Svärmor har tills helt nyligen varit väldigt sjuk och har nu kommit tillbaks med buller och bång. Det är ju naturligvis kul, om inte annat för min man som nästan förlorade bägge föräldrarna när hans pappa dog.
Svärmor är en stark kvinna som kvittrar omkring och tycker massor utan att säga det högt. Förstår någon vad jag menar?!
Nåväl, igår kom hon hit med en vinterjacka med tillhörande täckbyxor och två par sommarshorts åt vår sex-åring. Han blev jätteglad för han har önskat sig byxor (tycker väl att overall är barnsligt). Kläderna har svärmor fått av en granne \"som alltid köper jättedyra kläder åt sin son\" och jag kunde nog vänta mer i sikte. Jaja, om dom vill ge bort dyra kläder så, visst. Nåja, allt är ju relativt, tänkte jag när lappen inne i kläderna visade H&M...
Hur som helst, overallen vår sex-åring har, är en Reima, som svärmor köpte förra vintern. Den är ju bara världsabäst och den håller under alla omständigheter hela den här vintern också.
Jag nämde lite att jag inte gillar täckbyxor, i varjefall inte vanlig modell typ jeans, alltså ingen skidvariant med hög rygg med hängslen. Dom här är begagnade, alltså är dom tvättde, förmodligen blir ungen genomvåt i dom, eftersom vår unge gärna åker i backen utan pulka så åker jackan upp med en kall och våt rygg som resultat. Det sa jag, men skulle NATURLIGVIS ha hållt klaffen.
Tanten blir sur....!
Men det värsta är att min man och hon åkte iväg till landet för att fixa nåt under helgen och när han ringde imorse så blev vi osams som fan för ett par jädra täckbyxor! Som jag inte har bett om, som är begagnade, som HON har fått av sin GRANNE som jag aldrig träffat!
Är det jag som inte kan visa min tacksamhet för att jag får något jag inte vill ha?
1
Är det jag som är knäpp?! Svärmor har tills helt nyligen varit väldigt sjuk och har nu kommit tillbaks med buller och bång. Det är ju naturligvis kul, om inte annat för min man som nästan förlorade bägge föräldrarna när hans pappa dog.
Svärmor är en stark kvinna som kvittrar omkring och tycker massor utan att säga det högt. Förstår någon vad jag menar?!
Nåväl, igår kom hon hit med en vinterjacka med tillhörande täckbyxor och två par sommarshorts åt vår sex-åring. Han blev jätteglad för han har önskat sig byxor (tycker väl att overall är barnsligt). Kläderna har svärmor fått av en granne \"som alltid köper jättedyra kläder åt sin son\" och jag kunde nog vänta mer i sikte. Jaja, om dom vill ge bort dyra kläder så, visst. Nåja, allt är ju relativt, tänkte jag när lappen inne i kläderna visade H&M...
Hur som helst, overallen vår sex-åring har, är en Reima, som svärmor köpte förra vintern. Den är ju bara världsabäst och den håller under alla omständigheter hela den här vintern också.
Jag nämde lite att jag inte gillar täckbyxor, i varjefall inte vanlig modell typ jeans, alltså ingen skidvariant med hög rygg med hängslen. Dom här är begagnade, alltså är dom tvättde, förmodligen blir ungen genomvåt i dom, eftersom vår unge gärna åker i backen utan pulka så åker jackan upp med en kall och våt rygg som resultat. Det sa jag, men skulle NATURLIGVIS ha hållt klaffen.
Tanten blir sur....!
Men det värsta är att min man och hon åkte iväg till landet för att fixa nåt under helgen och när han ringde imorse så blev vi osams som fan för ett par jädra täckbyxor! Som jag inte har bett om, som är begagnade, som HON har fått av sin GRANNE som jag aldrig träffat!
Är det jag som inte kan visa min tacksamhet för att jag får något jag inte vill ha?
Man får ju ofta impregnera om täckkläder när de blivit tvättade, så det får du nog kosta på själv.
Själv hade jag varit väldigt tacksam och inte ens haft en diskusion ens. Man behöver ju fler än ett ombyte när de går i skolan, vilket du kommer att märka av i vinter. Det är ingen service som på dagis är de går på fritids så din son kommer att behöva ett gäng ombyten. Kläder går också sönder när de klättrar i träd eller klätterställningar med utstickande spikar.
Och som svar på din fråga om tacksamhet, så känns det som att du är otacksam.
Det är ju inte bara din son, utan även din mans son, alltså farmor sonson. Så det kanske inte ens är DU som ska bråka med farmor utan sonens pappa i så fall.
Är sonens pappa nöjd med kläderna så kanske du inte ska bråka så mycket.
Sedan kan jag tycka att det finns värre saker här i livet att gräla om faktiskt.
2
Lägg byxorna i impregneringsvätska Man får ju ofta impregnera om täckkläder när de blivit tvättade, så det får du nog kosta på själv.
Själv hade jag varit väldigt tacksam och inte ens haft en diskusion ens. Man behöver ju fler än ett ombyte när de går i skolan, vilket du kommer att märka av i vinter. Det är ingen service som på dagis är de går på fritids så din son kommer att behöva ett gäng ombyten. Kläder går också sönder när de klättrar i träd eller klätterställningar med utstickande spikar.
Och som svar på din fråga om tacksamhet, så känns det som att du är otacksam.
Det är ju inte bara din son, utan även din mans son, alltså farmor sonson. Så det kanske inte ens är DU som ska bråka med farmor utan sonens pappa i så fall.
Är sonens pappa nöjd med kläderna så kanske du inte ska bråka så mycket.
Sedan kan jag tycka att det finns värre saker här i livet att gräla om faktiskt.
HAR han redan, i massor. Så det är inte därför som hon kom med kläderna.
Och ja, jag tycker också att det finns andra saker att gräla om, men jag blir inte så lite förbannad när jag känner svärmor och hon godtar inte att man tycker annorlunda. Det är det som är det egentliga problemet, inte kläderna i sig. Och att min man gör som hans mamma säger. Han är trots allt 41 år....
Min mans familj har en underlig grej och det är att man inte kan tycka på ett annat sätt, då är man oförskämd..Det ska ursäktas till det löjligas gräns om man har en annan uppfattning än någon annan. Jag är inte van vid det. Jag kommer från en familj där man SKA tycka och motivera varför. Vi diskuterar högt och lågt och ingen blir sur för att mina åsikter om färg på mattor inte överensstämmer med min syrras.
Min man släpade hem en gammal soffa som hans syrra tyckte att vi behövde (kan bara anta varför) och när jag frågade varför han sa ja, så var svaret att han inte ville vara oförskämd....
3
Ombyte HAR han redan, i massor. Så det är inte därför som hon kom med kläderna.
Och ja, jag tycker också att det finns andra saker att gräla om, men jag blir inte så lite förbannad när jag känner svärmor och hon godtar inte att man tycker annorlunda. Det är det som är det egentliga problemet, inte kläderna i sig. Och att min man gör som hans mamma säger. Han är trots allt 41 år....
Min mans familj har en underlig grej och det är att man inte kan tycka på ett annat sätt, då är man oförskämd..Det ska ursäktas till det löjligas gräns om man har en annan uppfattning än någon annan. Jag är inte van vid det. Jag kommer från en familj där man SKA tycka och motivera varför. Vi diskuterar högt och lågt och ingen blir sur för att mina åsikter om färg på mattor inte överensstämmer med min syrras.
Min man släpade hem en gammal soffa som hans syrra tyckte att vi behövde (kan bara anta varför) och när jag frågade varför han sa ja, så var svaret att han inte ville vara oförskämd....
\"Är det jag som inte kan visa min tacksamhet för att jag får något jag inte vill ha?\"
Var det DU som fick byxorna? :-) Kunde inte låta bli...
Skämt åsido, det finns ett väldigt sant ordspråk när det gäller gåvor och det är \"Det är tanken som räknas\". Din svärmor visar omtanke om din son, hennes sonson, när hon håller sig framme hos grannar och bekanta och fixar vinterkläder till honom. Om sonsonen inte fanns i hennes tankar skulle hon inte reagera när hon hör att en granne hade pojkkläder att slänga. Det är väl fint att hon tänker på sin sonson?
Sen tycker jag att man ska undvika att missnöjt syna en gåva som givaren ändå inte kan byta ut. Vad fick du ut av att klanka ner på byxorna, förutom att svärmor blev ledsen/arg? Eftersom det var ett arv så kunde hon uppenbarligen inte byta ut dem. Och hade svärmor tagit tillbaka byxorna så hade din son blivit ledsen. Jag tycker dina kommentarer om byxorna var helt onödiga. Det har inget att göra med om det är högt i tak eller ej, utan bara att det var okonstruktivt att komma med invändningar eftersom ingen kunde tjäna på dina kommentarer i det läget. Dina kommentarer kunde i det läget _bara_ såra och orsaka miss-stämning. Det hade varit bättre om du hade hållit tyst.
Nästa gång farmor kommer med ärva kläder, tänk på att hon faktiskt visar att hon har tänkt på sin sonson. Och nästa gång kan det ju vara en Reimaoverall i fint skick, eller hur?
5
Håller på farmor \"Är det jag som inte kan visa min tacksamhet för att jag får något jag inte vill ha?\"
Var det DU som fick byxorna? :-) Kunde inte låta bli...
Skämt åsido, det finns ett väldigt sant ordspråk när det gäller gåvor och det är \"Det är tanken som räknas\". Din svärmor visar omtanke om din son, hennes sonson, när hon håller sig framme hos grannar och bekanta och fixar vinterkläder till honom. Om sonsonen inte fanns i hennes tankar skulle hon inte reagera när hon hör att en granne hade pojkkläder att slänga. Det är väl fint att hon tänker på sin sonson?
Sen tycker jag att man ska undvika att missnöjt syna en gåva som givaren ändå inte kan byta ut. Vad fick du ut av att klanka ner på byxorna, förutom att svärmor blev ledsen/arg? Eftersom det var ett arv så kunde hon uppenbarligen inte byta ut dem. Och hade svärmor tagit tillbaka byxorna så hade din son blivit ledsen. Jag tycker dina kommentarer om byxorna var helt onödiga. Det har inget att göra med om det är högt i tak eller ej, utan bara att det var okonstruktivt att komma med invändningar eftersom ingen kunde tjäna på dina kommentarer i det läget. Dina kommentarer kunde i det läget _bara_ såra och orsaka miss-stämning. Det hade varit bättre om du hade hållit tyst.
Nästa gång farmor kommer med ärva kläder, tänk på att hon faktiskt visar att hon har tänkt på sin sonson. Och nästa gång kan det ju vara en Reimaoverall i fint skick, eller hur?
Ja, jag tycker att du har visat dig otacksam. Och som det redan har sagts ovan, så var inte kläderna till dig utan till farmors barnbarn.
Jag tycker att en ursäkt till farmor/svärmor skulle sitta bra. Så lyft luren redan idag och ring henne och säg förlåt.
6
Be om ursäkt kanske? Ja, jag tycker att du har visat dig otacksam. Och som det redan har sagts ovan, så var inte kläderna till dig utan till farmors barnbarn.
Jag tycker att en ursäkt till farmor/svärmor skulle sitta bra. Så lyft luren redan idag och ring henne och säg förlåt.
Vi får massor av saker av just svärmor som gillar att shoppa.
Jag använder kanske en tiondel av sakerna, och då passar jag alltid på att ta ett foto av det söta barnbarnet ifört farmors inköpta plagg. Resten av sakerna låter jag ligga i lådan, säljer på tradera (man får bra priser för oanvända saker med lapp kvar!)
Det är oerhört irriterande att svärmor köper så mycket som vi egentligen inte behöver eller är opraktiskt och fult, men jag försöker välja mina strider och hålla god min och säga tack.
Svårt ibland, men lycka till!
7
Håll god min Vi får massor av saker av just svärmor som gillar att shoppa.
Jag använder kanske en tiondel av sakerna, och då passar jag alltid på att ta ett foto av det söta barnbarnet ifört farmors inköpta plagg. Resten av sakerna låter jag ligga i lådan, säljer på tradera (man får bra priser för oanvända saker med lapp kvar!)
Det är oerhört irriterande att svärmor köper så mycket som vi egentligen inte behöver eller är opraktiskt och fult, men jag försöker välja mina strider och hålla god min och säga tack.
Jag erkänner att jag känner mig lite dum och jag ska försöka göra det bra igen med svärmor.
Men hur gör jag när jag aldrig känner mig bekväm i hennes sällskap?! Jag vet att jag måste hålla god min och _försöka_ och det gör jag, men ibland så lyser det igenom liksom.
Jag vet ju inte vad hon egentligen tycker om mig. Vi bodde på olika orter, rätt långt ifrån varandra och när pratade om mina ungar och kanske att vi skulle flytta ihop så tyckte hon att jag skulle flytta hem och träffa en kille i min egen stad....Hon sa det mig och min man trodde först att jag missuppfattat, men det var orden hon sa och det går inte att missuppfattas. Det gjorde ont och jag tror att det är det som ligger bakom.
Tack igen för era svar.
8
Tack för att ni tog er tid att svara.
Jag erkänner att jag känner mig lite dum och jag ska försöka göra det bra igen med svärmor.
Men hur gör jag när jag aldrig känner mig bekväm i hennes sällskap?! Jag vet att jag måste hålla god min och _försöka_ och det gör jag, men ibland så lyser det igenom liksom.
Jag vet ju inte vad hon egentligen tycker om mig. Vi bodde på olika orter, rätt långt ifrån varandra och när pratade om mina ungar och kanske att vi skulle flytta ihop så tyckte hon att jag skulle flytta hem och träffa en kille i min egen stad....Hon sa det mig och min man trodde först att jag missuppfattat, men det var orden hon sa och det går inte att missuppfattas. Det gjorde ont och jag tror att det är det som ligger bakom.
Min svärmor gör jämt så att hon köper, får, stickar, grejer och kläder till Alvin. Hon gör ju det för att hon avgudar sin sonson och alltid har hans bästa för ögonen. Det är inte alltid som det blir helt lyckat, men för det mesta blir det det. Och de gånger det inte blir perfekt har vi iaf till ombyten, och jag skulle aldrig komma på tanken att berätta hur fel de här sakerna var i mina ögon. Vi tackar och beundrar och sedan hamnar grejerna i byrån tillsammans med Alvins alla andra kläder, och används kanske aldrig, eller så kommer det en dag när man upptäcker hur bra det här var. Är det något hon köpt nytt som inte passar eller som han redan har något likadant, då ber jag om att få byta, men aldrig annars.
Det är faktiskt lite oförskämt att syna en gåva i sömmarna och mer eller mindre säga \"nej tack\". Om jag hade fixat något till min kompis eller kusins barn och min kompis/kusin synade presenten och sa nej tack så skulle jag nog bli rätt ledsen..
9
Jag håller faktiskt med. Min svärmor gör jämt så att hon köper, får, stickar, grejer och kläder till Alvin. Hon gör ju det för att hon avgudar sin sonson och alltid har hans bästa för ögonen. Det är inte alltid som det blir helt lyckat, men för det mesta blir det det. Och de gånger det inte blir perfekt har vi iaf till ombyten, och jag skulle aldrig komma på tanken att berätta hur fel de här sakerna var i mina ögon. Vi tackar och beundrar och sedan hamnar grejerna i byrån tillsammans med Alvins alla andra kläder, och används kanske aldrig, eller så kommer det en dag när man upptäcker hur bra det här var. Är det något hon köpt nytt som inte passar eller som han redan har något likadant, då ber jag om att få byta, men aldrig annars.
Det är faktiskt lite oförskämt att syna en gåva i sömmarna och mer eller mindre säga \"nej tack\". Om jag hade fixat något till min kompis eller kusins barn och min kompis/kusin synade presenten och sa nej tack så skulle jag nog bli rätt ledsen..
Om jag var du skulle jag bara ha tagit emot kläderna och haft som reservkläder. Jag skulle ha sagt det du skriver till svärmor - att vi var så nöjda med overallen hon köpt att vi nog kommer att använda den mest. Men det är väl bra att ha något extra par byxor? Jag skulle inte ha gjort någon stor affär av det hela faktiskt, utan bara tackat och tagit grejerna. Hur ofta sonen sen använder kläderna är ju upp till er.
10
Äh - ha som reserv Om jag var du skulle jag bara ha tagit emot kläderna och haft som reservkläder. Jag skulle ha sagt det du skriver till svärmor - att vi var så nöjda med overallen hon köpt att vi nog kommer att använda den mest. Men det är väl bra att ha något extra par byxor? Jag skulle inte ha gjort någon stor affär av det hela faktiskt, utan bara tackat och tagit grejerna. Hur ofta sonen sen använder kläderna är ju upp till er.
Handlar ditt missnöje mest om att det är begagnade kläder svärmor köpt? Jag skulle bli jätteglad om jag fick något över huvud taget av svärmor, även om kläderna var begagnade. När vi väl får något är det alltid för små storlekar, tyvärr (när jag sagt åt henne är kläderna köpta långt bort eller via postorder).
Jag håller med signaturen gryning, ha kläderna som reserv. Klaga inte för mycket, då är det risk att ni aldrig får något mer. Det var nog av välgärning ni fick allt, tror jag.
11
Begagnade kläder Handlar ditt missnöje mest om att det är begagnade kläder svärmor köpt? Jag skulle bli jätteglad om jag fick något över huvud taget av svärmor, även om kläderna var begagnade. När vi väl får något är det alltid för små storlekar, tyvärr (när jag sagt åt henne är kläderna köpta långt bort eller via postorder).
Jag håller med signaturen gryning, ha kläderna som reserv. Klaga inte för mycket, då är det risk att ni aldrig får något mer. Det var nog av välgärning ni fick allt, tror jag.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
