Ett handikappat barn...
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Sep 2001
    #1

    Ett handikappat barn...

    föddes för en tid sen till vår närmaste krets. Man vet ju inte mycket ännu, men hittills har alla nyheter varit dåliga. Jag skulle vilja unna dessa föräldrar något positivt i den känslostorm dom nu genomgår, men inget sådant är i sikte. När man tittar bebisen i ögonen är det ingen som tittar tillbaka.
    Bebisen har fått fina föräldrar och ett vackert namn men inte så mycket mer. Orättvist
    Problemet med ekorrhjulet är att även om man lyckas springa fortare än alla andra, så är man fortfarande bara en ekorre.
  2. 1
    Ett handikappat barn... föddes för en tid sen till vår närmaste krets. Man vet ju inte mycket ännu, men hittills har alla nyheter varit dåliga. Jag skulle vilja unna dessa föräldrar något positivt i den känslostorm dom nu genomgår, men inget sådant är i sikte. När man tittar bebisen i ögonen är det ingen som tittar tillbaka.
    Bebisen har fått fina föräldrar och ett vackert namn men inte så mycket mer. Orättvist
  3. Medlem sedan
    Sep 2005
    #2
    Det är svårt att få ett barn med funktionshinder, riktigt jobbigt, allt ni kan göra är att finnas där, höra av er, mycket kan hända och visst kan bebisens ögon "titta tillbaks" så småningom små barns hjärnor kan utvecklas och förbättringar kan ske. Vet ni vad för funktionshinder bebisen fått, vid födslen eller någon annan hjärnskada?
  4. 2
    Det är svårt att få ett barn med funktionshinder, riktigt jobbigt, allt ni kan göra är att finnas där, höra av er, mycket kan hända och visst kan bebisens ögon "titta tillbaks" så småningom små barns hjärnor kan utvecklas och förbättringar kan ske. Vet ni vad för funktionshinder bebisen fått, vid födslen eller någon annan hjärnskada?
  5. Medlem sedan
    Nov 2002
    #3
    Ja, livet är orättvist ibland. Innan min systerdotter föddes kändes det självklart att ALLA bebisar skulle födas helt perfekta. Nu däremot är jag lika förundrad varje gång ett barn föds utan skavanker, för det är ju så oändligt mycket som kan gå fel!
    Och då har min systerdotter ändå "bara" Downs syndrom.

    Jag skulle tro att det bästa du kan göra för dina vänner är att finnas där. Troligen kommer de även uppskatta om du berömmer deras bebis precis som du skulle gjort med en vanlig bebis. Be att få hålla osv. Fast var beredd på att de inte orkar med sällskap också.

    Fina föräldrar är verkligen inte det sämsta man kan få här i livet!
  6. 3
    Ja, livet är orättvist ibland. Innan min systerdotter föddes kändes det självklart att ALLA bebisar skulle födas helt perfekta. Nu däremot är jag lika förundrad varje gång ett barn föds utan skavanker, för det är ju så oändligt mycket som kan gå fel!
    Och då har min systerdotter ändå "bara" Downs syndrom.

    Jag skulle tro att det bästa du kan göra för dina vänner är att finnas där. Troligen kommer de även uppskatta om du berömmer deras bebis precis som du skulle gjort med en vanlig bebis. Be att få hålla osv. Fast var beredd på att de inte orkar med sällskap också.

    Fina föräldrar är verkligen inte det sämsta man kan få här i livet!
  7. Medlem sedan
    Sep 2001
    #4
    Nej, vi vet inte vad det är men någon form av hjärnskada är det plus en liten fysisk missbildning.
    Problemet med ekorrhjulet är att även om man lyckas springa fortare än alla andra, så är man fortfarande bara en ekorre.
  8. 4
    Nej, vi vet inte vad det är men någon form av hjärnskada är det plus en liten fysisk missbildning.
  9. Medlem sedan
    Nov 2004
    #5
    När Plorp föddes fick vi informationen att han nog skulle dö efter 6-9 månader av den skada han har. Det visade sig vara fel. Han gav inte ögonkontakt på väldigt länge och man kunde inget säga om hans framtid. Han är idag snart nio år och är världens gladaste människa.
    Att bebisen nu inte ger något tillbaka är inte konstigt o kan förändras.
    Med risk för att låta konstig är det just nu inte finns nåt positivt i den känslostorm dom går igenom. Jag höll på att bli vansinnig på alla som skulle hitta nåt positivt i livet när mitt liv hade försvunnit, förstört och alla de drömmar jag hade för mitt barn blev bara en dröm jag aldrig kommer att kunna ge honom.
    Så kom för all del inte med några platta uppiggande ord utan våga verkligen leva i deras fruktansvärda sorg, det är det som uppskattas mest.

    Livet är vidrigt orättvist MEN ur denna sorg, ur detta avgrundsdjup kan det komma nåt fint, nåt nytt, inte likt det man ville eller drömde om, annorlunda men ändå nåt som ger andra, en själv något nytt för framtiden. Hur konstigt det nu än låter.
    Att ha någon där när man tänker alla otäcka tankar som kommer, som inte blir rädd utan står stark o inser att dom inte kan förstå vad som händer, det är det allra bästa o underbaraste en vän kan göra i en sådan situation. Bara finnas där, laga mat, sitta tyst, gå promenader, lyssna, lyssna, lyssna o verkligen _höra_ vad det är dom säger, det ger en kärlek för livet.

    Barnet kan komma att ta sig, jag vet, Plorp är ett levande bevis, en glädje jag aldrig vill vara utan men jag skulle inte vara den jag är om jag inte varit med om detta. Så älska dina vänner, stå bredvid om du orkar o var där när det stormar för de har inte kommit närmare döden o sorgen o avstannandet av livet tidigare än det dom gör nu. Kram på dej som bryr dej!
  10. 5
    När Plorp föddes fick vi informationen att han nog skulle dö efter 6-9 månader av den skada han har. Det visade sig vara fel. Han gav inte ögonkontakt på väldigt länge och man kunde inget säga om hans framtid. Han är idag snart nio år och är världens gladaste människa.
    Att bebisen nu inte ger något tillbaka är inte konstigt o kan förändras.
    Med risk för att låta konstig är det just nu inte finns nåt positivt i den känslostorm dom går igenom. Jag höll på att bli vansinnig på alla som skulle hitta nåt positivt i livet när mitt liv hade försvunnit, förstört och alla de drömmar jag hade för mitt barn blev bara en dröm jag aldrig kommer att kunna ge honom.
    Så kom för all del inte med några platta uppiggande ord utan våga verkligen leva i deras fruktansvärda sorg, det är det som uppskattas mest.

    Livet är vidrigt orättvist MEN ur denna sorg, ur detta avgrundsdjup kan det komma nåt fint, nåt nytt, inte likt det man ville eller drömde om, annorlunda men ändå nåt som ger andra, en själv något nytt för framtiden. Hur konstigt det nu än låter.
    Att ha någon där när man tänker alla otäcka tankar som kommer, som inte blir rädd utan står stark o inser att dom inte kan förstå vad som händer, det är det allra bästa o underbaraste en vän kan göra i en sådan situation. Bara finnas där, laga mat, sitta tyst, gå promenader, lyssna, lyssna, lyssna o verkligen _höra_ vad det är dom säger, det ger en kärlek för livet.

    Barnet kan komma att ta sig, jag vet, Plorp är ett levande bevis, en glädje jag aldrig vill vara utan men jag skulle inte vara den jag är om jag inte varit med om detta. Så älska dina vänner, stå bredvid om du orkar o var där när det stormar för de har inte kommit närmare döden o sorgen o avstannandet av livet tidigare än det dom gör nu. Kram på dej som bryr dej!
  11. Medlem sedan
    Sep 2001
    #6
    Fina föräldrar är verkligen inte det sämsta man kan få här i livet!
    Detdär var bra sagt, och jag ska komma ihåg att säga det åt dem också.
    Problemet med ekorrhjulet är att även om man lyckas springa fortare än alla andra, så är man fortfarande bara en ekorre.
  12. 6
    Fina föräldrar är verkligen inte det sämsta man kan få här i livet!
    Detdär var bra sagt, och jag ska komma ihåg att säga det åt dem också.
  13. Medlem sedan
    Nov 2004
    #7
    JA, att se bebisen för den den är är skitviktigt, det glömde jag. Att låtsas som om den var helt normal, el ignorera lite diskret är fel, fel, fel.. *kom på det nu* ;-)
  14. 7
    JA, att se bebisen för den den är är skitviktigt, det glömde jag. Att låtsas som om den var helt normal, el ignorera lite diskret är fel, fel, fel.. *kom på det nu* ;-)
  15. Medlem sedan
    Jun 2005
    #8

    En gåva

    så sa jag om min bror med ett lätt förståndshandikapp till min mamma.

    Han är en gåva till oss för att få oss att se hur världen kan vara på två olika sätt.

    Han lever ett annat liv om man säger så,mycket mer öppen för det mesta,ibland så man fått "stoppa" honom.

    Krama om dina vänner och visa att du finns för dem,att de får vara ledsna och samtidigt glada för sitt barn.
    Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

  16. 8
    En gåva så sa jag om min bror med ett lätt förståndshandikapp till min mamma.

    Han är en gåva till oss för att få oss att se hur världen kan vara på två olika sätt.

    Han lever ett annat liv om man säger så,mycket mer öppen för det mesta,ibland så man fått "stoppa" honom.

    Krama om dina vänner och visa att du finns för dem,att de får vara ledsna och samtidigt glada för sitt barn.
  17. Medlem sedan
    Sep 2001
    #9
    Tack för ditt kloka inlägg Ullet!
    Problemet med ekorrhjulet är att även om man lyckas springa fortare än alla andra, så är man fortfarande bara en ekorre.
  18. 9
    Tack för ditt kloka inlägg Ullet!
  19. Medlem sedan
    Nov 2002
    #10
    Det finns något annat man brukar säga, men som jag skulle vara försiktig med (i alla fall i detta skede):
    "Handikappade barn väljer sina föräldrar med omsorg"

    Om det är till tröst eller inte beror ju på föräldrarnas inställning till livet. Jag vet bara att min systerdotter valde de bästa föräldrar som kan tänkas!

    Vad bra att de har en vän som du! En eloge till dig som vill och orkar försöka stötta dem.
  20. 10
    Det finns något annat man brukar säga, men som jag skulle vara försiktig med (i alla fall i detta skede):
    "Handikappade barn väljer sina föräldrar med omsorg"

    Om det är till tröst eller inte beror ju på föräldrarnas inställning till livet. Jag vet bara att min systerdotter valde de bästa föräldrar som kan tänkas!

    Vad bra att de har en vän som du! En eloge till dig som vill och orkar försöka stötta dem.
  21. Medlem sedan
    Nov 2002
    #11
    Ja, klämkäcka kommentarer är det absolut sista man vill höra när marken har öppnats under en...
    Vad underbart att Plorp klarat sig så bra!
  22. 11
    Ja, klämkäcka kommentarer är det absolut sista man vill höra när marken har öppnats under en...
    Vad underbart att Plorp klarat sig så bra!
  23. Medlem sedan
    Sep 2005
    #12
    Vi trodde i över ett år att sonen var blind eftersom vi inte fick någon ögonkontakt alls, så var det inte och sonen utvecklades från att varit helt förlamad till att faktiskt gå med rollator, barn är otroliga.
  24. 12
    Vi trodde i över ett år att sonen var blind eftersom vi inte fick någon ögonkontakt alls, så var det inte och sonen utvecklades från att varit helt förlamad till att faktiskt gå med rollator, barn är otroliga.

Liknande trådar

  1. Barn per vuxen/små barn/stora barn
    By Piilla in forum Barn som yrke
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2011-02-15, 10:06
  2. Nytt förhållande och handikappat barn?
    By BM66 in forum Ryggmärgsbråck
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2009-10-12, 19:22
  3. ett handikappat barn JmIol
    By mandelblomman in forum Småbarn
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2006-05-07, 20:35
  4. Väntar ett handikappat barn
    By Maria in forum Föräldraskap
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2006-03-27, 21:22
  5. Stort steg från 3 barn till 4 barn??
    By TJ in forum Många barn
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2005-12-03, 21:25
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar