Min son är 17 och går andra året på gymnasiet. Han går på en linje med lagom mycket praktiska ämnen som passar honom. Han är SÅ lat. Under de två första åren har han fått varningar om och om igen och samtal med mentorn.
Ända sedan 7:an har jag försökt hjälpa honom att prioritera skolan, hotat, mutat, inspirerat och hjälpt.
Han får ändå inte till sin egen motivation.
Jag är helt slut och orkar inget mer nu. Jag vill ge upp, men det ger honom bara en känsla av att jag tycker han är misslyckad. Jag är så arg på hans pappa som i många lägen signalerat att han inte behöver anstränga sig så mycket.
Jag är så arg på sonen för att han struntar i hur det går för honom. Det enda som verkligen motiverar honom är datorspelande.
Han går på en bra linje, han har kompisar i skolan, han går dit utan att knota, men får bara inte uppgifterna ordentligt gjorda. Jag ser att han har kapacitet att klara det mesta avgjort mycket bättre, han orkar bara inte.
Är det något mer jag kan göra?
1
Hur går man vidare? Tonåring/skola Min son är 17 och går andra året på gymnasiet. Han går på en linje med lagom mycket praktiska ämnen som passar honom. Han är SÅ lat. Under de två första åren har han fått varningar om och om igen och samtal med mentorn.
Ända sedan 7:an har jag försökt hjälpa honom att prioritera skolan, hotat, mutat, inspirerat och hjälpt.
Han får ändå inte till sin egen motivation.
Jag är helt slut och orkar inget mer nu. Jag vill ge upp, men det ger honom bara en känsla av att jag tycker han är misslyckad. Jag är så arg på hans pappa som i många lägen signalerat att han inte behöver anstränga sig så mycket.
Jag är så arg på sonen för att han struntar i hur det går för honom. Det enda som verkligen motiverar honom är datorspelande.
Han går på en bra linje, han har kompisar i skolan, han går dit utan att knota, men får bara inte uppgifterna ordentligt gjorda. Jag ser att han har kapacitet att klara det mesta avgjort mycket bättre, han orkar bara inte.
Har du pratat med honom om hans framtid, att han inte behöver ha bra betyg för att han ska göra andra nöjda, utan att det är för att han ska kunna välja sin framtid.
2
Har du pratat med honom om hans framtid, att han inte behöver ha bra betyg för att han ska göra andra nöjda, utan att det är för att han ska kunna välja sin framtid.
Det första jag hade gjort hade nog varit att utesluta fysiska orsaker. Alltså släpat honom till läkaren och bett dem kolla grejer som sköldkörteln och annat som kan påverka hur mycket ork man har. Är han deprimerad t.ex.
Utesluter man fysiska grejer så kan man kolla annat. Går han öht på rätt program? Varför valde han just det här programmet, finns det annat som skulle få igång hans motivation bättre?
Sen är det himla bra om du och pappan kan vara samstämmiga. Visst, man kan tycka olika om mycket men att enas om att ge samma budskap är ändå rätt grundläggande. Min fd och jag har varit skilda många, många år men det som handlar om vårt barn, där kör vi alltid enad front.
SYV kan ha gå till och har skolan begåvats med en finurlig kurator kan hen vara till stor hjälp.
Min trettonåring är irriterande lik mig när det handlar om skolan. Han kör lite handpåläggning och förlitar sig på sitt fenomenala minne och voila, så löser sig allt. När han slarvar kopiöst - alltså där jag vet att han skulle kunna prestera oändligt mycket bättre - brukar jag fråga "tycker du att det här är det bästa du kan åstadkomma?". Ibland säger han ja, jag ids inte mer just nu och ibland gör han om, det beror lite på ämnet men mer på humöret.
Du skriver att han gillar dataspel, bra att något är kul. Finns det inga program som mer snöar in på datorer? För oss kanske det låter helflummigt med spelutveckling och gud vet allt de sysslar med men det kanske skulle ha passat honom kanon. Man vet aldrig.
6
Det första jag hade gjort hade nog varit att utesluta fysiska orsaker. Alltså släpat honom till läkaren och bett dem kolla grejer som sköldkörteln och annat som kan påverka hur mycket ork man har. Är han deprimerad t.ex.
Utesluter man fysiska grejer så kan man kolla annat. Går han öht på rätt program? Varför valde han just det här programmet, finns det annat som skulle få igång hans motivation bättre?
Sen är det himla bra om du och pappan kan vara samstämmiga. Visst, man kan tycka olika om mycket men att enas om att ge samma budskap är ändå rätt grundläggande. Min fd och jag har varit skilda många, många år men det som handlar om vårt barn, där kör vi alltid enad front.
SYV kan ha gå till och har skolan begåvats med en finurlig kurator kan hen vara till stor hjälp.
Min trettonåring är irriterande lik mig när det handlar om skolan. Han kör lite handpåläggning och förlitar sig på sitt fenomenala minne och voila, så löser sig allt. När han slarvar kopiöst - alltså där jag vet att han skulle kunna prestera oändligt mycket bättre - brukar jag fråga "tycker du att det här är det bästa du kan åstadkomma?". Ibland säger han ja, jag ids inte mer just nu och ibland gör han om, det beror lite på ämnet men mer på humöret.
Du skriver att han gillar dataspel, bra att något är kul. Finns det inga program som mer snöar in på datorer? För oss kanske det låter helflummigt med spelutveckling och gud vet allt de sysslar med men det kanske skulle ha passat honom kanon. Man vet aldrig.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
