på så många olika sätt.
här ska ni få höra:
jag blev med barn som tonåring, och jag gick aldrig gymnasiet.
jag var dessutom utfattig när barnet föddes och skilde mig efter nåt år.
jag skaffade barnvakt första gången när hon var 2 veckor. över natten!
hon har gått på dagis.
jag rökte under hela graviditeterna, och har fortsatt röka sedan dess, om än med uppehåll.
jag drack alkohol när jag ammade, fast jag pumpade ur.
jag åkte berg-och-dalbana när jag var i åttonde månaden.
jag krävde bedövning och droger under förlossningarna.
jag har fortsatt "gå ut" under hela min föräldratid, i snitt en gång var fjortonde dag. och druckit! och rökt! och roat mig!
jag har låtit mina barn använda andras hostmedicin.
jag svär.
jag lagar bara ett mål mat om dagen, luddag.
jag har skrikit åt mina barn, och t o m slagit dom.
men åndå måste jag gjort _nånting_ rätt, för mina barn är stora, friska, intelligenta och helt enkelt underbara!
1
jag är en dålig mamma på så många olika sätt.
här ska ni få höra:
jag blev med barn som tonåring, och jag gick aldrig gymnasiet.
jag var dessutom utfattig när barnet föddes och skilde mig efter nåt år.
jag skaffade barnvakt första gången när hon var 2 veckor. över natten!
hon har gått på dagis.
jag rökte under hela graviditeterna, och har fortsatt röka sedan dess, om än med uppehåll.
jag drack alkohol när jag ammade, fast jag pumpade ur.
jag åkte berg-och-dalbana när jag var i åttonde månaden.
jag krävde bedövning och droger under förlossningarna.
jag har fortsatt "gå ut" under hela min föräldratid, i snitt en gång var fjortonde dag. och druckit! och rökt! och roat mig!
jag har låtit mina barn använda andras hostmedicin.
jag svär.
jag lagar bara ett mål mat om dagen, luddag.
jag har skrikit åt mina barn, och t o m slagit dom.
men åndå måste jag gjort _nånting_ rätt, för mina barn är stora, friska, intelligenta och helt enkelt underbara!
En hel del Fy Fy som ovanstående skrev. Jag kan tänka mej att det är lite krasst skrivet, för mellan allt negativt du skrivit finns ju massor av tid för positiva saker. Kan också tänka att du kan ha haft mycket tur. Andra barn med liknande uppväxt skulle kanske inte haft samma tur. Sen kan man ju anta att när du varit ute haft kul var fjortonde dag osv, så har barnen varit hos nån annan vuxen - som kanske också gett dina barn nåt bra som de idag har med sej. Med andra ord- utan att vara elak, allt är kanske inte din förtjänst? (fast det där lät elakt ändå och det är inte så jag menar!)
7
En hel del Fy Fy som ovanstående skrev. Jag kan tänka mej att det är lite krasst skrivet, för mellan allt negativt du skrivit finns ju massor av tid för positiva saker. Kan också tänka att du kan ha haft mycket tur. Andra barn med liknande uppväxt skulle kanske inte haft samma tur. Sen kan man ju anta att när du varit ute haft kul var fjortonde dag osv, så har barnen varit hos nån annan vuxen - som kanske också gett dina barn nåt bra som de idag har med sej. Med andra ord- utan att vara elak, allt är kanske inte din förtjänst? (fast det där lät elakt ändå och det är inte så jag menar!)
- Jag började jobba när sonen var 3 månader. Lämnade honom "ensam" hemma (hans pappa var visserligen med men jag har fått frågor om det)
- han började dagis vid ett års ålder trots att vi hade massor med föräldrardagar kvar.
-Jag tänker inte skaffa syskon till sonen.
Värst av allt
- Jag ammade ungen tills han var över 2 år och han sover fortfarande i min säng (4 år)... närmast incestiöst enligt vissa.
Nej, allvarligt, jag har levd i olika kulturer där synen på vad som konstituera en bra förälder varierar kraftigt.
Personligen så tror jag att visa barn respekt , kärlek och omsorg är det allra viktigast (en klyscha, jag vet men så känner jag).
Mina systrar smiskar sina barn- jag tycker inte om det.
Jag smiskar inte mitt barn- hon tycker inte om det.
Vi samsas om att vi har olika syn på föräldrarskap. Hon är en underbar mamma och barnen mår bra.
jag skriker åt min son ibland- jag tycker inte om att jag gör det- men jag är mänsklig... DET tycker jag om!
9
Då kontra jag med - Jag började jobba när sonen var 3 månader. Lämnade honom "ensam" hemma (hans pappa var visserligen med men jag har fått frågor om det)
- han började dagis vid ett års ålder trots att vi hade massor med föräldrardagar kvar.
-Jag tänker inte skaffa syskon till sonen.
Värst av allt
- Jag ammade ungen tills han var över 2 år och han sover fortfarande i min säng (4 år)... närmast incestiöst enligt vissa.
Nej, allvarligt, jag har levd i olika kulturer där synen på vad som konstituera en bra förälder varierar kraftigt.
Personligen så tror jag att visa barn respekt , kärlek och omsorg är det allra viktigast (en klyscha, jag vet men så känner jag).
Mina systrar smiskar sina barn- jag tycker inte om det.
Jag smiskar inte mitt barn- hon tycker inte om det.
Vi samsas om att vi har olika syn på föräldrarskap. Hon är en underbar mamma och barnen mår bra.
jag skriker åt min son ibland- jag tycker inte om att jag gör det- men jag är mänsklig... DET tycker jag om!
Som vanligt så hade det blivit ramskri om någon annan hade skrivit detta, jag tror du är en rätt normal förälder faktiskt... Jag har inte varit helt perfekt heller men har som sagt facit i hand nu, två välartade barn den ena snart vuxen!:-9
10
Som vanligt så hade det blivit ramskri om någon annan hade skrivit detta, jag tror du är en rätt normal förälder faktiskt... Jag har inte varit helt perfekt heller men har som sagt facit i hand nu, två välartade barn den ena snart vuxen!:-9
konstigt? att ens reaktion beror på _vem_ som skriver något menar jag. Man "känner" varje skribent genom sina tidigare inlägg.
Pola fördömer aldrig någon i sina inlägg- står för vem hon är och vad hon gör. Har faktiskt aldrig sett något inlägg där hon berättar för någon hur de bör agera som förälder eller leva sina liv exempelvis.
Däremot när det finns skribenter som är konsekvent med att berätta för folk om sina åsikter om hur man bör göra som omfattar allt mellan himmel så är man mer benägen att reagera. Personen liksom bjuder in till såna diskussioner.
Ex. om man har en massa åsikter om vilken mat barn bör äta, hur de ska sova, hur mycket (lite) tid de bör tillbringa på dagis, om de får spela dataspel etc och sen själv berätta att man slår sina barn- ja, då känns det kanske lite mer berättigat att ifrågasätta den personen.
Tycker inte du det?
16
Fast det är väl inte så konstigt? att ens reaktion beror på _vem_ som skriver något menar jag. Man "känner" varje skribent genom sina tidigare inlägg.
Pola fördömer aldrig någon i sina inlägg- står för vem hon är och vad hon gör. Har faktiskt aldrig sett något inlägg där hon berättar för någon hur de bör agera som förälder eller leva sina liv exempelvis.
Däremot när det finns skribenter som är konsekvent med att berätta för folk om sina åsikter om hur man bör göra som omfattar allt mellan himmel så är man mer benägen att reagera. Personen liksom bjuder in till såna diskussioner.
Ex. om man har en massa åsikter om vilken mat barn bör äta, hur de ska sova, hur mycket (lite) tid de bör tillbringa på dagis, om de får spela dataspel etc och sen själv berätta att man slår sina barn- ja, då känns det kanske lite mer berättigat att ifrågasätta den personen.
Tycker inte du det?
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
