Jag*har passerat*40 och har tre barn. 2 är vuxna och en är född -03.
Jag är även doula. Jag vill kunna stötta födande kvinnor och hjälpa dom att få en så positiv förlossning som möjligt. Magdans har jag börjat med också. Verkligen jättekul.
Här på AFF håller jag mest till på Ankomst september -03, styvföräldrar och OÄF.
Titta gärna in i min blogg:www.trixie63.blogg.se
*
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~
Mitt skrivlustbidrag (på AFF)
*För 15 år sedan såg det vackraste barn världen skådat, dagens ljus! Min älskade, underbara dotter har nu fyllt 15 år. Det känns som i går när jag satt i soffan och klappade magen och undrade vem som fanns där inne. Undrade över hur livet som förälder skulle te sig. Så åkte vi in till BB en varm junidag, närmare bestämt kl. 10 den*XX juni 19XX. Nervösa, pirriga och fulla i skratt tog vi steget över förlossningsrummets tröskel och 17.48 föddes min vackra dotter! Nu började ett nytt liv i dubbel bemärkelse. Ellens liv på denna jord och mitt som förälder. Så mycket oro och förundran. Åt hon ordentligt, hade hon ont i magen, utvecklades hon normalt? Allt Ellen gjorde var för mig ett mirakel. Hon log, skrattade, satte sig upp, kröp och gick, allt i ett rasande tempo. Vild och busig som få utforskade hon världen med pigga ögon och vackra blonda lockar. Hon fick ett syskon och blev storasyster. Började på dagis, en tuff och självsäker 3-åring som stegade rakt in på avdelningen och bad mig gå hem första dagen! Sen började längtan efter skolan. Åhhh, så spännande det skulle bli. Vi övade bokstäver och siffror och förväntan var hög. Tyvärr blev inte skolans första år så positiva som vi hade förväntat oss. Elaka barn och mobbning gjorde att vi fick byta skola ett par gånger. En tung och jobbig tid. Allt förändrades dock och skolan är nu en positiv plats där Ellen trivs som fisken i vattnet. Kompisarna är så många att jag inte kan hålla reda på alla. Populär bland lärare och elever. Medlem och aktiv i Friends och Ungdomsrådet och med ett starkt musikintresse. Till sin 15-årsdag fanns bara en önskan: att åka till Hultsfred och titta på Marilyn Manson. Vi reste dit, Ellen, hennes pojkvän och jag. Vilken upplevelse för oss alla. En märklig känsla för mig att vandra med min dotter på rockkonsert och se henne hålla sin pojkvän i hand. Att se att hon är stor nu. Se henne luta sig mot pojkvännen och viska något förtroligt i hans öra. Veta att man inte är den enda och nummer ett längre. Lite vemodigt men samtidigt härligt att veta att hon får känna sig älskad på ett nytt sätt. Att sedan se hennes tårar trilla ner för kinderna när hennes idol äntrar scenen. Att se glädjen i hennes ögon, det värmde djupt inne i mammahjärtat. Grattis älskade underbara dotter!
Mamma
