Crossfit-tävling: Uppsala Throw Up

Uppsala Throw Up levererade en mycket härlig helg i toppfräscha IFU Arena. Det var 85 tävlande par (mixat man/kvinna) och totalt sex stycken events plus en final fördelat på två dagar.

Grovt sammanfattat kan jag säga att tävlingsarrangemanget var välordnat med bra struktur där allting flöt på riktigt fint. Högtalare och ljud fungerade toppen (sådant har ju en tendens att strula ibland) och jag ger en stor tumme upp för att speaker-högtalarna nådde ut till uppvärmningsområdet. Det var tydlig information till både atleter och publik. Det var riktigt bra musik, så även jag rycktes med och diggade till musiken otaliga gånger. Faktiskt så bra träningsmusik att jag sökte efter en Uppsala Throw Up’s playlist på Spotify, men utan resultat. Dessutom fanns det en arenarestaurang och det var nära till Gränby, så det gick att hitta mat utan några problem.

Eventen var varierade och tack vare hur man placerat rigg och utrustning, så blev det också publikvänligt att titta på tävlingen. Som publik vill man ju sitta nästan så nära att det skvätter svett på läktaren.

Uppsala Throw Up

Det var atletbriefing på lördagsmorgonen och alla tävlingsatleterna lyssnar på regler och standards. Jag satt nästan som ensam publik på läktaren eftersom det bara var tävlingsatleter på plats. 

Uppsala Throw Up

Uppsala Throw Up… Ja, de hade tänkt på allt. Till och med så att det skulle finnas tillräckligt med spyhinkar på arenan. Även om ingen kom till bruk, mig veterligen.

Uppsala Throw Up

Så skön uppvärmningsyta med möjlighet att både springa och kasta lite skivstång. 

Jag hade sällskap med mina gamla träningskompisar från CrossFit Norrort, som hade två tävlande lag från boxen. Utöver de två tävlande paren och jag, så blev vi ett ganska gäng på närmare 15 personer i hejarklacken. Extraskoj var att jag hade kompisar och bekanta från andra boxar också som tävlade och satt i publiken. Det blev som en enda stor Crossfit-sammankomst därborta på Uppsala Throw Up, precis som det ska vara på tävlingar. I like!

Antonio 10 år! 

Stort grattis till min älskade lilla Antonio som fyller 10 år idag!

Där står du, framför badrumsspegeln och drar fingrarna genom håret. Vaxet får frisyren att lägga sig stadigt åt ena sidan. Doften som du sprider i badrummet är fräscht manligt. Det självsäkra leendet i spegelbilden blinkar ikapp de glittriga rosa blommorna i dina öron. 

Ibland har du misstagits att vara flicka, speciellt när du var långhårig. Men du har alltid varit okej med det. Du brukade inte ens rätta folk om de sa fel. Du sa istället efteråt att det inte spelar någon roll om de tror du är tjej eller kille, för alla är ändå lika värda. Jag är stolt över att vara mamma till ett barn som har en sådan ödmjuk inställning.

Du har ett hjärta av guld och behandlar alla rättvist. Du kommer lätt överens med alla du möter. Du gillar att vara vägvisare åt de mindre, leka med dina jämnåriga och ha djupa konversationer med de äldre. 

Du är smart, ett briljant geni och växer av att lära. Du är kunskapstörstig och nyfiken på världen, i det stora abstrakta men också i de små detaljerna. 

Du, min lilla knasunge som alltid har svar på tal, klämmer ur dig de allra mest skruvade kommentarerna och har den där superförmågan att kunna få vem som helst att skratta. Du kan lysa upp den gråaste dagen bara genom att dra lite på smilbanden och glittra med dina pigga bruna ögon. Du är magi!

Du är så fin och kärleksfull. Ibland ställer du frågorna som jag brukar fråga dig. Du undrar hur min dag har varit, hur jag mår och om det har hänt något särskilt kul under dagen. Du livnär dig på kramar från mamma (minst tolv om dagen) och det mest mysigaste du vet är kli på ryggen. Du är noggrann med att varje dag påminna om det som är viktigast, att vi säger till varandra: 

Jag älskar dig!


Det blev pannkakor till frukost imorse och jag hade rullat ihop Antonios pannkisar så att de bildade en 1:a och en 0:a. Nyvaken som han var så misstog han siffrorna för bokstäver och frågade vad ”io” står för. Jag svarade (på skoj) att jag först hade tänkt rulla ihop pannkakorna och skriva ”Antonio”, men det fanns inte tillräckligt många så det fick räcka med bara ”io”. 

Friday, yeay!

Discofredag betyder bänkpress och biceps på gymmet. What else? Det är ungefär det enda jag orkade göra idag efter gårdagens knäböjs-bonanza som verkligen sög musten ur mina ben.

I helgen ska jag åka till Uppsala och heja på kompisar som ska tävla i CrossFit. Jag har verkligen fått prioritera helgens aktiviteter, för samtidigt pågår Nordiska Mästerskapet i tyngdlyftning (hade gärna velat kolla lite) och det är också invigning för nya Brickhouse TrainingCenter i Kallhäll (precis bredvid Extremfabriken). JAg är nyfiken på Brickhouse men det står ju kvar för ett senare besök. I ett drömscenario hade jag gärna velat klona mig i minst tre exemplar för att kunna vara på alla platser. Oavsett, så ser jag framemot en helg i Uppsala!

Femme Power-tishan hittade min dotter när vi var på H&M och hon tyckte jag skulle ha den. I vår familj gillar vi superhjältar och starka kvinnliga karaktärer. Tror den kostade en hundralapp – absolut värd att träna i! 

Jag har sedan ett par år tillbaka fått regelbundna godisleveranser från Cloetta (ja, jag förstår hur lyxigt det låter – särskilt om man är en sådan godisråtta som jag är). Ungefär var tredje månad lanserar de nyheter och då får jag alltid en liten låda med produktnyheter. Den här gången kom paketet precis så där lagom när jag var som allra mest sugen på något sött… Ni vet, efter ett stenhårt träningspass. Inom ett dygn hade jag ätit upp allt choklad (!) och även påsen med Crazy Face-godiset (!!). Rakt ut i biceps, tänker jag! Kan omöjligt säga vilket som var godast för jag tyckte de stillade mitt sötsug lika bra allihopa. Nästa provsmak blir YoghurtMix och SaladMix, som jag tyckte var lite spännande. Jag gillar att toppa mat och mellis med nötter och bär i olika former, så en färdig mix är ju välkommet. Sorry tävlande CrossFit-kompisar som inte hann få smaka på chokladen!

Hur man bäst ramar in ett sommarlov

Om någon funderar över hur man bäst ramar in ett sommarlov, så kan jag berätta hur vi gjorde i år. Både jag och barnen tycker att vi fick både en bra start och ett bra avslut på sommarlovet.

Direkt efter vårterminens skolavslutning hade vi en heldag Gröna Lund och åkte karuseller tills vi knappt kunde stå rakt på benen längre. Det är en tradition sedan förra året som vi tänker fortsätta med. Både Antonio och Alice har ÄNTLIGEN passerat 140 cm-gränsen och kan numera åka allt utan problem. Av dem två så är lillebror den våghalsige och har åkt värstingen Ikaros (och alla andra näst-efter-det-värstingar). Jag är ganska orädd av mig, men han ligger ändå i överkant. Gröna Lund gillar vi. Under sommarlovet har det till barnens glädje blivit ytterligare ett par besök till dit.

hur man bäst ramar in ett sommarlov

hur man bäst ramar in ett sommarlov

Dagen innan höstterminen skulle börja valde vi att avsluta sommarlovet på topp, så vi åkte till Kolmården. Med oss hade vi sällskap som gjorde allting lite roligare. Skolorna i Stockholm hade börjat redan veckan innan, så kanske tack vare det var det ovanligt tomt i parken trots att det var en solig söndag. Dagens plan var enkel: titta på djur, se den fantastiska delfinshowen och framför allt… att åka bergochdalbanan Wildfire! Antonio hade i förväg gjort en research på google och hittat en video på You Tube där man listat ”Europes top 15 rollercoasters” och gissa vad? Wildfire var placerad som nummer 2. Självklart hade vi höga förväntningar efter den vetskapen och vi medger att det var en riktigt härlig åktur.

Hur man bäst ramar in ett sommarlov

Hur man bäst ramar in ett sommarlov

Hur man bäst ramar in ett sommarlov

Hur man bäst ramar in ett sommarlov

Ett längre avstånd skapar ett större motstånd

YESSSS! Precis som alla andra så tycker jag om ledighet, men när man har man tagit så många sovmorgnar att man inte längre minns hur en väckarklocka låter och har löst livets stora gåtor ungefär sjuttioelva gånger… Då är man redo för att leva vardag igen!

Nu har barnen gått en hel vecka i skolan (Alice i årskurs 6 och Antonio i årskurs 4… åhherregudvadfortdeväxer) och jag har börjat jobba ”på golvet” som PT igen (det vill säga inte enbart online som jag gjort i sommar). Det som skiljer sig mot hur det var innan sommaren är att jag numera inte längre finns kvar på Kungsholmen.

Jag har PT-kunder nu på Slagskeppet (Lidingövägen 75, på Gärdet) och i Lofsangruppens Studio (Rosenlundsgatan 32B, på Södermalm). Hittills trivs jag bra med flytten av min verksamhet även om det innebar att jag blev tvungen att släppa en del av mina PT-kunder på grund av logistiska skäl. Det finns därför möjlighet för mig att ta in nya kunder för den som vill – det är bara att maila vid intresse!

Närheten till jobbet eller hemmet är absolut en av de mest avgörande faktorerna till var man väljer att träna om man letar gym eller vart man vill ha sin PT. Ett längre avstånd skapar ett större motstånd. För min del har närheten alltid varit viktig. Jag tränar själv på ett gym som ligger nära där jag bor av den orsaken att jag inte vill åka in till stan varje gång jag ska träna. När barnen var små tränade jag på ett annat gym, som låg på vägen till mitt jobb från deras förskola/skola, bara för att det skulle bli så smidigt som möjligt. Man behöver liksom inte krångla till det mer än nödvändigt.

PT-Lidingö-Östermalm-Gärdet

Spegel-selfie på Slagskeppet

 

Lofsangruppens-studio

Ett härligt gäng som prioriterade ett träningspass med mig i Lofsangruppens Studio i somras