Arbetsförhållanden, vården och annat

[lisalina]

Angående tråden nedan (lite i alla fall) så har jag funderat en del över en grej. Det där med att vissa måste jobba OB-tider, storhelger och populära semesterveckor. Jag vet ju att vi har rätt till sommarsemester och sådant i Sverige och jag är inte alls motståndare till det, vill jag bara förtydliga.

Men ofta hör jag så många som jobbar oregelbundet prata väldigt mycket om hur trist det är. Och jag förstår det absolut, men jag kan inte låta bli att tänka att det vet man väl innan man söker utbildning från början? Alltså något man måste väga in - utbildar jag mig till XX kommer jag sannolikt få jobba julafton och halva juli ibland. Har många vänner som är sjuksköterskor (apropå tråden nedan) och många av dem vill redan efter ett par år i yrket byta jobb för att de inte vill jobba helg. Klart man kan ledsna så småningom och klart att livet ändras. Men så många, efter bara ett par år? Och då kan jag inte låta bli att undra lite - hur kommer det sig att man inte inser det från start? Ärlig undran alltså - bankar Vårdförbundet in i studenter att de kommer att få välja fritt? Framställs det för studenter att det finns högvis med dagjobb? Eller är nutidsmänniskan generellt så van att få bestämma allt själv att man inte reflekterar fullt ut? Vänner som jobbar som poliser och chaufförer med liknande arbetstider klagar mindre, i MIN bekantskapskrets då. Självklart är det ingen statistik. Men tillräckligt många för att jag ska undra lite. Är arbetsuppgifterna på helgerna mycket värre än på vardagar i vården? (Det kan ju tänka mig!) Är somrarna mycket stressigare än andra perioder? (Kan jag också lätt föreställa mig.) Det är ju jättetrist för både individ och samhälle om folk ledsnar på ett yrke som kräver en dyr utbildning och slutar efter bara några år, särskilt om skälen delvis är sådana att de är välkända från början.

Klart man vill ha semester med sin familj! Men många kan ju få semester med familjen i november eller mars, alla utan barn eller med barn som inte går i skolan. Eller om man tar en ledig vecka från skolan och två veckors semester i samband med sportlov eller höstlov. Att erbjuda att flytta sin semester kan väl inte vara så hemskt? Man måste ju inte tacka ja. Många jag känner i andra branscher väljer självmant att inte ta så mycket sommarsemester för att t.ex. kunna resa på hösten, många separerade väljer att jobba alla sommarveckor som inte är barnveckor för att kunna spara till påsklov och sportlov.

Jobbar man oregelbundet så missar man ju en del helger med familjen, så är det ju tyvärr. Men man kan ju också få en ledig dag med förskolebarnet en tisdag eller hämta skolbarnen klockan 14 och kanske hinna riva av allt hushållsarbete en förmiddag så att man kan umgås efter hämtningen vid 14 och inte panikparkera barnen i TV-soffan när man själv tinar Mamma Scan för att hinna äta före 18.30. Många trivs ju med oregelbundenheten som sådan, men det finns kanske annat i själva arbetsplatsorganisationen som krånglar till OB-arbete, som man inte känner till om man inte är där själv? Som sagt, inte ett dugg ute efter att trampa någon på tårna, mest nyfiken.

[-Annie-]

Problemet som jag skrev nedan är att det inte bara är ett erbjudande utan man kan bli inbeordrad om man inte vill. Just nu jobbas det dessutom så mkt övertid resten av året att sammanhängande längre semester är ännu viktigare.

Ang helger läser många när de är unga och inte har barn och ändrar sig sen. Vården livar också ofta 1 helg av 3 tex men sen blir det i slutändan mer än hälften av helgerna på många håll i somatiken nu med personalbristen.

Jag trivs bra med att jobba ob men vill helst ha lite mer än varannan helg med familjen.

Läs gärna mitt svar till Mary längre ner!

[mandelblomma]

när jag började jobba för många år sen och det är en rätt vanlig uppfattning, är att förhållandena har blivit så mycket sämre. Det ÄR sämre scheman nu mot då jag började. Varannan helg är det normala nu på avdelningar och tre kvällar i veckan på det...så var det inte tidigare.
Att folk byter jobb efter bara några år i yrket är bekymmersamt och skälet ( har läst en hel del rapporter från HR som intervjuar dem som slutar) är i huvudsak tre.
Löneutvecklingen som precis som Annie skriver är för låg
Arbetsmiljö som är för tung
Schemat.

Det här är såväl ett nationellt problem som ett globalt. I vårt land kommer vi år 2022 ( tror jag det var) sakna 38 000 sjuksköterskor i vården.

[lisalina]

Ja, jag förstår att man kan ändra sig när man får barn. Men å andra sidan får man ju tid hemma när andra jobbar, så det kan ju också jämna ut sig i alla fall lite? Uppvuxen med kontorsnissepappa och sjuksköterskemamma och upplevde att mamma hade mycket mer tid hemma, just för att hon kunde hämta tidigt från skolan, hade tid för lugna frukostar och så. Det var sällan jag som barn ville vara hemma en hel lördag med pappa, så honom såg jag ändå inte all hans lediga tid för det var ju också min leka-med-kompisar-tid, fotbollsmatchtid och så. Men upplevelser skiljer sig ju!

Förstår att det blir dumt om vården lovar 1 helg och det blir 3, det måste kännas tungt.

Inbeordrad är ju inte kul att bli förstås. Tyvärr gäller det ju också många andra yrkesgrupper, även om man inte direkt måste vara på plats alltid så kan det ju uppstå akuta saker som måste lösas oavsett om det är söndag eller kväll efter 22. Som lärare kan jag t.ex. få ett sms från en kollega 21.30 på söndag kväll med beskedet att kollegan är sjuk och min planeringstid dagen efter ryker som konsekvens av att jag måste ta hennes lektioner. Jag slipper ju springa hemifrån, men jag är inte ett dugg närvarande i familjen de stunderna då som på ett ögonblick förvandlas till ett par timmars akutplanering. Synd att så många organisationer både offentligt och privat måste vara så slimmade Ni får väl i alla fall rätt schysst lönepåslag av inbeordning? Har för mig att jag fick det dubbla när jag vickade inom vården när jag pluggade, men det kanske ändrats?

[lisalina]

Men det argumentet med schemat biter ju inte på rätt så nyexade då? Jag förstår att man blir arg om arbetsvillkoren försämrats, vilket jag inser att de gjort om man jämför med t.ex. 80-talet. Men de som tog examen 2011?

Jag förstår att löneutvecklingen är ett problem, jag jobbar ju själv i en bransch med liknande löneutveckling och det är surt. Enligt statistik kommer det att saknas inte 38 000 lärare utan 65 000 år 2015, så jag förstår ju absolut din oro för hur välfärden ska trygga sin personalförsörjning.

Men aldrig, aldrig, aldrig att vi skulle få erbjudande om att tjäna 10-24 000 på att flytta en semestervecka...

[lisalina]

Kanske länk också: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/la...at_4349399.svd

Återigen, delar din oro och vill bara förstå vad det är som gått på tok.

[lisalina]

Och som sagt, jag tror definitivt på att arbetsmiljön är för tung och på att personal går på knäna. Menar ingenting annat! Mest bara nyfiken på vad som skiljer nu mot säg -94?

[mandelblomma]

nej men jag tror inte man inser hur tungt det är fören man är ganska långt inne i utbildningen när man gör längre praktiker.
Sen är det ju så med scheman att vi ju är många sjuksköterskor som tar oss i från traditionella scheman på olika vis. Vet att många gärna stannat på avdelning men känner efter ett par år och i synnerhet här barnen kommer att det inte fungerar. I stället för att erbjudas möjligheter att kunna jobba kvar så byter man jobb till enheter, kommun, mottagningar, bemanning och liknande som kan möta de behoven.

[mandelblomma]

att ni inte får erbjudandet ligger säkert i att ni kan ersätta era tjänster med folk från gatan....vilket såklart är fel. Men med den skyddade titeln vi har så måste arbetsgivaren hitta en lösning när det saknas för mycket folk.
Tillgång och efterfrågan helt enkelt....

[mandelblomma]

-94 var jag undersköterska och dels var vi många mer då som gjorde en hel del av omvårdnadsjobbet. Sen skulle undersköterskorna bort från vården och ersättas av sjuksköterskor. Detta inföll i samma veva som bristen på sjuksköterkor började...dvs en ganska dåligt timing!
Patienterna blev också här sjukare, i alla fall de som låg på sjukhusen...när jag var undersköterska -94 kunde en ganska stor del av patienterna klara sin ADL själva. De patienterna skickas i dag hem och kvar är de mer vårdtunga patienterna.
Då hade vi också färre antal patienter per sjuksköterska mot nu.
Vi hade nattlag så de som inte ville jobba natt jobbade dag och kväll.
I dag har vi slagit sönder natt tjänster och alla ska rotera treskift vilket efter ett tag visade sig att inte alla helt enkelt klarade.
Vi jobbade färre helger mot nu
Vi hade enklare att turas om med fördelning av ledigheter som jul, nyår, sommarsemestrar för vi var liksom kvar på samma avdelning och en mogen stabil arbetsgrupp kan ta ett större kollegialt ansvar.
I dag jobbar vi med någon ett år eller några månader...vi jobbar med poolpersonal vi inte känner och sjuksköterskor från bemanningsföretag vi aldrig sett.

Kort sammanfattning men lite här har du en del skillnader

[lisalina]

Ersätta med folk från gatan? Tack för den.

[mandelblomma]

fast det gör ju vi med inom vården...i alla fall inom omsorg och äldrevård där arbetsgivaren kan ta in folk utan utbildning.
Det var liksom inget illa menat med det uttrycket utan bara ett konstaterande att arbetsgivare gör så om de inte hittar den kompetens de egentligen vill ha. Eller har man slut på obehöriga lärare i skolvärlden nu?

[lisalina]

Vad är det för möjligheter som ska erbjudas tänker du?

Poliser med barn, piloter med barn och taxichaufförer med barn kan ju jobba kväll/natt ändå. Alltså, jag förstår att man inte VILL, det vill inte jag heller, men så valde jag medvetet att yrke där natt inte ingår. Sedan ser jag också problematiken med två skiftarbetare i samma familj och hur nattarbete kan vara svårt för ensamstående.

Är som sagt uppvuxen med en sjuksköterska och en kontorsnisse och upplevde sjuksköterskan som betydligt mer närvarande hemma än kontorsnissen, men det är ju MIN upplevelse och MIN familj och dessutom ett gäng år sedan. Även om mamma jobbade jul och fick åka in från landet för att ta pass under sommaren så var det hon som var mest hemma på tisdagar kl. 15 och det är det JAG minns mest.

[mandelblomma]

din mamma jobbade ju inte och hade familj under rådande förhållanden heller, så det säger rätt lite mot hur det är mot en familj med samma omständigheter som du hade 20 år senare....

[lisalina]

Ja, på många håll finns inte tillräckligt med behöriga. Och då tvingas de behöriga som finns sätta betyg på elevgrupper de inte undervisat, vilket är katastrofalt ur ett bedömningsperspektiv och leder till att elever inte får en rättvis bedömning och riskerar att inte komma in på eftergymnasiala utbildningar. Jämför gärna med patientsäkerhet.

Eftersom många lärare inte ställer upp på den situationen flyr allt fler till näringslivet och situationen förvärras ytterligare.

Kunskapsbedömning och betygssättning är myndighetsutövande så att man måste ha adekvat utbildning är självklart - det påverkar ju ungdomars möjligheter att ta sig vidare i livet. Och eftersom bedömning inte bara sker i slutet av en kurs behöver bedömaren finnas nära gruppen under hela kursen.

[mandelblomma]

möjligheter då. Jo det finns avdelningar som faktiskt gör så att de efter några år där erbjuder möjligheter som någon slags seniorsjuksköterska. Med lite mer ansvar med handledning till nya och liknande och i gengäld lite färre helgpass

[lisalina]

Och det är därför jag undrar, för att jag inte kan förhållandena nu på mina fem fingrar. Jag måste väl få FRÅGA vad som är få hemskt med helgarbete, när man själv valt ett yrke där man vet att sådant ingår? Jag har ju upprepade gånger skrivit att jag visst förstår att det inte är kul alltid, men jag tycker att klagandet är så stort att jag vill veta mer. Någonting måste ju ha hänt över tid, men det är inte så lätt att känna till om man inte ser det varje dag.

[mandelblomma]

men det är ju det jag menar! Man tar " folk från gatan" för att man liksom får det lagligt, vilket vården inte kan göra då sjuksköterska är ett legitimationsyrke.
Och precis som ni flyr sjuksköterskorna till andra arbetsgivare med bättre förhållanden.

[S-JJ]

"Det visste man väl innan?" kommer ofta upp närhelst vissa yrkesgrupper kritiserar vissa förhållanden inom sitt yrke. Det är inte alltid det är på sin plats tycker jag, att man är medveten om dem i förväg är ingen anledning att inte vilja och jobba för att förbättra dåliga saker så att säga. Däremot är ju vissa saker oundvikliga, bl a det du är inne på. Det MÅSTE finnas folk inom vården även helger och nätter. Inte på alla vårdinstanser såklart men en stor del måste jobba även dessa tider eftersom folk knappast blir sjuka eller skadas bara dagtid måndag-fredag. Detsamma gäller ju andra yrkesgrupper också som räddningstjänst och polis t ex. Just de bitarna går ju inte att få bort. Däremot finns det säkert utrymme för förbättringar när det gäller schemaläggningen av de tiderna t ex, men det är ju en annan sak.

[lisalina]

Nej, i vården ersätter man som du säger undersköterskor med något års utbildning på gymnasial nivå med outbildad folk och det är i och för sig illa nog. I skolan ersätter man lärare med 3,5 - 5,5 års grundutbildning med outbildade. Det är en enorm skillnad. Framför allt i synsättet på skolans personal - man skulle aldrig kunna ersätta en sjuksköterska med en outbildad, men en lärare som har nästan dubbelt så lång utbildning som sjuksköterskan kan man byta ut med "någon från gatan". Enligt vissa i alla fall.