Tjockskallig som jag är blir jag inte särskilt upprörd när jag blir kallad en dålig förälder som nedan (om än något inlindat). Däremot har jag en spaning när det gäller mina egna barn och hur jag tänker .
På sätt och vis är det ett förtroende när mina barn vågar bli så där jävla skitarga och frustrerade på mig även om det inte är kul. Det visar att de faktiskt litar på att jag står pall för det också - de är säkra på vår relation.
Jag skulle bli ordentligt orolig om de seglade igenom hela puberteten och tonårstiden utan en krusning på ytan för det är tufft att växa upp och frigöra sig. Självklart kan ha en nära och innerlig relation till sina halvstora barn men samtidigt måste ju relationen förändras. De skall ut i livet och klara sig själva snart! Jag kommer inte att vara den viktigaste i deras värld jämt (hoppas jag iallafall) så förr eller senare får man skaffa sig ett eget liv så man inte förvandlas till Mrs Bates, det gagnar ju ingen..
Samma sak med att bli kallad dumma mamma. Mamma är ju en konstant i nästan alla barns liv och dessutom en central person. Såklart man får klä skott för både ilska och glädje. Det har inget med respekt att göra när det gäller små barn.
Sådär. Nu kan ni halshugga mig om ni vill.
1
Om uppfostran och dåliga mammor Tjockskallig som jag är blir jag inte särskilt upprörd när jag blir kallad en dålig förälder som nedan (om än något inlindat). Däremot har jag en spaning när det gäller mina egna barn och hur jag tänker .
På sätt och vis är det ett förtroende när mina barn vågar bli så där jävla skitarga och frustrerade på mig även om det inte är kul. Det visar att de faktiskt litar på att jag står pall för det också - de är säkra på vår relation.
Jag skulle bli ordentligt orolig om de seglade igenom hela puberteten och tonårstiden utan en krusning på ytan för det är tufft att växa upp och frigöra sig. Självklart kan ha en nära och innerlig relation till sina halvstora barn men samtidigt måste ju relationen förändras. De skall ut i livet och klara sig själva snart! Jag kommer inte att vara den viktigaste i deras värld jämt (hoppas jag iallafall) så förr eller senare får man skaffa sig ett eget liv så man inte förvandlas till Mrs Bates, det gagnar ju ingen..
Samma sak med att bli kallad dumma mamma. Mamma är ju en konstant i nästan alla barns liv och dessutom en central person. Såklart man får klä skott för både ilska och glädje. Det har inget med respekt att göra när det gäller små barn.
Sonen har sagt upp oss som föräldrar några gånger. Maken senast härom dagen (jag fick vara kvar dock). Men återanställningsskyddet verkar vara starkt, så vi har hittills alltid fått vår position tillbaka.
Givetvis är det inte kul att höra, men jag anser inte att det betyder att vi är misslyckade som föräldrar. Jo vi har _misslyckats_ med vissa grejer, vissa försök, vissa intentioner, men vi ÄR inte misslyckade. Om du förstår vad jag menar...
2
Sonen har sagt upp oss som föräldrar några gånger. Maken senast härom dagen (jag fick vara kvar dock). Men återanställningsskyddet verkar vara starkt, så vi har hittills alltid fått vår position tillbaka.
Givetvis är det inte kul att höra, men jag anser inte att det betyder att vi är misslyckade som föräldrar. Jo vi har _misslyckats_ med vissa grejer, vissa försök, vissa intentioner, men vi ÄR inte misslyckade. Om du förstår vad jag menar...
Nej som väntat skriver jag bara under. Trygga barn brukar tordas testa gränser med den eller de de står närmast. Och som du skriver betyder inte dumma mamma samma respektlösa fras som om en vuxen säger det och jag är så trygg i min föräldrarroll att jag kan få oss sams utan förbud , strafc eller liknande för en dån fras.
dessutom är jag smartare än en 6 åring o ser till stt han inte målar in sig i ett hörn.
3
Nej som väntat skriver jag bara under. Trygga barn brukar tordas testa gränser med den eller de de står närmast. Och som du skriver betyder inte dumma mamma samma respektlösa fras som om en vuxen säger det och jag är så trygg i min föräldrarroll att jag kan få oss sams utan förbud , strafc eller liknande för en dån fras.
dessutom är jag smartare än en 6 åring o ser till stt han inte målar in sig i ett hörn.
Den där grejen kan förresten vara extra känslig för adoptivföräldrar, många får för sig att det har med adoptionen att göra. Men hur många "egenfödda" ungar har inte kläckt ur sig "Du är inte min mamma!!"?
4
Den där grejen kan förresten vara extra känslig för adoptivföräldrar, många får för sig att det har med adoptionen att göra. Men hur många "egenfödda" ungar har inte kläckt ur sig "Du är inte min mamma!!"?
Skämt åsido, man är människa också, med allt vad det innebär av fel och brister. Självklart misslyckas man med saker även när det gäller föräldraskap. Den förälder som alltid är konsekvent, lugn och balanserad är förmodligen en rätt dålig förälder (och en lögnare).
5
Glöm inte att företräde gäller också.
Skämt åsido, man är människa också, med allt vad det innebär av fel och brister. Självklart misslyckas man med saker även när det gäller föräldraskap. Den förälder som alltid är konsekvent, lugn och balanserad är förmodligen en rätt dålig förälder (och en lögnare).
Jag tänker att har man en nära relation så prövas den då och då.
Vi har en jättefin relation, både mannen med barnen och jag med barnen.
Men visst har de sagt dumma mamma eller du är dum, när de t.ex tvingats göra läxan i lågstadiet. Då har jag bara svarat att det är jag inte alls, det är sånt som bara måste göras, läxor alltså.
Har aldrig blivit bortstött av dem, äldsta är tjugo år, social och med eget liv, men umgås med oss också. Men visst har vi varit osams korta stunder eller tyckt helt olika, men det är ju det som är att ha en nära relation, att våga säga att man inte alls håller med sin mamma eller pappa?
6
Jag tänker att har man en nära relation så prövas den då och då.
Vi har en jättefin relation, både mannen med barnen och jag med barnen.
Men visst har de sagt dumma mamma eller du är dum, när de t.ex tvingats göra läxan i lågstadiet. Då har jag bara svarat att det är jag inte alls, det är sånt som bara måste göras, läxor alltså.
Har aldrig blivit bortstött av dem, äldsta är tjugo år, social och med eget liv, men umgås med oss också. Men visst har vi varit osams korta stunder eller tyckt helt olika, men det är ju det som är att ha en nära relation, att våga säga att man inte alls håller med sin mamma eller pappa?
Jag kan nog skryta med att vara väldigt konsekvent. Dock inte alltid lugn och balanserad... Maken är sämre på att vara konsekvent, kanske därför han blivit uppsagt oftare än jag
7
Jag kan nog skryta med att vara väldigt konsekvent. Dock inte alltid lugn och balanserad... Maken är sämre på att vara konsekvent, kanske därför han blivit uppsagt oftare än jag
Det är ju så otroligt olika också från barn till barn. Jag känner flera fina människor där det helt spårat i relationen till barnen i tonåren. Som tur är repar det sig oftast när det värsta blåst över.
8
Det är ju så otroligt olika också från barn till barn. Jag känner flera fina människor där det helt spårat i relationen till barnen i tonåren. Som tur är repar det sig oftast när det värsta blåst över.
Absolut, jag menar inte att vi är fina (haha, näe inte alls faktiskt) men vi har en jättebra relation.
Min egen erfarenhet är att det nästan alltid är något som stört relationen när en unge helt spårar ur (eller relationen helt gör det).
Typ skilsmässa, dödsfall, ja annat som kan skapa kris, hos ungen.
Däremot frigörelse, helt normalt.
9
Absolut, jag menar inte att vi är fina (haha, näe inte alls faktiskt) men vi har en jättebra relation.
Min egen erfarenhet är att det nästan alltid är något som stört relationen när en unge helt spårar ur (eller relationen helt gör det).
Typ skilsmässa, dödsfall, ja annat som kan skapa kris, hos ungen.
Finns inget konstigt i att barn blir förbannade på sina föräldrar ibland. Det vore mer konstigt om de inte blev det. Hur bra man sedan har varit som förälder är inget man skall avgöra själv. Det är barnets privilegium att så småningom fälla den domen.
10
Finns inget konstigt i att barn blir förbannade på sina föräldrar ibland. Det vore mer konstigt om de inte blev det. Hur bra man sedan har varit som förälder är inget man skall avgöra själv. Det är barnets privilegium att så småningom fälla den domen.
Jag håller med. Och jag blir fortfarande förbannad på mina päron ibland fast jag är vuxen sedan 25 år. Den som lever får se, nåt lär man bli anklagad för.
11
Jag håller med. Och jag blir fortfarande förbannad på mina päron ibland fast jag är vuxen sedan 25 år. Den som lever får se, nåt lär man bli anklagad för.
Inga konstigheter alls att mina barn ibland blir riktigt arga, ilskna, frustrerade och om det då är jag som förälder som bestämmer över huvudet på dem i lägen när de tycker att de visst vill/kan/borde få göra något som jag sätter stopp för, så är det inte ett dugg konstigt om den ilskan eller frustrationen riktar sig mot mig ett tag. Vem annars skulle de bli så pass arga på om inte den som står dem närmast, som de vet står kvar i alla lägen och som inte slutar älskar dem för att de ger uttryck för sin ilska.
Det jag tidigt var tydligt med att det är ok att bli arg, men att det inte får tar sig vilka uttryck som helst. Så att kalla mig dum, världens dummaste mamma, har jag inga som helst problem med. Jag står kvar och jag står fast vid mitt beslut som gör att barnet blir så arg. Men om man slåss, säger att man vill att någon ska dö eller liknande, då har jag alltid markerat att det är över gränsen för vad jag tycker är ok och det har de faktiskt rätt snabbt lärt sig.
Om de däremot ska ha en chans att påverka mig till att ändra mitt beslut, så gäller det att packa ilskan åt sidan, att prata med mig i normal ton och komma med argument.
13
Inga konstigheter alls att mina barn ibland blir riktigt arga, ilskna, frustrerade och om det då är jag som förälder som bestämmer över huvudet på dem i lägen när de tycker att de visst vill/kan/borde få göra något som jag sätter stopp för, så är det inte ett dugg konstigt om den ilskan eller frustrationen riktar sig mot mig ett tag. Vem annars skulle de bli så pass arga på om inte den som står dem närmast, som de vet står kvar i alla lägen och som inte slutar älskar dem för att de ger uttryck för sin ilska.
Det jag tidigt var tydligt med att det är ok att bli arg, men att det inte får tar sig vilka uttryck som helst. Så att kalla mig dum, världens dummaste mamma, har jag inga som helst problem med. Jag står kvar och jag står fast vid mitt beslut som gör att barnet blir så arg. Men om man slåss, säger att man vill att någon ska dö eller liknande, då har jag alltid markerat att det är över gränsen för vad jag tycker är ok och det har de faktiskt rätt snabbt lärt sig.
Om de däremot ska ha en chans att påverka mig till att ändra mitt beslut, så gäller det att packa ilskan åt sidan, att prata med mig i normal ton och komma med argument.
Mina gränser är snävare. Jag har aldrig sagt att de är dumma. De kan heller inte kalla andra dumma. I diskussioner nuförtiden får jag detta tillbaka tusenfalt. Bla gällande SDs värderingar. Är så glad för det.
14
Mina gränser är snävare. Jag har aldrig sagt att de är dumma. De kan heller inte kalla andra dumma. I diskussioner nuförtiden får jag detta tillbaka tusenfalt. Bla gällande SDs värderingar. Är så glad för det.
Man får anpassa kraven på barnen efter ålder och mognad, Kerstimärta. Att ställa krav som om de vore vuxna, när de är i t.ex. åttaårsåldern, är direkt skadligt.
16
Man får anpassa kraven på barnen efter ålder och mognad, Kerstimärta. Att ställa krav som om de vore vuxna, när de är i t.ex. åttaårsåldern, är direkt skadligt.
Ifall du inte tänker på det så vill jag bara påpeka att du nu gör du det igen - skriver på ett sätt som kan tolkas att du anser dig vara en bättre förälder. Det får du självklart tycka - och om du gör det eller ej spelar ingen större roll för mig - men bli inte förvånad om andra ev. reagerar med en ny trådstart eller liknande.
Att blanda in SDs värderingar i detta ter sig aningen märkligt för mig. Menar du att de förälder som låter sin 3-åring eller 5-åring kalla dem dumma skulle löpa risk att barnen som tonåringar skulle ha taskiga värderingar?
I övrigt håller jag med att barn - tidigt - är väldigt bra på att inse exakt var gränsen går. Så jag tvivlar inte en sekund på att man kan få dem att inte kalla mamma för dum om man verkligen tycker att det är viktigt. De vet vilka gränser som är till för att testas och vilka som inte bör testas. Däremot tror jag att det kan utnyttjas till fördel för barnet, familjen och hela omgivningen men jag tror också att man rätt lätt kan få barn att hålla sig inom gränser som de i och för sig klarar att hålla sig till, men som kanske ändå är till nackdel för dem.
20
Ifall du inte tänker på det så vill jag bara påpeka att du nu gör du det igen - skriver på ett sätt som kan tolkas att du anser dig vara en bättre förälder. Det får du självklart tycka - och om du gör det eller ej spelar ingen större roll för mig - men bli inte förvånad om andra ev. reagerar med en ny trådstart eller liknande.
Att blanda in SDs värderingar i detta ter sig aningen märkligt för mig. Menar du att de förälder som låter sin 3-åring eller 5-åring kalla dem dumma skulle löpa risk att barnen som tonåringar skulle ha taskiga värderingar?
I övrigt håller jag med att barn - tidigt - är väldigt bra på att inse exakt var gränsen går. Så jag tvivlar inte en sekund på att man kan få dem att inte kalla mamma för dum om man verkligen tycker att det är viktigt. De vet vilka gränser som är till för att testas och vilka som inte bör testas. Däremot tror jag att det kan utnyttjas till fördel för barnet, familjen och hela omgivningen men jag tror också att man rätt lätt kan få barn att hålla sig inom gränser som de i och för sig klarar att hålla sig till, men som kanske ändå är till nackdel för dem.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
