Är jag småaktig???

[Lucinda200]

Är tillsammans med en man sedan 4 år tillbaka. Han har två barn och jag har två.
vi pratar lite löst om att flytta ihop. Naturligvis funderar man på hur den ekonomiska biten ska se ut. Vem som ska betala vad.

Jag och mina barn har det bra ekonomiskt som vi bor idag. Inget överflott och inga summor till att resa för men vi har alltid lite pengar för att göra lite roliga saker på tex sommaren. Min särbo har väldigt ansträngd ekonomi och jag känner ofta att jag det är jag som får köpa mat till oss alla 6. Visst inte alltid och han köper när han har möjlighet till det.
De är också väldigt stora i maten så det blir så himla dyrt att handla mat till oss alla. Han och hans barn äter lika mycket som jag och mina barn äter på två middagar.
Är jag småaktig som känner så här? Jag har aldrig haft speciellt mycket pengar att röra mig med någonsin så nu vill jag gärna hitta på lite roliga saker. Men ska vi göra något tillsammans så blir det ofta jag som får betala för han har inte råd. Samtidigt så känner han sig väldigt utanför om bara jag och mina barn gör saker.

Han kommer troligen att gå back ett par hundra tusen vid försäljning av sitt hus. Denna förlust kommer jag troligen få vara med och betala på då vi förmodligen kommer baka in den i det nya husköpet.

[- Miko -]

Ja lite, men det får man vara fast då tycker jag det korrekta är att inte flytta ihop.
Lever man som familj, bör man ha samma standard.
Det går ju att skriva skuldebrev att du ska ha ut mer vid ev separation och husförsäljning sen.

[MaryT*]

Det beror ju på hur man ser det.
Men jag tänker att bor man ihop som en familj så ska alla ha samma standard, självklart. Såklart ska inte hälften av familjen åka iväg på roligheter medan andra hälften stannar hemma p g a ekonomiska skäl.
Och är de stora i maten, så tja...då är de ju det.

Om jag vore du och kände som du gör skulle jag inte flytta ihop alls. Det bäddar bara för konflikter och jag har svårt att tro att det kommer att hålla. Och då är det framför allt dumt att utsätta barnen för det.

Din särbo kanske kan försöka lösa sin ekonomiska situation och så flyttar ni ihop sen? Det kan ju ta några år förstås, men det är i alla fall en bättre lösning än att ni flyttar ihop nu när du känner som du gör, tycker jag.

[Kerstimärta]

Så svårt.

Samtidigt som du vill flytta ihop så vill du såklart inte ta ifrån dina barn sin guldkant.

Jag vet inte alls hur ni ska göra. Måste han sälja sitt hus? Kan ni inte alla bo i det? Är man två som delar på hyran blr det ju hälften så dyrt?

[~ullebulle~]

Alltså, jag tycker nog inte att du är det. I vanliga fall blir det ju billigare att flytta ihop i och med att två förvärvsarbetare med fast (om än rätt låg) inkomst delar på de fasta utgifterna som hyra, el och mat osv. Maten blir ju såklart dyrare om man är 6 pers som äter än om man ät tre, men å andra sidan så går det ju at reglera mängden mat också om det skulle vara så att hans ungar skulle vara onormalt stora i maten. Eller så kanske ni är anmärkningsvärt små i maten?

I alla fall, det borde bli billigare att flytta ihop, och ni får ju dela kostnaderna rimligt. Äter hans barn som två vuxna kanske det är rimligt att han pröjsar lite mer till matkassan bara.

[Haqvin III]

Jag tycker situationen egentligen är rätt enkel. Flyttar man ihop och delar hushåll, så delar man också ekonomi. Bor man isär, kan man också hålla isär ekonomierna.

[Lucinda200]

Vi har prata om detta och han tycker att om vi flyttar ihop så ska vi betala lika mycket pengar till matkassan även om de äter dubbelt så mycket.

[Christopher]

När jag var gift hade vi väldigt olika inkomster och löste det på följande sätt:

Vi hade gemensamma konton för fasta utgifter som boendet, försäkring, tidning etc. Dessutom hade vi ett gemensamt konto för dagligvaror som mat, hygien etc. och till yttermera visso ett gemensamt konto för semesterutgifter så att vi kunde resa eller göra något annat roligt ihop. Till dessa konton förde vi över pengar på ett sådant sätt att var och en hade lika mycket kvar på sitt privata konto.

Det som fanns kvar var något vi kunde spendera hur vi ville utan att den andra parten hade några synpunkter på det. Köpte hon nya skor påverkade det inte min ekonomi lika litet som avgiften till golfklubben påverkade hennes.

Det fungerade bra.

[Malinau]

Det tycker jag inte att du är. Snarare är du väl nykter och försiktig. Lösningen på hans dåliga ekonomi är ju inte att du axlar en del av den utan att han förbättrar den så att han klarar att stå för sin andel. Visst är det så att man är en familj om man lever tillsammans, men hur skevt ansvar som helst skulle inte vara rimligt för mig. Varför ska du ta på dig hans förlust på ett hus? Kräv i så fall att ni reglerar det skriftligen på lämpligt sätt. Anlita en jurist ett par timmar för all del.

[lolouise]

Nej, tycker inte du är småaktig, speciellt inte som att du har barn att tänka på också. Kanske bättre att vänta med att flytta ihop tills hans ekonomi ordnat upp sig mer.

[Mamma Erik]

Jag tycker ni ska fortsätta att vara särbos tills dess han har bättre ekonomi.
Men om ni flyttar ihop så har jag följande förslag
Avtal, hans förlust i försäljningen kan ni mycket väl kunna baka in i ett huslån, men vid en eventuell försäljning vid en eventuell separation, så ska den regleras då
Maten, ta ansvar varannan vecka för maten ekonomiskt och allt runt omkring.
Sedan acceptera att ni är två familjer som flyttar ihop, du ska inte ta bort dina barns guldkant, han måste acceptera detta.

[Pyssling]

Gör han något för att förbättra sin ekonomi? Jobba extra eller se över sina kostnader eller så?
Jag hade nog velat se en ansträngning till förbättring först av allt, att han inte bara förväntar sig att du ska se till att han får det bättre ekonomiskt genom att betala för honom.

När vi först flyttade ihop hade min man tre barn och så hade vi ett gemensamt, han tjänade dessutom rejält mindre än vad jag gjorde på den tiden.
Men vi har haft 100% gemensam ekonomi sen första dagen, alla pengar in på ett konto och allt betalades ut från det kontot.
Vi har aldrig haft egna fickpengar eller så, som en del har. Fast på den tiden blev det inga pengar över till fickpengar heller för den delen, haha.

Att jag ändå valde att ha alla pengar tillsammans trots våra olika ekonomiska situationer var väl att jag ändå visste att viljan och ambitionen fanns att förbättra ekonomin. Och så har det blivit.

Att peta i vem som äter mest skulle jag nog aldrig i livet göra, det är något som låter småaktigt i mina öron faktiskt. Jag tror inte att jag hade tänkt på en sån sak ens.

Sen kan jag tycka att det är ganska barnsligt av honom att känna sig utanför om ni gör saker som han inte kan vara med på, när anledningen är att han inte har råd. Det är ju inte så att han inte _får_ vara med.

Nej, se till att han ordnar upp sin egen ekonomi först och främst, tycker jag, innan ni blandar ihop era båda ekonomier!

Hoppas ni kommer fram till en bra lösning för er båda

[erikastockholm]

Jag tycker inte du är småaktig att du inte vill vara med och betala hand förlust.

Dock tycker jag nog du är lite småaktig att du tänker på storleken på portionerna. Vissa äter mer. Andra duschar mer och drar mer varmvatten och tid i badrummet. Någon har större kläder som drar mer tvättmedel. Någon vädrar oftare och släpper in kyla. Ska man peta i småsaker blir livet ett helvete. Om några år kanske hans barn flyttat hemifrån och det är dina barn som äter er ur huset. Eller som tar jättemycket schampo och bomull. Det där jämnar ut sig i det långa loppet och gör det inte det så bjuder man på det om man väljer att dela sitt liv med någon anser jag. Men alla är vi olika.

[Mamma Erik]

Men om det är hon, när de är särbos, som ändå få stå för matkostnaden och hon märker att den skenar iväg, så är det inte så konstigt att hon reagerar. De är ju inte sambos ännu, så detta med schampo och dusch är inte jämförbart.

När jag gjorde slut med min förra kille (det var några år sedan) så minskade mina matkostnader med 70% (och nej, han betalade inte mitt schampo, inte maten heller för den delen)
Så jag tror att man redan innan ett samboförhållande märker av att man bär den största delen av utgifterna så är det ett irritationsmoment som inte kommer bli mindre.

[Haqvin III]

Jag visste väl att du i grunden är kommunist, Christopher.

[Haqvin III]

En annan historia är, för all del, att han inte kan begära att du skall betala hans realisationsförlust. Den har uppstått innan ni flyttar ihop och utifrån hans situation.

[blå fågeln]

skriv ett samboavtal om ni flyttar ihop, att om ni skiljer er så är hans förlust åter hans, prata med en jurist så det blir rätt. Det är värt pengarna.
Om han inte vill detta, aldrig i livet att jag skulle flytta ihop.

Maten, tja, jag förstår precis vad du menar. Men självklart kan du inte bestämma hur mycket någon ska äta. Men mat kan kosta olika mycket, när ni flyttar ihop och matkontot stiger, då bör ni planera maten bättre, göra matsedel, laga mer från grunden (billigare), ha större andel potatis och lägre andel kött osv. Men det här är ju inte bara ditt ansvar, grejjen med att flytta ihop är ju att ni blir två vuxna som ska ta ett gemensamt ansvar för att få det att fungera.

[anne17]

Nej, det är du inte. Ge dig inte in i detta om du tvekar, det kommer att leda till jobbiga konflikter. Följ din egen känsla!

[Christopher]

...så länge det handlar om frivilliga, små enheter. Typ kloster, kibbutz, familj. Trivs man inte kan man lämna gemenskapen.

Det är när man försöker applicera den på ett helt samhälle som den blir totalt katastrofal.

[Haqvin III]

Olika moral i olika sammanhang?