Jag har förstått, till min förvåning, att det är ganska många som fått barn via adoption som erfarit att de särbehandlats negativt och ofta helt exkluderats vad gäller uppvaktande från arbetsplatsen. Alltså att det normala förfarandet när någon på arbetet fått barn t ex är att det tas från personalkassan och ges en gåva eller att det samlats ihop till något eller skickats grattis-kort o s v man att just de som fått sina barn via adoption inte fått något och det har gått obemärkt förbi.
Har ni upplevt detta på era arbetsplatser? Antingen att det har blivit så eller att det varit på väg att bli så? Hur har det resonerats? Vad var orsaken? Hur tänker man?
1
"Uppvaktning" vid bio kontra adoption. Jag har förstått, till min förvåning, att det är ganska många som fått barn via adoption som erfarit att de särbehandlats negativt och ofta helt exkluderats vad gäller uppvaktande från arbetsplatsen. Alltså att det normala förfarandet när någon på arbetet fått barn t ex är att det tas från personalkassan och ges en gåva eller att det samlats ihop till något eller skickats grattis-kort o s v man att just de som fått sina barn via adoption inte fått något och det har gått obemärkt förbi.
Har ni upplevt detta på era arbetsplatser? Antingen att det har blivit så eller att det varit på väg att bli så? Hur har det resonerats? Vad var orsaken? Hur tänker man?
Jag har aldrig upplevt det, trots att det kommit både biologiska och adopterade barn på ställen jag arbetat. Det låter ju jättekonstigt!
Däremot hörde jag av en bekant som fick ett handikappat barn att det blev helt nedtystat. Fruktansvärt!
2
Jag har aldrig upplevt det, trots att det kommit både biologiska och adopterade barn på ställen jag arbetat. Det låter ju jättekonstigt!
Däremot hörde jag av en bekant som fick ett handikappat barn att det blev helt nedtystat. Fruktansvärt!
Sådant har jag aldrig märkt. Kan förstås bero på att jag inte jobbat med någon som adopterat och för den delen har jag i övrigt ingen erfarenhet av adoptioner i bekantskapskretsen.
Hur som helst är det jättemärkligt! Hur barnet har kommit till är helt ointressant.
Man uppvaktar alla på samma sätt!
3
Sådant har jag aldrig märkt. Kan förstås bero på att jag inte jobbat med någon som adopterat och för den delen har jag i övrigt ingen erfarenhet av adoptioner i bekantskapskretsen.
Hur som helst är det jättemärkligt! Hur barnet har kommit till är helt ointressant.
Man uppvaktar alla på samma sätt!
Inte tror jag det är med mening. Men om jag försöker tänka mej in i det, så kommer nyblivna bio-föräldrar ofta på besök till arbetsplatsen, för att visa upp underverket. Ofta förvarnar de också att vi kommer på fredag, till fikat. Det är då kollegerna kommer på, hoppsan, vi borde samla ihop till en blomma och lite barnkläder.
Är det lika naturligt att visa upp adoptivbarnet? Delvis har barnet hunnit bli lite äldre, uppfattar mer av omgivningen, och dessutom tycker man kanske att det har skett så många stora förändringar i det unga livet redan, inte behöver man visas upp på arbetet, dessutom.
Och då blir det inget naturligt tillfälle att lämna över några presenter heller.
4
Inte tror jag det är med mening. Men om jag försöker tänka mej in i det, så kommer nyblivna bio-föräldrar ofta på besök till arbetsplatsen, för att visa upp underverket. Ofta förvarnar de också att vi kommer på fredag, till fikat. Det är då kollegerna kommer på, hoppsan, vi borde samla ihop till en blomma och lite barnkläder.
Är det lika naturligt att visa upp adoptivbarnet? Delvis har barnet hunnit bli lite äldre, uppfattar mer av omgivningen, och dessutom tycker man kanske att det har skett så många stora förändringar i det unga livet redan, inte behöver man visas upp på arbetet, dessutom.
Och då blir det inget naturligt tillfälle att lämna över några presenter heller.
Jag har ingen erfarenhet av det. Men det beror säkerligen på att faktiskt ingen på något jobb jag haft har adopterat, inte som jag kan minnas i alla fall. Däremot är det flera som har adopterade barn förstås, men jag har inte varit i deras närhet när barnen kom.
Det närmsta är väl i sådana fall mitt eget föräldraskap, jag är inte biologisk förälder till mina barn och bägge gångerna hade jag ganska nytt jobb. Men jag har alltid varit öppen med att jag lever tillsammans med en kvinna så det visste de ju, och de visste att vi väntade barn. På ena stället verkade chefen vara så orolig för att mina kollegor inte skulle räkna barnet som mitt så det blev litet överdrivet åt andra hållet... Det blev ju litet märkligt, men de är förlåtna sedan länge Det verkar ju fullkomligt galet att göra skillnad på det där viset, hur barnet kommer är ju irrelevant, det stora är ju att någon får barn, det skall man alltid fira!
5
Jag har ingen erfarenhet av det. Men det beror säkerligen på att faktiskt ingen på något jobb jag haft har adopterat, inte som jag kan minnas i alla fall. Däremot är det flera som har adopterade barn förstås, men jag har inte varit i deras närhet när barnen kom.
Det närmsta är väl i sådana fall mitt eget föräldraskap, jag är inte biologisk förälder till mina barn och bägge gångerna hade jag ganska nytt jobb. Men jag har alltid varit öppen med att jag lever tillsammans med en kvinna så det visste de ju, och de visste att vi väntade barn. På ena stället verkade chefen vara så orolig för att mina kollegor inte skulle räkna barnet som mitt så det blev litet överdrivet åt andra hållet... Det blev ju litet märkligt, men de är förlåtna sedan länge Det verkar ju fullkomligt galet att göra skillnad på det där viset, hur barnet kommer är ju irrelevant, det stora är ju att någon får barn, det skall man alltid fira!
Nej det har t ex varit frågan om en tradition att skicka blombud eller gratulationskort hem, men inte till den som fått sitt barn via adoption. Eller att den icke föräldralediga föräldern inte gratulerats vid återkomsten till arbetet medans andra i motsvarande situation som fått sina barn på det vanligaste sättet gjorts det enligt rådade policy. Eller en mamma som arbetat en dag/vecka och som varit med om en fikastund i personalrummet där det deklarerades att "vi har en nybliven förälder att gratulera" och så gratulerades en nybliven pappa. T ex. Det har inte kunnat förklaras med att "vi har som policy att gratulera när de hälsar på men denna föräldern hälsade inte på alls" t ex.
6
Nej det har t ex varit frågan om en tradition att skicka blombud eller gratulationskort hem, men inte till den som fått sitt barn via adoption. Eller att den icke föräldralediga föräldern inte gratulerats vid återkomsten till arbetet medans andra i motsvarande situation som fått sina barn på det vanligaste sättet gjorts det enligt rådade policy. Eller en mamma som arbetat en dag/vecka och som varit med om en fikastund i personalrummet där det deklarerades att "vi har en nybliven förälder att gratulera" och så gratulerades en nybliven pappa. T ex. Det har inte kunnat förklaras med att "vi har som policy att gratulera när de hälsar på men denna föräldern hälsade inte på alls" t ex.
Ett par stycken verkar ha upplevt den ytterligheten också, att de firats mer och större än andra vilket känts märkligt och obekvämt. Jag tror det kan handla om ett behov av att vara övertydlig med att man minsann räknar detta barn lika mycket som alla andra, så att det i stället slår över...
7
Ett par stycken verkar ha upplevt den ytterligheten också, att de firats mer och större än andra vilket känts märkligt och obekvämt. Jag tror det kan handla om ett behov av att vara övertydlig med att man minsann räknar detta barn lika mycket som alla andra, så att det i stället slår över...
Jag tänker mer att det inte finns någon policy, överhuvudtaget, utan man grattar om man kommer ihåg det, och fattar att jaha, nu har det kommit ett barn. Att det generellt är troligare att den som pratat mycket om det blivande barnet, om väntan, svårigheter, vare sej det är medicinska eller juridiska, och som hör av sej med den glada nyheten, att den blir grattad som förälder.
Men jag kanske är blåögd som tror mer på människors klantighet, än på deras fördomsfullhet.
8
Jag tänker mer att det inte finns någon policy, överhuvudtaget, utan man grattar om man kommer ihåg det, och fattar att jaha, nu har det kommit ett barn. Att det generellt är troligare att den som pratat mycket om det blivande barnet, om väntan, svårigheter, vare sej det är medicinska eller juridiska, och som hör av sej med den glada nyheten, att den blir grattad som förälder.
Men jag kanske är blåögd som tror mer på människors klantighet, än på deras fördomsfullhet.
Inget jag har upplevt men kan tänka mig att det kan förekomma - åt både hållen - att man "glömmer" bort eller överdriver i stället. Hoppas dock att det i det allra flesta fall inte är en big deal utan att man helt enkelt gör som man brukar göra.
10
Inget jag har upplevt men kan tänka mig att det kan förekomma - åt både hållen - att man "glömmer" bort eller överdriver i stället. Hoppas dock att det i det allra flesta fall inte är en big deal utan att man helt enkelt gör som man brukar göra.
Exakt, det blir litet konstigt och i den sitsen är det jättesvårt att veta hur man skall agera själv. Det var 11 år sedan det hände mig men jag minns fortfarande den obekväma känslan som infann sig just då när det hände.
11
Exakt, det blir litet konstigt och i den sitsen är det jättesvårt att veta hur man skall agera själv. Det var 11 år sedan det hände mig men jag minns fortfarande den obekväma känslan som infann sig just då när det hände.
OT - dvs. en helt annan reflektion på den frågan (har ingen erfarenhet av din frågeställning):
Varför skall det över huvud taget skramlas till presenter för minsta händelse i personalens privatliv? Det har gått extrem inflation i det här. Vi är över 100 anställda på min arbetsplats, och nästintill varje dag skall det skramlas till någon dj-a present. Antingen är det någon som börjar sitt arbete eller slutar sitt arbete eller bara får ny placering inom "firman". Allt skall "firas". Eller så har de fått barn, fått hund, fått katt, gift sig, skiljt sig, fått syskonbarn, köpt nytt hus, köpt nya skor eller vad fanken som helst. Presentkontot börjar bli en kännbar post i de anställdas privata budget. Så otroligt tramsigt! Varför räcker det inte att säga grattis?
12
OT - dvs. en helt annan reflektion på den frågan (har ingen erfarenhet av din frågeställning):
Varför skall det över huvud taget skramlas till presenter för minsta händelse i personalens privatliv? Det har gått extrem inflation i det här. Vi är över 100 anställda på min arbetsplats, och nästintill varje dag skall det skramlas till någon dj-a present. Antingen är det någon som börjar sitt arbete eller slutar sitt arbete eller bara får ny placering inom "firman". Allt skall "firas". Eller så har de fått barn, fått hund, fått katt, gift sig, skiljt sig, fått syskonbarn, köpt nytt hus, köpt nya skor eller vad fanken som helst. Presentkontot börjar bli en kännbar post i de anställdas privata budget. Så otroligt tramsigt! Varför räcker det inte att säga grattis?
Vad jag vet är det ingen på mitt jobb som har adopterat så någon eventuell skillnad har jag inte kunnat se. Nu har de som fått barn inte fått någon direkt uppvaktning heller, mest ett grattis och inte mer än så. Insamlingar till nyblivna föräldrar har jag t.ex. aldrig sett.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
13
Ingen aning Vad jag vet är det ingen på mitt jobb som har adopterat så någon eventuell skillnad har jag inte kunnat se. Nu har de som fått barn inte fått någon direkt uppvaktning heller, mest ett grattis och inte mer än så. Insamlingar till nyblivna föräldrar har jag t.ex. aldrig sett.
om jag fick läsa, jag fattade inte vad bio (Sf) har med adoption att göra. Trodde du menade att man fått gå på bio.
Nu hajar jag, och har aldrig varit med om att det görs skillnad MEN jag har heller aldrig känt någon som adopterat (varken kollega, vän eller släkting).
Så mitt svar är, jag vet ingenting. Men jag hade dragit igång samling. Man får ju barn.
17
om jag fick läsa, jag fattade inte vad bio (Sf) har med adoption att göra. Trodde du menade att man fått gå på bio.
Nu hajar jag, och har aldrig varit med om att det görs skillnad MEN jag har heller aldrig känt någon som adopterat (varken kollega, vän eller släkting).
Så mitt svar är, jag vet ingenting. Men jag hade dragit igång samling. Man får ju barn.
Har inte haft nån kollega som har adopterat (vad jag minns), men jag hoppas verkligen inte att det skulle vara nån skillnad. Jag skulle absolut reagera om det var skillnad.
18
Har inte haft nån kollega som har adopterat (vad jag minns), men jag hoppas verkligen inte att det skulle vara nån skillnad. Jag skulle absolut reagera om det var skillnad.
På mitt tidigare jobb blev det mer att det blev ett väldigt firande och vi blev känslosamma allihopa när det äntligen blev bäbisar för X. Hen adopterade tvillingar och vi var alla glada, efter att på avstånd, ha fått följa en lång resa av barnlöshet. Det kändes äkta och handlade inte om någon slags kompensation för att få det lika som biobarn. Vi var väldigt nära varandra på den arbetsplatsen. Men vad vet jag, det är bara min bild.
19
På mitt tidigare jobb blev det mer att det blev ett väldigt firande och vi blev känslosamma allihopa när det äntligen blev bäbisar för X. Hen adopterade tvillingar och vi var alla glada, efter att på avstånd, ha fått följa en lång resa av barnlöshet. Det kändes äkta och handlade inte om någon slags kompensation för att få det lika som biobarn. Vi var väldigt nära varandra på den arbetsplatsen. Men vad vet jag, det är bara min bild.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Det verkar ju fullkomligt galet att göra skillnad på det där viset, hur barnet kommer är ju irrelevant, det stora är ju att någon får barn, det skall man alltid fira!
