Skrivet: 2014-09-29, 20:11
#21
Men gud så mysigt det låter. Köket alltså, med en mamma som dansar. Saxpartyn låter mindre kul, för min smak alltså.
Fast du verkar inte uppskatta musiken ifråga varken då eller nu?
Men gud så mysigt det låter. Köket alltså, med en mamma som dansar. Saxpartyn låter mindre kul, för min smak alltså.
Fast du verkar inte uppskatta musiken ifråga varken då eller nu?
Aouch, jag som tänkte lite sådär jantelagigt att vi bara tror de var så stora. Vi svenskar då....
Haha, jag gick också mycket på hårdrocken när jag valde själv.
Jag fick spela det och ingen sa något fast jag brassade väl högt ibland. Jag hade fått styvpappans gamla stereoanläggning modell jättestor när mamma villa köpa en kompaktare modell. Samma gäller i vårt hus. Man får spela högt. Fast våra ungdomar vill inte ha lika högt som vi vuxna.
Det spelades aldrig musik. Det var radions p1 som stod på för det mesta.
förr men nu har jag tappat nästan allt. Lyssnar bara ibland när jag har fått lite öl och whisky i mig.
Jag säger som dig, ungdomarna spelar gärna och får gärna spela musik men de spelar inte så högt som vi gjorde eller skulle göra.
Same shit different day.
Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.
Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
Pappa var totalt tondöv. Mamma lyssnade på klassiskt och spelade piano, och sjöng i kör. Alla i skolan sjöng ju i kör, och dessutom blev vi meddragna till diverse Högtidliga sammankomster, som konstförendingens årliga kosert, och liknade, och då var det mest klassisk och folkvisor.
Själv gillade jag musikaler och allt popigt, som ABBa som var den första skiva jag köpte själv. Ficke ett helgjobb när jag vara 13, för pengarna köpte jag familjens första stereo, och var ajg lycklig
Dansband nej, glad mamma absolut JA
Mouth & MacNeal har vi hittat igen på youtube, det var ju bara för kul att se dem igen! Och just det Jan Malmsjö glömde jag. Han går under beskrivningen "uuuuuunderbar människa, väldigt otäck". Man behöver känna hippiemoderaterna väldigt väl för att hänga med i deras inte alltid helt glasklara beskrivningar......
Härliga nostalgikvällar man kan ha med lite sprit i magen (hjärnan).
Fast det var länge sen för mig, brukar inte ha så mkt umgänge som vill göra nostalgiska musikresor. Eller, ingen alls då. Förutom min man emellanåt.
Ja, många kör ju så. Min pappa lyssnar typ bara på radion och då inte musik.
Jag är tondöv, men tycker mig gilla lyssna på musik ändå.
Men sjunger hellre än bra och kan inte spela ngt instrument öht.
Klassiskt är det många som gillar, heter väl klassikt just inte bara för att det är gammalt typ.
Morsan gillade Elvis och svenska artister med ungefär samma stil....eller mesigare! Haha! Är så dålig på namn så det blir ingen namedropping!
Annars brukade mamma köpa eller spela in olika skivor till mig och lillebror! Sånger, sagor och berättelser av diverse slag spelades ofta!
Minns inte vad pappa gillade!
Grååååt inga tårar för min skuuull! För du meeeenar ingenting....da daa da daaaa....
Jisses! Den gillade hon! Memory lane!
Nuförtiden kallas det väl konstmusik, egentligen. För att det inte bara är gammal, utan det finns ny sådan också.
Pappas tondövhet var lite intressant. I ungomen hade han tvingas spela piano, det ansågs höra till en god uppfostran. Men en dag råkade han sätta händerna på fle plats, utan att märka det, och efter det fick ahna sluta, han hade inte hört något fel alls.
Han kunde alla sångtexter till hur många udda sånger som helst, men det var ju totalt omöjligt att ens gissa sej till melodin när han skulle sjung.Men mamma kunde melodierna och pappa texterna., på diverse roliga låtar från 30 talet
Jag blev så påverkad av det som spelades hemma så jag minns ju namnen. Lyssnade massor på skivorna som fanns i hemmet.
Kan inte riktigt tänka att man definierar musik som mesig. Fast jag har säkert också sagt så om sånt jag ej gillat. Som storbandsjazz.
Låter som det perfekta paret att komplettera varandra på texter/melodier. Från trettiotalet.
diverse andra dansband
Elvis
Abba
Harpo
Vi hade en skivspelare
Medgång gör vänner, motgång prövar dem.
Blandat. Bob Dylan, Cat Stevens, Paul Simon och Lou Reed. Sjuttiotalsprogg som Iggesundsgänget och Nationalteatern. Fred Åkesson och Cornelis förstås och politisk musik som chilenaren Victor Jara.
Min pappa har alltid gillat barockmusik också och min mamma spelade Shirley Bassey när hon var arg.
Dansband och ABBA och sån imperialistisk skit förekom icke i mina föräldrars kretsar, haha
Harpo, han hade jag glömt. Oj, vad trevlig påminnelse!
Dansband är inget jag gillar, kanske framförallt för att jag inte gillar dansa så?
Men trevligt med folk som har det som intresse!
Nu är det ju så att jag minns namn dåligt generellt! Jag kan faktiskt inte ens namedroppa artister jag själv gillar! På allvar! Väldigt pinsamt ibland, men jag lovar, har inget att göra med om saker, platser, personer uppskattas eller ej!
Och jag kan lugna dig med att "mesigt" sägs viss hatkärlek och glimt i ögat! Dansbands-varianten är något som inte funkade då och inte funkar nu! Elvis tyckte jag däremot om!