Tonårsfrågor

[blå fågeln]

Vilka saker tycker ni man får, eller kanske ska påverka, i den mån man kan, när det gäller en tonåring, säg 15-17 år, alltså lite äldre, men ännu inte myndig. Hemmaboende.

När man stiger upp. Ska de klara av att själva stiga upp till skolan i tid? Eller tar ni det ansvaret, att de kommer upp?
Om det är sommarlov, får de sova hur länge som helst? 15:00? Vad påverkar ditt beslut?

Mat, bör de äta med familjen, eller är det OK om de sticker ut med kompisarna och tar en hamburgare istället? Eller äter chips på rummet istället? Enstaka gång, eller varje dag?

Röra på sig, behöver de träna ibland, eller i alla fall gå ut ut huset vare dag, när man är frisk? Eller hur många dagar är det OK att stanna inne och spela spel, tex på sommarlovet?

Datortid, är det något ni försöker påverka? Gör det skillnad vilken skärmtid det är, vilka spel, eller om det är tillsammans med kompisar?

Många frågor blev det, och har ni andra exempel på vad man kan fundera över när det gäller att påverka eller styra ungdomar, så är de också välkomna

[MaryT*]

Mina tonåringar har fått bestämma en hel del själv, men med vissa ramar givetvis, och så vill jag inte ha en massa tjafs om jag någon gång vill att de gör på ett speciellt vis. Frihet under ansvar, väldigt mycket.

Jag vill inte att min 14-åring (som är den enda som bor kvar hemma) vänder helt på dygnet bara för att det är sommarlov. Därför att vi är ju en familj och det är trevligt om vi kan umgås ibland också, så inte han sover när vi är vakna och tvärtom. Det betyder inte att han måste följa vår dygnsrytm, men om han inte är uppe vid 12-13 nån gång, så väcker jag honom. Ingen brådska eller så, han får ligga kvar och dra sig om han vill och sen ta det lugnt, men om han ska sova till framåt kvällen och sen gejma hela natten lång så blir det trist för oss alla. Det tycker han också, så jag har inte mött några protester.
När det är skola väcker jag honom, men det är inget problem för mig. När jag var sjukare och nyss hemkommen från sjukhuset t ex, så fixade han allt sånt själv.

Frukosten kommer han till om han är vaken, och beroende på vilken tid vi äter frukost. Middag äter han med oss, det vill han själv, han gillar också att umgås med familjen. Och jag vill att vi äter tillsammans. Övrig tid gör han väldigt mycket som han vill med, men just middagen tycker jag om att vi har tillsammans.
Skulle han mot förmodan vilja dra ut med kompisar och äta hamburgare så är det helt ok. Men det händer aldrig.
Chips istället för middag - nä, det vill varken han eller jag att han äter

Han och jag har en deal (återigen frihet under ansvar) att jag inte tjatar om hans spelande, för det är inte min business. Men å andra sidan så är vi också överens om att han nån gång om dan åtminstone går ut och promenerar lite, eller kickar boll nån timme eller så. Och om jag behöver sällskap ut på promenaden, om jag t ex har en lite kass dag och är rädd för att ramla, då följer han med utan knot.

Datortid har han väldigt fritt. Det är där han har mycket av sitt sociala liv - även när hans bästa kompis är här eller sonen hos honom, så sitter de vid sina datorer och spelar (eller är ute och går eller spelar fotboll). Vi har ingen begränsning där, så länge han sköter det han ska (d v s skola, hygien, städning o s v). Skulle han inte vilja umgås ens vid middagen längre bara för att han vill spela, eller om han på nåt vis skulle verka må dåligt av det, skulle jag såklart ta tag i det.

Ja...ungefär så. Mycket frihet, men också ett ansvar (för sig själv och för sina relationer o s v). Så länge jag själv sköter det jag ska och inte mår dåligt av det, så vill inte jag ha någon som lägger sig i vad jag gör och inte gör på min fritid. Så jag gissar att han inte heller vill det .

[Gretah]

Jag är nog en usel förälder känner jag när jag läser dina frågor :/

När man stiger upp. Ska de klara av att själva stiga upp till skolan i tid? Eller tar ni det ansvaret, att de kommer upp?
Om det är sommarlov, får de sova hur länge som helst? 15:00? Vad påverkar ditt beslut?
** Med båda mina barn har jag aldrig behövt väcka dem eller tjata om uppstigning, de har skött det jättebra själva.
Däremot våran sista fosterson, han var en bedrövelse att få ur sängen!!!
Min man ansåg att han skulle ta sina egna konsekvenser av att komma för sent , men jag hade svårt att låta bli att tjata....Tjatet ledde dock inte till något mer än att jag blev på dåligt humör.
Sommarlov har vi i omgångar haft regler om hur länge man får sova. Till 11 tex, det tyckte vi fick räcka. Men detta tjat gjorde inte heller vårat humör bättre De senaste åren har både son och fosterson fått sova hur länge de velat och nu bor ju inte fostersonen här längre. Han har ett jobb att sköta

Mat, bör de äta med familjen, eller är det OK om de sticker ut med kompisarna och tar en hamburgare istället? Eller äter chips på rummet istället? Enstaka gång, eller varje dag?
**Chips på rummet istället för mat har nog aldrig hänt men däremot får han ta sin tallrik och sitta vid sina jäkla spel på sitt rum om han vill.

Röra på sig, behöver de träna ibland, eller i alla fall gå ut ut huset vare dag, när man är frisk? Eller hur många dagar är det OK att stanna inne och spela spel, tex på sommarlovet?
** Nu har han tagit upp skateboardåkning igen faktiskt, så han har frivilligt lämnat rum och hem vid några tillfällen. Han spelar också trummor i källaren, men utöver det - nada. Och jag är en dålig förebild så jag kan inte säga nåt om saken. Majoriteten av sommarlovets dagar tillbringas framför datorn ( eller nätter, eftersom han halvvänder på dygnen)

Datortid, är det något ni försöker påverka? Gör det skillnad vilken skärmtid det är, vilka spel, eller om det är tillsammans med kompisar?
** När vi bara hade en dator för många år sen fick vi ju lov att begränsa av den anledningen, men sen har han ju skaffat eget och gör som han vill. Nu är han ju 19 år, men egen dator har han haft ganska länge.
Vi har haft samtal ( förr) om vilja spel som var lämpliga osv, men det krävde ju att man själv visste vad man pratade om och jag är inte ett dugg intresserad av dataspel.

[- Lillan -]

En del av frågorna är inte riktigt applicerbara än, eftersom vår äldste är 12, men att ta sig upp till skolan själv har han fixat en dag i veckan sedan han slutade med fritids för 2 år sedan. Den dagen är det nämligen sovmorgon och för att kunna utnyttja den har han varit tvungen att ställa klockan och fixa morgonbestyren på egen hand för resten av familjen har redan lämnat huset när han ska vakna.

Sommarlovssov blir lääänge i vårt hus, men nog säger vi till senast lunch.

Vad gäller träning, datortid och annat, så är ju våra barn något yngre än den åldersgruppen du frågade om, så där ser jag inte några konstigheter att vi fortfarande styr en del. Barnen spelar visserligen gärna fotboll och cyklar omkring naturligt fortfarande, men jag har även dragit med dem på löparrundor och kört lite stationsgympa med dem i trädgården

[blå fågeln]

Så farligt är det inte att läsa mina frågor, inte blir man en dålig förälder bara av det

Det är ju svårare med ett barn som inte bott hos en hela tiden, när man inte sedn småbarnsår fått dem att tro att de vill det jag vill :/

Vi hade också ett fosterbarn några år, och då var dygnsrytmen ett av de stora sakerna i början. Men jag kan inte ha någon som sover till två, men sedan är vaken och börjar laga mat två på natten istället, det funkar bara inte för mej. Även om det inte är "fel" , när jag flyttat hemmifrån hade jag nog konstiga sovvanor, började jobba natt efter ett tag, för att slippa stiga upp på mornarna.
Men ska man vara en familj, så måste man ha hyfsat samma dygnsrytm. Tycker då jag. Men skälet till att ajg fråga är ju för att jag vill höra lite hur andra gör.

[Smålandspappa]

hela, rena och skötsamma så är de fria att göra som de själva vill.

Jag tvingar ingen att röra på sig eller äta ihop med oss andra. De får sova hur länge de vill och de får sitta vid datorn hur mycket de vill.

[blå fågeln]

egentligen ser jag inget konstig med att man styr även lite äldre barn. Samtidigt blir det ju viktigare och viktigare att de klarar sej själva, tar eget ansvar, ju äldre de blir.
Men det kan vara olika saker man prioriterar.

[blå fågeln]

Enklast är det förstås när ungdomen tycker likadant som man själv Och är man rätt lika till sättet, och hen har vuxit upp tillsamans , så blir det nog inte så stora motsättningar, man har någotn typ av "normalkurva" redan med sig.

[blå fågeln]

Åhå, hela , rena och skötsamma sak det vara i alla fall? Så då har du vissa krav, även fast du försöker få oss att tro motsatsen

[Gretah]

Dispyter hos oss har handlat om dygnsvändningarna mest. Ok, vänd på dygnet, men stör inte mej när jag sover! Inget spring i trapp och kök i natten för då blir jag en mycket otrevlig person.

[Smålandspappa]

är ju klart annars hade väl socialen knackat på dörren om de inte var hela och rena.

Men sen bryr jag mig inte ett dugg om hur och när de sover, hur och var de äter eller om de vill motionera eller ej eller hur mycket/lite de vill hänga vid datorn. Varför ska jag styra det liksom? Det får de faktiskt bestämma själva efter eget sinne.

[MaryT*]

Ja, och det mesta går ju att resonera fram tillsammans, utan att man ska behöva sätta några trista regler i onödan. Vi har också haft diskussioner, men som tur är så är han duktig på att både ha egna åsikter och egen vilja (det ska gudarna veta!!) - men också att lyssna på argument och ta till sig. Jag kan inte minnas nån enda gång som vi inte har hittat nån bra lösning/kompromiss på såna här saker.
Ibland kan han precis som de flesta andra tonåringar (och vuxna med för den delen) slarva med t ex städningen eller så. Jag bryr mig inte så jättemycket om det, men om jag råkar se stöket när jag går in till honom och då ber honom plocka undan, så vill jag verkligen inte ha suckar och stön och himlande med ögonen - hallå, vi har ju kommit överens?.. Och då behöver jag bara påminna honom om att han faktiskt har det ganska bra, jag begär inte mycket, men visst - VILL han så kan jag börja sätta snävare regler. Det brukar räcka .

Och ja, vi är nästan skrämmande lika till sättet och i tanken...

[Anne m 2]

Frågorna blir inte helt applicerbara på min tonåring eftersom vi har en speciell situation. Kanske särskilt det senaste året när hon i princip inte haft någon fungerande skolgång. Hon är 14 (fyller 15 alldeles i slutet av året). Medans hon fortfarande gick i vanliga skolan så kom hon upp och iväg själv på morgonen, dock har vi ofta väckt eftersom vi ändå följer hennes syster till skolan och alltså är hemma tidigt på morgonen. Annars har vi ändå haft ett schema som hon skall försöka följa, när hon skall upp och plugga om orken finns, för hon har haft skolgång även om den skötts hemifrån. Är hon frisk så klarar hon rätt mycket ansvar, vi styrs ju av hur hon mår.

Vi försöker hålla en halvjämn dygnsrytm eftersom hon är känslig och har svårt att vända tillbaka dygnet. Sedan skulle det inte riktigt fungera i familjen om hon alltid sov hela dagarna och skulle leva upp på nätterna. Vi bor inte jättestort, det hörs, plus att vi tycker det är trevligt att umgås. Hon har också pluggat en del på sommarlovet för att minska terminens börda. I några veckor har vi alltså kört typ skolschema några timmar om dagen.

Vi brukar oftast väcka mellan 10-11 på sommarlovet/helger. Ibland får hon sova längre, men är klockan börjar gå mot 13 så brukar vi väcka även då.Vi har gemensamt kommit fram till att det ändå funkar bäst om vi håller hyfsat regelbundna tider även på lov.

Eftersom tonåringen här inte haft skola varje dag, dvs med klasskamrater har vi uppmuntrat mycket till att hon träffar kompisar utanför skolan, på aktiviteter och på fritidsgården. Alltså har hon fått litet fria tyglar och har fått käka med kompisar på gården, ibland äter hon med pojkvännens familj. Vi har inte jättestränga regeler utan anpassar till mående och behov av umgänge med jämnåriga. Det är viktigt att hon får ett socialt sammanhang när skolan inte kan ombesörja det. Men det är klart att hon oftast äter med oss, middagen är ett tillfälle att umgås så visst tycker jag att även tonåringar skall äta hemma. Jag tror våra regler skulle vara litet annorlunda om hennes hälsa var annorlunda. Chips på rummet är däremot inget alternativ, men det tycker ingen av oss. Vi är däremot rätt noga med vad som hon äter, eftersom hälsan påverkas av det.

Ut ur huset varje dag är ett måste. En kort promenad fixar man nästan alltid, så länge man inte har feber. Träning uppmuntrar vi till men mest blir det promenader eller en cykeltur, så nej, det är inte ok att vara inne en hel dag, där är vi hårda. Samtidigt är vi överrens om att det är viktigt, så vi behöver inte tjata, mer påminna och uppmuntra för visst blir det gärna mycket skärmhäng...

Här handlar det inte så mycket om datortid som telefontid... det är mycket skype och chat med vänner, en del spelande men inte mest. Och jo jag gör nog litet skillnad på om det är interaktivt eller om hon bara skulle sitta själv framför ett spel som inte kräver någon samverkan med andra. Men samtidigt är hon rätt fri att ägna en hel del tid åt spel och kompisar on-line, mycket av henne sociala liv är ju där. Så länge studierna sköts och hon kommer ut ur huset varje dag är vi inte petnoga.

Jag tror att det låter som vi är mer regelstyrda än vi är, hon har trots allt rätt mycket frihet även om vi försöker bygga en struktur så att inte alla dagar flyter samman, men det beror ju på skolsituationen. Större delen av sommarlovet har hon ändå varit ledig och fått bestämma mycket själv (nu valde hon iofs en väldigt uppstyrd språkresa det här året), så länge det ändå tas viss hänsyn till att vi är en familj och att det måste funka för alla.

[FruFet]

Jag har en femtonåring och en på snart fjorton.

under skolåret väcker vi dem (på deras begäran!) men gemensam frukost brukar vi inte äta. Börjar de senare sköter de själv frukost och tidspassnimg, det funkar ganska bra. skolan skickar sms när de kommer försent/har ogiltig frånvaro, en och annan tio-minuter-för sent blir det ibland men inte så ofta.

De får sova länge på sommarlovet men inte till lunch, det blir helknäppt med övriga familjens mattider då. Vi brukar väcka vid elva för det mesta om de inte är uppe då.

Vi äter oftast gemensam middag. Vill de ut och äta med kompisar så är det OK. Inte chips till middag och inte heller mat på rummet. Vi har inget krav på att de måste äta middag hemma, men är de hemma så äter de middag med oss.

Den yngre tränar en hel del fotboll och den äldre tränar på gym ett par gånger i veckan. Jag betalar gymkort och motkravet är att han faktiskt använder det. Bägge tränar dessutom paddling en vardag och en helgdag. Utöver detta inga krav på utelek (hehe). På sommaren är vi sällan hemma i stan och på landet är vi ändå ute mest hela tiden.

Inga restriktioner när det gäller skärmtid på sommaren, men under skolåret i viss mån. Ibland behöver vi styra upp så att skolarbetet inte blir åsidosatt. Det är bara ett spel jag sagt nej till och det är GTA. Hemma alltså. Jag är väl medveten om att den yngre spelar det hemma hos sina kompisar. Jag är inkonsekvent här men hey, vad i livet är konsekvent egentligen.

Jag förväntar mig att barnen tar ansvar. För sitt skolarbete. De har inte tiotusen plikter hemma men om jag ber dem plocka ur diskmaskinen eller laga mat eller hämta brorsan på fritids ibland så gör de det, ibland mer eller mindre motvilligt men ändå. Det ingår i familjelivet tycker jag.

[blå fågeln]

Jag känner samma sak, om jag ska fixa en någorlunda näringsrik mat, då måste resten av familjen i alla fall göra motkravet att vara vaken när maten serveras . så visst händer det att min lunch blir dotterns frukost, men längre än så funkar det inte att hon sover. Tycker då jag.

Överhuvudtaget är ju tonåren en tid när man ska växa in i sitt ansvar, oberoende om vad det gäller, jag tänker lite i banorna att hur ska de vara friska vuxna, om de som tonåringar, när de är formbara, lämnas att tro att man mår lika bra om man aldrig går ut, aldrig rör på se, som om man regelbundet går en promenad i alla fall?

[blå fågeln]

Självklart blir det annorlunda eftersom hon är sjuk.

samtidigt, alla ungdomar ahr sina starka och sina svaga sidor, är det inte just det man som förälder ska försöka se, och peppa det som är svårt, och glädjas över både det som är enkelt, och det som man förbättras i? Och då inte bara skolarbetet, utan resten av livet också.

Vanligaste dödsorsaken bland män mellan 15 och 44 år är självmord. För kvinnor ligger det på andra plats, om det inte ändrats på senare år. Ett av de vanligaste skälen för att ta livet av sig är depression. Ett av de effektivaste botemedlen är ett regelbundet liv, att man sover på natten är vaken på dagen, äter regelbundet och rör på sej, vare sig man känner för det eller inte.

Även "vanliga" brukar må bättre av ett någorlunda regelbundet liv. Även om tonåringar kanske är bättre på att sova ikapp än vuxna.

IRL tycker jag många föräldrar peppar och styr, utan att kanske ha stränga behårda regler just. Men det är något med att erkänna att man styr, som är svårt. Ingen vill framstå som en regel-Hitler. Tänker jag.

[Anne m 2]

Självklart har du rätt och vi lägger en del energi på just regelbundheten, och att följa en dygnsrytm. Sedan har vi krav som att städa rummet, tömma diskmaskin etc, men där varierar kraven fruktansvärt mycket pga hälsan. Skolan går ändå först och vi har låtit henne prioritera kompisar en del just för att undvika social isolering och depression, när vanliga skolan "skrev ut henne" från de flesta ämnena blev hon helt utesluten ur sin klass och rätt ledsen innan hon hittade nya kompisar. Depression har oroat mig rätt mycket med tanke på den något sporadiska skolgången min dotter har.

Ett socialt sammanhang ihop med rutiner är nog rätt viktigt för de flesta, precis som du säger. Men visst försöker vi se till att hon till slut blir en ansvarstagande vuxen och då behövs det regler. Nu tänkte jag mest på lovet, ibland får jag dåligt samvete för att hon får plugga även på loven, men på sikt hjälper det ju -även om hon inte alltid jublar nu. Men balansen mellan att styra och peppa är svår, ibland känner jag mig som regelHitler - även om jag egentligen vet med mig att vi faktiskt inte har några vansinneskrav och att det finns både förhandlings- och diskussionsutrymme.

[blå fågeln]

Detta eviga dåliga samvete... det kommer för det man gör, och det man inte gör. Och av att inte veta om man gör rätt.

En del ungdomar är ju både mer självgående och mer robusta, tror jag . Medan andra är känsligare, i olika avseenden.

Jag förstår din oro, en tonåring som blir lämnad ensam, oavsett orsak, det är inte att leka med. Men jag tror att ni jobbar på i rätt riktning, det är det intryck jag får.

[Valerina]

Vet inte om du skrivit det tidigare eller om du kanske inte vill skriva ut det, i så fall får du säga ifrån. Men jag undrar vad det är din dotter lider av för sjukdom?

[Anne m 2]

Jag hoppas det, man kan ju bara göra så gott man kan och vad som var rätt eller fel vet man ju inte förrän efteråt, och knappt då heller.