Om jag känner mig kränkt, kan inte människor ta hänsyn till det då? Jag skulle må väldigt dåligt av att dödsannonsen för min anhörig var bredvid en hamster. Det känns ovärdigt. Precis som jag inte vill att mina släktingar ska ligga begravda bredvid minigrisar.
Det skulle kännas så pass olustigt och kränkande att jag skulle må väldigt dåligt.
Jag tycker att mina rättigheter som sörjande av människa är större än Pelles rättigheter som sörjande av kanariefågel.
Det tycker uppenbarligen inte ni, vilket skrämmer mig.
41
Om jag känner mig kränkt, kan inte människor ta hänsyn till det då? Jag skulle må väldigt dåligt av att dödsannonsen för min anhörig var bredvid en hamster. Det känns ovärdigt. Precis som jag inte vill att mina släktingar ska ligga begravda bredvid minigrisar.
Det skulle kännas så pass olustigt och kränkande att jag skulle må väldigt dåligt.
Jag tycker att mina rättigheter som sörjande av människa är större än Pelles rättigheter som sörjande av kanariefågel.
Det tycker uppenbarligen inte ni, vilket skrämmer mig.
Kan du inte se att SORGEN är lika stor? Ungefär som ångesten är lika stor hos skådespelerskan som undrar vilken klänning hon ska ha på Oscarsgalan som hos den fattiga mamman som undrar hur hon ska få mat till barnen under dagen? Däremot är det ju inte svårt att veta vems problem som är viktigast att försöka avhjälpa.
(Se mitt inlägg ovan om ömsesidig hänsyn)
42
Kan du inte se att SORGEN är lika stor? Ungefär som ångesten är lika stor hos skådespelerskan som undrar vilken klänning hon ska ha på Oscarsgalan som hos den fattiga mamman som undrar hur hon ska få mat till barnen under dagen? Däremot är det ju inte svårt att veta vems problem som är viktigast att försöka avhjälpa.
(Se mitt inlägg ovan om ömsesidig hänsyn)
Absolut kan man visa hänsyn! Inte bara kan, utan ska, anser jag.
Men jag tror att du misstolkade mig lite, för jag menade snarare att ordet "kränkt" var ett tämligen överdrivet uttryck. Ordet har förvisso råkat ut för en medialt producerad betydelseglidning, men i min värld betyder kränkt fortfarande att ens värde som människa blivit förringat och trampat på, att man utsatts för förnedring och övervåld (verbalt eller fysiskt).
Och känner man så av en dödsannons för ett djur, då tror jag som sagt att man har problem som går djupare än till bara annonsen.
Nu har ju ordet snarare fått betydelsen "upprörd, irriterad, ledsen, arg, besviken", och det kan jag givetvis respektera att TS känner, men därifrån till kränkt är det ett lååångt steg.
Förstår du hur jag menar?
Beträffande din pappa så har jag full respekt för hans obehag och att han upplever sin rörelsefrihet begränsad, och jag kan tycka att även om jag inte delar hans uppfattning så tycker jag definitivt att hänsyn ska visas. Man kan amma bakom en filt, man kan leta upp ett avskilt hörn och vända sig från folk. Att din pappa mår illa av offentlig amning och kanske upplever bristande hänsyn från mammornas sida är ändå inte samma sak som att han upplever att de ammande kvinnorna förringar hans _människovärde_. För i så fall kan jag nog tycka att problemet är större än så. Förstår du hur jag tänker?
43
Absolut kan man visa hänsyn! Inte bara kan, utan ska, anser jag.
Men jag tror att du misstolkade mig lite, för jag menade snarare att ordet "kränkt" var ett tämligen överdrivet uttryck. Ordet har förvisso råkat ut för en medialt producerad betydelseglidning, men i min värld betyder kränkt fortfarande att ens värde som människa blivit förringat och trampat på, att man utsatts för förnedring och övervåld (verbalt eller fysiskt).
Och känner man så av en dödsannons för ett djur, då tror jag som sagt att man har problem som går djupare än till bara annonsen.
Nu har ju ordet snarare fått betydelsen "upprörd, irriterad, ledsen, arg, besviken", och det kan jag givetvis respektera att TS känner, men därifrån till kränkt är det ett lååångt steg.
Förstår du hur jag menar?
Beträffande din pappa så har jag full respekt för hans obehag och att han upplever sin rörelsefrihet begränsad, och jag kan tycka att även om jag inte delar hans uppfattning så tycker jag definitivt att hänsyn ska visas. Man kan amma bakom en filt, man kan leta upp ett avskilt hörn och vända sig från folk. Att din pappa mår illa av offentlig amning och kanske upplever bristande hänsyn från mammornas sida är ändå inte samma sak som att han upplever att de ammande kvinnorna förringar hans _människovärde_. För i så fall kan jag nog tycka att problemet är större än så. Förstår du hur jag tänker?
jag förstår inte varför människan tror sig vara överlägsen djuren. Vi är alla här på jorden förenade i ett kretslopp, vi är inte mer värd än djuren, vi är ju till syvende och sist djur själva. Och jag tycker det är ganska tragiskt att se hur så många sitter på sin höga tron och tror sig vara så jäkla mycket bättre än alla andra, men där har vi ju en förklaring till varför världen ser ut som den gör också.
44
jag förstår inte varför människan tror sig vara överlägsen djuren. Vi är alla här på jorden förenade i ett kretslopp, vi är inte mer värd än djuren, vi är ju till syvende och sist djur själva. Och jag tycker det är ganska tragiskt att se hur så många sitter på sin höga tron och tror sig vara så jäkla mycket bättre än alla andra, men där har vi ju en förklaring till varför världen ser ut som den gör också.
Ja, jag tror jag förstår hur du menar. Jag vet faktiskt inte hur jobbigt pappa tycker att det är, men jag är ganska säker på att han känner sig förringad av dem, efetrsom han nog inte greppar att de inte FÖRSTÅR hans dilemma. Och känns det som att de gör det avsiktligt så känns det nog jobbigare.
Jag har någon gång föreslagit i diskussioner bl.a. här att man som ammande kan visa lite hänsyn (t.ex. som du föreslår) men fått upprörda svar om att man verkligen inte ska behöva gömma sig under en filt när man gör något så naturligt och underbart som att amma ett barn. Sådana personer kan nog omöjligt förstå att det är jobbigt för andra.
I de diskussionerna kommer alltid någon och ropar käckt att "Nu ska vi amma MER öppet, kom igen tjejer!!" och då blri det ju som om man faktistk medvetet provocerar.
Trist att man inte kan försöka från båda håll.
45
Ja, jag tror jag förstår hur du menar. Jag vet faktiskt inte hur jobbigt pappa tycker att det är, men jag är ganska säker på att han känner sig förringad av dem, efetrsom han nog inte greppar att de inte FÖRSTÅR hans dilemma. Och känns det som att de gör det avsiktligt så känns det nog jobbigare.
Jag har någon gång föreslagit i diskussioner bl.a. här att man som ammande kan visa lite hänsyn (t.ex. som du föreslår) men fått upprörda svar om att man verkligen inte ska behöva gömma sig under en filt när man gör något så naturligt och underbart som att amma ett barn. Sådana personer kan nog omöjligt förstå att det är jobbigt för andra.
I de diskussionerna kommer alltid någon och ropar käckt att "Nu ska vi amma MER öppet, kom igen tjejer!!" och då blri det ju som om man faktistk medvetet provocerar.
Trist att man inte kan försöka från båda håll.
Jag tycker att det är att sätta sig på väldigt höga hästar när man börjar bedöma människors rätt till känslor på en skala.
DU tycker som du tycker, Pelle som aldrig förlorat någon nära människa utan som genom kanariefågeln upplever sin första kontakt med döden, tycker nog annorlunda.
Är man vuxen och har gått igenom sorgeprocessen vid dödsfall hos både människor och djur, då kan man nog känna att förlusten av en nära och kär anhörig vida överstiger förlusten av ett djur, men alla är inte där. Man måste kunna möta och bemöta människor där de befinner sig, även om man själv är på ett helt annat ställe i livet, för att kunna uppnå ömsesidig respekt.
Man kan (SKA!) visa hänsyn; man behöver inte ha djurannonserna uppblandade med människoannonserna, men att du tycker att en människas rätt till sorg är större än en annan människas rätt till samma sorg, det skrämmer MIG.
46
Jag tycker att det är att sätta sig på väldigt höga hästar när man börjar bedöma människors rätt till känslor på en skala.
DU tycker som du tycker, Pelle som aldrig förlorat någon nära människa utan som genom kanariefågeln upplever sin första kontakt med döden, tycker nog annorlunda.
Är man vuxen och har gått igenom sorgeprocessen vid dödsfall hos både människor och djur, då kan man nog känna att förlusten av en nära och kär anhörig vida överstiger förlusten av ett djur, men alla är inte där. Man måste kunna möta och bemöta människor där de befinner sig, även om man själv är på ett helt annat ställe i livet, för att kunna uppnå ömsesidig respekt.
Man kan (SKA!) visa hänsyn; man behöver inte ha djurannonserna uppblandade med människoannonserna, men att du tycker att en människas rätt till sorg är större än en annan människas rätt till samma sorg, det skrämmer MIG.
Men ifall man skilljer på placerinen , och tydligt märker ut att det är husdjur, är det fortfarande så illa? det finns idag flera begravningsplatser för djur, jag har aldrig förr hört om någon som blivit kränkt av det. Men man begraver inte djur och människor på samma plats, och _om_ man nu vill ha en dödsannons för ett djur, så har jag väldigt svårt att se problemet med det.
50
Men ifall man skilljer på placerinen , och tydligt märker ut att det är husdjur, är det fortfarande så illa? det finns idag flera begravningsplatser för djur, jag har aldrig förr hört om någon som blivit kränkt av det. Men man begraver inte djur och människor på samma plats, och _om_ man nu vill ha en dödsannons för ett djur, så har jag väldigt svårt att se problemet med det.
Jo. Det var det säkert. Därför kanske Hitler flög upp som en sol i sitt missnöjesparti, sedan ned som en pannkaka i sin bunker... På inte så många år...
52
Jo. Det var det säkert. Därför kanske Hitler flög upp som en sol i sitt missnöjesparti, sedan ned som en pannkaka i sin bunker... På inte så många år...
Och om då dödsannonserna är ett sätt att hantera sin sorg?
Jag säger inte att jag tycker att det är en lysande idé med dödsannonser för djur (själv har jag aldrig ens kommit på tanken, trots ett antal husdjur genom åren), men om det som du säger handlar om dödsannonser så borde ju även djurägaren kunna få visa sin sorg, eller hur?
53
Och om då dödsannonserna är ett sätt att hantera sin sorg?
Jag säger inte att jag tycker att det är en lysande idé med dödsannonser för djur (själv har jag aldrig ens kommit på tanken, trots ett antal husdjur genom åren), men om det som du säger handlar om dödsannonser så borde ju även djurägaren kunna få visa sin sorg, eller hur?
Ser du glödlampan ovanför mig? Jag må ha hygglig empati, men jag har haft en präktig spärr där, just, inför det du beskriver med amning. _Nu_ fattar jag betydligt mer. Jag har väl inte viftat med brösten i Åhlénsrestaurangens salladsbuffé, direkt, men jag skulle lätt ha kunnat slänga mig i en fåtölj varsomhelst på IKEA och låtit barnet täcka bröst och mage, och nöjt mig med det. Har haft svårt att ta den där motviljan på allvar och i mitt stilla sinne tänkt att det handlar om vanepryda människor som tycker att alla ska bete sig som de gör... Stilpoliser, i brist på bättre uttryck.
Din pappa - han är inte riktigt en sådan, eller hur? Han är _tidigt_ präglad på det sätt du beskriver, och det får honom att känna sig lite voyeuraktig... eller? Han _kan_ ju faktiskt inte rå för det. Punkt.
*blev lite klokare*
55
Ser du glödlampan ovanför mig? Jag må ha hygglig empati, men jag har haft en präktig spärr där, just, inför det du beskriver med amning. _Nu_ fattar jag betydligt mer. Jag har väl inte viftat med brösten i Åhlénsrestaurangens salladsbuffé, direkt, men jag skulle lätt ha kunnat slänga mig i en fåtölj varsomhelst på IKEA och låtit barnet täcka bröst och mage, och nöjt mig med det. Har haft svårt att ta den där motviljan på allvar och i mitt stilla sinne tänkt att det handlar om vanepryda människor som tycker att alla ska bete sig som de gör... Stilpoliser, i brist på bättre uttryck.
Din pappa - han är inte riktigt en sådan, eller hur? Han är _tidigt_ präglad på det sätt du beskriver, och det får honom att känna sig lite voyeuraktig... eller? Han _kan_ ju faktiskt inte rå för det. Punkt.
helt okej med dödsannnoser i tidningen för sina djur MEN inte ihop med dödsannonser på människor, där tycke rjag gränsen går, jag älskar mina djur men jag vill inte ha den annonsen bland människornas dödsannonser. djuren ska ha en egen spalt på en annan sida.
56
helt okej med dödsannnoser i tidningen för sina djur MEN inte ihop med dödsannonser på människor, där tycke rjag gränsen går, jag älskar mina djur men jag vill inte ha den annonsen bland människornas dödsannonser. djuren ska ha en egen spalt på en annan sida.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
