9
Nej, det tycker jag inte med tanke på att hon är en ofarlig dvärg (hon lär inte vara dödlig!).
MEN du är flockledaren och det där måste tas ur henne!
Barnen behöver inte kunna ta ifrån henne saker men du måste få!
Första steget: Varje gång hon får mat (förslagsvis alltid av dig i början tills hon lärt sig), ställ ner maten efter att du sagt sitt. Försöker hon gå och äta, sätt henne igen och säg stanna.
Sen säger du varsågod (törs hon inte ta den så så håll handen vid maten och säg, varsågod ta den då så hon fattar att hon får).
För varje gång förlänger du tiden mellan att du ställer ner den och varsågodet litegrann.
När det går bra för dig, att hon ser på dig istället för maten och väntar på ditt varsågod (kan ta olika tid beroende på hur envis hon är), då är det dags för maken eller största barnet (om du har skolbarn) att kunna få göra likadant. NU kan vem som helst (även 14-, 6-, och 4-åringen ge maten och Buster väntar på varsågod men han är ung, ranglåg och lättlärd, det är mindre än en månad sen vi började träna).
När det sitter (tog två dagar med våran men han ÄRE LÄTTRÄNAD).
Köp något du vet att hon gillar (märgben? inte godis utan något som tar lite tid att få i sig).
Säg åt henne att sitta, lägg det framför henne och säg nej och ta bort henne om hon försöker ta det (sitt gärna på golvet). Det är DIN sak (benet eller vad du nu väljer).
HON kan få LÅNA den av dig efter en stund MEN bara om du sagt varsågod.
´
Sen ska du inte vara rädd utan bara säga namnet eller gumman eller vad du brukar säga, så hon inte blir överraskad och sen loss och ta den. Släpper hon inte så håll över nosen och TA DEN.
Sen får hon tillbaka den.
Upprepa lite då och då, utan anledning, men inte för tjatigt så hon blir irriterad (med rätta?).
Det tar lite tid, man får göra det kontinuerligt, men det går.
Morrar hon eller nafsar efter dig, säg fy eller vad ni brukar säga. Lyssnar hon inte till det så får du göra samma sak, dvs. nypa henne i nacken eller något, något som känns men inte skadar samtidigt som du verbalt bannar beteendet.
Vår hun nafsade i luften efter barnen när de tänkte klappa honom när han hade ett torkad märgben. Sen gjorde han samma sak med mig, EN gång, jag höll ner honom, tog benet och sa "det är mitt".
SEN började jag med ovanstående träning. Det tog bara ett par gånger (under en kvart alltså, inte några dagar) så kunde jag och mannen ta benet. Barnen vill jag inte låta försöka, de kan ropa på mig om han har något farligt eller äckligt (död fågel t.ex.) i munnen.
Däremot ska de kunna gå förbi honom i trång passage även om han har ett ben och det går (vi sa ett skarpt nej när han morrade) De vet dock att de inte ska klappa honom när han har märgen, tuggknutar går bra, det triggar inte rovdriften på samma sätt.
Långt? Jag vet, men "matnyttigt". Fråga om det är något!