Ok. Nu har jag tänkt *långt ooch OT*

[Naiv]

hela natten. Nåja, länge iaf. Vad tror ni:
min man bor och jobbar i en annan stad. Vi köpte hus här, men han har inte hittat jobb här än. Vi har precis fått vårt första barn. I den gamla staden bor min bästa väninna som jag skulle åkt på semester med den här sommaren. Det hela ställdes in efter att hon träffat min man och han berättat saker som var privata angelägenheter mellan honom och mig och som vi kommit överens om att inte prata med vänner om. Hon sa att hon berättat allt om sin man och inte ville ha med mig att göra för att jag valt att ha \"hemligheter\" för henne. Nåväl, förklarade att jag tyckte att man som ett par hade rätt att hålla saker privata, utan att man för den sakens skull var en dålig väninna. Resan ställdes in. Hon ville inte åka.

Min man och hon fortsatte att umgås. Han var ju där och jag satt i den nya staden med bebisen och ville inte resa så långt för att komma dit. Började tycka att det drog ut på tiden att hitta ett nytt jobb och struntade i att det gamla huset var fallfärdigt, åkte till gamla staden med bebis och väskor!
Första gången jag träffar min bästa väninna och min man får jag en klump i magen. Det känns konstigt, tycker att de försöker_undvika_att flirta och hör hur de viskar till varandra när jag är i ett annat rum. Han är glättig och energetisk runt henne (annars en surputte)och ska hjälpa till att fixa alla hennes hushållsproblem. Hon verkar hela tiden orolig att jag missuppfattar saker och när hon hälsningskramar honom eller säger saker ser jag att hon kollar mig osäkert. Hon är helt förändrad mot mig och säger vid ett tillfälle att hon och maken blivit _mycket_ goda vänner. Han är _helt_ annorlunda när han är där själv:S
Summa summarum så vill han skilja sig kommer det fram. När han släpper bomben, vem ringer han inte samtidigt? Jo, väninnan som kommer när jag precis fått reda på att min man lämnar oss. Hon säger att det är bra, att han har rätt att jag borde förstå. Kände mig så kränkt av att hon var där.
Dagen efter ringde jag och frågade henne om hon kunde passa bebisen eftersom jag skulle göra ett ärende. Jodå det kunde hon. Sen dyker hon inte upp. När jag ringer och frågar varför hon inte kom säger hon att hon uppskattar min mans vänskap mer och säger upp vänskapen.
Är min väninna min mans nya? Vad tror ni?

[Naiv]

att väninnan är skild sen ett år tillbaka. Hennes man lämnade henne för en annan.

[sara med 4:e på väg]

Det behöver ju inte vara så men visst hade jag suttit i dina kläder skulle ju de tankarna sväva där. Har han gett något skäl till varför han vill skiljas???? Hur omogna kan man bli förresten, att som hon bli illa berörd för att du inte berättar allt för henne. Och som din man gör, direkt efter att ha släppt bomben ringer henne. Allvarligt jag tycker att du skall ställa hårt emot dem, Även om du skulle känna dig mer som en geleklump. Ni har en liten gemensamt han kan väl ändå respektera dig såpass mycket att han inte drar in henne i era affärer, eller är jag helt ute och cyklar?? Om du vill får du gärna skriva mer privat om du vill. Isåfall har jag mail adress [email protected] Lycka till och jag tänker på dig

[Kicks]

låter det som inte man för den delen heller. Svårt att säga om de har ihop det. Jag tycker att Du kan kräva att få veta sanningen om så är fallet så att Du kan gå vidare. När det gäller deras ev. förhållande \"What comes around goes around\" Inga lysande framtidsutsikter ! För din egen del så antar jag att Du mår mycket dåligt av det här. Sök hjälp Du behöver någon att prata med. Du har en liten att ta hand om och behöver ork för det. Sköt om Dig så mycket det går. KRAMAR !