Är födelsedagar viktiga? - Sidan 2
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    May 2005
    #21
    Det är inte särskilt viktigt för mig och framförallt förväntar jag mig inte att folk släpper allt de har och beger sig många mil för att gratulera mig. Jag skulle nog snarare tycka att det var konstigt om de gjorde det. Tror de att jag ska dö snart eller? Men något grattis via sms, Facebook eller så är trevligt.
  2. 21
    Det är inte särskilt viktigt för mig och framförallt förväntar jag mig inte att folk släpper allt de har och beger sig många mil för att gratulera mig. Jag skulle nog snarare tycka att det var konstigt om de gjorde det. Tror de att jag ska dö snart eller? Men något grattis via sms, Facebook eller så är trevligt.
  3. Medlem sedan
    Jan 2004
    #22
    Hehe ja vi är ju några stycken. Men om jag t.ex bjuder in makens bror med sambo till mitt kalas, mest för att de då ska få träffa svärmor och för att det är trevligt att träffas såklart och de inte kan så är det liksom inte hela världen. Då försöker vi liksom inte hitta ett annat datum som passar. Däremot om min mamma av någon anledning inte kan komma när jag har kalas så uppvaktar hon mig en annan dag.

    Och det är inga stora kalas i form av presenter, folk kommer hit och fikar (och ibland får jag ryck och ska ha 7 sorters kakor, som i våras när vi hade nåt kalas, ibland blir det typ sockerkaka och nån köpekaka) och umgås bara. Ibland får man en blomma, ibland får man en lott eller en chokladkaka. Inga stora grejer
  4. 22
    Hehe ja vi är ju några stycken. Men om jag t.ex bjuder in makens bror med sambo till mitt kalas, mest för att de då ska få träffa svärmor och för att det är trevligt att träffas såklart och de inte kan så är det liksom inte hela världen. Då försöker vi liksom inte hitta ett annat datum som passar. Däremot om min mamma av någon anledning inte kan komma när jag har kalas så uppvaktar hon mig en annan dag.

    Och det är inga stora kalas i form av presenter, folk kommer hit och fikar (och ibland får jag ryck och ska ha 7 sorters kakor, som i våras när vi hade nåt kalas, ibland blir det typ sockerkaka och nån köpekaka) och umgås bara. Ibland får man en blomma, ibland får man en lott eller en chokladkaka. Inga stora grejer
  5. Medlem sedan
    Aug 2011
    #23
    Många kalas där också, även om det tycks ha minskat!
  6. 23
    Många kalas där också, även om det tycks ha minskat!
  7. Medlem sedan
    Aug 2011
    #24
    Det är nog bara jag som tycker att just såna tillställningar blir rätt trista, även om det inte är "nåt stort" direkt... ...
    I alla fall om de blir för många!
  8. 24
    Det är nog bara jag som tycker att just såna tillställningar blir rätt trista, även om det inte är "nåt stort" direkt... ...
    I alla fall om de blir för många!
  9. Medlem sedan
    Aug 2011
    #25
    Å fy, tvåan där skulle jag INTE uppskatta. Alls.
  10. 25
    Å fy, tvåan där skulle jag INTE uppskatta. Alls.
  11. Medlem sedan
    May 2005
    #26
    Nu är ju min man disponerad på detta viset att han i flera veckor i förväg deklarerar att han kommer att glömma. Sen grattar han såklart, och är han på jobb brukar han skicka blommor. Men det är inte så att det liksom alltid blir present och sånt. Förra året körde vi iväg tillsammans och köpte ett par dojor åt mig, haha. Så himla löjligt.
  12. 26
    Nu är ju min man disponerad på detta viset att han i flera veckor i förväg deklarerar att han kommer att glömma. Sen grattar han såklart, och är han på jobb brukar han skicka blommor. Men det är inte så att det liksom alltid blir present och sånt. Förra året körde vi iväg tillsammans och köpte ett par dojor åt mig, haha. Så himla löjligt.
  13. Medlem sedan
    Aug 2011
    #27
    Jag tror att jag förstår dina känslor där kring din 20-årsdag. Just eftersom din pappa var den enda du hade (förutom pojkvännen men han var ju som sagt rätt ny..).
  14. 27
    Jag tror att jag förstår dina känslor där kring din 20-årsdag. Just eftersom din pappa var den enda du hade (förutom pojkvännen men han var ju som sagt rätt ny..).
  15. Medlem sedan
    Aug 2011
    #28
    Ja, jag skulle bli ytterst förvånad om min släkt 150 mil bort plötsligt stod utanför min dörr ...
  16. 28
    Ja, jag skulle bli ytterst förvånad om min släkt 150 mil bort plötsligt stod utanför min dörr ...
  17. Medlem sedan
    Aug 2011
    #29
    Fast dojor är väl bra?

    Min man är inte heller så väldigt fantasifull vad gäller presenter. Däremot köper han gladeligen om jag ens har andats att jag önskar mig något eller ens att "det vore ju kul att ha...). Hittills har jag fått typ en kamera, en dator, en mops och en Vänner-dvdbox.
  18. 29
    Fast dojor är väl bra?

    Min man är inte heller så väldigt fantasifull vad gäller presenter. Däremot köper han gladeligen om jag ens har andats att jag önskar mig något eller ens att "det vore ju kul att ha...). Hittills har jag fått typ en kamera, en dator, en mops och en Vänner-dvdbox.
  19. Medlem sedan
    Jan 2004
    #30
    Aha nej det tror jag ingen här känner Det är inga avlägsna släktingar som man måste konversera med
  20. 30
    Aha nej det tror jag ingen här känner Det är inga avlägsna släktingar som man måste konversera med
  21. Medlem sedan
    May 2005
    #31
    Ja såklart! Det roliga är detta, att han betalar från sitt konto ett par skor jag ju egentligen lika bra kunde betalat från mitt eget konto. Det var bara en sån farsan-betalar-känsla.
  22. 31
    Ja såklart! Det roliga är detta, att han betalar från sitt konto ett par skor jag ju egentligen lika bra kunde betalat från mitt eget konto. Det var bara en sån farsan-betalar-känsla.
  23. Pyssling
    #32
    Vi firar inte födelsedagar så där väldigt, äter tårta och öppnar paket bara vi i familjen, vilket nu bara är jag, min man och sonen.
    De stora utflyttade barnen firade vi på samma sätt när de bodde hemma, nu blir det ett telefon-grattis och sen kanske vi får ihop nån middag eller så nån helg några veckor efter, tre av de stora fyller inom några veckor på sommaren, så då brukar vi fira alla tre på en gång.
    Det är fortfarande bara vi i familjen då, ingen släkt.

    Min och min mans födelsedag firar vi inte alls i familjen, men han och jag brukar köpa nån flaska bubbel och ha lite mysigt på kvällen bara vi två.
  24. 32
    Vi firar inte födelsedagar så där väldigt, äter tårta och öppnar paket bara vi i familjen, vilket nu bara är jag, min man och sonen.
    De stora utflyttade barnen firade vi på samma sätt när de bodde hemma, nu blir det ett telefon-grattis och sen kanske vi får ihop nån middag eller så nån helg några veckor efter, tre av de stora fyller inom några veckor på sommaren, så då brukar vi fira alla tre på en gång.
    Det är fortfarande bara vi i familjen då, ingen släkt.

    Min och min mans födelsedag firar vi inte alls i familjen, men han och jag brukar köpa nån flaska bubbel och ha lite mysigt på kvällen bara vi två.
  25. Medlem sedan
    Aug 2011
    #33
    Att bara fira på tumanhand är ju också mysigt!
  26. 33
    Att bara fira på tumanhand är ju också mysigt!
  27. Medlem sedan
    May 2005
    #34
    Jag skulle nog till och med få lite panik. Var ska de sova? :O
  28. 34
    Jag skulle nog till och med få lite panik. Var ska de sova? :O
  29. Medlem sedan
    Jul 2003
    #35
    Jag tycker att födelsedagar är jätteviktiga, men jag tycker inte att de måste firas precis på dagen av alla utan man kan lika gärna samlas när det passar. Däremot skulle jag bli besviken och ledsen om jag inte blev firad av min man och mina barn på själva dagen. Dock kan firandet vara av helt olika karaktär beroende på vad man gör och var man är. Eftersom jag fyller år mitt i sommaren är jag van vid att vi är på resande fot och då kan det vara knepigt att släpa med paket och fixa speciell middag och så, men det viktiga är ju att man uppmärksammar och gratulerar, en sång på morgonen, en massa kramar och någonting utifrån omständigheterna extra genomtänkt är fint
  30. 35
    Jag tycker att födelsedagar är jätteviktiga, men jag tycker inte att de måste firas precis på dagen av alla utan man kan lika gärna samlas när det passar. Däremot skulle jag bli besviken och ledsen om jag inte blev firad av min man och mina barn på själva dagen. Dock kan firandet vara av helt olika karaktär beroende på vad man gör och var man är. Eftersom jag fyller år mitt i sommaren är jag van vid att vi är på resande fot och då kan det vara knepigt att släpa med paket och fixa speciell middag och så, men det viktiga är ju att man uppmärksammar och gratulerar, en sång på morgonen, en massa kramar och någonting utifrån omständigheterna extra genomtänkt är fint
  31. Medlem sedan
    Aug 2011
    #36
    Ja, jag håller helt med dig om det där med besvikelsen om ens närmsta familj (alltså partner och barn) inte skulle fira en. Det behöver absolut inte vara några överdådiga presenter (eller presenter ö h t), men omtanke. Det är det bästa.
  32. 36
    Ja, jag håller helt med dig om det där med besvikelsen om ens närmsta familj (alltså partner och barn) inte skulle fira en. Det behöver absolut inte vara några överdådiga presenter (eller presenter ö h t), men omtanke. Det är det bästa.
  33. Medlem sedan
    Apr 2001
    #37
    Ja, för barn tror jag att just födelsedagen är superdunderviktig. För vuxna kan det väl variera lite. Sonen och moderaten brukar köra frukost på sängen och sjunga lite, skulle de plötsligt sluta med det skulle jag sakna det för det är allt lite mysigt. Men det är det ju å andra sidan alltid.

    Jag ringer rubbet när de fyller, moster, lillebror, svägerskan - allihop. Vänner ringer jag också till men är man kompis eller bekant får man nog mer ett grattis på facebook.
  34. 37
    Ja, för barn tror jag att just födelsedagen är superdunderviktig. För vuxna kan det väl variera lite. Sonen och moderaten brukar köra frukost på sängen och sjunga lite, skulle de plötsligt sluta med det skulle jag sakna det för det är allt lite mysigt. Men det är det ju å andra sidan alltid.

    Jag ringer rubbet när de fyller, moster, lillebror, svägerskan - allihop. Vänner ringer jag också till men är man kompis eller bekant får man nog mer ett grattis på facebook.
  35. Medlem sedan
    Dec 2009
    #38

    Kan mammor fylla år?

    Jag är ensamstående och absolut ingen firar min födelsedag eftersom barnen är för små för att ha koll. Mamma ringde i år och lämnade den sedvanliga femhundringen när vi sågs sist. Mer tråkigt är kanske att vännerna slutat höra av sig sen jag fick barn och faktiskt aldrig firat min födelsedag trots att jag firat flera av deras. När jag fyllde jämt var jag faktiskt ledsen över att allt jag fick var Facebookhälsningar och även om jag inte skrev något om det framgick det ändå för att en långväga vän undrade varför ingen firade mig där hemma. Hon tyckte det var jättekonstigt. Och då trillade ursäkterna in, att jag inte bjudit in till fest osv. Men jag skrev redan en vecka före födelsedagen att jag inte skulle orka hålla i nåt stort galej pga sjukdom och småbarn men att folk var välkomna att titta in ändå. Födelsedagar har aldrig varit någon jättegrej i vår familj, men att bli helt bortvald när man fyllde jämt kändes lite grann i hjärtat ändå. Dock angående frågeställningen med begravning kontra 18-års så skulle jag tycka att födelsedagen får flyttas. Fråga vilken arbetsgivare som helst! För en begravning får man ledigt. Inte för att någon fyller år. Och födelsedagar kommer ju igen. Där är det ju inte dagen i sig som är det viktiga, utan att man blir ihågkommen och ses/firar när det blir tillfälle. Tycker jag.
  36. 38
    Kan mammor fylla år? Jag är ensamstående och absolut ingen firar min födelsedag eftersom barnen är för små för att ha koll. Mamma ringde i år och lämnade den sedvanliga femhundringen när vi sågs sist. Mer tråkigt är kanske att vännerna slutat höra av sig sen jag fick barn och faktiskt aldrig firat min födelsedag trots att jag firat flera av deras. När jag fyllde jämt var jag faktiskt ledsen över att allt jag fick var Facebookhälsningar och även om jag inte skrev något om det framgick det ändå för att en långväga vän undrade varför ingen firade mig där hemma. Hon tyckte det var jättekonstigt. Och då trillade ursäkterna in, att jag inte bjudit in till fest osv. Men jag skrev redan en vecka före födelsedagen att jag inte skulle orka hålla i nåt stort galej pga sjukdom och småbarn men att folk var välkomna att titta in ändå. Födelsedagar har aldrig varit någon jättegrej i vår familj, men att bli helt bortvald när man fyllde jämt kändes lite grann i hjärtat ändå. Dock angående frågeställningen med begravning kontra 18-års så skulle jag tycka att födelsedagen får flyttas. Fråga vilken arbetsgivare som helst! För en begravning får man ledigt. Inte för att någon fyller år. Och födelsedagar kommer ju igen. Där är det ju inte dagen i sig som är det viktiga, utan att man blir ihågkommen och ses/firar när det blir tillfälle. Tycker jag.
Sidan 2 av 2 FörstaFörsta 12
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar