#metoo

#metoo

”Det hände ju inget”, ”Det var ju inte så farligt”, ”Slappna av, det var bara på skoj”, ”Du borde tåla det”, ”Det är försent att sluta nu”, ”Jag vet ju att du vill”, ”Jag skämtade bara”, ”Var inte så pryd”, ”Men du som är så söt borde ju vara van” osv. Har du också hört? När någonting inte känns bra, så är det inte bra.

Du har omöjligt missat nätkampanjen #metoo som synts överallt i media de senaste dagarna. Poängen är att uppmärksamma hur kvinnor blir sexuellt ofredade trakasserade och utnyttjade. Det händer i skolan, på jobbet, på semesterresan, på krogen, i kollektivtrafiken, i hemmet och i nära relationer. Det här är en viktig kampanj så ta dig tid att läsa några av de hundratusentals berättelser som delats. Sorgligt nog är detta så utbrett att alla kvinnor har varit med om någon händelse där en man tagit sig frihet över att röra vid hennes kropp eller prata om den på ett sätt som gjort henne illa till mods.

Bakom varje #metoo-inlägg finns det en man som gjort sig skyldig till ett övergrepp. En man som kränkt, skrämt och orsakat obehag hos en kvinna. Men vem tar på sig skulden för handlingarna?

En ledig söndagsmorgon

En ledig söndagsmorgon för mig kan se lite olika ut. Ibland sover jag länge – inte för att jag har varit ute på stan och härjat, men för att kropp och huvud behöver vila ut ordentligt. Ibland lagar jag pannkaksfrulle och slöar framför Nyhetsmorgon ända tills sändningarna är slut typ klockan 11:30. Ibland sticker jag iväg och tränar, men ofta är söndag en träningsfri dag. Ibland rastar jag barnen som behöver springa av sig.

Imorse blev jag överraskad. En morgonpigg människa hörde av sig innan klockan ens hunnit bli åtta och frågade om jag ville ta en förmiddagspromenad. Stoppa pressarna! Om det är någon som vill spontanträna eller promenera en ledig söndagsmorgon så är det oftast jag som hör av mig och frågar. 99 gånger av 100 så är det tyvärr aldrig någon som kan. Till slut tappar man ju lusten att fråga.

De allra flesta (läs: i princip alla) som jag känner bor antingen för långt bort för att kunna vara spontana här i mina hoods, har familj/barn/partner att ta hänsyn till eller helt enkelt vill ägna lediga morgnar till att sova istället för att vara hurtbulle med mig.

En ledig söndagsmorgon

En ledig söndagsmorgon

En ledig söndagsmorgon

En ledig söndagsmorgon

Om någon frågar efter promenadsällskap när det är strålande sol, blå himmel och färgglada löv på marken. Då tackar i alla fall jag inte nej!

Vi promenerade Rösjön Runt, samlade ungefär 7 kilometer i benen zickzackandes mellan lerpölar, stenar och blöta grenar. Det hände inga olyckor den här gången, men varför ta en enkel och vanlig asfaltpromenad? Livet är ett äventyr så då kan man lika väl krydda upplevelsen och riskera att halka eller bryta ett ben.

Träningsglädje!

Alltså, sann träningsglädje! Jag har raggat träningssällskap den senaste tiden och det har blivit ett gäng riktigt roliga, svettiga, jobbiga men också helt suveräna träningspass tack vare de CrossFit-entusiaster som jag har fått äran att grisa med. Tack alla härliga människor som har gett mig välbehövlig sparring och superschysst sällskap! ♥

 

Träningsglädje

Träningsglädje
Bilder från ConCor CrossFit i somras. Precis innan jag slutade på ConCor hade jag en ”coach-lärling”. När han var redo att prova sina vingar passade jag på att delta i en av hans klasser. Things change – nu i oktober stängde ConCor för gott.

Jag brukar vara väldigt självgående och mindre bra på att höra av mig till mina vänner och familj (typiskt introvert). Ibland ”glömmer” jag svara på meddelanden eller ringa tillbaka. Sanningen är kanske att jag brukar tänka att jag svarar eller ringer upp senare, men sedan går det några timmar… Och så några till… Plötsligt har det gått några dagar… Och så har jag glömt bort det. Eller så har jag tänkt så mycket på att jag ska svara att jag till slut tror att jag har svarat fast jag inte har gjort det. Snurrigt? Oavsett, så beror det aldrig på att jag har som avsikt att ignorera. Det är bara en mindre stark sida hos mig.

Jag har en kompis som är lite irriterad på det och brukar ge mig en utskällning gällande mina tillkortakommanden när det kommer till att besvara samtal. Det är fullt vänskapligt och med glimten i ögat, förstås… Efter några års vänskap och en gnutta lyhördhet, så har vi lärt oss att vi har olika behov av att höra av oss till varandra och är dessutom olika skickliga på det. Det gör inte att vi är mindre bra kompisar för det, utan snarare att vi förstår varandra bra och accepterar våra olikheter. Även om jag verkar lämna jordens yta ibland.

Nu på sistone har jag varit lite mer sällskapssjuk än vanligt, så jag har passat på att umgås mer med mina kompisar. Och jag måste säga att jag är oerhört tacksam över vilka fina människor jag har i min omgivning! Det spelar liksom ingen roll om det var igår eller för tre månader sedan vi sågs sist, för det blir bra i alla fall. Tänk om alla hade turen att få ha så genuint lojala, vänliga och ärliga människor nära. Världsklass!

En introvert i en extrovert värld

Tacka vettja kloka vänner! Det blev så klockrent när jag fick höra ”introvert energispridare” och ”social eremit”. Bättre än så kan man inte beskriva min personlighet!

Att vara introvert kan upplevas som en ganska udda personlighetstyp i en värld där man förväntas vara extrovert. En introvert kan försöka leva som en extrovert fastän det är väldigt ansträngande. Det är ju trots allt mer attraktivt i samhället om man är utåtriktad som person.

Det är så lätt att jag som introvert misstas för att vara blyg, alldeles för seriös eller ibland också avståndstagande. Det är verkligen helt tvärtom. Jag tycker om att lyssna, lära känna och förstå människan. I min värld är man väldigt öppen när man tar in intryck från andra – hos den extroverta betyder öppenhet att man delar med sig till andra.

En introvert i en extrovert värld

Dessvärre blir den introverta ofta tyst i sociala sammanhang, för i regel är människan duktig på att prata om sig själv och glömmer ställa de relevanta frågorna som får den introverta att känna meningsfullhet i konversationen och berätta om sig själv. Det krävs att en introvert är bekväm i ett sammanhang för att konversationerna ska bli lika djupa som de inre dialogerna.

Fråga vad du vill så svarar jag ärligtJu mer specifik fråga, desto mer specifikt svar får du. 

Hos den introverta pågår inre dialoger konstant. Att ta in intryck och reflektera är en process som tar sin tid att hantera. Ibland behöver man grubbla väldigt länge – i timmar, dagar eller veckor innan en tanke är riktigt klar.

Det är så mycket lättare att uttrycka sig i skrift än med det talade ordet. Det ger mer tid att reflektera.

Jag kan vara sällskapssjuk och tycker om att strö glitter på folk, vara barnslig, skoja, skratta och retas. Det kräver att jag är bekväm i sammanhanget. Jag behöver också dra mig undan och mår bra av total ensamhet i radioskugga för att komma bort från världens ytligheter – få tid för mig själv. Det är då jag hämtar energi, för att orka vara social resten av tiden.

Egentid

Måndag igen och ännu en helg som sa ”swoosch” och försvann ungefär lika snabbt som den kom. Vad hände?

Vi tre på väg till mormorsgänget för att snylta söndagsmiddag och stjäla kantareller

Ungefär med en månads mellanrum åker jag till Odenplan för en ansiktsbehandling. Det har varit min må-bra-grej sedan 1,5 år tillbaka och den timmen av egentid är värdefull för mig. Det alltid nice att bli ompysslad och känna sig lite finare än vanligt. Ibland sätter behandlingen guldkant på vardagen och ibland bromsar den upp livet när det är hektiskt. Idag var det en broms!

Reglerna är enkla: jag måste ligga och blunda i en hel timme och kan inte låta någonting distrahera mig. Eftersom det är någon som pysslar om mig, så kan jag inte göra något annat än att bara ligga still och försvinna in i mina egna tankar. Det låter enkelt, men jag är en person som ofta har ett kaos i huvudet och svårt att vara helt stilla en längre stund.

Varje månad blir den där timmen en slags ”avstämning” på hur jag mår och vad som händer i mitt liv. Jag får möjlighet att sortera tankarna och reflektera, på ett sätt som inte är möjligt annars.

Jag är tacksam över att jag gav mig själv den tiden idag.