Skrivet: 2014-11-19, 18:17
#41
Erfarenhet, bedömning och värderingar - men inte forskning? Ja, det finns väldigt många världen över som inte håller med dig där - som vanligt höll jag på att säga.
Erfarenhet, bedömning och värderingar - men inte forskning? Ja, det finns väldigt många världen över som inte håller med dig där - som vanligt höll jag på att säga.
Man kan forska även med sådana utgångspunkter, gossan, men det blir inte därmed vetenskap. I varje fall inte i positivistisk mening (som är den enda där man kan tala om "belägg"). Det handlar då snarare om hermeneutisk forskning.
Det blir, som du förstår, lite långt när man ska "komma med siffror", eftersom man också måste ha med en lång förklaring om hur undersökningen gjorts. Dessutom är det svårt att få tabellinformation att bli begriplig i en svarsruta i ett forum som detta.
Här är en studie som mätt hur blivande svenskalärare upplever trovärdighet baserat på kön
https://www.studentlitteratur.se/fil.../godmorgon.pdf
För att se siffrorna får du därför gå själv till följande rapport och läsa på sid 31-33.
I samma rapport behandlas flickor och pojkars taltid i skolan (sid 83-84):
Talaktiviteten i klassrummet
"Det drag som allra mest karakteriserar klassrummet som språkmiljö
är att läraren inte bara styr ordet utan också talar själv den största
delen av tiden. Man talar ibland om t v å t r e d j e d e l s r e g e l n för fördelningen av taltiden i klassrummet och syftar då på att läraren
normalt svarar för ungefär två tredjedelar av det som sägs på
offentlig nivå under en lektion. Med stöd av våra egna resultat och
flera tidigare undersökningar, t ex det stora danska
skolesprogsprojektet (Skoledage 1–2, 1979), har vi kunnat utvidga
tvåtredjedelsregeln till att även gälla fördelningen mellan könen: Av
den tredjedel som återstår när läraren har sagt sitt faller två
tredjedelar på pojkarna och en tredjedel på flickorna."
....
"Fördelningen mellan könen är räknad proportionellt i förhållande till
antalet elever. I en klass med fler flickor än pojkar kan alltså den
totala mängden flicktal vara större än 50 % av allt elevtal, men
proportionellt sett torde flickorna sällan kunna komma upp i mer än
ca 40 % av pojkarnas aktivitet. Då måste man också komma ihåg att
en stor del av det som flickorna säger/får säga är reproduktion av
olika slag, t ex uppläsning av en arbetsuppgift (Skoledage 1, 1979, s
99)"
inlägg verkligen cementerar den kvinnliga rollen som offer. Man rapar om och om igen att såhär är det minsann.
KVINNOR missgynnas, kvinnor får inte tala......trummar man ut det budskapet till kommande generationer så kommer de känna sig så och också använda sig av dessa argument och så fortsätter det om och om och om igen i all evighet utan att någon till slut inte ens vet varför.
Same shit different day.
Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.
Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
Ponera att det är så att kvinnor missgynnas av vissa strukturer i samhället. Är det i så fall inte viktigt att synliggöra det? Så att man kan göra något åt det.
Är det inte större risk att problematiska strukturer cementeras om man bara låter allt fortgå som vanligt?
Siffrorna på sidan 31-33 gäller visserligen inte alls taltid, utan hur man uppfattar texter som antingen framställs som skrivna av män eller som skrivna av kvinnor. Här finns dock ett sakligt underlag att diskutera, vilket skiljer den här referensen från allt övrigt du har tagit fram. Man kan konstatera en viss övervikt för att mannen uppfattas som trovärdig, jämfört med kvinnan. Inte särskilt stor, men den avspeglar säkert ändå traditionella könsroller från tiden då undersökningarna genomfördes, dvs. 1970-talet. (40 år sedan!) Man konstaterar samtidigt att dessa skillnader minskar, ju yngre bedömarna är.
Två tredjedels taltiden för pojkar, jämfört med flickor, i skolklassen redovisas inte i "hard facts", men kan säkert stämma. Det tycks dock även i det fallet handla om 70-talet, dvs. förhållandena för 40 år sedan.
De avslutande meningarna är rent värderande/bedömande påståenden, som därför saknar vetenskapligt värde.
"...proportionellt sett torde flickorna sällan kunna komma upp i mer än
ca 40 % av pojkarnas aktivitet. Då måste man också komma ihåg att
en stor del av det som flickorna säger/får säga är reproduktion av
olika slag, t ex uppläsning av en arbetsuppgift"
Det är bra att synliggöra, men det måste i så fall göras på ett sakligt trovärdigt sätt, inte genom "forskares" subjektiva uppfattningar.
synliggöra och åtgärda det men då åtgärdar man det och går vidare utan att om och om igen tjata om några väderkvarnar a la Don Quijote. Det är ett samhällsproblem snarare än ett mansproblem eller någon slags patriarkala system, patriarkala agendor eller vad man nu alltid ska komma dragandes med.
Jag ser fortfarande inte varför man hela tiden måste använda sig av det manliga som en slags norm, det maskulina ska stå för det onda och det feminina ska vara offret....om och om igen i all evighet.
Man identifierar ett problem, man vidtar åtgärder, man följer upp att åtgärderna har fått effekt, historien kan vi inte göra nåt åt mer än att från och med nu göra rätt och gå vidare.
Sen kan jag förstå att ibland identifierar man ett problem som andra inte tycker är ett problem, då blir det diskussion men att då hela tiden skylla på pojkar/killar/ män som de religiösa skyller på djävulen, det blir så urvattnat så till slut blir alla bara anti.
[QUOTE][Ponera att det är så att kvinnor missgynnas av vissa strukturer i samhället. Är det i så fall inte viktigt att synliggöra det? Så att man kan göra något åt det.
Är det inte större risk att problematiska strukturer cementeras om man bara låter allt fortgå som vanligt? /QUOTE]
Same shit different day.
Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.
Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
Slutklämmen, den del som du anser saknar vetenskapligt värde, hänvisar som du säkert förstår, till den danska undersökningen som refereras inom parentesen.
Vilka menar du är "forskare"?
De som benämns doktorander, doktorer, professorer osv på olika universitet och högskolor och som publicerar resultaten av sina undersökningar i doktorsavhandlingar och vetenskapliga tidskrifter; är de "forskare" eller är de forskare?
Jag har aldrig sagt att detta är ett mansproblem. Jag säger att det är ett samhällsproblem. Jag anser fortfarande att mannen är norm i samhället och att detta är ett problem i hela samhället, både för män och kvinnor.
Gör man anspråk på att vara forskare i (positivistiskt) vetenskaplig mening, så får man också presentera resultat som uppfyller sådana kriterier. Det är det enkla sambandet.
Jag förstår det, men det är fortfarande en bedömning/värdering, inte någon sorts "fakta".
mannen inte är norm utan det är nåt som feministerna försöker cementera för att kunna bygga sitt sitt matriarkala samhälle, vilket dom också är på god väg med att lyckas med. Inom snart är kvinnorna i total makt i Sverige.
Same shit different day.
Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.
Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
Varför skulle det inte vara fakta?
Menar du att det skulle vara svårt att mäta vilken typ av tal olika personer får föra fram.
Det torde tex vara lätt att mäta om talet är av typen "läsa högt ur bok" eller "säga sin åsikt"
Du förkastar alltså mycket av den forskning (eller "forskning" som du väljer att kalla det) på universitetens humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter, både i Sverige och internationellt, som ovetenskaplig?
Ja men då är det inte mycket här i samhället vi kan belägga, eller hur?
Antingen får man lita på att referensen är korrekt tolkad, eller så får man läsa själv.
