Skrivet: 2015-01-24, 20:45
#1
Om du skulle skaffa
ett djur nu, vad skulle det vara? Om ni hade möjlighet (alltså bortser från sånt som ekonomi, allergier, tidsbrist och annat).
*I need some fine wine and you, you need to be nicer...*
ett djur nu, vad skulle det vara? Om ni hade möjlighet (alltså bortser från sånt som ekonomi, allergier, tidsbrist och annat).
*I need some fine wine and you, you need to be nicer...*
En hund! En liten kompis till min älskling.
Häst skulle jag också kunna tänka mig och då får min kompis som kan hästar, hjälpa mig eftersom jag inte kan så mycket.
Då skulle jag skaffa en hund till. Vår gamla hund kommer ju troligen dö snart och jag vill då ha en hund som är lik golden retriever. Kan gärna vara en blandras, men den ska ha ungefär den storleken, färgen och den typen av päls.
Utan tvekan, en grandis. En hund alltså. Saknar våran grånos nåt så fruktansvärt mycket.
Ja, två hundar är faktiskt oftast inte besvärligare än en, tycker jag. Eller det beror ju på hundarna, givetvis, och hur de funkar ihop och så. Eller om man har två hundar av raser som kräver mycket träning och aktivering, då är det klart att det kan bli merjobb.
Men för oss som har små sällskapshundar så är det inte mer jobb med två än med en. Tycker jag .
Förresten har jag skickat ett meddelande till dig. Dock inte här på aff .
Ja nu var jag otydlig ser jag. Vi har 2 hundar nu. Rufsi som är gammelhunden är 14½ år. När han var 7 år fick vi Tosca som då var 2 år. Hon gick bort hösten 2012 och då blev gammelhunden ensam igen. November 2013 fick vi Milton som är en schäferblandning. Rufsi och Milton kommer för det mesta bra överens, men Milton är lite för barnslig, vill busa och brottas och Rufsi gillar inte sånt. Han är för gammal för sånt så då blir han sur och ryter ifrån Men han gillar ändå andra hundar så om den perfekta hunden (med golden-stuk då ) skulle dyka upp nu så tror jag att han skulle acceptera ytterligare en kompis plus att Milton då kunde få en mer jämlik att busa med så kan gammelhunden få "sitta under korkeken" typ
Det mest troliga är väl dock att gammelhunden snart dör och att vi sen kommer att skaffa en hund till. Dels för att jag gärna vill ha 2 hundar och dels för att jag tror att unghunden skulle må bra av att ha en yngre kompis som orkar busa
Häst (om jag bortser från ekonomi, tidsbrist och annat.
Annars, en katt till. Har ju bara en sen gammelkatten togs bort.
Och på det de andra säger, säger jag ALDRIG mer hund, och absolut inte en grandis. Ingen idé att renovera eller städa när man har så stor hund.
Han är världens goaste, och Buster, probably the most annoying dog in the World.
Nej, maken säger tvärt nej. Glädjen och kärleken är visserligen enorm, men när det kommer till det där oundvikliga slutet så gör det för ont för att orka utsätta sej för det igen.
Vi har två katter kvar nu som vi får gulla med när DE vill
Ah, då fattar jag .
Hoppas att Rufsi får åtminstone nåt mer år till i hyfsat bra skick!
Ja vi har ju sagt i åtminstone ett par år nu att han nog inte lever så länge till, men han är seg gubbrackarn
Det märks ju på honom att han ör gammal, sover mycket, reagerar långsammare, ser sämre, hör sämre och sånt. Orkar inte med långpromenader längre. I somras gick vi en runda som är 2,5 km och det var precis vad han orkade med, han gick ganska sakta på slutet av den promenaden och sov rejält efteråt. Men han verkar inte ha ont och han är glad och så. Så han får hänga med ett tag till
Ja, så länge de är glada och visar livsglädje och verkar må bra överlag så finns det ju ingen anledning att ta bort dem. De flesta ansvarsfulla hundägare märker nog när det är dags....hur jobbigt det än är .
Ja, känner man så att det är alltför svårt när det oundvikliga slutet kommer, då gör man ju rätt i att inte utsätta sig för det.
Personligen tycker jag att all glädjen fram till det, och alla fina minnen efteråt, överväger starkt.
Jag kan reta ihjäl mig på mina hundar ibland. De är gapstarar båda två, och hetsar upp varandra så ibland är ALLT roligt att skälla åt. Inte så roligt. De tystnar i o f s om jag ryter i åt dem, men vissa dagar behövs det rytas alltför många gånger.
Men åh...de ÄR ju mina gullungar... <3
Hästar är underbara. Och katter med.
Ja så tänker jag också. Visst kan han yla till och verka få ont när unghunden springer omkull honom i trädgården, men vem skulle inte få det om man var typ 95 år gammal Han är ju liksom inte ung, smidig och tålig längre Men han verkar inte ha nån generell smärta vid normala dagliga aktiviteter såsom att äta, gå promenader (lagom långa då) och han hoppar upp och ner ur soffan utan problem.
Ja den dagen kommer så vi måste hjälpa honom vidare till andra sidan kommer nog vara en av de värsta dagarna i mitt liv, jag kan knappt tänka på det utan att börja gråta.
just nu är vi helt nöjda med de tre katter vi har. Under åren har vi haft hund, kaniner, höst och till och med får och grisar.
Men kanske framöver så blir det en hund igen någon gång