medlemspresentation Katarina och Gabriel

Känner mig också otroligt snuvad... Jag låg där uppskuren på operationsbordet och hörde bebisen men fick inte ens veta om det var en pojke eller flicka. Eftersom jag var så dålig har jag bara vaga minnen av Moas tre första dagar i livet. Pappan var den förste som bytte blöjor, förste som fick se henne osv... Jag fick aldrig möjlighet att se navelsträngen, moderkakan, fick aldrig uppleva när förlossningen startar, fick aldrig nån klumpig mage osv...

Hoppas verkligen att vi får ett barn till och att allt går "naturligt"! Vi har kämpat nu i 2,5 år att få ett syskon men jag har ingen egen ÄL tyvärr. Hoppas att sprutstimulering ska hjälpa!

Hur stor är killen nu och hur gammal är han? Märker ni något nu att han är prematur?

Kram

Jag var sjuk i drygt två veckor innan det inte gick att vänta och hon fick plockas ut... Vi bor nästan 30 mil från lasarettet så jag var inte hemma på drygt 5 veckor. Otroligt jobbigt att vara hemifrån så länge. När jag kom hem så kändes det som "bor jag här?"! Saknade också min katt jättemycket...

Hoppas allt går annorlunda om jag nu får nåt fler barn. Vill ha upp bebisen på bröstet, få se själv vilket kön det blev osv. Allt detta saknar jag otroligt mycket.

Vart har du sett att jag har en neobebis? I presentationen? Blir lite nyfiken....

Fick ju också havandeskapsförgiftning när jag väntade Moa. Har du skrivit ner något från tiden du låg på sjukhus och neo? Jag har skrivit en berättelse om tiden från den dagen jag åkte in tills vi kom hem från neo. Hur länge låg ni på neo?

Tack för att du kikade in! Har faktiskt i stort sett aldrig räknat faktisk och korrigerad ålder. Moa har inte varit "efter" i utvecklingen utan faktiskt snarare före jämnåriga okorrigerad ålder. Hon följde utvecklingen precis som hon skulle. Däremot tog det ett tag innan hon vuxit ikapp på längd- och viktkurvan.

Började t ex ge min dotter smakportioner när hon var fyra månader okorrigerad och det gick hur bra som helst.