Jo jag förstår hur du menar. Men det jag menar är: hur vet du om en person gör saker för att den gillar det eller för att den vill vara vuxen?
Så klart man kan misstänka nåt om en person helt plötsligt ändrar beteende, alltså att det är en person man känner. Men om man lär känna en person t.ex via jobbet, och personen är 21 är gammal och sysslar med sånt som du ser som "icke nymodig" så kan man ju inte veta.
Om alla unga som gillade icke nymodiga saker spelade ett spel för gallerierna så är det ju som att säga att alla som är 30+ idag och spelar datorspel försöker göra sig yngre än vad de är för sånt ska inte folk i deras generation syssla med.
Hänger du med hur jag menar?
61
Jo jag förstår hur du menar. Men det jag menar är: hur vet du om en person gör saker för att den gillar det eller för att den vill vara vuxen?
Så klart man kan misstänka nåt om en person helt plötsligt ändrar beteende, alltså att det är en person man känner. Men om man lär känna en person t.ex via jobbet, och personen är 21 är gammal och sysslar med sånt som du ser som "icke nymodig" så kan man ju inte veta.
Om alla unga som gillade icke nymodiga saker spelade ett spel för gallerierna så är det ju som att säga att alla som är 30+ idag och spelar datorspel försöker göra sig yngre än vad de är för sånt ska inte folk i deras generation syssla med.
Mina barn är ganska stora, 16 och 18,5. Så jag tänker att de får bestämma själva. Ingen av dem har haft "stadiga förhållanden" ännu utan bara kortare "romanser". Men flera av mina bekanta har barn som haft ganska stadiga relationer redan i 13, 14-årsåldern. Dock brukar ju dessa inte hålla längre än högst 1-2 år. Jag tänker att det är väldigt individuellt. Behovet av närhet och även sex är stort för vissa människor (tonåringar tar ju ofta fysiskt avstånd från sina föräldrar för övrigt). För andra är det kanske mer en nära vän med samma intressen som man alltid har och kan lita på.
När jag själv var i nedre tonåren var det mycket en statusfråga att ha (snygg och populär) flick- eller pojkvän. Ja tycker inte jag ser detta bland de ungdomar jag möter idag på samma sätt.
62
Mina barn är ganska stora, 16 och 18,5. Så jag tänker att de får bestämma själva. Ingen av dem har haft "stadiga förhållanden" ännu utan bara kortare "romanser". Men flera av mina bekanta har barn som haft ganska stadiga relationer redan i 13, 14-årsåldern. Dock brukar ju dessa inte hålla längre än högst 1-2 år. Jag tänker att det är väldigt individuellt. Behovet av närhet och även sex är stort för vissa människor (tonåringar tar ju ofta fysiskt avstånd från sina föräldrar för övrigt). För andra är det kanske mer en nära vän med samma intressen som man alltid har och kan lita på.
När jag själv var i nedre tonåren var det mycket en statusfråga att ha (snygg och populär) flick- eller pojkvän. Ja tycker inte jag ser detta bland de ungdomar jag möter idag på samma sätt.
Det som väl kan sluta när man inleder ett seriöst förhållande är möjligheten att flirta och ha kortare romanser, eller "ligga runt" om man nu skulle gilla det. Men det vet man nog oftast själv hur man vill ha det.
65
Det som väl kan sluta när man inleder ett seriöst förhållande är möjligheten att flirta och ha kortare romanser, eller "ligga runt" om man nu skulle gilla det. Men det vet man nog oftast själv hur man vill ha det.
Där har du nog väldigt rätt. Jag hade en kompis i grundskolan som jag tyckte var en "lilltant". Men hon hade nog helt enkelt de intressen som vi anser passa hos medelålders. Mina intressen passade bättre i barndomen än nu. (Kliar mig huvudet...) Tur att det finns barn och ungdomar man kan prata med ibland!
66
Där har du nog väldigt rätt. Jag hade en kompis i grundskolan som jag tyckte var en "lilltant". Men hon hade nog helt enkelt de intressen som vi anser passa hos medelålders. Mina intressen passade bättre i barndomen än nu. (Kliar mig huvudet...) Tur att det finns barn och ungdomar man kan prata med ibland!
För min egen del tycker jag att en bra relation (även om den ju kan ta slut senare) är så himla mycket mer värt än flirtar och korta romanser och "runtliggning".
Men alla är ju olika...
67
För min egen del tycker jag att en bra relation (även om den ju kan ta slut senare) är så himla mycket mer värt än flirtar och korta romanser och "runtliggning".
Men alla är ju olika...
Vet och vet. De personer jag tänker på känner jag till hyfsat och det märks inte bara på intressen utan även på hur de börjar prata, resonera och bete sig i övrigt. Det är som att träffa en mycket äldre person och det känns helt enkelt inte naturligt. De kan vara 21 och säga saker som "dagens ungdom" eller "när jag var ung" eller "på min tid".
68
Vet och vet. De personer jag tänker på känner jag till hyfsat och det märks inte bara på intressen utan även på hur de börjar prata, resonera och bete sig i övrigt. Det är som att träffa en mycket äldre person och det känns helt enkelt inte naturligt. De kan vara 21 och säga saker som "dagens ungdom" eller "när jag var ung" eller "på min tid".
Ja om du känner dem så kan jag ju förstår att du reagerar över förändringen.
69
Ja om du känner dem så kan jag ju förstår att du reagerar över förändringen.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
