tål ni stress och kan ni
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Oct 2014
    #1

    tål ni stress och kan ni

    Prioritera om när det blåser ? Tänker på hur olika folk runt mig reagerar som i går på stationen när alla tåg stod still o ställdes in.
    Irriterande såklart men hur dramatiska en del var....en man svor suckade ringde runt o for. Andra gjorde som jag....tog en paus, köpte en kopp kaffe och läste en bok och såg det som en bonus paus jag inte ändå kunde påverka. ...det jag skulle till...tja jag kom lite sent men ingen dog liksom.
    självklart kan man ha olika bråttom olika gånger o därför agera olika.
    Men som person, hur lätt kan ni ställa om och omprioritera i livet ?
  2. 1
    tål ni stress och kan ni Prioritera om när det blåser ? Tänker på hur olika folk runt mig reagerar som i går på stationen när alla tåg stod still o ställdes in.
    Irriterande såklart men hur dramatiska en del var....en man svor suckade ringde runt o for. Andra gjorde som jag....tog en paus, köpte en kopp kaffe och läste en bok och såg det som en bonus paus jag inte ändå kunde påverka. ...det jag skulle till...tja jag kom lite sent men ingen dog liksom.
    självklart kan man ha olika bråttom olika gånger o därför agera olika.
    Men som person, hur lätt kan ni ställa om och omprioritera i livet ?
  3. Medlem sedan
    Nov 2000
    #2
    En gång i tiden blev jag superstressad över sånt! Men efter att ha pendlat med tåg mellan Herrljunga och Jönköping i 3 år när jag läste till ssk så lärde jag mig att hantera det. Det var många gånger under den tiden som det strulade..... Nu är jag som du, tar det lite lugnt, konstaterar att "Jaha, nu blev det så här", tar en fika och andas lugnt. Jag kan ju ändå inte påverka det, och det blir bra till slut ändå, på något sätt.
  4. 2
    En gång i tiden blev jag superstressad över sånt! Men efter att ha pendlat med tåg mellan Herrljunga och Jönköping i 3 år när jag läste till ssk så lärde jag mig att hantera det. Det var många gånger under den tiden som det strulade..... Nu är jag som du, tar det lite lugnt, konstaterar att "Jaha, nu blev det så här", tar en fika och andas lugnt. Jag kan ju ändå inte påverka det, och det blir bra till slut ändå, på något sätt.
  5. Medlem sedan
    Jun 2007
    #3
    Inte om jag inte har bråttom
    Sist tog jag en taxi, som SL betalar
    " Vissa behöver mer - för att få lika mycket "
  6. 3
    Inte om jag inte har bråttom
    Sist tog jag en taxi, som SL betalar
  7. Medlem sedan
    Aug 2011
    #4
    Det beror ju på vad det handlar om för stress.
    Numera är jag väldigt stresskänslig - jag blir väldigt trött om jag har mycket att tänka på (mycket att tänka på kan vara = mer än en tid att passa på en vecka...typ).

    I den situationen du beskriver skulle jag bli stressad. Men inte av själva förseningen, utan av miljön med mycket folk som springer hit och dit och många ljud och intryck.
    Men finge jag en egen hörna att sitta i, lite avskärmad, så stressar jag inte över själva förseningen.
  8. 4
    Det beror ju på vad det handlar om för stress.
    Numera är jag väldigt stresskänslig - jag blir väldigt trött om jag har mycket att tänka på (mycket att tänka på kan vara = mer än en tid att passa på en vecka...typ).

    I den situationen du beskriver skulle jag bli stressad. Men inte av själva förseningen, utan av miljön med mycket folk som springer hit och dit och många ljud och intryck.
    Men finge jag en egen hörna att sitta i, lite avskärmad, så stressar jag inte över själva förseningen.
  9. Medlem sedan
    Aug 2013
    #5
    Det beror väl en del på hur mycket som skiter sig, för mig själv och andra, av att jag inte kan komma fram i tid. Är det viktigt att jag kommer fram i någorlunda tid, och jag kan ordna ersättningstransport, så gör jag förstås det. Är det mindre viktigt, gör jag väl ungefär som du, dvs. sätter mig, tar det lugnt och väntar på att strulet skall ordna upp sig.

    Annars är jag förstås rent allmänt, med min historia, tämligen stresskänslig, och mår dåligt när det blir oordning i tillvaron. Skulle transportförseningar bli så stora, att de tvingar fram oplanerade övernattningar, skulle jag definitivt inte må bra.
  10. 5
    Det beror väl en del på hur mycket som skiter sig, för mig själv och andra, av att jag inte kan komma fram i tid. Är det viktigt att jag kommer fram i någorlunda tid, och jag kan ordna ersättningstransport, så gör jag förstås det. Är det mindre viktigt, gör jag väl ungefär som du, dvs. sätter mig, tar det lugnt och väntar på att strulet skall ordna upp sig.

    Annars är jag förstås rent allmänt, med min historia, tämligen stresskänslig, och mår dåligt när det blir oordning i tillvaron. Skulle transportförseningar bli så stora, att de tvingar fram oplanerade övernattningar, skulle jag definitivt inte må bra.
  11. Medlem sedan
    Jul 2003
    #6
    Jag har haft väldigt svårt för ändringar. Gillar att ha kontroll. Men samtidigt så ser jag ofta till att ha en plan B, C och D också. För det mesta är jag nog bra att hålla huvudet kallt. Händer något oförutsett så börjar jag nog genast att överväga mina alternativ. Det gör jag bäst genom att hålla mig lugn och inte stirra omkring. Tycker också att det är lättare att inte stressa upp sig när man inte är i ekonomisk knipa.
    Sist jag visade prov på att inte stressa upp mig fullkomligt var i vintras när bilen inte ville starta kvällen innan vi skulle iväg på skidresa i två veckor. Det var inte kul, men löste sig - när vi lyckades skaffa fram en hyrbil vid flygplatsen (alla andra biluthyrare hade redan stängt för helgen). Att vi då skulle få in skidutrustning mm som skulle legat i vår takbox i en kombi var lite av en utmaning. Men det gick och vi kom iväg tidigt nästa morgon som planerat. Hade jag/vi då brytt ihop och stressat runt hade det inte funkat.
  12. 6
    Jag har haft väldigt svårt för ändringar. Gillar att ha kontroll. Men samtidigt så ser jag ofta till att ha en plan B, C och D också. För det mesta är jag nog bra att hålla huvudet kallt. Händer något oförutsett så börjar jag nog genast att överväga mina alternativ. Det gör jag bäst genom att hålla mig lugn och inte stirra omkring. Tycker också att det är lättare att inte stressa upp sig när man inte är i ekonomisk knipa.
    Sist jag visade prov på att inte stressa upp mig fullkomligt var i vintras när bilen inte ville starta kvällen innan vi skulle iväg på skidresa i två veckor. Det var inte kul, men löste sig - när vi lyckades skaffa fram en hyrbil vid flygplatsen (alla andra biluthyrare hade redan stängt för helgen). Att vi då skulle få in skidutrustning mm som skulle legat i vår takbox i en kombi var lite av en utmaning. Men det gick och vi kom iväg tidigt nästa morgon som planerat. Hade jag/vi då brytt ihop och stressat runt hade det inte funkat.
  13. Medlem sedan
    Apr 2008
    #7
    Jag blir mer stressad om jag är på väg _från_ jobbet vid en försening, och vet att hunddagis stänger. Än på väg till, jobbet springer inte sin väg, och jag litar på mina kolleger., vi täcker upp för varandra.

    Sedan är det också frågan om det finns något jag kan göra, eller inte. Är det möjligt att lämna tåget, och chansa på en buss, istället? Kommer det att gå fortare, om det är en viktigt tid att passa? Så länge det finns möjligheter att agera, så kan jag inte slå mej till ro och tänka att det inte spelar någon roll. Och det är där stressen ligger, att ajg faktiskt inte vet utfallet om jag hoppar av tåget för att chansa på buss, eller lifta.
  14. 7
    Jag blir mer stressad om jag är på väg _från_ jobbet vid en försening, och vet att hunddagis stänger. Än på väg till, jobbet springer inte sin väg, och jag litar på mina kolleger., vi täcker upp för varandra.

    Sedan är det också frågan om det finns något jag kan göra, eller inte. Är det möjligt att lämna tåget, och chansa på en buss, istället? Kommer det att gå fortare, om det är en viktigt tid att passa? Så länge det finns möjligheter att agera, så kan jag inte slå mej till ro och tänka att det inte spelar någon roll. Och det är där stressen ligger, att ajg faktiskt inte vet utfallet om jag hoppar av tåget för att chansa på buss, eller lifta.
  15. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #8

    Inte ett dugg

    Det du beskriver låter iofs inte som stress utan som ett irritationsmoment men sedan jag klappade ihop pga stress för länge sedan är jag inte stresstålig alls.

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  16. 8
    Inte ett dugg Det du beskriver låter iofs inte som stress utan som ett irritationsmoment men sedan jag klappade ihop pga stress för länge sedan är jag inte stresstålig alls.
  17. Medlem sedan
    Oct 2014
    #9
    Håller med, det är inte en stor stress utan snarare ett irritationsmoment. Förutsatt att man kanske inte har det så i livet jämnt med dåliga eller opålitligt transport till och från jobbet och ingen möjlighet att ändra den situationen i ett nafs.
    Men jag tänker på såna incidenter i huvud taget i livet som en del blir ordentligt stressade av och andra liksom tar med ro.
  18. 9
    Håller med, det är inte en stor stress utan snarare ett irritationsmoment. Förutsatt att man kanske inte har det så i livet jämnt med dåliga eller opålitligt transport till och från jobbet och ingen möjlighet att ändra den situationen i ett nafs.
    Men jag tänker på såna incidenter i huvud taget i livet som en del blir ordentligt stressade av och andra liksom tar med ro.
  19. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #10
    När det gäller sådant, så är jag nog mer som du är. Men jag har en låg stresströskel annars
  20. 10
    När det gäller sådant, så är jag nog mer som du är. Men jag har en låg stresströskel annars
  21. Medlem sedan
    Oct 2014
    #11
    ja vad kan man göra liksom, även om jag förstår att man kan bli irriterad. Jag har en ganska hög tröskel för stress och det är få saker som stressar mig på riktigt.
  22. 11
    ja vad kan man göra liksom, även om jag förstår att man kan bli irriterad. Jag har en ganska hög tröskel för stress och det är få saker som stressar mig på riktigt.
  23. Medlem sedan
    Oct 2014
    #12
    jag tänkte tvärtom. Jag orkar inte slå knut på mig i absurdum för då kommer jag troligen bli mer irriterad
  24. 12
    jag tänkte tvärtom. Jag orkar inte slå knut på mig i absurdum för då kommer jag troligen bli mer irriterad
  25. Medlem sedan
    Oct 2014
    #13
    nej precis, det blir ju oftare motsatt resultat om man kraschar. Jag blir eller är nog otroligt lösningsfokuserad som person. Men när nyttan av att logistikslåknutpåsig inte är större än knuten, då är det för mig inte värt det.
  26. 13
    nej precis, det blir ju oftare motsatt resultat om man kraschar. Jag blir eller är nog otroligt lösningsfokuserad som person. Men när nyttan av att logistikslåknutpåsig inte är större än knuten, då är det för mig inte värt det.
  27. Medlem sedan
    Oct 2014
    #14
    man är ju väldigt olika där. I min familj är vi otroligt olika min man och jag i såna här situationer också.
  28. 14
    man är ju väldigt olika där. I min familj är vi otroligt olika min man och jag i såna här situationer också.
  29. Medlem sedan
    Oct 2014
    #15
    det förstår jag och då är det klokt att ha en strategi som du verkar ha.
  30. 15
    det förstår jag och då är det klokt att ha en strategi som du verkar ha.
  31. Medlem sedan
    Oct 2014
    #16
    så kan det ju vara om man liksom måste fram, men måste man verkligen det alla gånger. Eller tänker på alla de i går som verkligen flippade.
  32. 16
    så kan det ju vara om man liksom måste fram, men måste man verkligen det alla gånger. Eller tänker på alla de i går som verkligen flippade.
  33. Medlem sedan
    Oct 2014
    #17
    ja det blir ju det
  34. 17
    ja det blir ju det
  35. Medlem sedan
    May 2005
    #18
    Det beror ju på vad jag har på agendan. För det mesta har jag inte mer bråttom än att jag kan sätta mig och vänta. Det roligaste då är ju att iaktta alla andra lite i smyg. Saker jag inte kan göra något åt stressar jag inte upp mig på och särskilt inte i onödan. När jag var ung gjorde jag det, men insåg en dag hur dumt det var. Inget gott kom ju ut av det.
  36. 18
    Det beror ju på vad jag har på agendan. För det mesta har jag inte mer bråttom än att jag kan sätta mig och vänta. Det roligaste då är ju att iaktta alla andra lite i smyg. Saker jag inte kan göra något åt stressar jag inte upp mig på och särskilt inte i onödan. När jag var ung gjorde jag det, men insåg en dag hur dumt det var. Inget gott kom ju ut av det.
  37. Medlem sedan
    Jul 2003
    #19
    Känner också att jag blivit mer avslappnad eller mindre stressad än som yngre. Det kanske är vanligt att man inser att det inte är värt det att stressa upp sig.
  38. 19
    Känner också att jag blivit mer avslappnad eller mindre stressad än som yngre. Det kanske är vanligt att man inser att det inte är värt det att stressa upp sig.
  39. Medlem sedan
    Oct 2014
    #20
    så var nog jag mer förr också. Nu är det få saker som verkligen stressar mig på riktigt ( dvs inte småirriterad). Något som verkligen stressar mig är om familjen mår dåligt på något vis.
    Och flygresor, fast det är nog mer inslag av ren och skär panikångest som jag aldrig annars har.
  40. 20
    så var nog jag mer förr också. Nu är det få saker som verkligen stressar mig på riktigt ( dvs inte småirriterad). Något som verkligen stressar mig är om familjen mår dåligt på något vis.
    Och flygresor, fast det är nog mer inslag av ren och skär panikångest som jag aldrig annars har.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar