SPRING!!
Ordet är fritt
  1. Kerstimärta
    #1

    SPRING!!

    Varifrån kommer känslan?

    Var ut i garagets förrådsdel. Och det blev bara tokspringkänsla plötsligt?

    Varför blir det så?

    Någon med idé?

    Alltså, när hela kroppen skriker SPRING. Utan anledning?
  2. 1
    SPRING!! Varifrån kommer känslan?

    Var ut i garagets förrådsdel. Och det blev bara tokspringkänsla plötsligt?

    Varför blir det så?

    Någon med idé?

    Alltså, när hela kroppen skriker SPRING. Utan anledning?
  3. Medlem sedan
    Apr 2007
    #2
    Solen, när den börjar värma upp....
    dofterna som kommer när snön smälter och det är ljust ute längre på kvällarna.

    Jag älskar våren, helt klart min favvo-årstid
  4. 2
    Solen, när den börjar värma upp....
    dofterna som kommer när snön smälter och det är ljust ute längre på kvällarna.

    Jag älskar våren, helt klart min favvo-årstid
  5. Medlem sedan
    Apr 2014
    #3
    När jag blir rastlös och får lust att springa, brukar det bero på träningsabstinens. Våren gör ju sitt till också!
  6. 3
    När jag blir rastlös och får lust att springa, brukar det bero på träningsabstinens. Våren gör ju sitt till också!
  7. Medlem sedan
    Jul 2006
    #4
    Var det verkligen utan anledning? Jag brukar också drabbas av spring-för-livet-känsla när jag tittar in i våra förråd, men det brukar vara högst befogat när jag ser all sk-t som alla människor pressat in utan att sortera. Ja, det är _inte_ jag och det har jag bevis för. När jag var ensamstående (efter skilsmässan) och mina barn var för små för att rota ensamma i förråden var det minituös ordning och jag visste var ALLT fanns. Sen växte barnen upp, jag blev med ny man och numera drabbas jag av springkänslan så snart jag går ut i förråden.
  8. 4
    Var det verkligen utan anledning? Jag brukar också drabbas av spring-för-livet-känsla när jag tittar in i våra förråd, men det brukar vara högst befogat när jag ser all sk-t som alla människor pressat in utan att sortera. Ja, det är _inte_ jag och det har jag bevis för. När jag var ensamstående (efter skilsmässan) och mina barn var för små för att rota ensamma i förråden var det minituös ordning och jag visste var ALLT fanns. Sen växte barnen upp, jag blev med ny man och numera drabbas jag av springkänslan så snart jag går ut i förråden.
  9. Medlem sedan
    Aug 2002
    #5
    Stökigt förråd kanske?!?

    Eller så kanske du fick en förnimmelse av en tidigare positiv upplevelse som inkluderade löpning.
  10. 5
    Stökigt förråd kanske?!?

    Eller så kanske du fick en förnimmelse av en tidigare positiv upplevelse som inkluderade löpning.
  11. Medlem sedan
    May 2005
    #6
    Vaddå som i att du blev rädd och ville springa? Så kände jag ofta när jag var liten, var som helst kunde den känslan komma. Vet inte varför, kanske är det nåt som en hör utan att höra liksom mer med sinnena än förnuftet? Vet inte.
    Menar du spring som i löpning så är det väl vädret.
  12. 6
    Vaddå som i att du blev rädd och ville springa? Så kände jag ofta när jag var liten, var som helst kunde den känslan komma. Vet inte varför, kanske är det nåt som en hör utan att höra liksom mer med sinnena än förnuftet? Vet inte.
    Menar du spring som i löpning så är det väl vädret.
  13. Medlem sedan
    May 2004
    #7

    Hehe en sådan känsla...

    har aldrig någonsin drabbat mig. Tack och lov
    Same shit different day.
    Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.

    Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
  14. 7
    Hehe en sådan känsla... har aldrig någonsin drabbat mig. Tack och lov
  15. Kerstimärta
    #8
    Haha, ja. Den känslan! Av vår (=spring på engelska).

    Jo, det är en härlig känsla. Nu var det en fara jag kände. Att det är dags att springa för livet.

    Fast förnuftet vet att ingen fara finnes.

    Ingen annan i familjen vet hur jag menar. Pratade om det i förmiddags. (har inte velat nämna den känslan för dem riktigt tidigare. Men, sönerna är nog stora så...jag tog upp den nu.)
  16. 8
    Haha, ja. Den känslan! Av vår (=spring på engelska).

    Jo, det är en härlig känsla. Nu var det en fara jag kände. Att det är dags att springa för livet.

    Fast förnuftet vet att ingen fara finnes.

    Ingen annan i familjen vet hur jag menar. Pratade om det i förmiddags. (har inte velat nämna den känslan för dem riktigt tidigare. Men, sönerna är nog stora så...jag tog upp den nu.)
  17. Kerstimärta
    #9
    Ja, såna känslor har jag inte alls. Gällande att springa för att jag längtar efter det.

    Detta var mer en känsla av att typ en Zombie skulle huka i ett hörn.

    Miko nämnde den känslan för ett tag sedan och jag hängde på. Så, fick jag känslan i förrådet igår....
  18. 9
    Ja, såna känslor har jag inte alls. Gällande att springa för att jag längtar efter det.

    Detta var mer en känsla av att typ en Zombie skulle huka i ett hörn.

    Miko nämnde den känslan för ett tag sedan och jag hängde på. Så, fick jag känslan i förrådet igår....
  19. Kerstimärta
    #10
    Jorå, visst finns det även en sådan problembild. Såklart är jag helt _oskyldig_ där.

    Men, just igår var det typ hotbildsspring jag kände.
  20. 10
    Jorå, visst finns det även en sådan problembild. Såklart är jag helt _oskyldig_ där.

    Men, just igår var det typ hotbildsspring jag kände.
  21. Kerstimärta
    #11
    Ja, förrådet är överfullt. Men positiva förnimmelser med löpning är något jag aldrig haft.

    Detta var en ren känsla av hot. Konstigt egentligen. Varifrån det kommer.

    Vi verkar vara ett fåtal som känner den känslan.
  22. 11
    Ja, förrådet är överfullt. Men positiva förnimmelser med löpning är något jag aldrig haft.

    Detta var en ren känsla av hot. Konstigt egentligen. Varifrån det kommer.

    Vi verkar vara ett fåtal som känner den känslan.
  23. Kerstimärta
    #12
    Ja, som i ryggmärgen som skriker: du är hotad, SPRING! En rädsla som inte sitter i något jag upplever med sinnena jag vet om.

    Jag hade inte såna känslor alls som barn, vad jag minns iaf....
  24. 12
    Ja, som i ryggmärgen som skriker: du är hotad, SPRING! En rädsla som inte sitter i något jag upplever med sinnena jag vet om.

    Jag hade inte såna känslor alls som barn, vad jag minns iaf....
  25. Kerstimärta
    #13
    Ja, den är inte rolig faktiskt.

    Man _vet_ logiskt att inget hot alls föreligger. Ändå skriker kroppen av typ rädsla.
  26. 13
    Ja, den är inte rolig faktiskt.

    Man _vet_ logiskt att inget hot alls föreligger. Ändå skriker kroppen av typ rädsla.
  27. Medlem sedan
    Apr 2014
    #14
    Jaha, en SÅDAN känsla. Ja, då är min erfarenhet att det brukar ligga något i det. Ja, inte en zoombie då..! :-) Men annan, verklig, fara.
  28. 14
    Jaha, en SÅDAN känsla. Ja, då är min erfarenhet att det brukar ligga något i det. Ja, inte en zoombie då..! :-) Men annan, verklig, fara.
  29. Medlem sedan
    Dec 2005
    #15
    tja, jag var så konstant fram till 27 ungefär, nu har jag väl lugnat mig något
  30. 15
    tja, jag var så konstant fram till 27 ungefär, nu har jag väl lugnat mig något
  31. Medlem sedan
    Dec 2005
    #16
    Inte rädd alltså utan bara överenergisk
  32. 16
    Inte rädd alltså utan bara överenergisk
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar