Ska man kastrera?? eller inte

[anonymt namn]

Hur anser ni? om hunden inte är ilsk eller liknande mot andra hanhundar, skall man än dock kastrera? ge mig massor av för och emot kastrering, för/nackdelar??

[Hera Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ]

Det är en bra fråga som jag också vill ha svar på! Tanken är att han ska gå i avel om jag bara får tummen ur ar*let och MH:testar honom och röngtar honom först. Annars fungerar han fint bland andra hundar och inte pinkar överallt.

(Jag skulle kolla hur ordet "röntgar" stavas på google och skrev "rönkar" först, kolla vad google undrade om jag menade: http://www.google.se/custom?q=r%F6nk...D%3A1%3B&hl=sv nja.... inte riktigt va?!)

[~LinBlå~]

Om hunden inte har något problem med sin sexualitet och blir oerhört påverkad och testosteronstinn mot andra hanar så tycker inte jag att man "ska" kastrera.
Det finns en hel del biverkningar med kastrering, det är inte bara av godo. Om man ska göra det ändå, så anser jag att man ska göra det så tidigt som möjligt.

Fördelar då? Ja, man "slipper" eventuella löpproblem, revirskvättande och hanhundsaggressioner till viss del..
Nackdelar.. Hunden kan bli slö och loj, gå upp i vikt och det enda som är intressant i livet är just mat (eftersom vi plockat bort de andra drifterna).

[Helena m Y]

Jag måste fråga, har du träffat någon hanhund som har blivit slö och loj och det enda som är roligt är mat, efter en kastrering? Jag tycker att man hör det här som en ganska vanlig biverkning så där rent allmänt, men när jag läste en undersökning som Bagarmossens djursjukhus hade gjort för en väldans massa år sedan bland kastrerade hanhundar så kan jag inte minnas att typ någon hade blivit slö och loj. Så har inte heller någon hanhund jag träffat eller hört om blivit. Däremot är väl en hyfsat vanlig biverkning att de har lättare att gå upp i vikt, och en riktigt fet hund blir väl kanske slö och loj pga vikten... Men i övrigt? Jag har aldrig stött på någon hankatt som blivit så heller. Rund, visst, men inte slö och loj.

Sen kan jag inte tycka att man plockar bort samtliga andra drifter heller bara för att man plockar bort pungkulorna och därmed den _största_ sexualdriften. Dock inte all, i alla fall inte om hanen hunnit bli ordentligt könsmogen. Vad mer plockar man bort från hanen, när testosteronhalten minskar? Som inte tikar och valpar har alltså, som ju av naturliga skäl har låg testosteronhalt...

[Helena m Y]

Jag hade svarat ett bestämt "nej". Fram tills när jag själv gjorde det med en av mina hanar, av inget annat skäl än att han "kompiskastrerades". Han hade inga problem som jag kunde relatera till testosteronhalten, han var ranglägs i flocken och jag förväntade mig inte att han skulle bli det minsta annorlunda. Ändå blev han det. Han har blivit så glad och pigg och tillfreds i skinnet på ett annat sätt än tidigare. Numera säger jag därför "ja". Lika självklart som jag tycker att hankatter och hingstar som inte ska användas i avel mår bäst av att kastreras, lika självklart borde det vara att göra det med hundar. De får inte leva ut sin sexualitet och tvingas leva under väldigt onaturliga levnadsvillkor tätt inpå andra hundar där testosteronet svävar högt mycket pga vår avel och tikar i närheten löper titt som tätt i grannskapet. Varför inte underlätta för dem, när man kan?

[~LinBlå~]

Inte slö och loj som man tänker sig en kastrerad hankatt (jo, mina katter har verkligen intagit en plats i soffan efter kastrering). Men slö och loj, som i att den "inte räcker hela vägen fram". Tappar gnistan, tappar "jävlar anama". Tappar "drive".
Har sett flera som blivit just så när de kastrerats i vuxen ålder.
Har även hört om hundar som fått "knäppan" efter kastrering och helt ändrat beteende.

Utgår ifrån att hunden har drifterna; sexuell (fortplantning), föda (jaktdrift), försvarsdrift. Inom dessa kan man dela upp i många underliggande drifter.
Ska hunden hållas som endast sällskap, så är det en fördel om samtliga av de här drifterna ligger lågt. Men om hunden har höga drifter och den kastreras, så ser man en stor förändring i beteende, de andra drifterna går oxå ner. Lika är det med det östrogen och tikar, men eftersom östrogenet går upp och ner så blir det inte konstant som på en hanhund.

Det finns absolut hundar och ägare som mår bättre av en kastering (hundarna dårå.. ). Men man måste räkna med att hunden ändrar beteende. Inte bara att den får minskat intresse för tikar. Eller markeringskissar mindre.
Sen finns det ju givetvis hundar som bara tappar det dåliga beteendet och fortsätter vara "sig själv". Men det finns ingen garanti.

När man väl har kastrerat, så har man.

[Helena m Y]

Vad konstigt... Jag har inte träffat en enda hanhund som kastrerats i vuxen ålder som blivit så, och då har jag ändå träffat rätt många varav sex stycken av olika raser levt i närmaste familjen - och hela tiden levt med fertila hanhundar så man sett skillnaden. Ja, om den hade funnits just i slö och loj fallet. Samtliga har behållit alla egenskaper utom just sexualdriften som blivit lägre. Men inte försvunnit. I takt med det har de fått ett annat lugn i kroppen. Inte slöhet eller tapp av jävlar anamma, utan minskad stress. De har varit snarare _mer_ "på hugget" i jobbsituationer eftersom de haft mer tid att koncentrera sig på uppgiften. Vilket väl är anledningen till att ledarhundar kastreras... En slö och loj ledarhund utan jävlar anamma och som lätt ger upp, låter inte som någon bra arbetshund. Däremot måste den vara balanserad och koncentrerad, men vilken arbetande hund behöver inte vara det?

När det gäller tikar har jag träffat en som blev mystisk i humöret efter kastreringen. Riktigt aggressiv och gapig, faktiskt. Fast, hon var inte riktigt normal innan heller... Och just i aggressivitets- och gapa-på-andra-hundar-i-kopplet-fallet har jag inte märkt någon skillnad på de kastrerade hanar jag känner heller. Faktiskt minns jag från den där undersökningen också att vissa som kastrerade av just det problemet upplevde det som att hunden blev _värre_ efter ingreppet. Kastrering ska inte ses som en problemlösning. Men jag kan inte se att det skulle finnas så mycket negativt med den heller. Fast jag har i och för sig inte heller någonsin träffat en hankatt som blivit slö och loj och fastnat i soffan enbart av kastreringen heller...

[Helena m Y]

Nej, så här ska det vara: "Faktiskt minns jag från den där undersökningen också att vissa som kastrerade av just det problemet ibland faktiskt upplevde det som att hunden blev _värre_ efter ingreppet." Alla blev inte värre.

[~LinBlå~]

Och jag är inte emot kastrering. På så sätt kan man se det som att jag talar emot mig själv.. *S*
Jag kan absolut tycka att man "bör" kastrera hundar som inte ska användas i avel. Framför allt blandraser.
Den andra delen i mig ser det som att vi tar på oss att ha ett djur. Ett djur som fungerar utifrån deras förutsättningar. Då "kan" man inte bara kastrera av bekvämlighet, för att undgå det som _är_ hund. Samtidigt tycker jag att kastrering är en bra lösning om man har tik och hane tillsammans. För att minska den stressen som det innebär för hunden. Fast återigen så är det vi som beslutat att ha hane och tik. Och då blir det återigen bekvämlighet..
Så här går tankarna runt, runt.

De hundar som jag sett tappa är i första hand tävlande brukshundar. Det har i ett par fall gått så långt att de lagt ner tävlandet, de kommer inte längre eftersom hunden tappat den där "jävlar anaman". På en sällskapshund har inte detta samma betydelse (kan tvärtom vara bekvämt), men beteendeändringen kan ju ändå upplevas som jobbig.

[Helena m Y]

"Den andra delen i mig ser det som att vi tar på oss att ha ett djur. Ett djur som fungerar utifrån deras förutsättningar. Då "kan" man inte bara kastrera av bekvämlighet, för att undgå det som _är_ hund."

Absolut, så har jag också länge tänkt... Och tänker till viss del fortfarande, även när det gäller katter och hästar. Men samtidigt, med handen på hjärtat, hur naturlig miljö ger vi våra hundar? Oavsett hur mycket vi anstränger oss för att vara bra hundägare så ÄR inte den vanligaste hundmiljön i Sverige särskilt naturlig eller ens särskilt hundvänlig. Inte egentligen. Hundarna tvingas vara under hård kontroll för att kunna få "frihet" och slippa leva ett liv i koppel. De tvingas leva tätt inpå andra hundar med hormoner sprutande i kroppen på ett annat sätt än vilda hunddjur. Bara för att människan tycker att det är pampigt med stora, grova hanhundar och himla praktiskt med både tikar och hanar som kan para nästan när som helst. En gång om året och nästan enbart av alfahanen (som oftast då inte ens är en hund eller av önskad ras eller önskad individ eller...) skulle vara väldigt opraktiskt i avelsarbetet...

Den som får betala priset för att vi djurägare sedan inte anser att vi ska/kan göra det lättare för oss, är ju faktiskt främst hundarna själva. Inte vi. De hundar jag, med faktiskt stor ovilja och i alla tre fallen faktiskt enbart pga deras (två olika) uppfödare av olika orsaker pushat på mig, låtit kastrera har varit under kontroll. De har levt fulla liv med alla kroppsdelar intakta. Ändå har de mått SÅ mycket bättre efter kastreringen, det måste jag bara medge. De har framför allt blivit så mycket gladare och lekfullare och ja, avslappnade på ett helt annat sätt än tidigare.

[Tindragull]

stött på en hanhund som blev som förbytt efter kastrering.
Han var från början en schäfer med mycket ös och arbetsvilja, problemet var att han var just lite testosteronstinn och gärna ville mucka lite...
Efter kastreringen tappade han fullständigt lusten att göra nånting och blev om möjligt ännu mer ilsken. Skillnaden var att nu riktade han ilskan mot allt, inte bara hanhundar.... Dessutom blev han nåt så ini h-----e vaktig att det tillslut inte ens gick att ha kvar honom...

Så visst kan en kastrering göra en hund helt förbytt om det vill sig illa...

[Tindragull]

dina tankar går ungefär som mina... ite runt sig själva och motsäger sig själva lite här & var...

I grunden är jag dock emot kastrering av bekvämlighet. En sak om det finns medicinska orsaker men annars tycker jag (oftast) att det är onödigt med en operation.

[Helena m Y]

Hm... Och det blev utrett att det var kastreringen som var orsaken och inte något som hände vid eller omkring ingreppet? Det låter ju som en hund som har alldeles extremt ont någonstans (t ex ryggen) tycker jag. Med tanke på hur de ligger vid en kastrering så är det väl inte helt otänkbart att en stor schäfers rygg knäcktes till av misstag?

[Tindragull]

eftersom han betedde sig så jäkla märkligt, men de hitta inte ett fel på honom...
Så tyvärr fick han gå till de sälla jaktmarkerna, för det gick inte ha honom kvar som han var... Synd på en annars bra hund.