Tycker du synd om honom?

[MaryT*]

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19293475.ab

Peter, 51, trodde att han hittade kärleken på nätet. "Anna", som han träffade, hade dåligt med pengar och då ville Peter vara snäll och låna ut till henne, eftersom hon (enligt egen uppgift) väntade in pengar från nån försäkring i Norge. De åkte till Ullared och Lysekil och Anna shoppade en del till sig själv, för hon fick till slut även tillgång till Peters bankkort.
Men så visade det sig att hon var en sol-och-vårare - alla pengar, och även pengar som hon lånat av Peters två döttrar, alles zusammen ungefär 40 000 kronor som jag förstår det, behöll hon och gjorde sig onåbar för Peter och hans döttrar.
Nu är det hela polisanmält.

Men tycker ni synd om honom? Jag gör det inte, på ett sätt - hur dum får man vara när man lånar ut sitt bankkort till en så ny bekantskap? Jag VILL inte ens låna min sambos bankkort, trots att vi varit tillsammans i typ fem-sex år. Och i början (de första åren) ville jag inte att han skulle köpa saker till mig, för jag hade inte råd att ge honom motsvarande (ekonomiskt sett) och då kände jag mig som att jag utnyttjade honom. Numera känner jag mig lite tryggare i det, i och med att vi är mer stadgade. Men låna hans bankkort och shoppa loss? Nej, verkligen inte. I början hade han såklart inte lånat ut sitt bankkort till mig även om jag frågat. Numera skulle han nog det - fast jag frågar inte.

Men på ett annat sätt tycker jag synd om Peter. Han har ju handlat i ren godhet och kärlek. Han kanske inte förstod bättre, vad vet jag? Och folk som utnyttjar andras godhet på det viset, det är verkligen vidrigt. Därför kan jag tycka synd om honom.

Hur tänker ni?

[k1101]

Nej. Har även svårt att se det som godhet - att låna ut eller låta någon annan göra av med pengar till konsumtion i den omfattningen, även om pengar ev. är på väg in verkar dumt, har man själv inte ens råd att undvara pengarna är det ännu dummare. Så jag kan beklaga att det finns vuxna människor som inte kan skydda sig själv bättre, men tycka synd om har jag lite svårt för.

[MaryT*]

Inte ens om han inte är kapabel att se konsekvenserna?..
Jag tänker att det ju finns mängder av människor som kanske har olika former av diagnoser eller så, som gör att de inte kan förutse sånt här - de förutsätter helt enkelt att folk talar sanning.
Nu har ju jag absolut ingen aning om huruvida det är så just i det här fallet, det vill jag poängtera. Men OM?...

[k1101]

Skrev jag vuxen människa - kanske skulle valt ett annat ord där - men någon som självständigt klarar av att leva sitt liv, ingå avtal osv - vilket jag ändå förutsätter att det handlar om i detta fallet (men så klart inte kan vet). Om jag nu gissar så tänker jag att det mer är ett fall där personen brukar klarar sig ok på egen hand, men där kärleken / önskan om kärlek slår ut det sunda förnuftet.

Tror ju att fler människor än vad som vill erkänna det för sig själv skulle kunna bli offer för bedrägeri av denna typ och tror att det säkert hänt även rätt förnuftiga människor. En del av dessa bedragare sägs ju vara skickliga och kan verkligen manipulera sin omgivning.

Sedan är ju tycka-synd-om inte min grej, så nej, jag har svårt för den biten, utan att för den sakens skull rycka på axeln och tycka att det är rätt åt honom.

[Valerina]

Om han är en mentalt fullt frisk människa så nej då tycker jag inte synd om honom. Om han har nån form av handikapp som gör honom naiv och lättlurad, ja då tycker jag synd om honom. Och då tycker jag även att sol-och-vårarens brott är större, man lurar inte barn och funktionshindrade människor, det är så fult att ge sig på de svaga.

[-magnolia]

Nej, så här tycker jag. Om en bank inte anser att en person är kreditvärdig och anser det som en för stor risk att låna ut pengar till personen, är då jag villig att ta den risken en bank inte vill ta och dessutom helt utan kreditupplysning? Känner jag ändå att jag vill låna ut pengar, ja, då får jag också räkna med att risken ÄR stor att pengarna försvinner. I det här fallet fick mannen inte tillbaka sina pengar och det måste han ändå insett var en risk han tog. Istället kanske han fick en rolig tid med henne, och det kanske var värt det, vad vet väl jag?
Själv är jag ingen bank, så jag lånar inte ut pengar.

[Salander]

Ja lite synd om honom. Det är något så naivt och sårbart över de som blir lurade sådär.

[Nike1234]

Nej, så länge han och barnen har någon funktionsnedsättning så tycker jag inte synd om honom. Hur naiv får man vara?

[erikastockholm]

Ja, jag tycker synd om honom. Jag tycker det är fint att tro på kärleken och förstår att man kan vara lite naiv när man är kär. Om man är nyskild eller nyligen blivit änkling så kan man nog vara hur naiv som helst även om man är över 50 år.

[Malinau]

Nej, det gör jag inte, med samma förbehåll som andra att han i övrigt anses fullt kapabel att sköta sina affärer. Dessutom är ju inte det här någon ny variant direkt, utan snarare en klassiker.

Men självklart är sol-och-våraren den stora skurken!

[- Miko -]

Jag tycker det är synd att det blev sådär och antagligen är den kvinnan väldigt charmerande och socialt begåvad eftersom hon lyckades lura döttrarna också som inte var kära i henne. Helt enkelt en övertygande säljartyp, en sån som folk litar på fast de inte borde. Ungefär som en del försäljare.

Men jag tycker inte direkt synd om honom, det där reder sig och han har väl lärt sig något antar jag. Får man hoppas.

Det förvånar mig varje gång någon vill visa upp sig i tidningen, jag skulle skämmas alldeles för mkt för att jag låtit mig luras. Men det är lite synd om honom, för han kommer ha det skitjobbigt en tid.
Ah du ser, jag är ambivalent.
Jag tror det där är jättevanligt, bara det att de flesta inte ringer tidningarna, kanske inte ens polisanmäler.

[71:an Nika]

Ja, det gör jag. Han har verkligen velat ha något fint och trott på kärleken, och så blir han lurad på det viset.

Folk som luras är skickliga och jag gillar inte riktigt att man ska dumförklara den som blir lurad. Visst är det lite naivt att göra som han gjorde, men det är väldigt lätt att sitta på denna sidan och säga så och att det aaaaaaaaaaldrig skulle hända en själv. För man ( obs, här menar jag man och inte jag, ty jag har blivit lurad både en och två ggr. Dock inte på något jag inte haft råd att förlora ) är såååå smart

[Valerina]

Grejen är väl att om man (=jag) skulle bli lurad så skulle jag nog polisanmäla personen, men jag skulle inte gå ut i tidningen med det i nåt snyft-reportage.