Är sign Konstigt ett grymt skämt ,

[Kram]

Eller är det ett riktigt mänsklig tragedi som skrivs mitt i alla andra på alltförf , Jag blir tveksam när jag läser Att familjetragedier som den hon
beskriver finns det vet vi alla Men hur kan hon våga skriva på datorn när hon inte kan ta ut sonen ,
Om det nu skulle vara ett ärligt rop på hjälp finns bara ett att göra ta kontakt med kvinnojouren och dina föräldrar för denna manne är farlig för dig o din son, Han visar upp all de sidor som en mycket sjuk . elak människa inte en äkta man far
men om du driver med kvinnofrörtryck på detta sett hoppas jag att du aldrig får vara med om det ,,

[konstigt]

jag är förvånad hur kan du tro att jag skulle skämta om något sådant?? Jag passar på att skriva på datorn när han inte är hemma. Han är i skolan på dagarna. Min man får absolut inte veta att jag skriver här så jag brukar radera sidorna som jag besökt på internet. Jag önskar att det vore ett skämt... men tyvärr så är det inte. Idag i morse var han trevlig jag fick tom en puss på kinden:) men det är nog för att jag undviker allt som kan störa honom. Jag menar jag tar inte upp saker som stör mig eller liknande. Ibland gör jag det men då bråkar vi istället. Det är nog bättre så här.

[gabbiz]

att signaturen Karin undrar för att det känns totalt overkligt för oss som, tack och lov, sluppit sådan här behandling att det finns de som lever så här och inte verkar ha ork eller förmåga att ta tag i situationen. Vi är många som har svarat dig, berättat om våra tankar och reflektioner kring det du berättar, och kommit med råd. Du verkar inte ta till dig av det vi skriver, du kommenterar inte våra råd, säger inte att du ska prata med någon om det här, säger inte vad du vill ska förändras. Istället kommer du med nästa historia, och nästa, som gör oss fullständigt vansinniga för din skull, som får oss att engagera oss i dig och vilja ditt bästa.

Du måste förstå att vi alla vill dig väl och att vi faktiskt är uppriktigt oroade för hur du har det. Självklart önskar man att det här var ett skämt, att du inte behöver leva på det här viset, men om du säger att det är på allvar, så tror vi dig.

Har du fortfarande behov av att skriva av dig, av att få bekräftelse på att det inte är du som är konstig eller gör fel? I så fall, fortsätt skriv här, vi lyssnar. Men om det hela är på allvar så MÅSTE du försöka ta dig ur den här situationen, nu direkt. Du mår inte bra, din son bör inte växa upp på det här viset, och din man behöver hjälp. Vi menar faktiskt allvar med det här, jag kan inte nog understryka det.

Vi tänker på dig och oroar oss för dig. Kram!

[konstigt]

det känns lättare nu när jag fått så många råd av er alla och det är jag tacksam för. Jag funderar hela tiden på hur jag ska göra. De senaste två, tre dagarna har han varit \"snäll\" jag menar vi pratar och det känns bra. Men jag har inte tagit upp något som tex vad han tycker om jag går till min mamma så att hon får promenar med pojken eller likande. Så länge jag är med homom och inte nämner släkt så är det ok. Idag gick jag ut på promenad det var skönt. Maken var i skolan. Han sa inget det var ok. Jag gick ju själv med vagnen. Hade jag med mig någon så skulle han vara sådär tyst och konstig som han brukar. Då vet jag att det har stört honom. Det värsta är att han inte säger något då utan jag måste själv inse att jag har gjort honom sådan. SÅ brukar han säga. Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag ska göra... När det är bra mellan oss så vill jag forts. leva med honom men när det inte är det så vill jag inte. Det är svårt

[lilo]

exakt hur det fungerar i misshandelsförhållanden. Var det bara kyla (tex våld, iskall tysthet, psykisk misshandel) så vvore det inte lika svårt att lämna.
Men både värmen o kylan har samma syfte- att kontrollera o behålla partnern.

Jag förstår att det är svårt, att du har det svårt. Börja läsa på lite om kvinnomisshandel- så kommer du känna igen mycket. Och att det inte är lätt att gå beror på (förutom kärlek) att man succesivt blivit förminskad- sk normaliseringsprocessen.
Kram