Skrivet: 2015-08-20, 07:15
#1
downshifta
ett begrepp jag inte är helt bekväm med som ord då många gör detta av av skäl som är helt nödvändiga då skilsmässor, arbetslöshet eller liknande ger en sämre ekonomi som konsekvens.
Att dra ner på utgifter när man lever i sus och dus och har en rejäl buffert på banken är ingen större konst som någon längre skrev, men när man redan har det tufft ekonomiskt är det självklart svårare.
har ni själva haft perioder i livet då ni tvingats downshifta, eller helt enkelt varit tvungen att göra saker som att sälja bil, långa pengar eller liknande för att klara er vardag?
Jag har haft flera såna perioder, den första när mina nu stora barn var små och vi bodde i ett hus med 15 % ränta och där vi ändå valde att vara hemma med barnen i fyra år och gjorde så med mycket knappa inkomster.
Jag blev en trollkarl på att laga billig god mat. Det var begagnade kläder innan second hand blev " inne" som nu. Inga sus och dus resor. Men det gick.
Sen hade vi direkt efter den perioden då vi liksom kommit till " botten" av vad vi klarade av, en ny tuff period då min förra man blev sjuk. Inkomsterna ökade inte som vi planerat efter de här 4 åren, utan minskade och utgifterna ökade.
Sen har jag haft andra kortare mer hanterbara perioder i livet, ex vid studier när jag var själv med barnen och så.
Jag tror inte jag skulle göra nu som begreppet downshifta betyder, inte frivilligt.
Fick jag däremot ett mycket mer välbetalt jobb där det också var möjligt att jobba deltid skulle jag förmodligen göra det om jobbet var kul. Jag har i sommar tackat nej till den möjligheten för att jag inte ville ha det jobbet trots över 10 000 kr mer i lön.
Hur resonerar ni?