Bjuden/inte bjuden på barnkalas

[Hur känner ni andra?]

Vet inte om jag överreagerar, men när min son (nu 4,5) blir bjuden på kalas till någon på dagis blir jag sååå glad. Och motsatsen, när han inte blir bjuden, blir jag ledsen. Antar att det ligger något mer bakom än att han missar 2 timmar med korv och glass, utan att jag är allmänt orolig för att han inte ska bli populär utan hamna utanför gemenskapen med allt det kan innebära.

[Helena]

Så känner många, och särskilt om man själv har minnen från barndomen som inte är så positiva. Jag kunde själv inte vara säker på att bli bjuden (även om jag nog blev det när det väl kom till kritan, misstänker föräldrainblandning där;-) och det sitter i. Man får skärpa sig så att man inte överför sina egna känslor kring detta på sina ungar.

[Jessica]

Mest för att jag vet att hon håller så pass god koll själv - och blir ledsen om det händer. Vid ett tillfälle hade hennes inbjudan legat i några dagar på dagis (HATAR att de lägger dem där av flera anledningar!!!) - vi hade inte varit till \"röret\" innan hon sedan var ledig några dagar (jag är föräldraledig) så när kompisarna började prata om XX:s kalas som skulle gå av stapeln veckan efter och dottern inte visste något om detta, så sååg jag riktigt hur det sved... När vi sedan kom till dagis och hittade inbjudan så var det med en stor suck av lättnad jag fick ge den till henne...

[Nissa]

Det är ju oändligt mycket mer än tårta och fiskdamm...
Själv kör jag stenhårt med principen att antingen bjuda ALLA på dagis eller bara 1-2 stycken.

Min kompis har berättat att på hennes sons dagis finns det föräldrar som bjudit alla barn UTOM 1-2 stycken. Vidrigt, tycker jag!