Hjälp, hur hanterar jag situationen

[kurredutten]

Hela min tillvaro har rasat!
Har levt i ett förhållande väldigt länge, har varit gifta i snart 10 år, har barn.
Vi har vuxit ifrån varandra sedan många år tillbaka, och jag har känt att jag längtar ut. Har försökt att hitta tillbaka, men med barn och vardag så har i alla fall jag inte kunnat det. Hon säger att hon vill leva vidare med mig, och när jag för upp samtalet på att vi kanske borde dela på oss, blir det mer anklagelser mot mig att jag vill slippa dem (hon och barnen).
Hur som helst - jag har till och från de senaste åren lyft upp ämnet att vi borde dela på oss. Jag har inte haft bråttom - utan vill hellre att vi skall kunna skiljas på någon sorts förnuftig bas.

Nu har jag i alla fall sedan några månader träffat en annan kvinna. Jag har fullständigt fallit för henne, och släppt in henne i mitt hjärta totalt. Vi är väldigt lika, har liknande intressen och drömmar, har roligt tillsammans och hon är otroligt vacker på alla sätt. Jag har inte varit beredd alls på detta. Sedan en vecka eller så har jag förstått att det är ömsesidigt.
vill poängtera att jag inte gått över någon fysisk gräns, men vi tillbringar mycket, mycket tid tillsammans.

Detta ställer ju allt på sin spets - min nuvarande familj, fru och barn, mig själv och den nya kvinnan.
Jag vill bara vara med min nyfunna kärlek, känns fel (moraliskt) att åka hem och låtsas om ingenting.

Jag har varit på väg ett tag att lämna nuvarande relationen, har tänkt att jag kanske borde göra det p g a barnen osv. Men jag blir ingen rolig personen som är instängd.

Nu har den här kärleken dykt upp. Hjälp vad gör jag? jag är normalt väldigt rationell, men nu har jag fullständigt tappat huvudet, kanske märks på inlägget också

Frågar ni vad jag vill: Jag vill lämna på bästa och mest schyssta sättet, vill inte såra någon.

Tar tacksamt emot erfarenheter, råd och förtydligande frågor.

[MrsPiggy]

Du har länge känt att du velat ut ur förhållandet, men inte mött förståelse från din fru. Nu har saker ställts på sin spets, i o m att du blivit förälskad i en annan kvinna. Det är nog inte så konstigt att du blivit det. Hon är säkert fantastisk, men du är också just nu mycket mottaglig för förälskelse. Hon kan bli din motivation till att faktiskt lämna, och det är kanske det bästa nu när du känt det så länge.

Du vill inte såra någon, och det verkar som om du har gått och väntat på att din fru skulle säga "ja, du har rätt, vi delar på oss" - så att ni kunde vara överens och allt kunde gå smärtfritt. Så verkar det nog inte bli, och i o m att det nu finns en annan kvinna inblandad så ökar risken att du sårar din fru. Det bästa du kan göra är att vara så tydlig som möjligt: ta upp skilsmässa med din fru, och vänta inte in konsensus (för den kommer nog inte). Schysst kan du vara ändå: inga långa redogörelser för hur kass hon är och hur mycket bättre den nya kvinnan än, inga meningslösa rundgångar till gräl om saker som inte reds ut, samarbeta kring barnen och bodelningen.

Men först kanske ni ska prata, du och din fru. Familjerådgivning? Och lägg då alla korten på bordet. Det är också schysstast.

[kurredutten]

Hej MrsPiggy,
Tack för ett bra svar. Det blev ett samtal ute. Kändes lättare att ta upp det när vi gjorde något. Det var ju inte så att hon blev överraskad, men visst, det blev ju lite mer definitivt den här gången. Nämnde inget om någon ny kvinna - käns inte relevant eftersom det egentligen inte är grundorsaken. Det blev lite spänt den dagen, men i och med att vi har barn och jag inte har annat boende ännu så är det nästan som att hon är tillbaka till hur det var tidigare. Har t o m gjort saker ihop som vi inte gjort tidigare (kanske ett sätt för henne att försöka laga?).
Det känns i alla fall som en oerhörd lättnad att det är ute i luften.
Nu är det alla praktikaliteter som skall fixas, känns inte alldeles enkelt.
Men livet går vidare.

[taao]

Vad vill och tror du på som ditt framtida liv? Och varför, vad finns mer än förhoppningar och drömmar.?


Jag undrar över dig och hur du resonerar och tänker. Om du idag vill och tänker bryta ditt äktenskap tror jag det är det som är frågan. Och inte att du träffat den andra kvinnan (AK) som du tror dig vilja leva med.
För mig har det här med din trovärdighet, om att lita på dig och din självtillit att göra. Ok för oss vanliga kan det behövas något yttre (träffat AK) som får en att göra slag i saken. Någon utifrån som får en att förverkliga något man länge funderat på och trott som lösningen. Men det kanske handlar om att ge ditt pågående ny och livs givande näring? Växla spår och ta den mer krävande skogsstigen isf den breda asfalterade vägen? Men här är det olika för olika personer (!), några vill ha att det bara rullar på utan krångligheter medan andra vill fortsätta att hantera och lösa hinder och annat ovisst. Det sista kan vara en lång skridskotur där vi inte är säkra på om vi når Västerås eller får ta taxi i förtid från Hjulstabron eller när vi kanske ska kunna sätta bo tillsammans. Start i Stockholm.


Betona skilsmässan i samtalen med din fru, med den andra kvinnan och för din självtillit. I vad mån kan du lita på dina egna bedömningar? Kan du backa upp din vilja med hur ert liv fungerar idag? Vad säger någon vän du litar på? Tydligen har du inte sagt det här till din fru så att hon tagit dina ord på allvar(?). Eller funkar inte era samtal som mer än meddelande växlingar?
Vill du verkligen ge henne (och dig) chansen/möjligheten att bevara ert gemensamma liv? Då är det där du ska lägga din kraft och omsorg. Och inte njuta förälskelsens sötma och enkla tillvaro. En nog så stor bit är dina barn och er relation. Hur viktig är den för dig och vad får den kosta i fråga om att ta hand om ert äktenskap? För det jag verkligen vill det är jag beredd att jobba för och lägga mer än två strån i kors för att få till.




Sedan tror jag inte relationen till din fru efter en brytning blir mer än att ni kommer "hantera" era gemensamma barn. Som min nuvarande kvinna sa; jag känner inte igen honom (exet) och hans sätt att resonera längre, han har blivit en främling.


Hur motiverad att bryta upp, och i så fall bli ensamboende, är du? Hur stor del i dagens beslut att bryta äktenskapet kan du se i att du träffat AK? För några månader är någon procent av den tid du varit gift. Och du har i princip inga fakta och erfarenheter av att ett liv med AK blir vad du vill och hoppas, förhoppningar och önskningar. För ett samliv och sammanboende (?) handlar om så mkt mer än en bra kompis jag kan prata med och göra saker med. Som då kan bli en riktig vän.

[Snäckan #1]

Fast ärligt nu.... Du har påpekat ett flertal gånger till din fru att ni borde" separera men inget har hänt. För mig låter det som om du lägger ansvaret på henne, väntat på att hon ska ta initiativ.

Hur tänker du där?!!!

Hade jag varit din fru så hade jag tänkt:
"Jaha..han snackar men inget händer. Han bor kvar så då vill han säkert fortsätta. Han har upp det ibland men bor fortfarande kvar"....

Börja ta ansvar över DITT liv! Lämna inte över det till någon annan! Oavsett vad du väljer, så kommer folk bli sårade. Du har inlett en ny relation i din nuvarande, så uppenbarligen blir antingen din fru sårad eller din älskarinna. (sex spelar mindre roll för du är känslomässigt involverad)

Hade du gjort rätt, hade du haft stake, så hade du lämnat frun FÖRE du involverade dig. Det visar bara återigen att män lämnar när de hittar någon ny och kvinnor när de hittat sig själva.

etta har du inte skött smidigt. Du skjuter DITT ansvar på andra men det har du nu märkt att det inte funkar på det sättet.

[Stina B]

Wow! Vilket otroligt klarsynt och välformulerat svar av dig. För precis som du skriver så handlar det till syvende och sist om PERSONLIGT ANSVAR. Ungefär som att fullfölja ett avtal eller ett kontrakt där det finns regler. Ägaren till tråden har ju på eget bevåg ändrat spelreglerna utan att först diskutera detta med sin fru. Hon står ovetandes och tror att "han stannar ju så alltså vill han vara med mig".