medlemspresentation Jesica

Jag tycker så himla synd om dig som känner dig så deppig! Önskar det fanns något tips jag kunde ge dig, men du måste nog tillåta dig själv att känna så. Kanske har ditt sluta-röka lite med saken att göra? Jag har aldrig rökt, så jag vet inte riktigt hur det känns när man slutar, men jag har förstått att det är jobbigt. Så i kombination med det, hormoner och trassel med svärföräldrarna... Tillåt dig att må dåligt helt enkelt! Jag kommer inte alltid överens med min svärfamilj heller.. de kan rent ut sagt vara pissjobbiga! Men för ett tag sedan fick jag tipset att försöka se umgänge med dem som att vara och se ett skådespel och inte heller försöka delta så mycket. Det har faktiskt hjälpt.
Min rumskompis ja... jösses vilken enerverande kvinna! Hon rotar i mina papper, försöker ta mina uppgifter, behöver hjälp med att sätta på datorn, parfymerar sig jättemycket... Plus att hon är snokig till tusen, så henne tänker jag inte säga ett knyst till! Nu ska jag sluta gnälla, det är det sista du behöver! Försök sova i natt, så hörs vi imorgon! God natt igen!

Vad roligt att dina föräldrar blev glada! Hoppas du känner dig lite bättre nu. Hos oss är det tvärtom, det blir tredje barnbarnet för mina föräldrar, men första för stefans. hans mamma kommer inte kunna vara tyst någon längre stund heller... Hans farmor och storasyster kan man ju köpa, men hon är god vän med grannen ovanpå oss, så där kommer det inte dröja länge... Jag tror inte ens det är någon idé att be henne hålla tyst ett tag...
Usch vad jag har mått illa i eftermiddag, hoppas det är övergående, för det känns lite tidigt för graviditetsillamående, eller vad tror du? Det ska bli skönt att lägga sig nu, men jag ser inte fram emot jobbet.. Jag delar kontor med en kvinna som jag tycker mycket illa om, och min stubin är rätt kort nu... *skratt* Jag skriver till dig så snart jag talat med min gyn imorgon! God natt!

Hej! Hur känner du dig?

Vi är riktiga frölundatokar i min familj så vi köpte en minimini- matchtröja och slog in och gav dem igår. De ska resa till turkiet på onsdag så vi sade att det var en "resepresent". Mamma öppnade och först så kopplade hon inte, utan bara tittade på mig så jag fick säga: vi ska ha barn. och då gick det upp ett ljus! Det var mest kramkalas, och pappa mumlade fram nåt grattis (han är inte världsbäst på att visa känslor), men jag vet att han är glad för vår skull. Mamma är förstås glad, men hon har haft flera missfall, så hon är nog lite försiktig i början, och vill väl inte heller att jag skall vara alltför uppspelt... Stefan är lite grym mot sina föräldrar, vi har skickat ett kort till dem. På framsidan står det "Grattis till barnbarnet" och på insidan står det: "Hej farmor och farfar! Jag skall bli storebror! Kramar Blixten." Blixten är vår katt och vi har skojat och kallat stefans föräldrar för farmor och farfar hela tiden, så först kanske hon tror att vi har skaffat en kattunge till... Hon har velat ha barnbarn sedan vi träffades, så när hon väl fattar så tror jag hon blir väldigt glad! Din idé med garnnystanet var jätterolig, den tycker jag du ska köra på! Bor dina föräldrar i närheten?
Mina bor i Mölndal, så det är rätt nära, och stefans bor i torslanda.
Hej så länge!

Usch...jag förstår verkligen hur du känner dig... varje gång jag och min man talar om bebisen så säger jag ungefär: "om vi får behålla bebisen så..." Han tycker givetvis att jag är superfånig, men just nu känns det så. Nätterna är värst, då får ju tankarna fritt spelrum och jag ligger och känner efter om det gör ont i magen eller nåt.. Inte heller helt hälsosamt tror jag... Jag berättade för min mamma och pappa igår, det känns bra. Så berätta du, det finns inget som en mamma i det här läget... Det är säkert hormoner, men vad tusan kan man göra mot dem? Jag försöker skingra tankarna med böcker och filmer, det funkar rätt bra för mig, men alla är ju olika. Försök göra saker som brukar göra dig glad. Jag hoppas verkligen du känner dig piggare snart. Jag bor på Hisingen förresten.
Kram

Ja precis, jag är ju exakt tre dagar efter dig, både i sista mens och ÄL. De är himla bra hos den gynekologen, så det känns tryggt att kunna vända sig dit.
Bor du norr eller söder om gbg om jag får fråga?

Absolut, visst ska jag göra det! Jag ska ju göra det på torsdag egentligen, men jag glömde tala om att jag hade sen ÄL, så jag ska ringa på måndag och höra om vi borde flytta fram det en vecka. Jag håller dig underrättad!

Jo, lite får de allt ta! Det är ju inte så att vi gör det med vilje! Det är ju faktiskt inte så lätt att må så här och bli ledsen för skruttsaker...

Hormoner ja... fick ett frispel på min man förut... han tycker att jag fått fler symptom sedan jag fick veta att jag är gravid... och det har jag kanske, men jag undrar om jag inte tillåter mig att känna mer också... sur blev jag iallafall, och det lär väl vara hormoner om nåt!
Min gyn heter dr Gedda, han finns i Mölndal. Han är privat så det kostar ca 500 att gå till honom, men i gengäld får man ganska mycket tid, man kan ofta få komma samma dag och han har varit stor hjälp för mig de senaste åren. Jag kan verkligen rekommendera honom! Jag har tappat lusten att berätta för mina föräldrar... vi ska träffa dem och äta frukost imorgon, men stefan är inte så entusiastisk som jag skulle vilja, så nu vill inte jag heller... hormoner där med kanske? Gäsp vad trött jag är! Kanske inbillar jag mig det med? grrr om han säger det, då får han sova i soffan inatt *skratt*
Ha det bra!

Ja det är knepigt med symtom... Förutom brösten har jag ju knappt känt någonting förrän de senaste dagarna då "mensvärken" verkligen sparkat igång. Jag mår inte särskilt illa, bara när jag är hungrig, men jag blir lätt ledsen och är så himla trött! Dessutom blir jag hungrig oftare, men det kan ju vara lite nervositet. Stefan tycker nog jag är lite fånig, men vad tusan ska man göra när hormonerna bara flyger? Mors dag är en fin ide, men jag pratar med mamma varje dag och träffar henne rätt ofta, jag skulle aldrig kunna hålla mig *skratt*

Hej Jesica! Tack och grattis till dig med! Jag har inte riktigt greppat det än, men jag hoppas att jag gör det snart! Tänkte berätta för våra föräldrar imorgon, jag vill ju prata med mamma om det!
Hur mådde du i början?

Kram!