Varför blir det så här???
Hitta nya vänner
  1. anonymt namn
    #1

    Varför blir det så här???

    Hej!

    Vi är tre vänner som tyvärr inte kan umgås ihop samtidigt. Det känns som om det är rena draglinan emellan oss. Jag har kommit den ena tjejen närmare och det känns så underbart. Verkligen en person som gör mig glad. Men jag kan inte riktigt till 100% lita på henne, vet att hon kan vända bort från mig igen. Och det är det jag känner att hon just nu är på väg att göra. Vända bort från mig o nu vara mer med den andra tjejen. Jättekul för dem, men det känns som om det är en tagg i mitt hjärta. Jag missunnar INTE dem det, förstå mig nu rätt.

    VARFÖR kan inte tre töser umgås samtidigt, vuxna som vi är?

    Jag själv har aldrig haft ngn nära vän som betytt så mkt för mig som nu. Men man får kanske bara vara glad för den tiden hon har funnits för mig.

    Hur ska jag bete mig?!? Kram
  2. 1
    Varför blir det så här??? Hej!

    Vi är tre vänner som tyvärr inte kan umgås ihop samtidigt. Det känns som om det är rena draglinan emellan oss. Jag har kommit den ena tjejen närmare och det känns så underbart. Verkligen en person som gör mig glad. Men jag kan inte riktigt till 100% lita på henne, vet att hon kan vända bort från mig igen. Och det är det jag känner att hon just nu är på väg att göra. Vända bort från mig o nu vara mer med den andra tjejen. Jättekul för dem, men det känns som om det är en tagg i mitt hjärta. Jag missunnar INTE dem det, förstå mig nu rätt.

    VARFÖR kan inte tre töser umgås samtidigt, vuxna som vi är?

    Jag själv har aldrig haft ngn nära vän som betytt så mkt för mig som nu. Men man får kanske bara vara glad för den tiden hon har funnits för mig.

    Hur ska jag bete mig?!? Kram
  3. Anonym
    #2
    Är det jag som skrivit ??!
    herre gud, jag har precis samma situation som dig.. känner mig också "avis" när de bara umgås med varandra hela tiden .."typ" har väl inget direkt råd att ge dig
    kram !
  4. 2
    Är det jag som skrivit ??!
    herre gud, jag har precis samma situation som dig.. känner mig också "avis" när de bara umgås med varandra hela tiden .."typ" har väl inget direkt råd att ge dig
    kram !
  5. Anonym
    #3
    Hej!

    Då är jag inte ensam alltså om att ha det så.....
    Hur brukar du göra???
  6. 3
    Hej!

    Då är jag inte ensam alltså om att ha det så.....
    Hur brukar du göra???
  7. Anonym
    #4
    Hej
    Jag tycker det är lite jobbigt, då de brukar träffas hemma hos ena tjejen, för hon är min granne så jag ser när den andra är där.. jag brukar höra av mig & föreslå aktiviteter & de kanske det inte passar dem just då, sedan kan barnen (5 &6 år) säga att jag var "där " med NN osv.
    Bläää ! vad trist ! sänder en "kram" till dig !
  8. 4
    Hej
    Jag tycker det är lite jobbigt, då de brukar träffas hemma hos ena tjejen, för hon är min granne så jag ser när den andra är där.. jag brukar höra av mig & föreslå aktiviteter & de kanske det inte passar dem just då, sedan kan barnen (5 &6 år) säga att jag var "där " med NN osv.
    Bläää ! vad trist ! sänder en "kram" till dig !
  9. Anonym
    #5
    Hej!

    Visst är det trist! Det är ju så att sanningen kommer fam förr eller senare. Man får reda på det på ngt vis. Jag börjar faktiskt mer o mer tänka som så att jag får vara glad över den tiden som hon har betytt extra mkt för mig. Istället blicka framåt o lära sig ngt av detta.

    Lättare sagt än gjort, jag vet! Hur tänker du när du läser detta?

    Kram på dig!
  10. 5
    Hej!

    Visst är det trist! Det är ju så att sanningen kommer fam förr eller senare. Man får reda på det på ngt vis. Jag börjar faktiskt mer o mer tänka som så att jag får vara glad över den tiden som hon har betytt extra mkt för mig. Istället blicka framåt o lära sig ngt av detta.

    Lättare sagt än gjort, jag vet! Hur tänker du när du läser detta?

    Kram på dig!
  11. Medlem sedan
    Dec 1998
    #6
    Varför kan ni bara vara två och två? Om man tycker om någon kan man väl unna den att tycka om andra OCH vara omtyckt av andra också? Bjud hem båda och prata igenom det här! Jag har hur många gånger som helst varit 3 tjejkompisar och att det inte skulle gå är mer en myt, tycker jag! Varför skulle det inte gå?! Ju fler vänner desto bättre och bara för att hon tycker om den andre betyder det ju inte att hon tycker mindre om dej! Tyckaomandet räcker nog till alla!
  12. 6
    Varför kan ni bara vara två och två? Om man tycker om någon kan man väl unna den att tycka om andra OCH vara omtyckt av andra också? Bjud hem båda och prata igenom det här! Jag har hur många gånger som helst varit 3 tjejkompisar och att det inte skulle gå är mer en myt, tycker jag! Varför skulle det inte gå?! Ju fler vänner desto bättre och bara för att hon tycker om den andre betyder det ju inte att hon tycker mindre om dej! Tyckaomandet räcker nog till alla!
  13. Anonym
    #7
    Hej
    Ja det blir för stökigt att träffas 3 mammmor & våra totalt 6 barn (2- 6 år) tycker dem. samt att de har samma yrke(lärare) och snackar myckett jobb relaterat jag är inte lärare el dyl.
    Jag försöker höra av mig till bägge men sedan umgås de själva utan att bjuda in mig... den andra tjejen brukar träffas med mig & så...
  14. 7
    Hej
    Ja det blir för stökigt att träffas 3 mammmor & våra totalt 6 barn (2- 6 år) tycker dem. samt att de har samma yrke(lärare) och snackar myckett jobb relaterat jag är inte lärare el dyl.
    Jag försöker höra av mig till bägge men sedan umgås de själva utan att bjuda in mig... den andra tjejen brukar träffas med mig & så...
  15. Kicki-Lina
    #8
    Minns det där från skoltiden tack och lov över.Jag tycker att Du ska leta upp vänner som sätter dig i främsta rummet och varför ska Du känna att hon vänder sig bort mot dig igen. Har det hänt förut? Jag förstår att det känns jobbigt men en riktig vänskap ska inte vara så skör. Ge och ta. Jag tycker att Du ska gå vidare det finns massor av fina blivande vänner där ute. Det handlar om att vara och bjuda på sig själv. Du är värd bättre! KRAM!!
  16. 8
    Minns det där från skoltiden tack och lov över.Jag tycker att Du ska leta upp vänner som sätter dig i främsta rummet och varför ska Du känna att hon vänder sig bort mot dig igen. Har det hänt förut? Jag förstår att det känns jobbigt men en riktig vänskap ska inte vara så skör. Ge och ta. Jag tycker att Du ska gå vidare det finns massor av fina blivande vänner där ute. Det handlar om att vara och bjuda på sig själv. Du är värd bättre! KRAM!!
  17. Anonym
    #9
    hej !
    Var ska man hitta "nya" vänner då ?? svårt att våga sig på att bjuda in någon som man inte känner ?
    man vet ju inte vilka som är intresserade av att skaffa nya bekantskaper..
    ja, det har hänt några gånger att det blivit så här.. ett par träffade vi "jämt" under ett par år men sedan fick vi barn & då vill de inte höra avsig längre .. ett annat fall där var det bara jag som ringde & så jag slutade höra av mig (hon har redan ett gäng barndomskamrater)
    en annan granne vars barn är bästis med mitt barn sedan de var 2 år (idag 5 år) hon är alltid i farten & har "såå" mycket inbokat, där blir det mest snack vid brevlådan på sommaren.
  18. 9
    hej !
    Var ska man hitta "nya" vänner då ?? svårt att våga sig på att bjuda in någon som man inte känner ?
    man vet ju inte vilka som är intresserade av att skaffa nya bekantskaper..
    ja, det har hänt några gånger att det blivit så här.. ett par träffade vi "jämt" under ett par år men sedan fick vi barn & då vill de inte höra avsig längre .. ett annat fall där var det bara jag som ringde & så jag slutade höra av mig (hon har redan ett gäng barndomskamrater)
    en annan granne vars barn är bästis med mitt barn sedan de var 2 år (idag 5 år) hon är alltid i farten & har "såå" mycket inbokat, där blir det mest snack vid brevlådan på sommaren.
  19. Kicki-Lina
    #10
    Självklart kan Du bjuda in. För det första måste man vara aktiv själv. Vänner är som med killar man måste vara ute aktivt och söka annars blir det inget. Man kan inte sitta hemma på soffan då blir man ensam. Om jag tänker hur jag har träffat mina senaste vänner är det genom mammagrupp och genom jobbet. Oftast genom barnen att man ses pga av dem och sedan märker man om man har något gemensamt eller ej. Jag har kvar två nära vänner som inte har barn och aldrig att jag skulle ha låtit vår vänskap försvinna pga att jag själv har 3 barn. De betyder alldeles för mycket för mig än att vi måste leva likadant liv. Jag tror att man måste lämna ut sig själv lite grann om man vill få en nära vänskap. Det behöver man ju dock inte börja med men efter ett tag då tror jag att det är nödvändigt om det ska bli en nära relation. Jag har ofta fått höra att Du som har så många vänner och andra som har varit avundsjuka på mina vänskaps relationer. Det jag kan säga är att jag har varit AKTIV som mitt andra jobb. Det har tagit mycket tid men med tanke på hur mycket jag har fått tillbaka så är det värt varenda minut. Mina vänner vet att jag finns där för dom. Jag är dock inte felfri, långtifrån. Det är väl en del att att jag har lätt att få vänner att jag bjuder på mitt tokiga liv dock inte till alla. Kram till dig och jag vill INTE att Du ska fortsätta att vara ett andra hands alternativ. Du ska väljas för din egen skull.
  20. 10
    Självklart kan Du bjuda in. För det första måste man vara aktiv själv. Vänner är som med killar man måste vara ute aktivt och söka annars blir det inget. Man kan inte sitta hemma på soffan då blir man ensam. Om jag tänker hur jag har träffat mina senaste vänner är det genom mammagrupp och genom jobbet. Oftast genom barnen att man ses pga av dem och sedan märker man om man har något gemensamt eller ej. Jag har kvar två nära vänner som inte har barn och aldrig att jag skulle ha låtit vår vänskap försvinna pga att jag själv har 3 barn. De betyder alldeles för mycket för mig än att vi måste leva likadant liv. Jag tror att man måste lämna ut sig själv lite grann om man vill få en nära vänskap. Det behöver man ju dock inte börja med men efter ett tag då tror jag att det är nödvändigt om det ska bli en nära relation. Jag har ofta fått höra att Du som har så många vänner och andra som har varit avundsjuka på mina vänskaps relationer. Det jag kan säga är att jag har varit AKTIV som mitt andra jobb. Det har tagit mycket tid men med tanke på hur mycket jag har fått tillbaka så är det värt varenda minut. Mina vänner vet att jag finns där för dom. Jag är dock inte felfri, långtifrån. Det är väl en del att att jag har lätt att få vänner att jag bjuder på mitt tokiga liv dock inte till alla. Kram till dig och jag vill INTE att Du ska fortsätta att vara ett andra hands alternativ. Du ska väljas för din egen skull.
  21. Anonym too
    #11
    Jag hakar på trots att det inte var jag som stållde frågan. Intressant att du skriver att du lägger nermycket tid på dina vänner, som ett andra jobb. Jag har nog altid tagit dem jag har för givet vilket också resulterat i att jag numera har det ganska tunnt med personer som hör av sig (jag själv är som sagt dålig på att göra det).

    Jag vill NU börja ändra mitt beteende och bli en bättre vän så jag undrar vad gör du mer än ringer lite d o då samt bjuder in till någon middag?
  22. 11
    Jag hakar på trots att det inte var jag som stållde frågan. Intressant att du skriver att du lägger nermycket tid på dina vänner, som ett andra jobb. Jag har nog altid tagit dem jag har för givet vilket också resulterat i att jag numera har det ganska tunnt med personer som hör av sig (jag själv är som sagt dålig på att göra det).

    Jag vill NU börja ändra mitt beteende och bli en bättre vän så jag undrar vad gör du mer än ringer lite d o då samt bjuder in till någon middag?
  23. Anonym
    #12
    törs man det då ? skrev en "presentation" på en annan sida & då svarade någon typ heg messa mig.
    en likadan signatur skrev på andra "ämnen" att hon tänkte typ varje dag på att ta livet av sig & bla, bla. det behöver ju inte vara samma person ds
    ush , jag tyckte det verkade läskigt.... annars har jag funderat på att annonsera under fliken "träffas"
    ursäkta mig nu, men jag är rädd för att få "skumma" typer efter mig.. men säkert är de allra flesta stabila & "normala" (vad nu det är )
    mvh anonym
  24. 12
    törs man det då ? skrev en "presentation" på en annan sida & då svarade någon typ heg messa mig.
    en likadan signatur skrev på andra "ämnen" att hon tänkte typ varje dag på att ta livet av sig & bla, bla. det behöver ju inte vara samma person ds
    ush , jag tyckte det verkade läskigt.... annars har jag funderat på att annonsera under fliken "träffas"
    ursäkta mig nu, men jag är rädd för att få "skumma" typer efter mig.. men säkert är de allra flesta stabila & "normala" (vad nu det är )
    mvh anonym
  25. Kicki-Lina
    #13
    Hej,

    Det finns som sagt inget recept på god vänskap och den måste ju vara ömsesidig. Om jag ser på mina vänskapsförhållanden står jag2 riktigt nära 3-4 nära. De två närmaste ringer jag till när jag är ledsen arg etc. och självklart goda nyheter. Sen har jag 3-4 st som står mig nära men kanske jag inte ringer dem först men vi har ändå en nära kontakt och pratar om relationer, välmående etc. De två närmaste försöker jag ringa en gång i veckan samt sms. De andra kan bli väldigt olika 1 gång i veckan till 1 gång i månaden. Sms blir det ibland för att visa att man bryr sig eller att man vill berätta något roligt etc Dock aldrig för mycket mail och sms. Man måste underhålla en vänskap med live samtal och att man ses någon gång ibland. Man måste vara beredd att lämna ut sig själv om man vill ha en nära relation. Man får aldrig en nära relation om man håller en yttre fasad. Då finns det inte någon som vill släppa in en. Sen blir det sldrig någon nära relation om man själv inte är intresserad av persoen. För man är väl intresserad av den andra personen ? Kanske inte men då kommer den vänskapen inte bli djup.Jag har en vän som är super näll och pålitlig som få men hon frågar sällan om mitt liv. Hon känner mig inte på djupet och är inte intresserad heller då hon aldrig fråga om mitt liv. Jag har nyligen på börjat en ny utbildning, vi köpte sommarställen för 5 månader sedan. Hon vet inget om detta ändå träffades vi nyligen och hade en shopping dag tillsammans men hon pratade mest om sitt hela tiden. Vilket jag tycker är ok för jag lyssnar gärna men är så förvånad över att männsikor inte är intresserad av andra. Det är dock inte helt ovanligt det är ofta man sitter och lyssnar på andra på tillställningar. Hur söka upp ny vänskap? Har man småbarn kan man ju gå via mammagrupp öppna förskolan. Som jag skrivit tidigare. Tycker absolut att man kan bjuda hem på fika. Det är inte säkert man hittar varann på en gång men så småniong om burkar det klaffa med någon. Ha tupper ware partyn, barnkläder. Gå på matlagningskurs eller någon annan kurs. Engagera sig på förskolan eller skolan föräldrar råd. Skapa nya kontakter där. Varför inte fråga en granne om att gå ut och promenera? Man måste våga och försöka för att vinna. Jag har själv aldrig sökt vänskap på nätet men jag vet en granne som var med i en föräldrar grupp på familjeliv.se de se började ses aktivt. Det hela handlar om att ge och ta men man kanske inte träffar rätt på en gång. Kom ihåg man är inte felfir så räkna inte med att den andra personen är det. Det finns massor människor där ute som vill ha goda vänner men också de som faktist inte är inte är intresserad av att ha nära vänner. Vi är olika helt enkelt. Ge järnet :-)!! Kram på vägen
  26. 13
    Hej,

    Det finns som sagt inget recept på god vänskap och den måste ju vara ömsesidig. Om jag ser på mina vänskapsförhållanden står jag2 riktigt nära 3-4 nära. De två närmaste ringer jag till när jag är ledsen arg etc. och självklart goda nyheter. Sen har jag 3-4 st som står mig nära men kanske jag inte ringer dem först men vi har ändå en nära kontakt och pratar om relationer, välmående etc. De två närmaste försöker jag ringa en gång i veckan samt sms. De andra kan bli väldigt olika 1 gång i veckan till 1 gång i månaden. Sms blir det ibland för att visa att man bryr sig eller att man vill berätta något roligt etc Dock aldrig för mycket mail och sms. Man måste underhålla en vänskap med live samtal och att man ses någon gång ibland. Man måste vara beredd att lämna ut sig själv om man vill ha en nära relation. Man får aldrig en nära relation om man håller en yttre fasad. Då finns det inte någon som vill släppa in en. Sen blir det sldrig någon nära relation om man själv inte är intresserad av persoen. För man är väl intresserad av den andra personen ? Kanske inte men då kommer den vänskapen inte bli djup.Jag har en vän som är super näll och pålitlig som få men hon frågar sällan om mitt liv. Hon känner mig inte på djupet och är inte intresserad heller då hon aldrig fråga om mitt liv. Jag har nyligen på börjat en ny utbildning, vi köpte sommarställen för 5 månader sedan. Hon vet inget om detta ändå träffades vi nyligen och hade en shopping dag tillsammans men hon pratade mest om sitt hela tiden. Vilket jag tycker är ok för jag lyssnar gärna men är så förvånad över att männsikor inte är intresserad av andra. Det är dock inte helt ovanligt det är ofta man sitter och lyssnar på andra på tillställningar. Hur söka upp ny vänskap? Har man småbarn kan man ju gå via mammagrupp öppna förskolan. Som jag skrivit tidigare. Tycker absolut att man kan bjuda hem på fika. Det är inte säkert man hittar varann på en gång men så småniong om burkar det klaffa med någon. Ha tupper ware partyn, barnkläder. Gå på matlagningskurs eller någon annan kurs. Engagera sig på förskolan eller skolan föräldrar råd. Skapa nya kontakter där. Varför inte fråga en granne om att gå ut och promenera? Man måste våga och försöka för att vinna. Jag har själv aldrig sökt vänskap på nätet men jag vet en granne som var med i en föräldrar grupp på familjeliv.se de se började ses aktivt. Det hela handlar om att ge och ta men man kanske inte träffar rätt på en gång. Kom ihåg man är inte felfir så räkna inte med att den andra personen är det. Det finns massor människor där ute som vill ha goda vänner men också de som faktist inte är inte är intresserad av att ha nära vänner. Vi är olika helt enkelt. Ge järnet :-)!! Kram på vägen
  27. anonymt namn
    #14

    fråga om övertramp *långt*

    min allra bästa väninna sedan 20 år eller så har kläckt ur sig något som jag har svårt att komma över. jag har inte sagt något än, trots att det var i början av december, utan väntat på att irritationen ska gå över, men det blir bara värre. vi har tidigare aldrig haft några konflikter.

    vi var på min sons lussefirande, och hon, dessutom gudmor, och hennes sambo var också där. efteråt drog hon mig lite avsides och sa att hon hade något pinsamt att fråga. hon hade, på skämt utgår jag ifrån, frågat hennes sambo om han kunde tänka sig att inseminera mig (hon vet att min man inte vill ha fler barn, och att jag vill). Och han hade tagit det på allvar, trott att jag hade frågat henne, och svarat ja. Han är barnkär och hon vill inte ha några alls. Då hade hon ju fått förklara att jag inte var inblandad i den här frågan alls, men hon tillade ändå att så här generös är hon: jag kan få hennes mans spermier och hon skulle inte alls bli svartsjuk.

    Jag blev jättechockad och ytterst obekväm. Min man var där, och han och hennes sambo lekte just då med min son. Dessutom var min föräldrar där, så jag kunde ju inte annat än att hålla masken. Under flera dagar fortsatte hon att prata om det här, skämtsamt, men ändå med allvarlig underton och jag blev mer och mer besvärad, försökte skämta bort det, och till slut gick det upp för henne att jag inte ville ha henns man. Hon uttryckte stor förvåning.

    Men med tiden känner jag att jag nog aldrig blivit så förolämpad av någon. Så här känner jag:

    -jag känner mig förlöjligad och ledsen.

    -jag skäms -- varför? jag känner bara stor skam, reder inte ut den känslan.

    -om hon nu roat sig på min bekostnad för att se hur hennes sambo reagerar (hon berättade att hon brukar fråga sina män sådana här saker, för skojs skull), varför i hela friden berättade hon det för mig? för att såra mig? eller för att hon faktiskt tycker, på riktigt, att hon är generös och gentil?

    -om nu hon inte vill bära sin sambos barn, varför i hela friden tror hon att JAG skulle vilja göra det då?

    -anser hon mig vara oförmögen att, förutsatt att jag skiljer mig då förstås, skaffa en ny karl som kan göra mig på smällen?

    -vad får henne att tro att jag behöver någon hjälp? har verkligen aldrig, aldrig yttrat något i den vägen, och egentligen heller inte att det är ett problem att vi bara har ett barn.

    -tanken på att ha hennes sambos säd i mig äcklar mig. Jag kan knappt se honom i ögonen längre.

    Jag får svårare och svårare att hantera det här. Undviker att höra av mig till henne, för dessutom har hon lagt sig till med en mässande attityd mot mig. Plötsligt undervisar och informerar hon mig om saker. Hon har börjat tala om för mig hur saker och ting ligger till, helt enkelt, som vore jag en ledsen, liten förvirrad flicka som har nollkoll. Så känns det som om hon talade till mig. I själva verket är jag betydligt självständigare, världsvanare, bredare och djupare arbetslivserfarenhet --skillnader som aldrig tidigare har märkts. Visst har jag ältat en hel del grejer, så kanske är hon helt enkelt trött på mig, fast inte vågar säga det. Det är ju fullt möjligt.

    Men hur hade ni reagerat? Överreagerar jag? Måste ventilera det här innan jag bemöter henne igen, för jag vet inte hur jag ska hantera det.
    Tack för att du orkade läsa så här långt.
  28. 14
    fråga om övertramp *långt* min allra bästa väninna sedan 20 år eller så har kläckt ur sig något som jag har svårt att komma över. jag har inte sagt något än, trots att det var i början av december, utan väntat på att irritationen ska gå över, men det blir bara värre. vi har tidigare aldrig haft några konflikter.

    vi var på min sons lussefirande, och hon, dessutom gudmor, och hennes sambo var också där. efteråt drog hon mig lite avsides och sa att hon hade något pinsamt att fråga. hon hade, på skämt utgår jag ifrån, frågat hennes sambo om han kunde tänka sig att inseminera mig (hon vet att min man inte vill ha fler barn, och att jag vill). Och han hade tagit det på allvar, trott att jag hade frågat henne, och svarat ja. Han är barnkär och hon vill inte ha några alls. Då hade hon ju fått förklara att jag inte var inblandad i den här frågan alls, men hon tillade ändå att så här generös är hon: jag kan få hennes mans spermier och hon skulle inte alls bli svartsjuk.

    Jag blev jättechockad och ytterst obekväm. Min man var där, och han och hennes sambo lekte just då med min son. Dessutom var min föräldrar där, så jag kunde ju inte annat än att hålla masken. Under flera dagar fortsatte hon att prata om det här, skämtsamt, men ändå med allvarlig underton och jag blev mer och mer besvärad, försökte skämta bort det, och till slut gick det upp för henne att jag inte ville ha henns man. Hon uttryckte stor förvåning.

    Men med tiden känner jag att jag nog aldrig blivit så förolämpad av någon. Så här känner jag:

    -jag känner mig förlöjligad och ledsen.

    -jag skäms -- varför? jag känner bara stor skam, reder inte ut den känslan.

    -om hon nu roat sig på min bekostnad för att se hur hennes sambo reagerar (hon berättade att hon brukar fråga sina män sådana här saker, för skojs skull), varför i hela friden berättade hon det för mig? för att såra mig? eller för att hon faktiskt tycker, på riktigt, att hon är generös och gentil?

    -om nu hon inte vill bära sin sambos barn, varför i hela friden tror hon att JAG skulle vilja göra det då?

    -anser hon mig vara oförmögen att, förutsatt att jag skiljer mig då förstås, skaffa en ny karl som kan göra mig på smällen?

    -vad får henne att tro att jag behöver någon hjälp? har verkligen aldrig, aldrig yttrat något i den vägen, och egentligen heller inte att det är ett problem att vi bara har ett barn.

    -tanken på att ha hennes sambos säd i mig äcklar mig. Jag kan knappt se honom i ögonen längre.

    Jag får svårare och svårare att hantera det här. Undviker att höra av mig till henne, för dessutom har hon lagt sig till med en mässande attityd mot mig. Plötsligt undervisar och informerar hon mig om saker. Hon har börjat tala om för mig hur saker och ting ligger till, helt enkelt, som vore jag en ledsen, liten förvirrad flicka som har nollkoll. Så känns det som om hon talade till mig. I själva verket är jag betydligt självständigare, världsvanare, bredare och djupare arbetslivserfarenhet --skillnader som aldrig tidigare har märkts. Visst har jag ältat en hel del grejer, så kanske är hon helt enkelt trött på mig, fast inte vågar säga det. Det är ju fullt möjligt.

    Men hur hade ni reagerat? Överreagerar jag? Måste ventilera det här innan jag bemöter henne igen, för jag vet inte hur jag ska hantera det.
    Tack för att du orkade läsa så här långt.
  29. anonymt namn
    #15

    hamnade fel

    flyttar upp...
  30. 15
    hamnade fel flyttar upp...
  31. Medlem sedan
    Mar 2008
    #16
    Håller med dig precis, VAR hittar man nya vänner????
  32. 16
    Håller med dig precis, VAR hittar man nya vänner????

Liknande trådar

  1. varför blir det så??
    By xaramia in forum Ordet är fritt
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2011-03-22, 12:52
  2. Varför blir det så?
    By miffot in forum _0802 Februaribarn
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2007-11-12, 19:58
  3. Varför blir jag ..
    By flerbarnsmamma in forum Vikt
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-03-13, 22:32
  4. Varför blir det så här???
    By Annika med 3 in forum _0510 Oktoberbarn
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2006-08-14, 08:47
  5. Varför blir jag så
    By Sara in forum Bebissnack
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-02-13, 10:50
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar