Ovanliga barn då?

[ullet]

Har ni fått försvara sådana någon ggr? Storsonens SYV (syo tidigare) tyckte att han inte skulle stressa på med skolan så mkt, han borde lösgöra sig lite och vara ute i svängen istället för att oroa sig för sitt skolresultat. *gapar* Hade i veckan ett samtal m lärare o rektor där rektorn menade på att läraren bestämde om X var tillräckligt efter el inte, inte X. Om X kände sig efter och inte hängde med kunde hans kunskaper vara tillräckliga ändå och han inte vara i behov av extra stöd.

Maken blev lite förbannad då och frågade om man inte lärde sig någonting på sju veckor (den tid han varit borta pga hjärnhinneinflammationen) för då var det verkligen illa! *asg*
Rektorn tyckte vi var tuffa, för jag kämpade på där för jag tycker att även de duktiga eleverna ska ha hjälp att bibehålla sin nivå om de nu är högpresterande. Om sonen har glapp i kunskaperna pga allvarlig sjukdom, ska han inte behöva ta helt eget ansvar för att ta igen alla studier utan lärarhjälp.
Men så var det inte..
Är man under godkänd, ja, då får du automatiskt lärarhjälp, men inte om du är över. Jag höll på att brista ut i ilska där ett tag.

Men jag berättade att sonen minsann tidigare blivit tillsagd att inte prestera för mkt på lektioner under grundskolan, för det stressade andra elever. Att vi tvingat honom att en dag i veckan vara m kompisar för att han sen skulle få plugga. Ingen kompis, inget plugg.. Bara för att få honom att känna sig "som alla andra". Jag förklarade detta för rektorn o först DÅ gick det uppför honom, det här är ingen dussinperson o helt plötsligt fick han mkt tips o hjälp för hur han skulle gå vidare i livet o vilken hjälp han skulle få. *sucka'

En annan liknande sak var när en bekant, utan barn, sa att det var så synd om honom för han var så ansvarsfull. Så allvarlig.
Vad ska man göra? Ge honom knark så han slappnar av? Han är bara sån som person, går ju knappast göra om honom. Men de har så mkt idéer om hur man ska göra ibland att jag bara suckar..

Har ni fått försvara era barns liv ngn ggr till folk som inte fattat vilken person det är som det rör sig om. Nu blev det ett långt inlägg, sorry! Cred till dig som läst!

[xaramia]

min äldste son som läraren anser vara lat....

Han har svårt att koncentrera sig i stor grupp och utan korta tydliga instruktioner...det VET läraren.

Sen kan han säga...men E jobbar ju riktigt bra när han vet vad han ska göra....nähä!!!

[Frangipani]

Många, många gånger har jag varit med om det med ett av barnen - han som är "besvärlig". Innan skolan fattar att det är ungen som är som han är så är ju föräldrarna misstänkliggjorda.

Lillpojken är en stjärna och plikttrogen och flitig. Stora flickan är i de typiska tonåren... och bara kompisarna är viktiga. Lillan är en känslig en som blir putt när fröken inte ser att lillan är en blomma

[Frangipani]

Hur knepigt ska det vara att inse skillnaden mellan att kunna och vilja. Vill man så kan man ju... åh vilken nyhet! Problemet är ju att göra när man inte vill!

[LailaLoppan]

När det gäller A har jag fått förklara, bönat & bett flera gånger om ! Han är helt enkelt inte "som andra" och vill inte vara det heller ! Det är tufft att vara förälder !

[feather]

Ja jisses ,massvis med gånger, på olika vis med olika barn.

Med mellansonen har jag fått kämpa för att få folk att inse att han med autism inte reagerar och agerar som man "ska" göra och att man inte kan ställa samma krav på honom.

Med dottern får jag kämpa för att hon ska få lite utmaningar i skolan eftersom hon nu tycker att det är tråkigt när hon redan kan allt och behöver utmaningar, men man ska ju inte vara bättre än andra..

[ullet]

Du har den snyggaste avataren på hela Aff! Gud så läcker häst du har..*fortfarande kär i Martis*

[poesi]

OM! Mina barn är inga dussinpersoner. Äldsta sonen är en drömmare och en som helt går sin egen väg, med stolthet. Den som ser honom, ser att han är så. Trygg, manlig men... ingen dussinbvara Honom har jag fått försvara för hans sätt att vara. Den yngre för hans - otroligt hett humör, som han tyglar bla genom att gå undan. Han kan slåss också, men kan han gå undan så gör han det. Det fick man inte, man ska stå kvar och lösa konflikten direkt enl skolan då.

Det är bara lillan jag inte behövt försvara. Hon märks och syns överallt, hon är en sprudlande glad och ibland överglad liten person. Så får man tydligen gärna vara....

[71:an Nika]

man kan. Så enkelt kan det vara
Det är INTE man kan om man vill.

[-magnolia-]

Din son behöver blandas upp med en sådan som min äldsta. Där är allt soft. "Hälften rätt - det är ju kanon, mamma". En fjärdedel rätt på provet - ingen reaktion där inte. "Jag KAAAAN" (han är tretton, inte tre, vilket man skulle kunna tro). Ingen stress, ingen panik. Allt flyter. Allt utom betygen, men det är inget man ligger sömnlös för.

Jag har inte behövt försvara överpresterande barn, inte alls. Jag var själv ett sådant barn som liten, men nu har jag fått byta sida till de Vilda Och Uåtagerande Pojkarnas sida. Jag har insett att hur än ett barn eller en människa är så är det inte bra. Man är för högljudd, för tyst. För vild, för stillsam. För snabb, för långsam. För engagerad, för likgiltig. För intresserad av kompisar, för asocial. Hur du än är kan du aldrig vara alla till lags. Jag säger som i Höstlegender. "Screw 'em".

[cathis]

Många gånger har jag fått stå till svars för barnen för att de är ungefär som du beskriver din son, alla 3. Mest sonen som nu snart är 18 men även tjejerna som är ungefär av samma skrot och korn, det märks trots att de bara är snart 12 och 10.
Alldeles tokigt att folk ska tycka så mycket.

Jag skule nog blivit väldans irriterad på skolan om jag varit i er sits, så jag förstår er.

Att ge barnen avslappnande, att jag inte tänkt på det

Vi är allaolika och så även barn. Några tar skolan på stort allvar och planerar flera år fram i tiden redan i ung ålder. Sonen som går i 2:a ring ska göra högskoleprov nu ivår, och när han valde gymnasium så läste han högskolans och universitetets antagningakrav för att inte välja bort sig i gymnasievalet. Inte alls vanligt har jag förstått.
Och nu gör mellandottern samma sak hon väljer inriktning på högstadiet för att det ska matcha den gymnasieutbildning hon tänkt sig.
Men de är inte allvarliga och seriösa jämt och det är säkert inte din son hellre.
Och såklart ska de få vara som de är, det är väl inget fel i det.

[ullet]

Nej, det är ju jätteotäckt och fel att vara duktig i skolan. *ironisk* Ja, o autister, det vet man ju att det är ju bara att... *underbart, not*

[Mimis]

Det är jobbigt hur de som inte passar in i standardmallen blir bemötta. Många vuxna, både inom och utanför skolan har så många konstiga tankar om hur saker och ting SKA vara och hur det SKA gå till.

Mina barn är nog för små för att passa eller missanpassa, så det återstår att se hur det blir. Däremot hade mina föräldrar stora problem med en av mina bröder när han var mindre. Eller ja, inte med brodern, men med de som inte förstod att han var lite speciell. (Ingen diagnos, utan bara personligheten som var annorlunda)

Han var helst hemma och grejade på gården istället för att leka med kompisarna = Helt fel gjort av en pojke.
Han ville hellre följa med pappa på matlagningskurs som HAN var intresserad av än att spela fotboll med grabbarna = Också helt fel såklart! (Sen att han är en erkänd kock idag hör inte hit)

Passa in i mallen eller passa inte alls, det är nog det som gälelr va...?

[ullet]

Ja, vad vi känner igen det. Fick omdömena igår, där det står: Pga sjukdom har du ju inte kunnat göra det o det.
Längre ned står det:
Du har inte gjort detta, hur kommer det sig?

Sjukdom kanske? Same, same.. *s* Visst blir man mörkrädd ibland.

[ullet]

Lillapluttan! Ja, nog har de undrat om vi ställt höga krav på pojken men ungen läste ju när han var fem sex år, intresserat sig för mynt när han var drygt sju år osv. Ingen sån där som gillar hockey o puckla på folk utan sitta ned o läsa är hans grej. Man kan ju inte göra om dem hur mkt som helst..

[ullet]

Ja, glad o oförarglig är ju ett plus, särskilt om man är tjej. Man är inte så farlig då, inget hot.. Bara det är ju knäppt.

Ja, min son ville också gå undan men det blev bara värre då. De gick efter o då han är mkt noggrann blev alltid helt fel. De gjorde fel, skakade av sig, han blev sur för det blev tokigt o kunde inte skaka av sig. Men fick han gå iväg? Inte m alla lärare men en del. Då ordnade sig allt däremot.

[LailaLoppan]

Tack ! Det är liksom samma känsla som när någon säger att man har vackra barn *S*
Ja, han är lätt att bli kär i....

[ullet]

Jaaaa! Srew'em! Men jag vill inte vara den som screwar däremot. Nej, man borde ha mer tolerans för olikheterna o likriktningen blir jag mer o mer spysjuk på.

[ullet]

Så är min son, det har varit utstakat sen han var liten. Teknisk fysik o sedan forskare skulle han bli. Han ska tenta av engelska o ev matte på gymnasiet så han kan köra en universitetskurs parallellt med sina sista gymnasiestudier. Han är helt udda o ska så få vara. *tacksam* Blir bara sur på skolan som inte är mer rädd om sina duktigaste elever utan ber dem slappna av? Vad är det för nåt då?

[ullet]

Nej, o risk att han ska bli bööög *skällsord ibland* för att han inte gör killiga saker. Man slår sig för pannan o undrar om världen bara är osedvanligt tokig idagsläget.