Jippee, jag är gravid igen! Är såklart orolig pga tidigare erfarenheter (se nedan), men hoppas på det bästa.... Det känns som om det kan vara sista chansen eftersom jag snart fyller 40. Mår rätt illa vilket ju är positivt för då vågar jag tro att jag är gravid.
Läge sommaren -06
Jag är 39 år och mamma till två barn och försöker nu bli gravid med ett tredje, med min nya man. Hittills har vi haft två missfall, men jag hoppas ju på ett barn till slut även om det dröjer denna gång, har försökt ungefär sedan årsskiftet -04-05. Det har varit skönt att vara här på Aff och prata av sig, det har gjort att jag inte känner samma oro som tidigare utan mest längtar igen. Såklart jag kommer att oroa mig om jag blir gravid igen, men jag tar inte ut något i förväg nu. Alltid något!
Från början blev jag medlem för att kunna prata om mitt senaste missfall och allt jobbigt kring det. 2004 var jag med barn sammanlagt ett halvår. Ett halvår av stor trötthet och illamående. Det blev ett tidigt och ett sent missfall. Vid det första så dog fostret redan i vecka 5, men jag började inte misstänka något fel förrän i v 10, när jag fick lite ont och blödde. Det visade sig att jag hade normala hormonhalter för v 10, så det kändes som en graviditet.
Andra gången var otäckare. Jag hade just börjat känna att den sparkade och börjat tro att det skulle gå bra. En natt så sparkade den väldigt konstigt, den studsade omkring i spasmer och jag tänkte faktiskt att det kändes som dödsryckningar, men jag sa till mig själv att inte vara så morbid. Nåväl, 2-3 dagar efteråt var vi på planerat ultraljud och då var hjärtat stilla. Det visade sig att navelsträngen var väldigt lång och den låg hårt två varv runt halsen och runt en arm också, det var enda orsaken som kunde hittas trots att många andra prover togs. Det var enda felet.
Natten innan jag födde det döda fostret/barnet så var jag helt utom mig av sorg och jag var väldigt svajig i humöret länge efteråt. Jag tror att det kanske kommer tillbaka om jag blir med barn igen. Eller så blir jag glad över ännu en möjlighet.
Det kan ju faktiskt bli så att jag/vi inte får några fler barn (snyft!), men jag har ändå nyligen gjort mig av med sparade ultraljudsbilder och andra papper från den graviditeten. Jag brände upp dem faktiskt som en slags symbolisk eldbegängelse. Även min man har tänt ett ljus för den som inte blev och för den innan. Han jobbade tillsammans med en kvinna som berättade om ett missfall hon haft och så blev han påmind igen.
Jag har två barn som går i skolan så kanske skulle jag nöja mig med dem. Men det känns som att det fattas mig ett barn.
Någon annan som varit med om något liknande o vill dela med sig?
POSITIVA DELEN - BRA FÖRLOSSNINGAR
Jag har två barn redan och har haft bra förlossningar. Den första på sjukhus och den andra i ambulansen. Snabbt alltså. Kanske skriver mer om det senare....
Vägg
Du m�ste vara medlem f�r att kunna skriva i denna medlems v�gg. Medlem blir du enkelt h�r »
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
