Jag har en kusin som har det svårt. I vår släkt umgås vi mycket och jag hade under min uppväxt mycket kontakt med min kusin som är jämngammal. Som ung och outbildad fick hon två barn tätt. När barnen var 2-4 år var pappan otrogen och hon slängde ut honom. Efter ett tag kunde hon inte betala hyran och blev vräkt. Barnen bodde först med mamman hos deras mormor och sedan blev mamman fråntagen vårdnanden och barnen flyttades till pappan på heltid. Då klipptes alla banden mellan mor och barn. Det är tio år sedan. Mamman har varit långt nere i djupa depressioner och stulit från vår mormor. hon har ljugit så mycket att hon har trott på sig själv. Hon har också tagit droger och enligt min moster gått till psykolog. Idag fick jag reda på att hon diagnostierats för schitrofreni. Det låter jättekonstigt i mina öron för det stämmer ändå inte med den kusin jag känner. Hon bor nu hos min moster som jag inte har så stort förtroende för.
Min kusins öde har gnagt i mig och även i min mamma. Det har varit svår tatt veta vad vi skall göra. Hennes stölder hos vår mormor satte stora djupa sår i förtroendet. Någonstans vill jag ta kontakt men jag vet inte vad jag skall säga eller göra.
Till saken hör att vår mormor nu skall fylla 90 år och det skall samlas till kalas. Min mamma vill bjuda alla även kusinens barn som nu bor i en annan del av sverige. Hon vill även bjuda min kusin som inte, vad jag vet, har träffat sina barn på många år.
Jag vet inte riktigt vad jag vill men det gnager i mig. Jag skulle vilja ta kontakt med min kusin men jag vet inte vad jag skall säga och eller göra. Någonstans känner jag mig också sviken då jag förr såg upp till henne men hon ljög så det skrek om det och förtroendet försvann. Men det är väl marginellt mot hur hon måste känna sig.
Hur närmar jag mig henne på bästa sätt?
1
kontakta eller inte. Jag har en kusin som har det svårt. I vår släkt umgås vi mycket och jag hade under min uppväxt mycket kontakt med min kusin som är jämngammal. Som ung och outbildad fick hon två barn tätt. När barnen var 2-4 år var pappan otrogen och hon slängde ut honom. Efter ett tag kunde hon inte betala hyran och blev vräkt. Barnen bodde först med mamman hos deras mormor och sedan blev mamman fråntagen vårdnanden och barnen flyttades till pappan på heltid. Då klipptes alla banden mellan mor och barn. Det är tio år sedan. Mamman har varit långt nere i djupa depressioner och stulit från vår mormor. hon har ljugit så mycket att hon har trott på sig själv. Hon har också tagit droger och enligt min moster gått till psykolog. Idag fick jag reda på att hon diagnostierats för schitrofreni. Det låter jättekonstigt i mina öron för det stämmer ändå inte med den kusin jag känner. Hon bor nu hos min moster som jag inte har så stort förtroende för.
Min kusins öde har gnagt i mig och även i min mamma. Det har varit svår tatt veta vad vi skall göra. Hennes stölder hos vår mormor satte stora djupa sår i förtroendet. Någonstans vill jag ta kontakt men jag vet inte vad jag skall säga eller göra.
Till saken hör att vår mormor nu skall fylla 90 år och det skall samlas till kalas. Min mamma vill bjuda alla även kusinens barn som nu bor i en annan del av sverige. Hon vill även bjuda min kusin som inte, vad jag vet, har träffat sina barn på många år.
Jag vet inte riktigt vad jag vill men det gnager i mig. Jag skulle vilja ta kontakt med min kusin men jag vet inte vad jag skall säga och eller göra. Någonstans känner jag mig också sviken då jag förr såg upp till henne men hon ljög så det skrek om det och förtroendet försvann. Men det är väl marginellt mot hur hon måste känna sig.
men schizofreni utbryter väl vanligen omkring 20-årsåldern (typ sena tonåren-tidiga 20)? Det är inte alls omöjligt att hon förändrats väldigt mycket sedan ni växte upp tillsammans. De svårigheter hon gått igenom i sitt liv kan också ha bidragit till att sjukdomen utlösts.
Jag tycker att du ska skriva ett brev till henne, ett försiktigt ett, med dina tankar och känslor om hur du saknar henne och önskar att allt vore annorlunda, samtidigt som du frågar hur hon mår, om hon vill träffa dig/er, ev. innan kalaset och se hur det går. Om hon inte svarar på brevet kanske du kan ringa henne och fråga om hon fått det och om hon vill prata? Jag har ingen erfarenhet av en sådan här, svår, situation, så jag kan egentligen inte råda dig.
Lycka till!
2
Jag vet inte.. men schizofreni utbryter väl vanligen omkring 20-årsåldern (typ sena tonåren-tidiga 20)? Det är inte alls omöjligt att hon förändrats väldigt mycket sedan ni växte upp tillsammans. De svårigheter hon gått igenom i sitt liv kan också ha bidragit till att sjukdomen utlösts.
Jag tycker att du ska skriva ett brev till henne, ett försiktigt ett, med dina tankar och känslor om hur du saknar henne och önskar att allt vore annorlunda, samtidigt som du frågar hur hon mår, om hon vill träffa dig/er, ev. innan kalaset och se hur det går. Om hon inte svarar på brevet kanske du kan ringa henne och fråga om hon fått det och om hon vill prata? Jag har ingen erfarenhet av en sådan här, svår, situation, så jag kan egentligen inte råda dig.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
