Finns det någon gräns för hur mycket frånvaro från skolan man kan ha innan de bör reagera eller agera? Menar frånvaro pga sjukdom som anmäls enligt konstens alla regler till skolan och inte skolk. Eller ser de flesta skolorna det först som ett problem när eleven får problem att nå upp till E i olika ämnen?
1
frånvaro i skolan Finns det någon gräns för hur mycket frånvaro från skolan man kan ha innan de bör reagera eller agera? Menar frånvaro pga sjukdom som anmäls enligt konstens alla regler till skolan och inte skolk. Eller ser de flesta skolorna det först som ett problem när eleven får problem att nå upp till E i olika ämnen?
Det ska (?)/brukar finnas en lokal rutin för hur man hanterar långvarig frånvaro i skolan.
I min kommun finns ingen sådan, men i mer normalfungerande skolor har jag förstått att det finns rutiner för detta när frånvaron är någonstans mellan 30-50%.
Finns anledning till oro görs också då en anmälan till socialtjänsten.
2
Det ska (?)/brukar finnas en lokal rutin för hur man hanterar långvarig frånvaro i skolan.
I min kommun finns ingen sådan, men i mer normalfungerande skolor har jag förstått att det finns rutiner för detta när frånvaron är någonstans mellan 30-50%.
Finns anledning till oro görs också då en anmälan till socialtjänsten.
I teorin talas det om ca 20% i min kommun, överstiger frånvaron det skall de utreda, göra en plan och ev göra en skolpliktsanmälan. I verkligheten fungerar det inte riktigt så. Min upplevelse är att det händer något först när ämnesvarningarna börjar komma, om ens då.
Jag har mina barn i skolan i två olika kommuner, den större kommunen verkar mer välfungerande och där diskuteras planer och åtgärder på ett helt annat sätt. De verkar inte se till procentsatsen så mycket utan mer till förutsättningarna men jobbar proaktivt på ett helt snnat sätt. Jag tror det skiljer sig jättemycket från kommun till kommun och även från skola till skola.
3
I teorin talas det om ca 20% i min kommun, överstiger frånvaron det skall de utreda, göra en plan och ev göra en skolpliktsanmälan. I verkligheten fungerar det inte riktigt så. Min upplevelse är att det händer något först när ämnesvarningarna börjar komma, om ens då.
Jag har mina barn i skolan i två olika kommuner, den större kommunen verkar mer välfungerande och där diskuteras planer och åtgärder på ett helt annat sätt. De verkar inte se till procentsatsen så mycket utan mer till förutsättningarna men jobbar proaktivt på ett helt snnat sätt. Jag tror det skiljer sig jättemycket från kommun till kommun och även från skola till skola.
Aha. Hoppas ju att det inte fortsätter i samma stil nästa år, men om det blir aktuellt är det kanske läge att diskutera saken med skolan. Hittills är ingen av lärarna eller under mentorssamtalen som har tagit upp frånvaron med oss - alls utan där tycker man bara att allt funkar fint.
Nu är min oro väl mer kopplat till hälsan än skolan än så länge, men en frånvaro på 25% rätt jämnt fördelat över hela skolåret fick mig ändå att fundera över vad som gäller. Sedan har det funkat rätt bra i praktiken. Barnet har till stor del lyckats ta igen det som missats på vanliga lektioner, dvs ändå inte haft så stor arbetsbörda hemma. Det har ju varit rätt skönt på sätt och vis eftersom det gjort barnets stress över allt som missas mer hanterbar, men samtidigt får det mig att funderar över hur ineffektiva lektionerna egentligen är när barnet efter frånvaro kommer hem och berättar att det funkar att både göra nya uppgifter och ta igen gamla på en och samma lektion.
4
Aha. Hoppas ju att det inte fortsätter i samma stil nästa år, men om det blir aktuellt är det kanske läge att diskutera saken med skolan. Hittills är ingen av lärarna eller under mentorssamtalen som har tagit upp frånvaron med oss - alls utan där tycker man bara att allt funkar fint.
Nu är min oro väl mer kopplat till hälsan än skolan än så länge, men en frånvaro på 25% rätt jämnt fördelat över hela skolåret fick mig ändå att fundera över vad som gäller. Sedan har det funkat rätt bra i praktiken. Barnet har till stor del lyckats ta igen det som missats på vanliga lektioner, dvs ändå inte haft så stor arbetsbörda hemma. Det har ju varit rätt skönt på sätt och vis eftersom det gjort barnets stress över allt som missas mer hanterbar, men samtidigt får det mig att funderar över hur ineffektiva lektionerna egentligen är när barnet efter frånvaro kommer hem och berättar att det funkar att både göra nya uppgifter och ta igen gamla på en och samma lektion.
De brukar ju väga in hur kommunikationen är med föräldrar och om frånvaron är "giltig" antar jag.
Funderingen kring effektivitet är något jag delar med dig. Men det blir väl aldrig lika effektivt i klassrumsmiljö som hemma vid skrivbordet i lugn och ro. Hoppas att barnet snart mår bättre!
5
De brukar ju väga in hur kommunikationen är med föräldrar och om frånvaron är "giltig" antar jag.
Funderingen kring effektivitet är något jag delar med dig. Men det blir väl aldrig lika effektivt i klassrumsmiljö som hemma vid skrivbordet i lugn och ro. Hoppas att barnet snart mår bättre!
Ja säkert stora skillnader och säkert inverkar det också hur skolresultaten är.
Hoppas förstås att vi inte har anledning att fundera mer över det nästa år, men får nog ta en dialog med skolan om vi ser antydan till samma utveckling igen. I år har vi varit så upptagna med att bara försöka hitta rutiner kring att ta igen skolarbete (vilket när jag ser tillbaka egentligen inte varit så stort problem som det skulle kunna vara), hantera barnets stressreaktioner på det här och att försöka komma fram till varför barnet blir sjuk så ofta, så det är först på slutet jag har börjat fundera på hur skolan egentligen ser på det hela och man inte tagit upp detta med oss från skolans sida.
6
Ja säkert stora skillnader och säkert inverkar det också hur skolresultaten är.
Hoppas förstås att vi inte har anledning att fundera mer över det nästa år, men får nog ta en dialog med skolan om vi ser antydan till samma utveckling igen. I år har vi varit så upptagna med att bara försöka hitta rutiner kring att ta igen skolarbete (vilket när jag ser tillbaka egentligen inte varit så stort problem som det skulle kunna vara), hantera barnets stressreaktioner på det här och att försöka komma fram till varför barnet blir sjuk så ofta, så det är först på slutet jag har börjat fundera på hur skolan egentligen ser på det hela och man inte tagit upp detta med oss från skolans sida.
Jo vi har ju varit noga med att sjukanmäla ordentligt, samt tagit kontakt med lärare om uppgifter att jobba med hemma. Från början mailade jag lärarna, sedan har vi förlitat oss allt mer på information om lektionsplaneringar och hemuppgifter som finns tillgängligt på nätet, samt att barnet själv har fått ta ett större ansvar i det här. Därför har väl skolan inte direkt haft anledning att reagera.
Här handlar det ju inte om klassrumsmiljö vs hemma utan barnet tar igen mycket av de missade uppgifterna på vanlig lektionstid, dvs hinner med både det som är planerat under lektionen och gamla uppgifter bara genom att jobba fokuserat. Tror inte barnet är överdrivet snabb eller har vansinnigt lätt för sig.
Ja blir det inte bättre med barnet (sjuk 1-5 dagar var tredje vecka ungefär) så får jag börja tjata på VC. När jag var där med barnet i höstas fick vi inte mycket hjälp tyvärr.
7
Jo vi har ju varit noga med att sjukanmäla ordentligt, samt tagit kontakt med lärare om uppgifter att jobba med hemma. Från början mailade jag lärarna, sedan har vi förlitat oss allt mer på information om lektionsplaneringar och hemuppgifter som finns tillgängligt på nätet, samt att barnet själv har fått ta ett större ansvar i det här. Därför har väl skolan inte direkt haft anledning att reagera.
Här handlar det ju inte om klassrumsmiljö vs hemma utan barnet tar igen mycket av de missade uppgifterna på vanlig lektionstid, dvs hinner med både det som är planerat under lektionen och gamla uppgifter bara genom att jobba fokuserat. Tror inte barnet är överdrivet snabb eller har vansinnigt lätt för sig.
Ja blir det inte bättre med barnet (sjuk 1-5 dagar var tredje vecka ungefär) så får jag börja tjata på VC. När jag var där med barnet i höstas fick vi inte mycket hjälp tyvärr.
Är det ett mellanstadiebarn? Som har hyfsat lätt för sig? Jag hoppas barnet blir piggare. Men, ta inte för stort ansvar som föräldrar, utan ställ krav på skolan tidigt. I vårt fall reagerade skolan inte alls i mellanstadiet eftersom vårt barn har extremt lätt för sig, nådde målen med råge trots en frånvaro på över 50% (som du undrade jag vad de gör i skolan...). Vi låg på en del samtidigt som vi tog stort ansvar för att läsa ikapp hemma. I sexan blev det svårare för det blev fler lärare och betyg. Då vaknade skolan och gav litet stöd. Vilket resulterade i fantastiska betyg i åk 6. De fantastiska betygen i åk 6 gjorde att högstadiet tyckte det var lugnt. Frånvaron ökade och det var inte så lugnt i årskurs 8 då det inte riktigt räckte att ha lätt för sig längre.
Hade vi låtit skolan haverera långt tidigare och tex begärt fler möten redan i femman/sexan istället för att bara mejla och fråga vad vi kan göra hemma hade det kanske sett annorlunda ut? Det vet jag förstås inte, men med vårt andra barn som har svårigheter av en helt annan sort har vi försökt lära av misstagen och är bättre på att ställa krav på skolan. Det har gjort att skolan är mer lyhörd, de ser problemen och tar ansvar (eller så är det det där med annan skola och annan kommun, det vet jag ju inte egentligen). Det finns mycket att önska även där. Men det finns hopp. Det gör det inte riktigt för barnet som har hög sjukfrånvaro och strax slutar åttan.
En del av problemet kan vara att vi alltid sjukanmält, det finns starka läkarintyg osv. Så skolan avfärdar det mest. De har inte tyckt de behövt anmäla till soc, eller göra en skolpliktsanmälan. För vi har möten och en dialog (den funkar inte men vi har den ju...).Nu har vi fått de flesta ämnena flyttade till distans, så vi är tillbaka vid mycket höga betyg -utom i de ämnen som läses i den faktiska skolan där inget fungerar och betygen lyser med sin frånvaro. Men det är en riktigt dålig lösning. Om jag skall försöka mig på något tips så är det att försöka få till en tidig dialog med skolan, där bägge parter tar ansvar. Men att huvudansvaret ligger på skolan. Med en frånvaro på 25% bör de reagera och inse att om det fortsätter när kraven i skolan blir högre måste de tänka till. Det är svårt att släppa som förälder, för skolan är viktig och som förälder vill man ju gärna undvika misslyckande för sitt barn. Men kanske måste man som förälder dra ner på sin hjälp och sitt ansvar för att skolan skall ta sitt ansvar i tid, det är så vi gör med 11-åringen där vi tycker vi ännu har tid. Och det funkar ok...
Jag hoppas dock att barnet blir friskare och att frånvaron kan minska på sikt, och att ni slipper skolbekymmer!
8
Är det ett mellanstadiebarn? Som har hyfsat lätt för sig? Jag hoppas barnet blir piggare. Men, ta inte för stort ansvar som föräldrar, utan ställ krav på skolan tidigt. I vårt fall reagerade skolan inte alls i mellanstadiet eftersom vårt barn har extremt lätt för sig, nådde målen med råge trots en frånvaro på över 50% (som du undrade jag vad de gör i skolan...). Vi låg på en del samtidigt som vi tog stort ansvar för att läsa ikapp hemma. I sexan blev det svårare för det blev fler lärare och betyg. Då vaknade skolan och gav litet stöd. Vilket resulterade i fantastiska betyg i åk 6. De fantastiska betygen i åk 6 gjorde att högstadiet tyckte det var lugnt. Frånvaron ökade och det var inte så lugnt i årskurs 8 då det inte riktigt räckte att ha lätt för sig längre.
Hade vi låtit skolan haverera långt tidigare och tex begärt fler möten redan i femman/sexan istället för att bara mejla och fråga vad vi kan göra hemma hade det kanske sett annorlunda ut? Det vet jag förstås inte, men med vårt andra barn som har svårigheter av en helt annan sort har vi försökt lära av misstagen och är bättre på att ställa krav på skolan. Det har gjort att skolan är mer lyhörd, de ser problemen och tar ansvar (eller så är det det där med annan skola och annan kommun, det vet jag ju inte egentligen). Det finns mycket att önska även där. Men det finns hopp. Det gör det inte riktigt för barnet som har hög sjukfrånvaro och strax slutar åttan.
En del av problemet kan vara att vi alltid sjukanmält, det finns starka läkarintyg osv. Så skolan avfärdar det mest. De har inte tyckt de behövt anmäla till soc, eller göra en skolpliktsanmälan. För vi har möten och en dialog (den funkar inte men vi har den ju...).Nu har vi fått de flesta ämnena flyttade till distans, så vi är tillbaka vid mycket höga betyg -utom i de ämnen som läses i den faktiska skolan där inget fungerar och betygen lyser med sin frånvaro. Men det är en riktigt dålig lösning. Om jag skall försöka mig på något tips så är det att försöka få till en tidig dialog med skolan, där bägge parter tar ansvar. Men att huvudansvaret ligger på skolan. Med en frånvaro på 25% bör de reagera och inse att om det fortsätter när kraven i skolan blir högre måste de tänka till. Det är svårt att släppa som förälder, för skolan är viktig och som förälder vill man ju gärna undvika misslyckande för sitt barn. Men kanske måste man som förälder dra ner på sin hjälp och sitt ansvar för att skolan skall ta sitt ansvar i tid, det är så vi gör med 11-åringen där vi tycker vi ännu har tid. Och det funkar ok...
Jag hoppas dock att barnet blir friskare och att frånvaron kan minska på sikt, och att ni slipper skolbekymmer!
Jag känner igen allt du beskriver. Och det var där vi fastnade tror jag. Dels har man oron för sjukdomen och vad som faktiskt är fel och så skall man försöka hålla ordning på skolan och se till att barnet inte stressas. Vi fixade det rätt länge, sedan sprack det rejält. Vårt problem var nog också att det gick förvånansvärt lätt att komma ikapp hemma och under lektioner. Terminen är inte slut än, lyft med skolan redan nu att vi vill ha en dialog till hösten om det här fortsätter, att få en mötestid redan nu är inte helt fel faktiskt! Sedan kanske allt löser sig och ni slipper utnyttja den, men då kan man avboka.
9
Jag känner igen allt du beskriver. Och det var där vi fastnade tror jag. Dels har man oron för sjukdomen och vad som faktiskt är fel och så skall man försöka hålla ordning på skolan och se till att barnet inte stressas. Vi fixade det rätt länge, sedan sprack det rejält. Vårt problem var nog också att det gick förvånansvärt lätt att komma ikapp hemma och under lektioner. Terminen är inte slut än, lyft med skolan redan nu att vi vill ha en dialog till hösten om det här fortsätter, att få en mötestid redan nu är inte helt fel faktiskt! Sedan kanske allt löser sig och ni slipper utnyttja den, men då kan man avboka.
Ja mellanstadiebarn. Jag tycker väl inte att barnet har överdrivet lätt för sig. Barnet får jobba men får då bra eller mycket bra resultat med tydlig begåvningsprofil åt matte/NO-hållet samt praktiska ämnen (vilket inte direkt förvånar oss). Men visst resultaten ligger ju långt ifrån för att någon från skolan ska se anledning att reagera plus att barnet är extremt skötsamt och i princip tar helt på egen hand ansvar för skoluppgifterna. Vi får knappt ens hjälpa till att förhöra inför prov eller ge feedback på vissa uppgifter där jag anser att barnet hade kunnat utvecklas lite mer genom att ha en vuxen att bolla tankar med.
Jättetacksam för att du delar med dig av dina erfarenheter! Ska verkligen tänka på att inte vänta för länge med att ha en dialog med skolan. Det blir lätt så att man bara kämpar på, fokuserar på varje sjukperiod för sig och att få barnet på fötter igen och då missar att tänka mer långsiktigt. Dessutom är jag betydligt bättre på att se mitt eget ansvar i en situation än att kräva något av en annan part. Tror dock att det är lätt att få igång en dialog med skolan till hösten och avvaktar nog och ser under tiden hellre till att försöka få hjälp från vården. Begärde bl a ut frånvarostatistik för förra skolåret från skolan för att tillsammans med årets frånvarouppgifter kunna visa upp på VC, i hopp om att bli tagen på allvar den här gången. Det tog ju även ett bra tag innan jag började känna mig säker på att barnet verkligen är sjuk på något sätt och inte uppvisar diffusa symptom pga stress och vantrivsel i skolan. Nu ser jag rätt tydligt att det inte handlar om det, vilket också gör det lättare att stå på sig.
10
Ja mellanstadiebarn. Jag tycker väl inte att barnet har överdrivet lätt för sig. Barnet får jobba men får då bra eller mycket bra resultat med tydlig begåvningsprofil åt matte/NO-hållet samt praktiska ämnen (vilket inte direkt förvånar oss). Men visst resultaten ligger ju långt ifrån för att någon från skolan ska se anledning att reagera plus att barnet är extremt skötsamt och i princip tar helt på egen hand ansvar för skoluppgifterna. Vi får knappt ens hjälpa till att förhöra inför prov eller ge feedback på vissa uppgifter där jag anser att barnet hade kunnat utvecklas lite mer genom att ha en vuxen att bolla tankar med.
Jättetacksam för att du delar med dig av dina erfarenheter! Ska verkligen tänka på att inte vänta för länge med att ha en dialog med skolan. Det blir lätt så att man bara kämpar på, fokuserar på varje sjukperiod för sig och att få barnet på fötter igen och då missar att tänka mer långsiktigt. Dessutom är jag betydligt bättre på att se mitt eget ansvar i en situation än att kräva något av en annan part. Tror dock att det är lätt att få igång en dialog med skolan till hösten och avvaktar nog och ser under tiden hellre till att försöka få hjälp från vården. Begärde bl a ut frånvarostatistik för förra skolåret från skolan för att tillsammans med årets frånvarouppgifter kunna visa upp på VC, i hopp om att bli tagen på allvar den här gången. Det tog ju även ett bra tag innan jag började känna mig säker på att barnet verkligen är sjuk på något sätt och inte uppvisar diffusa symptom pga stress och vantrivsel i skolan. Nu ser jag rätt tydligt att det inte handlar om det, vilket också gör det lättare att stå på sig.
Lycka till! Och hoppas verkligen det reder ut sig och att ni får hjälp från vården. För oss tog det ett bra tag innan vi hittade rätt, men sedan löste sig vårdbiten föredömligt och vi får jättemycket hjälp numer. Hos oss är det enbart skolan som är problemet -och att sjukdomen inte går över förstås så skolan måste anpassas och de vet inte riktigt hur. Precis som du är vi rätt bra på att se vårt eget ansvar, vilket nog faktiskt blev litet av vårt fall. Men det är ju lätt att vara efterklok!
11
Lycka till! Och hoppas verkligen det reder ut sig och att ni får hjälp från vården. För oss tog det ett bra tag innan vi hittade rätt, men sedan löste sig vårdbiten föredömligt och vi får jättemycket hjälp numer. Hos oss är det enbart skolan som är problemet -och att sjukdomen inte går över förstås så skolan måste anpassas och de vet inte riktigt hur. Precis som du är vi rätt bra på att se vårt eget ansvar, vilket nog faktiskt blev litet av vårt fall. Men det är ju lätt att vara efterklok!
Tack - både till dig och Salander - anade att det var ni två som skulle kunna ge mig input i den här frågan.
Ska verkligen ha det du säger i åtanke framöver. Sedan tror jag att vissa saker behöver man gå igenom steg för steg och det tar tid. Man måste helt enkelt ta sig genom en sorts process innan man är redo för nästa steg, men som du påpekar kan det också vara klokt att inte kämpa bara på egen hand utan begära hjälp hellre tidigare än senare.
12
Tack - både till dig och Salander - anade att det var ni två som skulle kunna ge mig input i den här frågan.
Ska verkligen ha det du säger i åtanke framöver. Sedan tror jag att vissa saker behöver man gå igenom steg för steg och det tar tid. Man måste helt enkelt ta sig genom en sorts process innan man är redo för nästa steg, men som du påpekar kan det också vara klokt att inte kämpa bara på egen hand utan begära hjälp hellre tidigare än senare.
Fundera verkligen på det. Vi satt med hela undervisningsansvaret i knät till slut, det är väldigt stressande. Lycka till med vårdkontakter. Min erfarenhet är att man ska försöka krångla sig förbi vårdcentralen och få komma till barnmottagningarna. Men sånt kan ju vara lokalt betingat om de fungerar bra eller inte.
13
Fundera verkligen på det. Vi satt med hela undervisningsansvaret i knät till slut, det är väldigt stressande. Lycka till med vårdkontakter. Min erfarenhet är att man ska försöka krångla sig förbi vårdcentralen och få komma till barnmottagningarna. Men sånt kan ju vara lokalt betingat om de fungerar bra eller inte.
Barnmottagning på sjukhuset? Hmm måste nog ge VC minst en chans till. Hittills har man ju inte ens tagit några prover eller någonting. Symptomen i sig är väldigt harmlösa också, men tillräckligt för att det inte funkar att skicka till skolan och framför allt att de uppträder så ofta och under så lång tid. Men om det inte ger något så får jag väl rådfråga här samt någon läkarbekant. Fast steg 1 blir nog att övertyga barnet samt barnets far att det inte kan fortsätta så här utan att vi försöker göra något.
15
Barnmottagning på sjukhuset? Hmm måste nog ge VC minst en chans till. Hittills har man ju inte ens tagit några prover eller någonting. Symptomen i sig är väldigt harmlösa också, men tillräckligt för att det inte funkar att skicka till skolan och framför allt att de uppträder så ofta och under så lång tid. Men om det inte ger något så får jag väl rådfråga här samt någon läkarbekant. Fast steg 1 blir nog att övertyga barnet samt barnets far att det inte kan fortsätta så här utan att vi försöker göra något.
Att ge vc en chans till är självklart bra. Men det var när vi kom till en barnläkare som det blev prover beställda och det började hända litet,vc tog mest litet basala blodprover. Via barnläkaren fick vi alla möjliga undersökningar och prover, som faktiskt behövdes. Men precis som du skrev ovan så får man ta saker i den takt det behövs, Man måste vara där mentalt också, alla inblandade. Och det är inte alltid helt enkelt förstås.
16
Att ge vc en chans till är självklart bra. Men det var när vi kom till en barnläkare som det blev prover beställda och det började hända litet,vc tog mest litet basala blodprover. Via barnläkaren fick vi alla möjliga undersökningar och prover, som faktiskt behövdes. Men precis som du skrev ovan så får man ta saker i den takt det behövs, Man måste vara där mentalt också, alla inblandade. Och det är inte alltid helt enkelt förstås.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
