för att vi ägnar oss åt ohälsosam fixering vid våra egon. Så är rubriken på en insändare jag såg i dag i lokaltidningen från psykologen och författaren Thomas Silving.
Hans insändare är så på pricken, och vad jag försökt få fram här å AFF ibland (fast jag har inte hans uttrycksförmåga och blev lynchad för mina inlägg)
Vi känner oss sjuka för att vi ägnar oss åt ohälsosam fixering vid våra egon. Så är rubriken på en insändare jag såg i dag i lokaltidningen från psykologen och författaren Thomas Silving.
Hans insändare är så på pricken, och vad jag försökt få fram här å AFF ibland (fast jag har inte hans uttrycksförmåga och blev lynchad för mina inlägg)
Detta skriver alltså en "psykolog"? Man tar sig för pannan! Som alla andra med samma synsätt i dessa frågor blandar han fullständigt ihop materiell välfärd/kroppslig hälsa med psykisk hälsa. Materiell välfärd och psykisk hälsa följs nämligen inte alls åt. I vissa avseenden kan man nästan säga att de är varandras motsatser!
I hans resonemang kan vi också se de olyckliga följderna av att kalla psykisk ohälsa för "sjukdom". Han angriper - med rätta! - synen på det mänskliga "livslidandet" som "sjukdomar". Det är inga sjukdomar, men det stora misstag han gör är att i samma andetag förringa dimensionen av detta "livslidande". Psykisk ohälsa är nämligen, i sina allvarligare former, minst lika handikappande som fysiska sjukdomar och funktionsnedsättningar. Det är just det vi ser i dagens samhälle.
2
Detta skriver alltså en "psykolog"? Man tar sig för pannan! Som alla andra med samma synsätt i dessa frågor blandar han fullständigt ihop materiell välfärd/kroppslig hälsa med psykisk hälsa. Materiell välfärd och psykisk hälsa följs nämligen inte alls åt. I vissa avseenden kan man nästan säga att de är varandras motsatser!
I hans resonemang kan vi också se de olyckliga följderna av att kalla psykisk ohälsa för "sjukdom". Han angriper - med rätta! - synen på det mänskliga "livslidandet" som "sjukdomar". Det är inga sjukdomar, men det stora misstag han gör är att i samma andetag förringa dimensionen av detta "livslidande". Psykisk ohälsa är nämligen, i sina allvarligare former, minst lika handikappande som fysiska sjukdomar och funktionsnedsättningar. Det är just det vi ser i dagens samhälle.
intressant det där. Och till en stor del kan jag hålla med. Frisk betyder inte längre avsaknad av sjukdom,utan att må bra . vilket förstås inte alltid är så lätt.
samtidigt, att "gå in i väggen" är inte hittepå. Det har ökat. Själv hävdar jag att det har inte beror så mycket på att ha för mycket att göra, utan att man får ansvaret för saker som man inte har makt att bestämma över. Inte är det enda skälet, men min tes, det jag tycker mej se, är att det är det som ofta händer innan medarbetare blir sjukskrivna, att ha ansvaret men inte makten att påverka. Och det är ju till stor del en samhällsfråga.
Nu ska jag ut i solen med hunden, men frågan är intressant, jag kanske återkommer senare för att diskutera vidare
4
intressant det där. Och till en stor del kan jag hålla med. Frisk betyder inte längre avsaknad av sjukdom,utan att må bra . vilket förstås inte alltid är så lätt.
samtidigt, att "gå in i väggen" är inte hittepå. Det har ökat. Själv hävdar jag att det har inte beror så mycket på att ha för mycket att göra, utan att man får ansvaret för saker som man inte har makt att bestämma över. Inte är det enda skälet, men min tes, det jag tycker mej se, är att det är det som ofta händer innan medarbetare blir sjukskrivna, att ha ansvaret men inte makten att påverka. Och det är ju till stor del en samhällsfråga.
Nu ska jag ut i solen med hunden, men frågan är intressant, jag kanske återkommer senare för att diskutera vidare
Att vi mår mer dåligt här uppe än i övriga världen, tror jag beror på att vi ersatt religion och familj med staten och institutioner. Många är väldigt ensamma i Sverige och vi tar inte hand om vänner, släkt, grannar för det har vi myndigheter till. När vi inte behöver finnas för andra, och andra inte behöver oss, är det nog väldigt lätt att känna sig både misslyckad och deprimerad. Att vara ensam och obehövd blir liksom inte lättare bara för att man har ett tjusigt hus och många prylar.
5
Att vi mår mer dåligt här uppe än i övriga världen, tror jag beror på att vi ersatt religion och familj med staten och institutioner. Många är väldigt ensamma i Sverige och vi tar inte hand om vänner, släkt, grannar för det har vi myndigheter till. När vi inte behöver finnas för andra, och andra inte behöver oss, är det nog väldigt lätt att känna sig både misslyckad och deprimerad. Att vara ensam och obehövd blir liksom inte lättare bara för att man har ett tjusigt hus och många prylar.
Ja ett par grejer kan jag i sig ge medhåll. Att det faktum att man känner sig sjuk inte är detsamma som att det föreligger sjukdom t ex, och att vår satta gräns för att "må bra" i många fall kan vara en risk i sig. Men den farliga följden i resonemang som detta, även om författaren inte alls uttrycker sig lika kategoriskt som många svenssons som tror sig sitta med Sanningen, är att den enskilda människan som faktiskt ÄR sjuk i denna typen av sjukdomar misstros och pekas ut som lat eller inbillningssjuk eller nåt annat. Absolut finns det säkert en "överdiagnosticering" av t ex utmattningssyndrom dels för att andra sjukdomar faktiskt kan misstas för detta och dels för att det är en sjukdom som inte kan klart påvisas eller uteslutas via konkreta tester och så. Men det betyder ju inte att den inte existerar, och den existerar även bland de som har det "bra" på andra sätt (materiellt, socioekonomiskt o s v).
6
Ja ett par grejer kan jag i sig ge medhåll. Att det faktum att man känner sig sjuk inte är detsamma som att det föreligger sjukdom t ex, och att vår satta gräns för att "må bra" i många fall kan vara en risk i sig. Men den farliga följden i resonemang som detta, även om författaren inte alls uttrycker sig lika kategoriskt som många svenssons som tror sig sitta med Sanningen, är att den enskilda människan som faktiskt ÄR sjuk i denna typen av sjukdomar misstros och pekas ut som lat eller inbillningssjuk eller nåt annat. Absolut finns det säkert en "överdiagnosticering" av t ex utmattningssyndrom dels för att andra sjukdomar faktiskt kan misstas för detta och dels för att det är en sjukdom som inte kan klart påvisas eller uteslutas via konkreta tester och så. Men det betyder ju inte att den inte existerar, och den existerar även bland de som har det "bra" på andra sätt (materiellt, socioekonomiskt o s v).
Och om tanken här är att reflektera över vad det är för fel i samhället som gör att vi "känner oss sjuka" så blir det snabbt hos svenssons att säga vad det är för fel på människorna som är sjukskrivna t ex.
7
Och om tanken här är att reflektera över vad det är för fel i samhället som gör att vi "känner oss sjuka" så blir det snabbt hos svenssons att säga vad det är för fel på människorna som är sjukskrivna t ex.
Kan delvis hålla med, med reservationen att religion sannerligen inte är någon garant för eller befordrare av psykisk hälsa. Religionen har i lika hög grad skapat psykisk ohälsa, genom sina dogmer och skrankor.
8
Kan delvis hålla med, med reservationen att religion sannerligen inte är någon garant för eller befordrare av psykisk hälsa. Religionen har i lika hög grad skapat psykisk ohälsa, genom sina dogmer och skrankor.
Den enkla sanningen är, att om ett problem berör en stor andel av befolkningen, kan det inte längre beskrivas som en individuell angelägenhet. Då handlar det definitionsmässigt om ett samhällsproblem och ett samhällsgenererat problem.
10
Den enkla sanningen är, att om ett problem berör en stor andel av befolkningen, kan det inte längre beskrivas som en individuell angelägenhet. Då handlar det definitionsmässigt om ett samhällsproblem och ett samhällsgenererat problem.
Jag är en sån som blev feldiagnosticerad. Eller på sätt och vis var diagnosen rätt, för jag hade rätt symtom, men orsaken var inte stress och psykisk ohälsa som det alltid antas, utan jag blev tillslut frisk med hjälp av antibiotika och kostomläggning.
16
Jag är en sån som blev feldiagnosticerad. Eller på sätt och vis var diagnosen rätt, för jag hade rätt symtom, men orsaken var inte stress och psykisk ohälsa som det alltid antas, utan jag blev tillslut frisk med hjälp av antibiotika och kostomläggning.
har bråttom för ska iväg till annan stad på fest, så har inte läst alla svar och hinner inte svara nu, men hennes depression och beror inte på att hon jobbar, utan dels en genetiskt disposition efter vår far och dels att hon har tre vuxna barn, 2 med autismdiagnoser och en med missbruksproblematik och psykoser. Det är oron för dem som gör att hon mår dåligt inte att hon arbetar, hon arbetar deltid nu, och är sjukskriven på deltid. Hon tror inte heller själv att hon skulle må bättre av att inte arbeta alls. Om det är svar på frågan, hinner inte tänka nu, läser igenom tråden senare (imorgon)
17
har bråttom för ska iväg till annan stad på fest, så har inte läst alla svar och hinner inte svara nu, men hennes depression och beror inte på att hon jobbar, utan dels en genetiskt disposition efter vår far och dels att hon har tre vuxna barn, 2 med autismdiagnoser och en med missbruksproblematik och psykoser. Det är oron för dem som gör att hon mår dåligt inte att hon arbetar, hon arbetar deltid nu, och är sjukskriven på deltid. Hon tror inte heller själv att hon skulle må bättre av att inte arbeta alls. Om det är svar på frågan, hinner inte tänka nu, läser igenom tråden senare (imorgon)
Till viss del tror jag att det stämmer men det han inte tar upp är ju att en hel del sjukdomar öht inte räknades som sjukdomar tidigare och många behandlingar är ganska nya.
TNF-hämmare har bara funnits i femton år. Våra mor- och farföräldrar fick bli söndervärkta och klara sig bäst de kunde. Och jag kan sätta hur mycket som helst i pant på att människor drabbades av utmattningar när jag var liten också men då fick de i bästa fall en psykstämpel de aldrig blev av med. För att inte tala om alla kvinnor som genom åren fått den snygga förkortningen SVBK nedklottrad i sina journaler....
Nämen utvecklingen är väl både bra och dålig. Bra för att det faktiskt finns väldigt mycket bättre möjligheter att om inte bota så i vart fall bromsa eller lindra sjukdomar. Dålig för att vi kanske känner efter lite för mycket och pausar istället för att fortsätta leva.
18
Till viss del tror jag att det stämmer men det han inte tar upp är ju att en hel del sjukdomar öht inte räknades som sjukdomar tidigare och många behandlingar är ganska nya.
TNF-hämmare har bara funnits i femton år. Våra mor- och farföräldrar fick bli söndervärkta och klara sig bäst de kunde. Och jag kan sätta hur mycket som helst i pant på att människor drabbades av utmattningar när jag var liten också men då fick de i bästa fall en psykstämpel de aldrig blev av med. För att inte tala om alla kvinnor som genom åren fått den snygga förkortningen SVBK nedklottrad i sina journaler....
Nämen utvecklingen är väl både bra och dålig. Bra för att det faktiskt finns väldigt mycket bättre möjligheter att om inte bota så i vart fall bromsa eller lindra sjukdomar. Dålig för att vi kanske känner efter lite för mycket och pausar istället för att fortsätta leva.
Jag frågade inte efter dina teorier om varför hon är deprimerad eller vilken kapacitet att arbeta hon fortfarande har, utan om hur du ser på hennes tillstånd. Är det "äkta" eller simulerar hon och ägnar sig för mycket åt sitt ego? Skiljer sig hennes tillstånd från andra människors psykiska ohälsa?
19
Jag frågade inte efter dina teorier om varför hon är deprimerad eller vilken kapacitet att arbeta hon fortfarande har, utan om hur du ser på hennes tillstånd. Är det "äkta" eller simulerar hon och ägnar sig för mycket åt sitt ego? Skiljer sig hennes tillstånd från andra människors psykiska ohälsa?
Att människor förr ofta fick klara sig bäst de kunde är ju något helt annat än det han antyder, nämligen att människor sjukskrivs för att de "känner efter" för mycket. Han antyder "sjåpighet" och simulans! (Reumatism räknades i högsta grad som en sjukdom, även förr, men möjligheterna att sjukskriva sig och få hjälp var sämre.)
Han begår det stora och mycket vanliga misstaget att identifiera ett symtom - i det här fallet narcissism - och genast utse det till orsak, i stället för att fortsätta fråga VARFÖR?. Om vi nu lever i ett narcissistiskt tidevarv - vilket jag håller med om att vi gör - så måste man ju i nästa led fråga sig varför vi gör det. I sin djupa cynism struntar han i det och väljer i stället att döma ut och misstänkliggöra människor.
20
Att människor förr ofta fick klara sig bäst de kunde är ju något helt annat än det han antyder, nämligen att människor sjukskrivs för att de "känner efter" för mycket. Han antyder "sjåpighet" och simulans! (Reumatism räknades i högsta grad som en sjukdom, även förr, men möjligheterna att sjukskriva sig och få hjälp var sämre.)
Han begår det stora och mycket vanliga misstaget att identifiera ett symtom - i det här fallet narcissism - och genast utse det till orsak, i stället för att fortsätta fråga VARFÖR?. Om vi nu lever i ett narcissistiskt tidevarv - vilket jag håller med om att vi gör - så måste man ju i nästa led fråga sig varför vi gör det. I sin djupa cynism struntar han i det och väljer i stället att döma ut och misstänkliggöra människor.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
