Att ta ställning

[MaryT*]

Gunhild Carling, känd musiker, har hamnat i blåsväder.

http://www.aftonbladet.se/nojesblade...cle21795259.ab

Hennes far visade sig på 90-talet vara nazist. Och hennes två bröder (som Gunhild spelar tillsammans med i ett band) skapade nyligen rubriker då de motsatte sig ett boende för ensamkommande flyktingbarn i sin hemby, och sen också störde ett möte som hölls av människor i byn som var _för_ boendet. De störde genom att spela klarinett...

Gunhild själv har tydligen befunnit sig over there på sistone och kommer nu hem och är förtvivlad över att hon har blivit indragen. Hon vill inte blanda ihop musik och politik (vilket bröderna i och för sig redan gjort genom sitt klarinettspelande på mötet) och hon vill inte diskutera sin familjs politiska åsikter. Hon vill inte blanda sig i debatten alls, och vill att folk ska hålla isär hennes musik från familjens beblandning i nazismen.

Och på ett sätt tycker jag att hon har rätt i att hon inte ska behöva bära hundhuvudet för vad hennes pappa och bröder gör och säger och tycker. Hon är ju inte de.

Men samtidigt undrar jag - vad är det som är så svårt med att tydligt ta avstånd från åsikterna, om hon nu inte håller med dem? Varför inte säga typ att "Det där är åsikter som min pappa och mina bröder har. Jag håller inte med dem i de åsikterna, jag tar bestämt avstånd från nazismen och rasismen." Räcker det med att säga att "Vi har ju politiker, de får sköta det där"?
Jag tycker inte det.
Hon säger i o f s (enligt aftonbladet) " Jag är verkligen motståndare till rasism och är för fred på jorden." Men jag tycker att det är lite klent. Hon är ledsen för att deras spelningar ställs in nu. Men hur kan hon i dessa tider ens hoppas på att folk ska anlita dem om familjen är känd för dylika åsikter? Ok att HON inte har uttryckt de åsikterna, men delar av hennes band har. Så varför inte avsluta samarbetet med dem? Hon säger att det ju ändå är hennes familj och att den är viktig för henne. Men familj kan man ju vara utan att ha ett band ihop tänker jag.

Helt enkelt funderar jag på: När och hur tycker du att man bör ta ställning? Är det viktigt att ta ställning och stå för det utåt?

[MaryT*]

Och:
Skulle du ta avstånd från familjemedlemmar om de sympatiserade med nazismen?

[-Allis-]

Det känns så osannolikt så då hade jag snarare blivit rädd för att det hade hänt något för det hade inneburit kopiösa personlighetsförändringar.

Jag hade nog börjat fundera på om de hade fått tumörer i hjärnan eller något annat lika hemskt.

[S-JJ]

Spontant sådär svarar jag ja. Men, när jag sen tänker efter så är det inte alls säkert. Jag skulle kunna tänka mig att jag liksom inte vill "ge upp" om personen utan vill gärna övetyga h*n om hur fel ute h*n är. Och då krävs ju att jag är närvarande.

[S-JJ]

Hon kan ju vara motståndare till rasism, men inte anse att det hennes familjemedlemmar sysslar med är rasism, och då betyder ju "jag är motståndare till rasism" ingenting i detta läget...

Det följer vissa skyldigheter anser jag med att vara en offentlig person, och som sådan har man ett större ansvar att ta ställning utåt vad gäller t ex människosyn när sådana här situationer uppstår.

[_MaWe_]

På en sekund, när det gäller mamma, pappa & syster.

När det gäller mina barn blir det ju MYCKET knepigare.

Jag tänker ofta på hur det skulle vara och hur jag skulle göra, men kommit fram till att jag tar den biten om situationen skulle uppstå.

[blå fågeln]

Nej, aldrig i livet. Oavsett om de är nazister, går med i Sientologerna, begår allvarliga brott eller är med i Paradis hotell. Det så mycket i världen som jag ogillar starkt, men inte ger man upp om sin familj, för det. Hur kan hen annars behålla kontakten men verkligheten, och förhoppningsvis så småningom ändra sig?

[blå fågeln]

Man kan ju ta ställning, utan att känna att man behöver göra det i Aftonbladet
att sedan resultat då blir att man inte får spelningar, nå , så blir det antagligen

[MaryT*]

Jag ser det tvärtom så att det är just i media hon _bör_ ta avstånd, om hon nu inte håller med i deras värderingar.
Eller ja, så får hon ju stå ut med att det inte blir så många spelningar, men det verkar hon ju tycka är lite orättvist. Men det är nog så att det är de sakerna hon har att välja på.

[MaryT*]

Jag skulle ta avstånd från alla, precis alla som sympatiserar med nazismen - alla utom mina barn. Dem skulle jag vilja ha kvar i mitt liv oavsett vad. Jag skulle ta bestämt avstånd från deras åsikter och värderingar i frågan, både inför dem och öppet. Men dem som personer skulle jag nog aldrig kunna överge.

[lauritz]

Hans "Cooling" Carling var väldigt aktiv i Engdahls nyfascistiska Nysvenska rörelsen och kutade omkring i Lund på 30:e novemberrörelsens Karl den XII-manifestationer i början av 90-talet, under ledning av nynazisten Lars Hultén. Han menade att han inte var rasist, särskilt som han spelade en massa negermusik. Fascismen var inte rasistisk på samma sätt som nazismen och Engdahl, som anhängare av Mussolini, menade att rasismen blev HItler-Tysklands fall.
Cooling gjorde avbön på olika sätt och försökte sen bli medlem i Vänsterpartiet vid sekelskiftet - vilket sket sig. Han har väl inte varit politiskt aktiv sedan dess.
Men Swinghilds bröder Max och Ulf har ju utmärkt sig som främlingsfientliga,
men jag har inte sett till dom på ett tag i hennes orkester. Hon har ju redan andra bandmedlemmar.

Frågan är i vilken utsträckning kändisar ska avkrävas avståndstagande från familje- och släktmedlemmars politiska uppfattningar.

Annars säger jag som Allis, om några släktingar på mors sida skulle vara något annat än centerpartister, så får man nog göra en demensutredning. Och på fars sida socialdemokrater på samma sätt. När en av mina farbröder gick över till moderaterna, så skylldes det på att han hade haft en stroke och en hjärtinfarkt. Det hade blivit förvirrad och fått för sig att Carl Bildt var en inkarnation av Per Albin Hansson.

[Christopher]

Det är ju enkelt att ta avstånd från antidemokratiska rörelser. Det innebär inte att jag hade sagt upp bekantskapen med en nära släkting för den sakens skull men nog hade jag argumenterat för varför den hade fel alltid!

Det gäller alltså alla antidemokratiska ställningstaganden. Påminn mig gärna när någon fick löpa gatlopp i media för att de hade en släkting som var kommunist senast...? Den här inkonsekvensen stör mig.

[cilia m june & lisa]

Jag tänker att hon ju tar ställning när hon säger hon är emot rasism. Sen säger hon att hon vill vara helt opolitisk. Då är det såklart att hon inte vill ta ställning, för då blir hon omedelbart politisk.

Det låter på Gunhild som att hon bara vill spela jazz och sjunga sånger och tänka lalalalala och det står ju henne helt fritt att göra så.

[cilia m june & lisa]

I teorin ja. I verkligheten, mest troligt inte.
Jag har en i min ganska direkta närhet som är vääähähähääldigt brun i åsikterna och tja, det går att samexistera även med den mänskan.

[MaryT*]

Ja, absolut står det henne fritt! Det står ju henne t o m fritt att sympatisera med sin far och sina bröder om hon så skulle vilja.
Men vill hon fortsätta att få spelningar så vore det kanske vettigt att tydligare ta avstånd. Därför att det står ju även arrangörerna fritt att inte anlita henne så länge hon inte är tydlig i sitt ställningstagande. Då hjälper det inte att gråta ut i tidningar eller så.

[cilia m june & lisa]

Nej, det är sant. Alltså det funkar ju inte så i verkligheten riktigt, att det går bra att vara opolitisk. Det hade funkat om alla bara var glada och snälla och inte busspelade klarinett skithögt för att störa och sådär.
Dessutom råkar jag veta att allt är politik.

[MaryT*]

Ja, så är det ju .

Hon behöver ju inte direkt sikta på att bli statsminister heller - det hade kanske räckt med att säga att "Nej, jag tycker INTE att nazismen är käck alls. Jag tar bestämt avstånd från den ideologin, oavsett vad min familj har för politiska åsikter.". Mer politiskt än så behöver det ju inte bli.

Och så är det ju inte precis bästa karriärsbeslutet att spela med bröderna om de nu plumpar sig hela tiden och gör korkade saker. De kan ju spela ihop hemma på kammaren om de vill men kanske han hon välja andra musiker att turnera med. Hon gör ju som hon vill, som sagt, men det är bara vad jag skulle tro vore bäst för henne rent karriärsmässigt .

[Malinau]

Hon ska inte göras ansvarig för varken sin fars eller sina bröders åsikter, yttranden eller beteenden. Hon håller på med musik och ska inte behöva säga något om detta, för det har inte med musiken att göra. Alltså tycker jag att hon rakt av kan säga just att hennes far och hennes bröder får stå för sitt.

Jag är också inne lite på Christophers resonemang att när det gäller exempelvis kommunism, så är det ingen som ställs till svar för att någon närstående har sådana sympatier och det är lite märkligt.

Hade jag en närstående som hade sådana sympatier så skulle jag kanske inte ta avstånd från honom eller henne. Det beror lite på vem det var och vad människan tog sig för med. I vissa fall skulle jag inte vilja ha med människan att göra mer, i andra fall skulle jag argumentera och i ytterligare andra fall skulle jag bara ignorera dumheterna.

[MaryT*]

Nej, men för sina egna åsikter i en så infekterad fråga? Det tycker jag verkligen.

Visst, hon håller på med musik. Men jag förstår t ex den där kulturskolan som inte vill att hon kommer dit och jobbar med eleverna så länge hon bara mumlar i skägget när det gäller något så allvarligt som nazistiska åsikter.

Jag ser bara två alternativ egentligen, om man ska hårddra det:
1. Hon har sympatier åt samma håll som sin far och sina bröder. Och då ska hon inte vara så jätteförvånad om folk inte vill anlita henne.
2. Hon har definitivt INTE sympatier åt samma håll som sin far och sina bröder. Och då ser jag inte problemet i att kraftfullt och tydligt säga det.

Det känns liksom som att hon både vill äta kakan och ha den kvar. Och det funkar tyvärr inte.

[Malinau]

Det här blir ju skyldig genom association och hon blir utsatt utan egen förskyllan. Det är förstås lika möjligt att hon delar deras sunkiga åsikter som att hon verkligen inte gör det. Man kan ju tänka sig att närstående till kända människor har även andra åsikter och gör sig skyldiga till väldigt dåliga grejer utan att de ska behöva bli indragna i det.

Jag vet en vars bror körde på fyllan och då körde ihjäl en ung människa. Efter vände folk den oskyldige brodern ryggen. Jag tycker inte att det finns något rimligt alls i det och det är lite samma sak.

Däremot blev det ju något annat om hon fortsatte att samarbeta med bröderna i det här läget.