingas liksom tänka till och reflektera över vem man är och vad jag står för. Inget ont som inte har ngt gott i sig Har dock inte hunnit prata med dem än men vet att vi har utvecklingssamtal snart och nästa vecka är det lite lugnare så jag hoppas vi kan ta upp det då också.
    Hur går det med flickorna? Äter lillfisen bra fortfarande? Hoppas det! Här är Ida snart ikapp LInnéa viktmässigt. Det skiljer bara 1,5kg. Märks att Ida är en liten annan sort. Hon gillar mat och då gärna konstiga saker som barn inte brukar gilla
    Kram!
    ~*~ Emma 010129 ~*~ Linnéa 040219
    ~*~ Ida 060605 ~*~Erik 091223
  6. 3
    Tack! Jag kände också det rent instinktivt men började vackla lite efter ett par svar från februaribarn. Har insett att det är bra att råka ut för sånt här ibland för man tvingas liksom tänka till och reflektera över vem man är och vad jag står för. Inget ont som inte har ngt gott i sig Har dock inte hunnit prata med dem än men vet att vi har utvecklingssamtal snart och nästa vecka är det lite lugnare så jag hoppas vi kan ta upp det då också.
    Hur går det med flickorna? Äter lillfisen bra fortfarande? Hoppas det! Här är Ida snart ikapp LInnéa viktmässigt. Det skiljer bara 1,5kg. Märks att Ida är en liten annan sort. Hon gillar mat och då gärna konstiga saker som barn inte brukar gilla
    Kram!
  7. A.med Tilde
    #4

    Dålig personal.

    Personalen får ta hand om din dotter när hon blir ledsen och inte lägga det på er föräldrar. Tänk om det vore så lätt att bara för att man pratar med barnet hemma om hur man ska göra så gör barnet så. Nu funkar det inte så och det borde alla veta, och allra helst personer som arbetar med barn.

    Jag tycker att man KAN prata med sitt barn om det. Att man berättar att man vet vad som hände, och att man förstår att hon ville leka men att det inte går alltid. Om din dotter sedan blir ledsen så får personalen ta det med henne och förklara för henne och trösta henne.

    Jag tycker du resonerar helt rätt och håller med någon på februaribarn som skrev det där om att personalen går för långt i sin med potentiella curlingföräldrar.
  8. 4
    Dålig personal. Personalen får ta hand om din dotter när hon blir ledsen och inte lägga det på er föräldrar. Tänk om det vore så lätt att bara för att man pratar med barnet hemma om hur man ska göra så gör barnet så. Nu funkar det inte så och det borde alla veta, och allra helst personer som arbetar med barn.

    Jag tycker att man KAN prata med sitt barn om det. Att man berättar att man vet vad som hände, och att man förstår att hon ville leka men att det inte går alltid. Om din dotter sedan blir ledsen så får personalen ta det med henne och förklara för henne och trösta henne.

    Jag tycker du resonerar helt rätt och håller med någon på februaribarn som skrev det där om att personalen går för långt i sin med potentiella curlingföräldrar.

Liknande trådar

  1. Känslosamma barn och dagis
    By Fia med 4 in forum _0402 Februaribarn
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2008-01-25, 12:51
  2. Nya barn på dagis...
    By marilin in forum Namn, dop & namngivning
    Svar: 18
    Senaste inlägg: 2007-09-11, 19:19
  3. Jag har ett dagis-barn!
    By Nilo in forum _0704 Aprilbarn
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2007-03-31, 10:31
  4. Ni som har barn på dagis
    By marilin in forum _05 Höstbarn
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2006-12-01, 07:38
  5. Ni som har barn på dagis
    By marilin in forum _05 Höstbarn
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2006-11-30, 10:18
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar