Jag är så fascinerad av att alla är
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #1

    Jag är så fascinerad av att alla är

    så sociala när man äter frukost.
    Även att man är social vid middagen.
    Jag har alltid varit asocial vid vardagsmiddagen. När jag bodde hemma, så hade jag alltid en bok med mig, fick jag inte läsa, då gick jag därifrån (envis som synden har jag alltid varit) så den där sociala biten har jag aldrig anammat.
    Middagar med gäster är en helt annan sak.
    På jobbet är det inte alls ovanligt att jag tar mig med maten in om jag inte känner för att vara social
    Frukosten är jag ytterst sällan social vid.

    För övrigt är jag väldigt social, men just vardagsätandet, då är det bara för att få i mig mat och inget annat

    Hemma har vi många andra tillfällen att prata med varandra och även tala om dagen.
    Här talar vi om dagen när vi känner för det, inte vid några samlade tillfällen.
  2. 1
    Jag är så fascinerad av att alla är så sociala när man äter frukost.
    Även att man är social vid middagen.
    Jag har alltid varit asocial vid vardagsmiddagen. När jag bodde hemma, så hade jag alltid en bok med mig, fick jag inte läsa, då gick jag därifrån (envis som synden har jag alltid varit) så den där sociala biten har jag aldrig anammat.
    Middagar med gäster är en helt annan sak.
    På jobbet är det inte alls ovanligt att jag tar mig med maten in om jag inte känner för att vara social
    Frukosten är jag ytterst sällan social vid.

    För övrigt är jag väldigt social, men just vardagsätandet, då är det bara för att få i mig mat och inget annat

    Hemma har vi många andra tillfällen att prata med varandra och även tala om dagen.
    Här talar vi om dagen när vi känner för det, inte vid några samlade tillfällen.
  3. Medlem sedan
    Aug 2011
    #2
    Det är ju inte som att vi uttryckligen tänker eller säger, "Nu ska vi sätta oss vid middagsbordet och tala om dagen!". Utan det blir mer ett naturligt tillfälle att sitta ner tillsammans och få/ta sig tiden att verkligen prata, både om roligt och tråkigt och om ytligt och djupt.
    Men den tiden får ni alltså varje dag ändå?.. Då hela familjen är samlad? När då, när får ni till det?...
  4. 2
    Det är ju inte som att vi uttryckligen tänker eller säger, "Nu ska vi sätta oss vid middagsbordet och tala om dagen!". Utan det blir mer ett naturligt tillfälle att sitta ner tillsammans och få/ta sig tiden att verkligen prata, både om roligt och tråkigt och om ytligt och djupt.
    Men den tiden får ni alltså varje dag ändå?.. Då hela familjen är samlad? När då, när får ni till det?...
  5. Medlem sedan
    May 2005
    #3
    Har ni den möjligheten att vara sociala och prata med varandra vid andra tidpunkter så är väl det bra. För oss - och jag tror väldigt många - är måltiderna de enda riktigt regelbundna tillfällena. Jobb, dagis, skola, fritidsaktiviteter och sådant gör att man faktiskt inte ses så mycket och då måste man ta vara på de tillfällen som finns. Kan inte komma på något mer naturligt än måltiderna. Alla måste ju äta.
  6. 3
    Har ni den möjligheten att vara sociala och prata med varandra vid andra tidpunkter så är väl det bra. För oss - och jag tror väldigt många - är måltiderna de enda riktigt regelbundna tillfällena. Jobb, dagis, skola, fritidsaktiviteter och sådant gör att man faktiskt inte ses så mycket och då måste man ta vara på de tillfällen som finns. Kan inte komma på något mer naturligt än måltiderna. Alla måste ju äta.
  7. Medlem sedan
    Aug 2006
    #4
    De som pratar med varandra och talar om dagen vid måltiderna känner nog för det de också...
  8. 4
    De som pratar med varandra och talar om dagen vid måltiderna känner nog för det de också...
  9. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #5
    Vi har inte den typen av samtal, dvs då vi samlas och pratar om dagen, dagens övningar kommer upp ändå.
    Sambon och sonen pratar en stund om det som intresserad dom, jag och sonen om det som vi vill prata om, jag och sambon
    Ibland så är vi alla tre och snackar. Dvs det finns så många naturliga stunder fö oss att göra det.
    Vi behöver inte "samlas", vi är kommunicerar med varandra ändå.
    Sedan så har vi inga "redogörelse" ibland är det bara "hur har dte varit idag" och "OK", ibland är det massor att prata om
  10. 5
    Vi har inte den typen av samtal, dvs då vi samlas och pratar om dagen, dagens övningar kommer upp ändå.
    Sambon och sonen pratar en stund om det som intresserad dom, jag och sonen om det som vi vill prata om, jag och sambon
    Ibland så är vi alla tre och snackar. Dvs det finns så många naturliga stunder fö oss att göra det.
    Vi behöver inte "samlas", vi är kommunicerar med varandra ändå.
    Sedan så har vi inga "redogörelse" ibland är det bara "hur har dte varit idag" och "OK", ibland är det massor att prata om
  11. Medlem sedan
    Apr 2001
    #6
    Jag vet egentligen inte varför det har blivit så, kanske för att mat och matlagning är en stor grej hos oss kanske? Fast man pratar ju med varandra jämt egentligen, det har du rätt i.
  12. 6
    Jag vet egentligen inte varför det har blivit så, kanske för att mat och matlagning är en stor grej hos oss kanske? Fast man pratar ju med varandra jämt egentligen, det har du rätt i.
  13. Medlem sedan
    Oct 2013
    #7
    Var och en blir salig på sitt vis. Ni gillar ert sätt och då tycker jag att ni ska köra på det. Tack och lov finns det ingen manual för familjelivet, utan man gör som man vill och hur det passar individerna. Vi äter i princip aldrig frukost alla tillsammans. Ungarna har bråttom iväg och jag och maken ligger oftast och drar oss när de stökar i köket. De fixar allt själva. Middag äter vi nästan alltid alla tillsammans, men det är olika vilka som vill prata en massa då.
  14. 7
    Var och en blir salig på sitt vis. Ni gillar ert sätt och då tycker jag att ni ska köra på det. Tack och lov finns det ingen manual för familjelivet, utan man gör som man vill och hur det passar individerna. Vi äter i princip aldrig frukost alla tillsammans. Ungarna har bråttom iväg och jag och maken ligger oftast och drar oss när de stökar i köket. De fixar allt själva. Middag äter vi nästan alltid alla tillsammans, men det är olika vilka som vill prata en massa då.
  15. Medlem sedan
    Aug 2011
    #8
    Ok, ja, det är ju bra om ni är nöjda med det

    Själv tycker jag att en av de stora tjusningarna med att ö h t ha en familj är att ha en gemenskap - att trivas ihop, att gilla att t ex äta middag ihop och kunna prata lite och ses allihopa. Att vi liksom är en _familj_,, en grupp, även om vi också är individer.

    Sen kommunicerar vi givetvis också även utöver middagen . Det är ju inte som att vi förlägger allt prat dit, övrig tid ses och umgås vi inte.

    Det handlar heller inte om några "redogörelser" - du verkar ha en lite konstig bild av vad det handlar om? Och jag kan nog inte förklara mer än såhär.

    Huvudsaken är ju ändå att var och en är nöjd med sitt.
  16. 8
    Ok, ja, det är ju bra om ni är nöjda med det

    Själv tycker jag att en av de stora tjusningarna med att ö h t ha en familj är att ha en gemenskap - att trivas ihop, att gilla att t ex äta middag ihop och kunna prata lite och ses allihopa. Att vi liksom är en _familj_,, en grupp, även om vi också är individer.

    Sen kommunicerar vi givetvis också även utöver middagen . Det är ju inte som att vi förlägger allt prat dit, övrig tid ses och umgås vi inte.

    Det handlar heller inte om några "redogörelser" - du verkar ha en lite konstig bild av vad det handlar om? Och jag kan nog inte förklara mer än såhär.

    Huvudsaken är ju ändå att var och en är nöjd med sitt.
  17. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #9
    Åh,, det är nog hemifrån och lite som jag känner hos min syster (som har släppt detta numera)
    Man skulle prata och vara social, berätta om vad som hänt under dagen. Det är nog därifrån mina dåliga vibbar kommer ifrån
    Jag kan nog säga att jag aldrig uppskattade de gemensamma middagarna när jag bodde hemma och det var så skönt när man flyttade hemifrån och fick äta ifred
  18. 9
    Åh,, det är nog hemifrån och lite som jag känner hos min syster (som har släppt detta numera)
    Man skulle prata och vara social, berätta om vad som hänt under dagen. Det är nog därifrån mina dåliga vibbar kommer ifrån
    Jag kan nog säga att jag aldrig uppskattade de gemensamma middagarna när jag bodde hemma och det var så skönt när man flyttade hemifrån och fick äta ifred
  19. Medlem sedan
    Aug 2006
    #10
    Alltså, jag förstår... NI har det inte så och tycker det känns bra på ert sätt. Fint. Men det känns som att du dessutom tycker det är konstigt och nästan fel att ha det så, och som att du målar upp en bild av en samling i förskolan på 80-talet där man går ringen runt och på kommando ska svara på samma fråga om sin helg... ungefär... men den bilden tror jag inte är representativ för dessa vardagliga samtal kring middagsbordet.
  20. 10
    Alltså, jag förstår... NI har det inte så och tycker det känns bra på ert sätt. Fint. Men det känns som att du dessutom tycker det är konstigt och nästan fel att ha det så, och som att du målar upp en bild av en samling i förskolan på 80-talet där man går ringen runt och på kommando ska svara på samma fråga om sin helg... ungefär... men den bilden tror jag inte är representativ för dessa vardagliga samtal kring middagsbordet.
  21. Medlem sedan
    Aug 2011
    #11
    Det kanske beror lite på hur man trivs i sin familj också?...Själva stämningen i familjen alltså.

    Såklart ska det inte vara påtvingat, och det är det sannerligen inte åtminstone här hos oss. Om någon inte kan/vill vara hemma vid middagen så är det helt ok. Vi har aldrig tvingat barnen att sitta med vid middagsbordet, men de verkar tycka att det är trivsamt och därför är de gärna med, helt frivilligt.
    Igår t ex, åkte min sambo hem till en kollega efter jobbet och hjälpte honom att tapetsera. Så det var bara jag och sonen hemma. Och vi pratade om just det här - vad tomt det kändes när han var borta! Även om jag och sonen förstås hade trevligt ändå när vi åt middag. Men roligast är det när alla är här, inklusive dottern (med pojkvän) som flyttat hemifrån.
  22. 11
    Det kanske beror lite på hur man trivs i sin familj också?...Själva stämningen i familjen alltså.

    Såklart ska det inte vara påtvingat, och det är det sannerligen inte åtminstone här hos oss. Om någon inte kan/vill vara hemma vid middagen så är det helt ok. Vi har aldrig tvingat barnen att sitta med vid middagsbordet, men de verkar tycka att det är trivsamt och därför är de gärna med, helt frivilligt.
    Igår t ex, åkte min sambo hem till en kollega efter jobbet och hjälpte honom att tapetsera. Så det var bara jag och sonen hemma. Och vi pratade om just det här - vad tomt det kändes när han var borta! Även om jag och sonen förstås hade trevligt ändå när vi åt middag. Men roligast är det när alla är här, inklusive dottern (med pojkvän) som flyttat hemifrån.
  23. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #12
    Så är mina minnen från min barndoms middagar, att man skulle prata om dagen vare sig man ville eller inte.
    Jag kan nog säga att majoriteten av middagarna slutade att jag gick därifrån skitförbannad.
  24. 12
    Så är mina minnen från min barndoms middagar, att man skulle prata om dagen vare sig man ville eller inte.
    Jag kan nog säga att majoriteten av middagarna slutade att jag gick därifrån skitförbannad.
  25. Medlem sedan
    Aug 2011
    #13
    Fast vad jag inte förstår är, att även om din barndoms middagar inte var alls trevliga - vad är det som hindrar din familj att ha trevliga middagar för det?...
  26. 13
    Fast vad jag inte förstår är, att även om din barndoms middagar inte var alls trevliga - vad är det som hindrar din familj att ha trevliga middagar för det?...
  27. Medlem sedan
    Aug 2011
    #14
    Jag menar alltså inte att ni MÅSTE äta middag ihop, jag struntar ju fullkomligt i hur ni gör egentligen .
    Men jag funderade bara på varför du tror att allas gemensamma middagar är som din barndoms middagar?...
  28. 14
    Jag menar alltså inte att ni MÅSTE äta middag ihop, jag struntar ju fullkomligt i hur ni gör egentligen .
    Men jag funderade bara på varför du tror att allas gemensamma middagar är som din barndoms middagar?...
  29. Medlem sedan
    Jul 2003
    #15
    Inte så att vi har prattvång hos oss Mer att det för oss är ett naturligt sätt för alla i familjen att samlas. När vi lagar mat, har läxstund eller något annat är oftast inte alla inblandade alltid - utan det blir lite olika. Så det är varken så där idylliskt som det kan låta med gemensamma middagar, eller något tvång över det hela.
  30. 15
    Inte så att vi har prattvång hos oss Mer att det för oss är ett naturligt sätt för alla i familjen att samlas. När vi lagar mat, har läxstund eller något annat är oftast inte alla inblandade alltid - utan det blir lite olika. Så det är varken så där idylliskt som det kan låta med gemensamma middagar, eller något tvång över det hela.
  31. Medlem sedan
    Mar 2000
    #16
    Så bra att alla familjer kan ha det som passar dem bäst. =)

    Här pratar vi om allt möjligt kring middagsbordet. Om vad som har hänt under dagen, förstås, men lika ofta om något i nyhetsväg man hört eller läst, om politik, om något som en "youtuber" lagt ut på sin kanal, om en uppgift i skolan som är kul/jobbig/ovanlig, om varför lövens träd blir gula, om något någon vill skriva upp på önskelistan till jul. Och så vidare. Och sedan kanske vi skrattar (eller försöker låta bli) åt minsta som just lagt spagetti på huvudet. Det är ett socialt samspel, som vi tycker om att vila i.

    Vi pratar övriga tider också, det är rätt babbligt här hemma hos oss. =)

    För mig handlar det också om att jag vill att barnen ska vara bekväma i måltidssituationer. Det handlar inte om att sitta still och äta mat, tvärtom, det handlar om att måltider är något mysigt och trevligt, något som går utanför själva näringsintaget. De små ser hur de större gör när det gäller enkla saker som bordsskick exempelvis. Och det handlar om respekt för andra, att vi sitter kvar tills alla är klara (med flexibilitet, så klart, beroende på ålder), att vi hjälps åt med olika saker.
    lyrasmamma.wordpress.com
  32. 16
    Så bra att alla familjer kan ha det som passar dem bäst. =)

    Här pratar vi om allt möjligt kring middagsbordet. Om vad som har hänt under dagen, förstås, men lika ofta om något i nyhetsväg man hört eller läst, om politik, om något som en "youtuber" lagt ut på sin kanal, om en uppgift i skolan som är kul/jobbig/ovanlig, om varför lövens träd blir gula, om något någon vill skriva upp på önskelistan till jul. Och så vidare. Och sedan kanske vi skrattar (eller försöker låta bli) åt minsta som just lagt spagetti på huvudet. Det är ett socialt samspel, som vi tycker om att vila i.

    Vi pratar övriga tider också, det är rätt babbligt här hemma hos oss. =)

    För mig handlar det också om att jag vill att barnen ska vara bekväma i måltidssituationer. Det handlar inte om att sitta still och äta mat, tvärtom, det handlar om att måltider är något mysigt och trevligt, något som går utanför själva näringsintaget. De små ser hur de större gör när det gäller enkla saker som bordsskick exempelvis. Och det handlar om respekt för andra, att vi sitter kvar tills alla är klara (med flexibilitet, så klart, beroende på ålder), att vi hjälps åt med olika saker.
  33. Medlem sedan
    Aug 2006
    #17
    Jomen det är ju DIN familj, DIN barndom. Inte alla andras.
  34. 17
    Jomen det är ju DIN familj, DIN barndom. Inte alla andras.
  35. Medlem sedan
    Apr 2012
    #18
    Jag är nog lite som du. När jag var liten minns jag att mamma och jag satt mitt emot varandra och läste varsin tidning när vi åt lunch . Nu sitter sonen och jag framför teven och äter när vi är själva. Länge försökte jag att vi skulle sitta mitt emot varandra och prata och ha det trevligt men han tyckte det var asjobbigt, kände sig pressad när vi skulle äta. Så även om jag har dåligt samvete (för att bilden av den stora lyckliga familjen som samlas vid ett ekologiskt och näringsriktigt perfekt middagsbord som alla här presenterar verkligen är idealet) över att vi äter framför teven så funkar det bäst för oss.

    När min darling kommer på besök på helgerna äter vi dock middag tillsammans alla tre, vid middagsbordet. Frukost äts dock vid olika tidpunkter då sonen är en sjusovare av rang.
  36. 18
    Jag är nog lite som du. När jag var liten minns jag att mamma och jag satt mitt emot varandra och läste varsin tidning när vi åt lunch . Nu sitter sonen och jag framför teven och äter när vi är själva. Länge försökte jag att vi skulle sitta mitt emot varandra och prata och ha det trevligt men han tyckte det var asjobbigt, kände sig pressad när vi skulle äta. Så även om jag har dåligt samvete (för att bilden av den stora lyckliga familjen som samlas vid ett ekologiskt och näringsriktigt perfekt middagsbord som alla här presenterar verkligen är idealet) över att vi äter framför teven så funkar det bäst för oss.

    När min darling kommer på besök på helgerna äter vi dock middag tillsammans alla tre, vid middagsbordet. Frukost äts dock vid olika tidpunkter då sonen är en sjusovare av rang.
  37. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #19

    Inte så social

    Vi äter oftast frukost på olika håll, jag på jobbet, lillemannen hemma och storemannen inte alls. Två middagar i veckan lagar de maten till sig själva och det är inte alltid jag sitter med dem då. Tanken är att de skall vänja sig vid att laga mat utan att jag är hemma så att jag inte skall vara så bunden.

    Övriga dagar äter vi middag ihop.

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  38. 19
    Inte så social Vi äter oftast frukost på olika håll, jag på jobbet, lillemannen hemma och storemannen inte alls. Två middagar i veckan lagar de maten till sig själva och det är inte alltid jag sitter med dem då. Tanken är att de skall vänja sig vid att laga mat utan att jag är hemma så att jag inte skall vara så bunden.

    Övriga dagar äter vi middag ihop.
  39. Medlem sedan
    May 2005
    #20
    Det låter väldigt trist. Jag är ganska övertygad om att det tillhör undantagen.
  40. 20
    Det låter väldigt trist. Jag är ganska övertygad om att det tillhör undantagen.
Sidan 1 av 3 123 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar