Och en fråga till

[MaryT*]

Gillar ni att lära känna nya människor? T ex genom jobbet, eller på en fest eller så?

Jag gillade det förr. Inte nu längre. Jag tycker inte att folk i allmänhet är så intressanta. Inte jag heller därmed, och jag ser ingen anledning till att de ska lära känna mig heller - hur kul är det för dem?

Men jag vet ju att de gånger jag ändå "tvingas" lära känna någon (det lär man ju få göra så länge man inte sitter isolerad under en sten nånstans), så tycker jag ofta att de är trevliga och roliga och så, det blir oftare en kul bekantskap än att jag inte tycker om personen alls. Och jag vet att jag har lätt att få kontakt med folk.
Men ändå är jag ganska osocial.

De jag känner och tycker om, däremot - dem gillar jag desto mer .

[Lin-nea]

Ja oftast

Dock har jag haft asociala perioder i livet.

[mandelblomma]

jo det gör jag oftast även om jag inte direkt har behov av det. Jag har en klick nära gamla vänner ( och en del nya vänner) som jag är rädd om och som är viktiga för mig.
Men jag kan inte säga att jag inte gillar att lära känna andra människor för det.

[71:an Nika]

Njaaaeeeee..... gillar o gillar. På jobbet tycker jag om att träffa ny personal och prata mycket, men att träffa nytt folk på fester och så är inget jag gillar. Tvärtom så tycker jag det är rätt trist. Människor är inte så himla intressanta, det är samma, samma men lite olika.

Jag gillar mina gamla vänner
A har jag känt i 38 år, E i 30, P och A i 26, L i 15, U i 13... och så några andra.

Jag har under vissa former mycket lätt att få kontakt med folk och i andra sammanhang är jag nästan usel.

[lauritz]

Nej, jag gillar nog mer att slippa träffa gamla bekanta. Och det känns också bra att slippa träffa nya människor i vissa sammanhang.

[erikastockholm]

Ja, jag gillar det. Samtidigt så är det inte högst upp på min prioritetslista utan jag försöker lägga mina nuvarande vänner högre. (Och naturligtvis min familj men det är så självklart att jag knappt tycker jag behöver skriva det).

[mandelblomma]

och kom på, att några av mina vänner är sk. nya vänner jag lärt känna genom jobbet, på någon fest och faktiskt här som jag uppskattar otroligt mycket!
Så visst gillar jag att träffa nya människor, det är möten och personer som kan utvecklas till nära eller äkta vänner.

[Pyssling]

Vi är ganska osociala bägge två, vi känner inte så många utöver jobbet, men de vi känner har vi kännt i evigheter.

Vi träffar inte mycket nya människor nu för tiden och jag tycker det är ganska skönt, vi trivs ju bäst hemma själva men visst är det kul med umgänge ibland. Men då är det oftast med de vi kännt länge och tycker om.

[MaryT*]

Ja, det beror nog en hel del på sammanhang för mig med.

När jag jobbade så gillade jag att rent yrkesmässigt "lära känna" folk (som man ju måste göra på sätt och vis, när man t ex gör ett personporträtt eller så).

Men privat...nä.

[MaryT*]

Precis så är det här också.

[FruFet]

Jag är inte särskilt social (dvs jag har inte särskilt många nära vänskapsrelationer till exempel) men jag är väldigt intresserad av andra människor och tycker nästan alltid att det är kul att träffa nytt folk!

[S-JJ]

Jo det gör jag nog. Samtidigt så är det skillnad mellan att lära känna och ha trevligt med i vissa sällskap och sammanhang och att se dem som "egna" nya vänner, om du förstår vad jag menar. Jag har de senaste åren lärt känna en hel del nya människor, delvis genom i sin tur nya kollegor t ex, som jag tycker är jättetrevliga att festa ihop med med de här gemensamma vännerna eller som jag tycker är jättekul att spela brännboll med i större sällskap o s v och som jag kan sakna i de sammanhangen om de inte är med... men som jag inte direkt skulle bjuda hem själva på middag eller så eller uppvakta på deras födelsedagar t ex.

[Salander]

Nej inte särskilt mycket. Får man säga så ? Då och då är det någon som det klickar med och då är det ju kul.Känns som att det blir mer sällsynt. Jag är rätt ointresserad av ytliga relationer.

[MaryT*]

Nästan som jag, men helt tvärtom ...

[MaryT*]

Ja, det finns ju olika nivåer på bekantskap/vänskap.

Tur att jag/vi ändå har ett gäng vänner sen innan. Hade vi inga haft nu så hade vi nog aldrig fått några heller

[MaryT*]

Ja, så får man säga i den här tråden . Jag tycker ju likadant, dessutom.

[71:an Nika]

Det jag menar lite med att människor inte är intressanta, är just om det är en människa som jag ska lyssna på och prata med som jag inte alls känner och där jag vet att vi inte ska ha kontakt framöver.

Är det en ny granne så är det intressant, likaså kollega, barnens kompisars föräldrar, någon ny släkting eller kompis nye partner mfl, så är det ju lite kul eftersom vi ju framöver ska ha någon form av relation.

Om någon här, som jag inte har något samröre alls mer än att vi är på samma forum, har något att berätta så kan jag tycka att det är intressant men om jag går in på familjeliv eller annan sida jag aldrig är på, så är jag helt ointresserad av de personerna.

Jag skriver inte detta för att förklara för dig, utan mer för att jag vill förtydliga, främst för mig själv .......att jag absolut tycker folk är intressanta. I vissa samnanhang.

[71:an Nika]

Men herregud, varför skrev jag inte så? "jag är rätt ointresserad av ytliga relationer"....

Det är ju precis det jag menar, men hade jäkligt svårt att få fram kortfattat

[MaryT*]

Jomen där håller jag faktiskt med dig.

Ta det här med bröllop, t ex. Blir jag bjuden på bröllop så blir jag jätteglad, eftersom det ju förmodligen är någon som jag tycker mycket om som ska gifta sig. Såklart jag vill vara där om det går!

Däremot har jag inte nåt jättestort intresse av att sitta och kallprata med en massa släktingar till vännens partner, t ex - folk som jag inte känner och som jag inte ens vill lära känna egentligen, och som jag förmodligen aldrig mer kommer att träffa. Eller bröllop kanske var ett dåligt exempel, det kanske blir lite mer partyparty framåt nattkröken och DET kan ju vara roligt (alkohol eller inte inblandat, men det blir en mer avslappnad tillställning i alla fall).
Men säg....dop. Där man liksom förväntas sitta och prata med gamla släktingar (inte mina, utan nån annans, släktingar som inte jag har med att göra). Usch. Fruktansvärt tråkigt och ointressant, tycker jag. (Och som sagt, det är ju inte de människornas fel - de kanske är världens trevligaste och roligaste, bara det att JAG har inget intresse i dem..)

Jag har aldrig haft bekymmer med att prata med nya kollegor (tvärtom, det är till mig praktikanter och annat löst folk har dragit sig under sina första dagar väldigt många gånger... ).

Men just det här intresset, att _vilja_ lära känna nya människor. Det har jag bara inte.

[blå fågeln]

När jag är onykter är jag generösare, tycker folk är intressantare, tycker deras skämt är roliga och diskussionerna mer spännande.

När jag är nykter är jag för lat för att engagera mej.

Nuförtiden är jag mest nykter. Och är inte särskilt intresserad av att lära känna nya människor.