Hur skulle ni resonera om ett barn
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Oct 2014
    #1

    Hur skulle ni resonera om ett barn

    som i vuxet barn ( myndig) gjorde en korkad sak som påverkade familjens ekonomi. Vi pratar om en belastning på 10-15 000 kr.
    Barnet är ett "skötsamt" barn som i vanliga fall tar stort ansvar men av olika skäl och i en kombination av lathet och missuppfattning hamnat i en situation.
    Hur mycket skulle ni rädda barnet ekonomiskt?
    Hur skulle ni resonera?
  2. 1
    Hur skulle ni resonera om ett barn som i vuxet barn ( myndig) gjorde en korkad sak som påverkade familjens ekonomi. Vi pratar om en belastning på 10-15 000 kr.
    Barnet är ett "skötsamt" barn som i vanliga fall tar stort ansvar men av olika skäl och i en kombination av lathet och missuppfattning hamnat i en situation.
    Hur mycket skulle ni rädda barnet ekonomiskt?
    Hur skulle ni resonera?
  3. Pyssling
    #2
    Jag förstår inte riktigt, har barnet egen ekonomi eller inte? Du skriver att det påverkar familjens ekonomi och undrar sedan om man skulle rädda barnet ekonomiskt, då låter det ju som att barnet har egen ekonomi och då drabbar det väl inte hela familjens ekonomi, eller fattar jag fel hur du menar?
  4. 2
    Jag förstår inte riktigt, har barnet egen ekonomi eller inte? Du skriver att det påverkar familjens ekonomi och undrar sedan om man skulle rädda barnet ekonomiskt, då låter det ju som att barnet har egen ekonomi och då drabbar det väl inte hela familjens ekonomi, eller fattar jag fel hur du menar?
  5. Medlem sedan
    Aug 2011
    #3
    Jag vet såklart inte hur jag skulle göra, eftersom jag inte varit i situationen.
    Men jag _hoppas_ att jag skulle ta det med hyfsad fattning i alla fall. Jag skulle såklart bli ledsen och besviken och arg i ett första skede. Men sen skulle jag nog (förhoppningsvis) bli mer lösningsorienterad - det brukar jag bli i lägen då ett problem uppstår.

    Jag hoppas och tror att jag skulle sätta mig med barnet (alltså när jag först varit ledsen/arg/besviken färdigt) och prata om varför det blev som det blev. Jag antar att barnet också skulle må dåligt för det, eftersom h*n (i ditt exempel) är skötsam och ansvarsfull annars.
    Jag skulle också vilja att vi tillsammans, h*n och jag och min sambo, funderade ut hur det ska lösas. Även om pengarna skulle finnas i familjen, skulle jag ändå vilja att barnet visade en vilja att lösa det själv, men kanske med stöttning av oss på olika sätt. Jag skulle inte ha nåt emot att t ex låna ut pengarna om jag hade dem, men då ska barnet också ha en plan över hur h*n ska betala tillbaka.

    Jag skulle nog resonera som så att alla kan vi begå misstag. Men ingen är skadad, ingen är död, det är "bara" pengar. Och det går att fixa.
  6. 3
    Jag vet såklart inte hur jag skulle göra, eftersom jag inte varit i situationen.
    Men jag _hoppas_ att jag skulle ta det med hyfsad fattning i alla fall. Jag skulle såklart bli ledsen och besviken och arg i ett första skede. Men sen skulle jag nog (förhoppningsvis) bli mer lösningsorienterad - det brukar jag bli i lägen då ett problem uppstår.

    Jag hoppas och tror att jag skulle sätta mig med barnet (alltså när jag först varit ledsen/arg/besviken färdigt) och prata om varför det blev som det blev. Jag antar att barnet också skulle må dåligt för det, eftersom h*n (i ditt exempel) är skötsam och ansvarsfull annars.
    Jag skulle också vilja att vi tillsammans, h*n och jag och min sambo, funderade ut hur det ska lösas. Även om pengarna skulle finnas i familjen, skulle jag ändå vilja att barnet visade en vilja att lösa det själv, men kanske med stöttning av oss på olika sätt. Jag skulle inte ha nåt emot att t ex låna ut pengarna om jag hade dem, men då ska barnet också ha en plan över hur h*n ska betala tillbaka.

    Jag skulle nog resonera som så att alla kan vi begå misstag. Men ingen är skadad, ingen är död, det är "bara" pengar. Och det går att fixa.
  7. Medlem sedan
    Oct 2014
    #4
    svårt att förklara men så är det. Barnet går i skolan, gymnasiet.
  8. 4
    svårt att förklara men så är det. Barnet går i skolan, gymnasiet.
  9. Medlem sedan
    Oct 2014
    #5
    Känns som vi resonerar helt lika här.
  10. 5
    Känns som vi resonerar helt lika här.
  11. Medlem sedan
    Aug 2011
    #6
    Mycket av min reaktion och mitt agerande skulle bero på hur barnet själv reagerar och agerar. Om h*n visar ånger och verkar inse sitt misstag/slarv, så skulle jag inte känna att jag behövde strö salt i såren.
    En sån här grej kan ju verka som något enbart negativt, men jag tror att om alla parter hanterar det på ett bra sätt så kan det istället bli något som för alla närmare varandra. Hur ostigt det än kan låta .
  12. 6
    Mycket av min reaktion och mitt agerande skulle bero på hur barnet själv reagerar och agerar. Om h*n visar ånger och verkar inse sitt misstag/slarv, så skulle jag inte känna att jag behövde strö salt i såren.
    En sån här grej kan ju verka som något enbart negativt, men jag tror att om alla parter hanterar det på ett bra sätt så kan det istället bli något som för alla närmare varandra. Hur ostigt det än kan låta .
  13. Medlem sedan
    Oct 2014
    #7
    Ja så känner jag med. Ett barn som rycker på axlarna och säger "ahahah öhh" skulle jag känna större behov av att "fostra" mot om det är ett uppriktigt ångerfullt barn som är med på att vara en del i lösningen.
  14. 7
    Ja så känner jag med. Ett barn som rycker på axlarna och säger "ahahah öhh" skulle jag känna större behov av att "fostra" mot om det är ett uppriktigt ångerfullt barn som är med på att vara en del i lösningen.
  15. Medlem sedan
    Aug 2013
    #8
    Nästan omöjligt att svara på utifrån de översiktliga förutsättningar du presenterar. Sannolikt hade jag själv landat i en överenskommelse om ett delat, ekonomiskt ansvar utifrån både vad, exakt, barnet hade gjort och barnets egna, ekonomiska resurser.
  16. 8
    Nästan omöjligt att svara på utifrån de översiktliga förutsättningar du presenterar. Sannolikt hade jag själv landat i en överenskommelse om ett delat, ekonomiskt ansvar utifrån både vad, exakt, barnet hade gjort och barnets egna, ekonomiska resurser.
  17. Medlem sedan
    Oct 2014
    #9
    barnet har inga egna resurser i dagsläget så det är en framtida överenskommelse i så fall som måste bli aktuell.
  18. 9
    barnet har inga egna resurser i dagsläget så det är en framtida överenskommelse i så fall som måste bli aktuell.
  19. Medlem sedan
    Aug 2013
    #10
    Man kan väl komma överens om att barnet skall betala tillbaka en andel, när det så småningom får egna inkomster. (Hur man sedan faktiskt gör vid den tiden kan man ju låta vara osagt.)
  20. 10
    Man kan väl komma överens om att barnet skall betala tillbaka en andel, när det så småningom får egna inkomster. (Hur man sedan faktiskt gör vid den tiden kan man ju låta vara osagt.)
  21. Kerstimärta
    #11
    Förutsatt att det gäller ett vuxet barn med normal fattningsförmåga...

    Lathet gör mig förbannad om man låter den drabba andra.

    Att missuppfatta ngt som vuxen visar på att man inte brytt sig tillräckligt för att ta reda på vad som gäller. Det gör mig också förbannad.

    Att man inte insett att konsekvenserna skulle komma är inget att skylla på. För det beror isånafall på att man inte brytt sig tillräckligt för att ta reda på dem. Det gör mig också förbannad.

    Sen skulle jag dock behärska mig. Fråga och diskutera hur saker kan lösas. Fråga hur detta kunde uppstå trots allt. Samt att jag skulle förklara mig villig att lösa det så att mitt vuxna barn kom ur detta utan att hamna i en ekonomiskt ohållbar situation.

    Att skuldbelägga sina barn leder inte till något gott i längden. Men att låta dem stå upp för sitt beteende från början gör att de ej agerar heltokigt senare. Så tror jag.
  22. 11
    Förutsatt att det gäller ett vuxet barn med normal fattningsförmåga...

    Lathet gör mig förbannad om man låter den drabba andra.

    Att missuppfatta ngt som vuxen visar på att man inte brytt sig tillräckligt för att ta reda på vad som gäller. Det gör mig också förbannad.

    Att man inte insett att konsekvenserna skulle komma är inget att skylla på. För det beror isånafall på att man inte brytt sig tillräckligt för att ta reda på dem. Det gör mig också förbannad.

    Sen skulle jag dock behärska mig. Fråga och diskutera hur saker kan lösas. Fråga hur detta kunde uppstå trots allt. Samt att jag skulle förklara mig villig att lösa det så att mitt vuxna barn kom ur detta utan att hamna i en ekonomiskt ohållbar situation.

    Att skuldbelägga sina barn leder inte till något gott i längden. Men att låta dem stå upp för sitt beteende från början gör att de ej agerar heltokigt senare. Så tror jag.
  23. Medlem sedan
    Oct 2014
    #12
    ja latheten gör mig också riktigt riktigt förbannad. Missuppfattningen är jag tudelad till eftersom den är uppriktig och inte medveten men också påpekad av andra att det kan vara så här...Tänker också att om man räddar hela vägen i ett sånt här läge, att det bäddar för att framtida jämförbara situationer kan uppstå.
    Att om barnet är med och gör rätt förs sig, kan lägga det på lärandepengar kontot.
  24. 12
    ja latheten gör mig också riktigt riktigt förbannad. Missuppfattningen är jag tudelad till eftersom den är uppriktig och inte medveten men också påpekad av andra att det kan vara så här...Tänker också att om man räddar hela vägen i ett sånt här läge, att det bäddar för att framtida jämförbara situationer kan uppstå.
    Att om barnet är med och gör rätt förs sig, kan lägga det på lärandepengar kontot.
  25. Kerstimärta
    #13
    Ja, det kan kännas bara att rädda hela vägen. Eller, ja. Det gör det ju.

    Iaf i mig som förälder.

    Men som du skriver, det ska inte bli så igen. _Får_ inte bli så igen. (Helt utan att veta vad som hänt) Så måste göra en markering men utan att stjälpa den fina ungen helt....
  26. 13
    Ja, det kan kännas bara att rädda hela vägen. Eller, ja. Det gör det ju.

    Iaf i mig som förälder.

    Men som du skriver, det ska inte bli så igen. _Får_ inte bli så igen. (Helt utan att veta vad som hänt) Så måste göra en markering men utan att stjälpa den fina ungen helt....
  27. Medlem sedan
    Jan 2004
    #14
    Jag skulle rädda barnet eftersom jagb misstänker att det annars kommer att hamna hos kronofogden? Men barnet skulle få betala tillbaka till mig sen.
  28. 14
    Jag skulle rädda barnet eftersom jagb misstänker att det annars kommer att hamna hos kronofogden? Men barnet skulle få betala tillbaka till mig sen.
  29. Medlem sedan
    Oct 2014
    #15
    Nej det är ju inget man vill att ens barn gör eller hamnar i.
  30. 15
    Nej det är ju inget man vill att ens barn gör eller hamnar i.
  31. Medlem sedan
    Jan 2004
    #16
    Nej precis, och kan man då hjälpa ur den knipan så gör man det. I alla fall jag/vi. Vi har gjort det, men barnet får betala tillbaka till oss sen.
  32. 16
    Nej precis, och kan man då hjälpa ur den knipan så gör man det. I alla fall jag/vi. Vi har gjort det, men barnet får betala tillbaka till oss sen.
  33. Medlem sedan
    Oct 2014
    #17
    Jopp så även om insatsen blir hård, eller konsekvenserna riktigt jobbiga för den fina ungen på olika vis. Så känns det som att för att visa att handlingar får konsekvenser är ett budskap som inte nog kan poängteras, hur fin ungen egentligen än är och det går emot hjärtat att det kommer slå så hårt.
    Hellre nu än som mer vuxen och helt egen ekonomi tänker jag.
  34. 17
    Jopp så även om insatsen blir hård, eller konsekvenserna riktigt jobbiga för den fina ungen på olika vis. Så känns det som att för att visa att handlingar får konsekvenser är ett budskap som inte nog kan poängteras, hur fin ungen egentligen än är och det går emot hjärtat att det kommer slå så hårt.
    Hellre nu än som mer vuxen och helt egen ekonomi tänker jag.
  35. Kerstimärta
    #18
    Håller med dig.
  36. 18
    Håller med dig.
  37. Kerstimärta
    #19
    Men förstår att det kommer göra ont i ditt hjärta. Så du måste hitta vägar att nå ungdomen. Men det gör du såklart!
  38. 19
    Men förstår att det kommer göra ont i ditt hjärta. Så du måste hitta vägar att nå ungdomen. Men det gör du såklart!
  39. Medlem sedan
    May 2004
    #20

    Självklart så...

    försöker jag alltid till varje pris rädda min barn om jag har möjligheter till det. Sen får man försöka lösa det genom någon avbetalningsplan eller nåt.
    Same shit different day.
    Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.

    Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
  40. 20
    Självklart så... försöker jag alltid till varje pris rädda min barn om jag har möjligheter till det. Sen får man försöka lösa det genom någon avbetalningsplan eller nåt.
Sidan 1 av 3 123 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar