När ska man berätta om sin sjukdom?
Ordet är fritt
  1. Salander
    #1

    När ska man berätta om sin sjukdom?

    Sonen har stadig flickvän sedan en tid som sover här och han sover där. I början frågade jag om det fanns allergier eller om det var något hon inte kunde äta men nej. Efter ett tag reagerar jag på att hon är väldigt intresserad av att veta våra mattider och oftast frågar kring det. Tänkte att hon gillar väl mat bara. Sen igår kröp det fram ftån so en att hon har diabetes. Han hade lite frågor.
    Jag kan inte låta bli att tänka att jag hade velat veta tidigare. Tänk om hon blivit dålig hos oss och vi inte vetat. Samtidigt förstår jag ju att man som tonåring bara vill vara som alla andra. Hur tänker ni? När ska andra veta och inte ?
  2. 1
    När ska man berätta om sin sjukdom? Sonen har stadig flickvän sedan en tid som sover här och han sover där. I början frågade jag om det fanns allergier eller om det var något hon inte kunde äta men nej. Efter ett tag reagerar jag på att hon är väldigt intresserad av att veta våra mattider och oftast frågar kring det. Tänkte att hon gillar väl mat bara. Sen igår kröp det fram ftån so en att hon har diabetes. Han hade lite frågor.
    Jag kan inte låta bli att tänka att jag hade velat veta tidigare. Tänk om hon blivit dålig hos oss och vi inte vetat. Samtidigt förstår jag ju att man som tonåring bara vill vara som alla andra. Hur tänker ni? När ska andra veta och inte ?
  3. Medlem sedan
    Jul 2003
    #2
    I viss mån behöver ju inte andra veta, om man tar ansvar för det själv, klarar att följa de andras aktiviteter och måltidsrytm mm utan att de behöver anpassa något och har koll på och kan vara någorlunda säker på att man inte blir akut dålig. Samtidigt, umgås man mer, så blir det ju dumt om man bara inte vill vara till besvär och påverkar de andra, när det i slutändan ändå blir så eller om man lätt hade kunnat ta hänsyn om man bara hade vetat. Är det någon man tillbringar tid med mer eller mindre regelbundet vill man ju gärna veta så att personen kan må så bra som möjligt. Jag hade ju föredragit en tidig information av typen förresten så har jag diabetes, det innebär si och så i mitt fall och ni behöver inte tänka på det mer än x och y. Mycket enklare för alla inblandade och det ger möjlighet att ställa frågor om man är osäker. Bra om tonåringen kan komma dit att det blir enkelt och icke-känsligt att bara berätta, men det kanske tar tid?

    Har inte heller erfarenhet av hur omgivningen hanterar att få den sortens information. Vissa kanske blir osäkra och börja ta onödig hänsyn, dalta mm och har man gjort dessa erfarenheter kanske det tar emot att berätta?
  4. 2
    I viss mån behöver ju inte andra veta, om man tar ansvar för det själv, klarar att följa de andras aktiviteter och måltidsrytm mm utan att de behöver anpassa något och har koll på och kan vara någorlunda säker på att man inte blir akut dålig. Samtidigt, umgås man mer, så blir det ju dumt om man bara inte vill vara till besvär och påverkar de andra, när det i slutändan ändå blir så eller om man lätt hade kunnat ta hänsyn om man bara hade vetat. Är det någon man tillbringar tid med mer eller mindre regelbundet vill man ju gärna veta så att personen kan må så bra som möjligt. Jag hade ju föredragit en tidig information av typen förresten så har jag diabetes, det innebär si och så i mitt fall och ni behöver inte tänka på det mer än x och y. Mycket enklare för alla inblandade och det ger möjlighet att ställa frågor om man är osäker. Bra om tonåringen kan komma dit att det blir enkelt och icke-känsligt att bara berätta, men det kanske tar tid?

    Har inte heller erfarenhet av hur omgivningen hanterar att få den sortens information. Vissa kanske blir osäkra och börja ta onödig hänsyn, dalta mm och har man gjort dessa erfarenheter kanske det tar emot att berätta?
  5. Medlem sedan
    Nov 2003
    #3
    Oj, det hade man ju velat veta, det förstår jag. Samtidigt kan man inte tvinga någon att berätta om personen inte vill. Kanske vill hon inte vara krånglig bara. Det verkar ju ändå som om hon tar ansvar för sin sjukdom eftersom hon kollar upp mattider och sådant så då får man väl anta att hon har koll.

    Vad spännande med en flickvän i huset! Här känns det mycket avlägset, min femtonåring är möjligen norra Europas blygaste kille, han vågade knappt bjuda (den snygga) artonåriga kusinen på minigolf trots att de känt varandra hela livet...
  6. 3
    Oj, det hade man ju velat veta, det förstår jag. Samtidigt kan man inte tvinga någon att berätta om personen inte vill. Kanske vill hon inte vara krånglig bara. Det verkar ju ändå som om hon tar ansvar för sin sjukdom eftersom hon kollar upp mattider och sådant så då får man väl anta att hon har koll.

    Vad spännande med en flickvän i huset! Här känns det mycket avlägset, min femtonåring är möjligen norra Europas blygaste kille, han vågade knappt bjuda (den snygga) artonåriga kusinen på minigolf trots att de känt varandra hela livet...
  7. Medlem sedan
    Jan 2004
    #4
    Ja en sån sak skulle jag vilja veta direkt. Hur länge har sonen vetat om det?
  8. 4
    Ja en sån sak skulle jag vilja veta direkt. Hur länge har sonen vetat om det?
  9. Medlem sedan
    Apr 2000
    #5
    Det förstår jag att ni hade velat veta. Samtidigt förstår jag tonåringen väl, att bara kunna vara helt vanlig kan kännas viktigt ibland. Hon verkar ju dessutom ha god koll och kunna ta ansvar för sin sjukdom.

    Generellt tycker jag ändå det är bra att berätta, men jag agerar inte så i verkliga livet. Vi har ju skickat en tonåring till England och i förbifarten nämnt att hon kan få litet migrän ibland... Just för att hon skulle få vara som alla andra så förutsättningslöst det bara går. Hon har koll själv och vi tänkte att vi ger mer info vid behov. Man kan väl säga att jag är tudelad i frågan, och inte precis lever som jag lär...
  10. 5
    Det förstår jag att ni hade velat veta. Samtidigt förstår jag tonåringen väl, att bara kunna vara helt vanlig kan kännas viktigt ibland. Hon verkar ju dessutom ha god koll och kunna ta ansvar för sin sjukdom.

    Generellt tycker jag ändå det är bra att berätta, men jag agerar inte så i verkliga livet. Vi har ju skickat en tonåring till England och i förbifarten nämnt att hon kan få litet migrän ibland... Just för att hon skulle få vara som alla andra så förutsättningslöst det bara går. Hon har koll själv och vi tänkte att vi ger mer info vid behov. Man kan väl säga att jag är tudelad i frågan, och inte precis lever som jag lär...
  11. Medlem sedan
    Aug 2011
    #6
    Jag tycker att var och en får avgöra själv, men att man ska försöka undvika att ställa till bekymmer som kan bli för andra om man väntar för länge. T ex om man är allergisk mot skaldjur så är det ju käckt att berätta det _innan_, om man t ex får en inbjudan till middag hos någon. Så att denne inte står och bemödar sig att göra värsta fina skaldjursgrytan och så kan middagsgästen inte äta ens lite...

    Jag själv är inte så mycket för sjukdomssnack, så jag berättar sällan om mina sjukdomar för nya personer om det inte är nödvändigt.

    Din sons flickvän verkar ju kunna sköta sin diabetes bra, så jag kan förstå att hon inte har berättat tidigare. Just med diabetes är det ju dessutom så att många vill vara snälla och hänsynsfulla och laga specialmat och baka specialbakverk och sånt åt en. Men personligen vill jag mycket hellre att de bjuder på det de vill så anpassar jag själv vad jag äter och hur mycket. T ex kan man ju välja att ta lite mindre av potatisen och desto mer sallad, funkar fint .
    *I need some fine wine and you, you need to be nicer...*
  12. 6
    Jag tycker att var och en får avgöra själv, men att man ska försöka undvika att ställa till bekymmer som kan bli för andra om man väntar för länge. T ex om man är allergisk mot skaldjur så är det ju käckt att berätta det _innan_, om man t ex får en inbjudan till middag hos någon. Så att denne inte står och bemödar sig att göra värsta fina skaldjursgrytan och så kan middagsgästen inte äta ens lite...

    Jag själv är inte så mycket för sjukdomssnack, så jag berättar sällan om mina sjukdomar för nya personer om det inte är nödvändigt.

    Din sons flickvän verkar ju kunna sköta sin diabetes bra, så jag kan förstå att hon inte har berättat tidigare. Just med diabetes är det ju dessutom så att många vill vara snälla och hänsynsfulla och laga specialmat och baka specialbakverk och sånt åt en. Men personligen vill jag mycket hellre att de bjuder på det de vill så anpassar jag själv vad jag äter och hur mycket. T ex kan man ju välja att ta lite mindre av potatisen och desto mer sallad, funkar fint .
  13. Medlem sedan
    Aug 2005
    #7
    Men din son har väl vetat och sagt till om något hänt henne när hon var hos er?
    Eller har han inte vetat om det förrän nu?

    Jag tycker det är helt upp till var och en och hantera hur mycket och med vem man vill prata med om sin sjukdom.
    Känns lite som att du tycker det är jobbigt att du inte har hundra koll på läget, men varför behöver du ha koll på henne?

    Jag hade inte reagerat. Hade någons föräldrar bett mig passa barnet/ungdomen eller om ungdomen stannar flera nätter/dagar så hade jag tyckt att det var dumt att lämna mig ovetandes om sjukdomen, för jag hade ju velat ha rätt mat hemma på rätt tid, men ändå inte känt något över att jag inte fått veta.
  14. 7
    Men din son har väl vetat och sagt till om något hänt henne när hon var hos er?
    Eller har han inte vetat om det förrän nu?

    Jag tycker det är helt upp till var och en och hantera hur mycket och med vem man vill prata med om sin sjukdom.
    Känns lite som att du tycker det är jobbigt att du inte har hundra koll på läget, men varför behöver du ha koll på henne?

    Jag hade inte reagerat. Hade någons föräldrar bett mig passa barnet/ungdomen eller om ungdomen stannar flera nätter/dagar så hade jag tyckt att det var dumt att lämna mig ovetandes om sjukdomen, för jag hade ju velat ha rätt mat hemma på rätt tid, men ändå inte känt något över att jag inte fått veta.
  15. Pyssling
    #8
    Jag hade absolut velat veta direkt. Det är en så pass farlig sjukdom att man faktiskt kan dö om man blir dålig och inte får rätt vård.

    För lite mer än tjugo år sedan hade jag en ung kille som precis flyttat hemifrån som granne. En kväll hade han några kompisar hemma som inte visste om hans diabetes och efteråt berättade de att han betedde sig lite konstigt och frånvarande precis innan de gick hem. Nästa dag kom han inte till jobbet och när föräldrarna gick in i lägenheten hittade de honom död.

    De frågade mig senare om jag hade hört något från hans lägenhet den kvällen/natten men det hade jag inte. Men en tjugoårig kille dog i alla fall och jag tänker att hade någon av hans kompisar vetat om hans diabetes så hade de kanske reagerat på att han betedde sig lite konstigt den kvällen.

    För att kunna veta vad man ska göra om något händer är det ju avgörande att man vet om att det finns en sjukdom bakom till att börja med. Sen kanske man inte är insatt i exakt vad man ska göra och så, men chansen är ju ändå större att man reagerar och åtminstone gör någonting eller skaffar hjälp eller så.

    Så ja, jag hade absolut velat veta ifrån början.

    Sen är det ju upp till var och en om man vill berätta om sjukdomar eller inte, och jag tycker nog inte att det finns nåt som andra "ska" veta, utan det får man avgöra själv så klart. Men jag personligen hade absolut velat veta, som sagt.
  16. 8
    Jag hade absolut velat veta direkt. Det är en så pass farlig sjukdom att man faktiskt kan dö om man blir dålig och inte får rätt vård.

    För lite mer än tjugo år sedan hade jag en ung kille som precis flyttat hemifrån som granne. En kväll hade han några kompisar hemma som inte visste om hans diabetes och efteråt berättade de att han betedde sig lite konstigt och frånvarande precis innan de gick hem. Nästa dag kom han inte till jobbet och när föräldrarna gick in i lägenheten hittade de honom död.

    De frågade mig senare om jag hade hört något från hans lägenhet den kvällen/natten men det hade jag inte. Men en tjugoårig kille dog i alla fall och jag tänker att hade någon av hans kompisar vetat om hans diabetes så hade de kanske reagerat på att han betedde sig lite konstigt den kvällen.

    För att kunna veta vad man ska göra om något händer är det ju avgörande att man vet om att det finns en sjukdom bakom till att börja med. Sen kanske man inte är insatt i exakt vad man ska göra och så, men chansen är ju ändå större att man reagerar och åtminstone gör någonting eller skaffar hjälp eller så.

    Så ja, jag hade absolut velat veta ifrån början.

    Sen är det ju upp till var och en om man vill berätta om sjukdomar eller inte, och jag tycker nog inte att det finns nåt som andra "ska" veta, utan det får man avgöra själv så klart. Men jag personligen hade absolut velat veta, som sagt.
  17. Salander
    #9
    Tack för era tankar. Jag har väl lite sjukvårdstänk i mig och hade velat veta för att reagera rätt om hon inte var väckbar eller så. Har också i efterhand dåligt samvete över att vi haft sämre ordning på mattider än någonsin pga flytt och renoveringsstök. Hur länge sonen har vetat har jag förstås ingen koll på men hon har en pump så det lär han väl ha sett så fort de blev lite närmare varandra. Hans kunskaper var väl ungefär noll dock fram till igår nät han började fråga lite.
    Tack för era tankar.
  18. 9
    Tack för era tankar. Jag har väl lite sjukvårdstänk i mig och hade velat veta för att reagera rätt om hon inte var väckbar eller så. Har också i efterhand dåligt samvete över att vi haft sämre ordning på mattider än någonsin pga flytt och renoveringsstök. Hur länge sonen har vetat har jag förstås ingen koll på men hon har en pump så det lär han väl ha sett så fort de blev lite närmare varandra. Hans kunskaper var väl ungefär noll dock fram till igår nät han började fråga lite.
    Tack för era tankar.
  19. Salander
    #10
    Ja det är lite spännande. Han är lika blyg som Hedlund men tjejer har "adopterat" honom, och bestämt att de är ihop, sen han gick i sjuan.
  20. 10
    Ja det är lite spännande. Han är lika blyg som Hedlund men tjejer har "adopterat" honom, och bestämt att de är ihop, sen han gick i sjuan.
  21. Salander
    #11
    Kanske det som tar emot, att folk gör så stor sak av det.
  22. 11
    Kanske det som tar emot, att folk gör så stor sak av det.
  23. Salander
    #12
    Ingen aning men så snart de börjat kramas.
  24. 12
    Ingen aning men så snart de börjat kramas.
  25. Salander
    #13
    Hon har god koll. Mest jag som är dåligt samvete för den dåliga måltidsordningen.
  26. 13
    Hon har god koll. Mest jag som är dåligt samvete för den dåliga måltidsordningen.
  27. Salander
    #14
    Jag är heller inte för sjukdomssnack men hade velat veta när de börjat sova över. Men nu vet jag.
  28. 14
    Jag är heller inte för sjukdomssnack men hade velat veta när de börjat sova över. Men nu vet jag.
  29. Salander
    #15
    Det är mer dåligt samvete för att det blivit lita matslarv.
  30. 15
    Det är mer dåligt samvete för att det blivit lita matslarv.
  31. Salander
    #16
    Det var väl så jag tänkte. Sonen har ju inte koll på olika sjukdomar direkt.
  32. 16
    Det var väl så jag tänkte. Sonen har ju inte koll på olika sjukdomar direkt.
  33. Medlem sedan
    Aug 2005
    #17
    Det samvetet ska du slänga bort och det är ju rätt lätt. Du har verkligen inte vetat något så du kunde inte gjort annorlunda.
    Dåligt samvete ska man ha när man vet men inte bryr sig, och sådan är inte du!
  34. 17
    Det samvetet ska du slänga bort och det är ju rätt lätt. Du har verkligen inte vetat något så du kunde inte gjort annorlunda.
    Dåligt samvete ska man ha när man vet men inte bryr sig, och sådan är inte du!
  35. Medlem sedan
    Apr 2000
    #18
    Det förstår jag, diabetes är ju litet läskigt då det kan bli så allvarligt. Vi har ett barn med diabetes på besök rätt ofta och jag är glad att jag vet om det. Men, samtidigt måste man ju få välja själv, och du har inte vetat om det. Då är det svårt att veta att man "borde" gjort annorlunda.
  36. 18
    Det förstår jag, diabetes är ju litet läskigt då det kan bli så allvarligt. Vi har ett barn med diabetes på besök rätt ofta och jag är glad att jag vet om det. Men, samtidigt måste man ju få välja själv, och du har inte vetat om det. Då är det svårt att veta att man "borde" gjort annorlunda.
  37. Medlem sedan
    Apr 2008
    #19
    Bäst är att säga det på en gång. Förstås. Men hon är tonåring, mån om att smälta in. Så hon berättade det nu. Bättre sent än aldrig.
  38. 19
    Bäst är att säga det på en gång. Förstås. Men hon är tonåring, mån om att smälta in. Så hon berättade det nu. Bättre sent än aldrig.
  39. Salander
    #20
    Hon har inte sagt något utan det kom fram när sonen plötsligt hade massa frågor om vad diabetes är.
  40. 20
    Hon har inte sagt något utan det kom fram när sonen plötsligt hade massa frågor om vad diabetes är.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar