Livskvalité dålig syn och hörsel

[Linda_T_M_]

Mina föräldrars ena hund är snart 9 år och hon har haft dålig hörsel ett tag, problem med öronen (upprepade ÖI). Ögon har hon oxå haft problem med ett senaste året (ingen tårvätska mamma & pappa ger henne droppar istället) nu under senaste vet.besöket berättade vetrinären att hon håller på att bli blind Pappa frågade då vad de skulle göra, om hon hade ett bra liv fortfarande eller om det var dags att "slänga in handduken". Veterinären tyckte att hon än så länge hade livskvalité och hade något/några år kvar.
Själv tycker jag att det låter konstigt... Hon kommer få sämre och sämre syn och bli blind (är redan i princip blind då det är dåligt ljus) samtidigt som hon hör illa... Själv träffade jag henne för första gången sedan på 1½ månad förra veckan och märkte en STOR skillnad på hennes beteénde, hon är verkar orolig & stressad. Vad tror ni, kan hon under dessa omstädigheter leva ett bra liv ett tag till, eller ska försöka få mina föräldrar att träffa en annan vet för ett andra utlåtande.

[0rcid]

såg på ett vet.program att de opererade ögonen på en 12åring men det berodde på starr...hunden blev som "ny" då hon kunde se allt igen.
jag skulle ju själv som hundägare gärna höra att hunden ahr 2 år till att leva men det är hjärtat som vill höra det. jag skulle nog kontakta en veterinär som är ögonspecialist. få ett expertutlåtande..hur jobbigt de må vara då hundens liv och hälsa är prio ett.

[sprengja]

Det är så himla olika det där. Endel hundar blir jättestressade och mår helt klart dåligt när de inte ser (hörseln är sällan de bryr sig om vad jag har märkt), andra lallar på lika glatt ändå. Det märker man nog bäst själv som ägare hur ens egen hund blir.

Sen handlar det väldigt mycket om vilken inställning man har själv som hundägare. Somliga (som jag) är ganska pragmatiska och vill att hunden ska kunna få vara 100% hund, annars kan det kvitta. Andra vill försöka allt to the bitter end (t.ex. möblerar om hemma för att den bilnda hunden inte ska gå in i saker etc) innan de avlivar. Vem som har rätt kan nog ingen svara på egentligen, var och en har tolkningsföreträdet för sina känslor och beslut. Egentligen spelar det ju ingen roll om ni träffar en annan veterinär, det är änså inte han/hon som tar beslutet om avl, det är ni själva.

[Circe]

Med åldern tyvärr.. min äldsta vovve är också i princip blind av åldersstarr, men på honom märks det ingenting, han är helt 'cool', nu har han lite andra åkommor också så visst vet jag att det är på sluttampen. Men än så länge är han ganska pigg, vill gå ut, springa i snön osv.. Min veterinär sa att många hundar klarar av blindhet rätt bra eftersom de ser mycket med nosen.
Men mår hunden inte bra rent psykiskt oavsett åkomma, börjar bete sig märkligt osv så kan det nog vara dax för ägaren att förbereda sig mentalt.. det är ett jättesvårt beslut såklart eftersom det berör någon som är så oerhört värdefull!
Berätta för dina föräldrar hur du upplever hunden, och kolla av hur de tänker? Kan vara så att förändringen smygit sig på så de inte uppfattat den på samma sätt som du!?